Vad behövs för att skapa drägliga och uthålliga bostadsförhållanden i en värld av ständigt växande städer? Detta var temat för Habitat II, FN:s andra världskonferens om boende, bebyggelse och stadsutveckling, som ägde rum i Istanbul 1996. Konferensen utmynnade i den så kallade Habitatagendan, med mål och åtaganden samt ett politiskt handlingsprogram. Programmets utgångspunkt är att det krävs ett ”aktivt engagemang hos organisationer inom det civila samhället och ett brett deltagande av alla medborgare”, men hur detta ska gå till i praktiken är oklart.

Madeleine Granviks doktorsarbete visar att den etablerade politiken inte är helt realistisk, åtminstone inte i de områden hon har arbetat med. Samhället kan inte förlita sig på medborgarnas vilja och förmåga att skapa hållbara bostadsförhållanden. Dessa slutsatser drar Madeleine Granvik efter att ha genomfört intervjuer, enkätundersökningar och observationer i olika typer av bostadsområden i Uppsala och Petrozavodsk, huvudstaden i Karelska republiken i Ryssland. Få av de boende arbetade aktivt för kollektiva angelägenheter i sitt bostadsområde. De flesta var inte heller intresserade av att göra det. De områden som ingick i studien kan ses som exempel på vanliga typer av bostadsområden där det inte gjorts några särskilda satsningar på hållbar utveckling.

Ett antagande när studien inleddes var att deltagandet skulle vara högre i de svenska bostadsområdena än i de ryska, på grund av Sveriges relativt långa erfarenhet av demokrati, men så var inte fallet. Skillnaderna mellan de svenska och de ryska bostadsområdena var i detta avseende små.

Det kan finnas flera anledningar till varför boende inte engagerar sig, såsom livsstil och levnadsvillkor. I alla bostadsområden upplevde omkring hälften av de tillfrågade stress i vardagslivet; man prioriterade förvärvsarbete, och den tid som blev över ägnades åt familj, vänner och hobby. En annan orsak kan vara att varken bostadsföretag, kommuner eller samhället i stort uppmuntrar ideellt arbete för ett hållbart boende. Somliga har kanske också dåliga erfarenheter sen tidigare av denna typ av arbete. Medborgarna behöver incitament som passar in i deras vardagsliv för att delta och anamma en mer hållbar livsstil.

Omvända preferenser i Uppsala och Petrozavodsk
I Uppsala studerades bostadsområdena Kungsgärdet (småhusområde, 1930-tal), Lassebygärde (flerfamiljshus, 1950-tal) och August Södermans väg i Gottsunda (flerfamiljshus, 1970-tal). I Petrozavodsk studerades ett småhusområde från 1930-talet och ett flerfamiljshus från 1980-talet.

Intresset och engagemanget för frågor rörande bostadsområdet skilde sig alltså inte mycket mellan områden och länder. Däremot fanns en stor skillnad i hur attraktiva olika typer av bostadsområden var i Sverige och Ryssland. Den mest attraktiva boendeformen i Uppsala var otvivelaktigt småhusområdet. Samtliga av de tillfrågade i Kungsgärdet var nöjda eller till och med mycket nöjda med sitt boende, medan få i Gottsunda var nöjda med sitt boende. I Petrozavodsk däremot sågs småhusområdet i Perevalka inte alls som ett attraktivt område, till skillnad från höghusområdet Drjevlanka där de flesta tillfrågade var nöjda eller mycket nöjda med boendet. Förklaringen är till stor del att småhusområdet i Perevalka har samma standard idag som när området byggdes 1930 – uppvärmning med ved/kol, utedass och vattenpumpar på gatan. Kungsgärdet har sedan 1930-talet utvecklats till ett medelklassområde, Perevalka till ett ”fattigmansområde”. Drjevlanka däremot ansågs vara ett bra modernt område som erbjuder både centralvärme, indraget vatten, dusch och toalett och närhet till moderna shoppingcentra. Gottsunda erbjuder visserligen samma bekvämligheter, men anses inte för den skull vara ett attraktivt boende utan snarare tvärtom. Preferenserna är olika mellan länderna. Det som är en självklar boendestandard i Sverige är det inte alls i Ryssland.

Samhällsgeograf Madeleine Granvik vid SLU:s institution för stad och land, försvarade fredagen den 4 november sin avhandling Implementation of the Habitat-agenda in local communities – Late modern living conditions and residents’ interest, time for and real action in citizen participation, in a Swedish and Russian context. Disputationen avsåg filosofie doktorsexamen och opponent var professor emeritus Dick Urban Vestbro, institutionen för infrastruktur, KTH, Stockholm.

Mer information: Madeleine Granvik, 018-67 19 50, 018-53 57 44, Madeleine.Granvik@sol.slu.se

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00000971/

Forskningsresultaten överraskar, skämmer och skrämmer. Bland annat handlar det om olika aspekter på svensk rädsla, fruktan och fascination, men också om frändskap inom svenskt vetenskapssamhälle, kultur- och kyrkoliv med nazismen och Nazi-Tyskland. Det handlar även om kommunistiska regimers övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter. Resultaten sätter ljuset på mycket som inte tidigare varit känt om kommunismen och nazismen och Sveriges förhållande till dem från 1930-talet till nutid. Sammanlagt har 29 miljoner kronor använts för forskningsprogrammen som sedan 2001 har pågått i Vetenskapsrådets regi.

Tisdagen den 4 april kl 09.00-10.00 berättar forskningsledarna och representanter för två delprojekt om sina resultat vid en pressfrukost på Vetenskapsrådet. Tillfälle till frågor ges. Medverkande är:

Klas Åmark, professor i historia vid Stockholms universitet och programkoordinator ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazi-Tyskland och Förintelsen”

Anu-Mai Köll, professor i historia vid Stockholms universitet och programkoordinator för ”Kommunistiska regimer”, ansvarig för delprojektet ”Likvideringen av kulakerna som klass, Baltikum 1940-1949”

Charles Westin, professor, föreståndare för Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer, Stockholms universitet, ansvarig för delprojektet ”Nationalsocialism i förändring. Ett omvärldsanalytiskt perspektiv”.

Göran Leth, universitetslektor och Ester Pollack, forskare, båda vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMK), Stockholms universitet, ansvariga för delprojekten ”Pressfriheten och Förintelsen. Svenska medier i skuggan av andra världskriget och rapporteringen om Europas judar” samt ”Medierna, den svenska offentligheten och Sovjetkommunismen”.

LOKAL: Vetenskapsrådet, Regeringsgatan 56, rum Kappa, plan 3.

Anmälan senast måndag 3 april till anna.karin.svenningsson@vr.se

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Jesper Wadensjö, informationsansvarig Vetenskapsrådet/humaniora och samhällsvetenskap, Tfn 08-546 44 289, e-post jesper.wadensjo@vr.se
eller

Docent Jan Larsson, utredare Vetenskapsrådet, har sammanställt rapporterna, Tfn 08-546 44 335, e-post jan.larsson@vr.se eller

Under tre års tid har Nyroos studerat tre grundskolor i olika kommuner, Skolorna deltog i den nationella försöksverksamheten med borttagen timplan. Rektorer, lärare och elever har observerats och intervjuats. Försöket innebär att skolorna får bortse från den nationella timplanen och själva fritt fördela undervisningstiden mellan olika ämnen, dock skall eleverna garanteras ett minimum på 6 665 undervisningstimmar sett över grundskolans nio år. Försöket skulle ha pågått 2000-2005, men förlängdes mars 2005 för att möjliggöra fortsatt beredning i regering och riksdag.

Nyroos kunde inte se några markanta förändringar i de skolor som följdes. Ingen omfördelning av undervisningstid mellan olika ämnen skedde, men däremot gjordes en förändring i användningen av undervisningstid i vissa hänseenden. Vanligast var det att skolorna till viss mån valde att arbeta över ämnesgränserna i olika teman, och att på vissa lektioner ge eleverna frihet att bestämma över vad de skulle göra och hur länge.

Vad gäller deltagandet i timplaneförsöket fanns inget som pekade på att det i sig skulle ha spelat en avgörande roll för att få igång en förändring. De förändringar som gjorts i skolorna är möjliga med gällande timplan och skolorna deltog dessutom i andra parallella projekt som mer kan ha påverkat till utvecklingen.

Överlag uppskattade både lärare och elever det ökade inflytande de fått över sitt arbete. Några lärare och elever var dock tveksamma till att alla elever klarar ett ökat eget ansvar. Lärarna menade heller inte att de alternativa undervisningssätten bättre och mer effektivt löser de problem som finns t ex med att tillgodose behoven hos alla elevgrupper. Några lärare pekade också på andra risker, som ökad arbetsbelastning och sänkt kvalitet på ämnesstudierna. Lärare i praktiskt-estetiska ämnen upplevde också att det var svårare att ingå i ämnesövergripande studier och temaarbete. Elever i sin tur uttryckte ingen önskan att ha mer egen tid att disponera. De har tilltro till lärare och efterfrågar lärarnas vägledning. Det tycker också att eget ansvar är svårt och ibland jobbigt.

Faktorer som verkade bidra till det förändringsarbete som pågick i skolorna var välfungerade och etablerade lärarlag med lärare från olika ämnen. Ett kommunalt engagemang och möjlighet till att ingå i olika nätverk var också gynnsamt. Brist på ekonomiska resurser, lokaler och elevsammansättning verkade försvårande.

Tidigare forskning visar på ett samband mellan insatt undervisningstid och resultat, vilket understryker vikten av att ha en kontroll av tidsinsatserna. Redan idag är det mycket svårt att bilda sig en uppfattning om hur många undervisnings°©tim°©mar en elev faktiskt får under sina nio år i grundskolan. Skillnaderna i insatt undervis°©ningstid i olika ämnen kan variera starkt mellan olika skolor. Därför är frågan om hur eleverna i fortsättningen kan garanteras att de får tillräckligt med undervisningstid och sammantaget minst de 6 665 undervisningstimmar som de enligt skollagen är berättigade till viktig. Frågan är också om eleverna kunskapsmässigt vinner eller förlorar på alternativa arbetsformer och innehåll, exempelvis s k eget arbete.

Fredagen den 7 april försvarar Mikaela Nyroos, institutionen för barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Tid till förfogande. Förändrad användning och fördelning av undervisningstid i grundskolans senare år? Disputationen äger rum kl: 10.00 i Sal 213h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Mikael Alexandersson, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
Mikaela Nyroos har genomfört sin doktorsavhandling vid fakulteten för Lärarutbildning, Umeå universitet.

Länk till avhandling:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=724&lang=sv

Kontaktinformation
Mikaela Nyroos nås på:
Tel: 0910-787 001
Mobil: 070-26 43 051
E-post: mikaela.nyroos@educ.umu.se

Mikaela Nyroos har vuxit upp och gått i grundskola i Bålsta och gymnasieskola i Enköping. Hon har varit yrkesverksam som lärare i Uppsala och Boliden. Är numera bosatt i Sjöbotten, Skellefteå.

Olika mikrotillverkningsteknologier används för framställning av en stor mängd olika typer av komponenter och system i storleksordningen från några mm ner till 100 nanometer. Bilindustrin, automationsindustrin, telekomområdet, reproteknik, medicinsk teknik och bioteknisk apparatur är några områden där dessa används. Tanken är att de tekniker som utvecklas inom projektet ska tillämpas på bland annat mikroventiler, mikrospegelmatriser och komponenter för radiosystemteknik (RF-MEMS).

Dagens tillverkningstekniker för massframställning av mikrosystem är för det mesta desamma som används när man bygger upp integrerade kretsar – tyvärr tenderar dessa metoder att fungera mindre bra med andra material än de gamla välkända.

– Flera högkvalitativa material för olika mikrokontrollfunktioner finns redan. Till exempel minnesmaterial som alltid återtar en viss form, piezokeramiska material som omvandlar spänning till rörelse, och supersläta och supertunna kristallina skikt, som har precis rätt egenskaper för tillämpningar av den här typen. Anpassning av de nya högprestandamaterialen till mikrosystemtillverkningen är en av de stora utmaningarna när vi nu vill få fram nya tillämpningar, säger Wouter van der Wijngaart, docent vid avdelningen för Mikrosystemteknik på KTH och koordinator för hela projektet.

– Dessa nya teknologier kommer att tillåta en miniatyrisering av våra tryckregulatorkomponenter från flera centimeters storlek ner till bara några millimeter. Detta kommer förhoppningsvis att öppna en mycket större marknad för de aktuella produkterna. Vi förväntar oss också starkt reducerade produktionskostnader jämfört med dagens, säger Lars Göransson, vd för Pondus Instruments.

Q2M-konsortiet, som skapats just för att vidga gränserna för denna teknologi, följer två huvudstrategier: dels att använda dessa nya högkvalitativa material som en del i nya kompositmaterial, dels att utveckla nya sätt att foga ihop de olika materialen. I det senare fallet kan till exempel hela skikt av sådana nya material överföras till olika halvledar- eller polymer-mikrostrukturer genom ett slags limningsteknik.

Konsortiet består av högskolor och teknikutvecklingsbolag som var och en är expert och/eller pionjär på sitt speciella delområde men också av slutanvändare; tanken är att förankra idéerna i dagens faktiska industriella behov och därmed också säkra deras praktiska tillämpning och vidare utveckling.

Kontaktinformation
För vidare upplysningar:
Projektledare: Wouter van der Wijngaart, docent vid avdelningen för Mikrosystemteknik, KTH.
Tel. +46-733254021, E-mail: wouter@ee.kth.se

Lars Göransson, vd Pondus Instruments AB,
Tel. +46-8-383490, E-mail: lars.goransson@pondus-instruments.se

Det svenska samhället befinner sig i förändring som också sätter spår i skolans värld. Globalisering, internationalisering men även individualiseringen ställer nya krav på dagens lärare jämfört med tidigare. För att kunna realisera läraoplanens mål vad gäller demokratifostran, jämställdhet och värdegrund behöver lärarna ny kompetens inom området.

Värdegrundsfrågorna är aktuella och levande i debatten om dagens skola, och i skolan, det visar inte minst aktuella exempel som diskussionen om det ska vara tillåtet eller inte att bära slöja i skolan eller om elever som sympatiserar med organisationer som inte erkänner de demokratiska spelreglerna ska få betyg i samhällskunskap.

I Tidskrift för lärarutbildning och forskning, nr 1 2006, redovisas ett treårigt forskningsprojekt som handlar om värdegrundsfrågor i den nya lärarutbildningen.

Studien omfattar 17 av landets 21 lärarutbildningar. Resultatet av studien bekräftar delvis andra utvärderingar och larmrapporter om lärarutbildningens kvalitet. De blivande lärarnas förberedelse för att kunna realisera läroplanens mål inom värdegrundsområdet är bristfälligt

Projektet har letts av Gun-Marie Frånberg, Institutionen för interaktiva medier och lärande, Umeå universitet.

Forskningsprojektet går under namnet: Värdegrundsfrågor i den nya lärarutbildningen; etiska och moraliska dilemman i en föränderlig värld. Projektet har finansierats av Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté.

Tidskriften kan laddas ner på:
http://www.educ.umu.se/presentation/publikationer/lof/index.html

Kontaktinformation
Gun-Marie Frånberg nås på:
IML, institutionen för interaktiva medier och lärande, Umeå universitet
Tel: 090- 786 62 05
Mobil: 070- 255 62 05
E-post: gun-marie.franberg@educ.umu.se

Vid Mittuniversitetet bedrivs sedan 1997 en omfattande forskning om medier och demokrati vid Demokratiinstitutet och avdelningen för medie- och kommunikationsvetenskap. Professuren i politisk kommunikation var från början knuten till Demokratiinstitutet men övertogs sedan av Mittuniversitetet. Forskargruppen inom politisk kommunikation vid Mittuniversitetet är en av de ledande i landet och är också internationellt etablerad.

– Det känns roligt och utmanande att kunna fortsätta att forska inom området politisk kommunikation, säger Lars Nord. Vi kommer att fortsätta att envist granska relationen mellan medier och demokrati, men också rikta in oss på helt nya områden som till exempel partiers strategiska kommunikation i valrörelser och nya mediers roll i opinionsbildningen vid sidan av traditionella massmedier.

Lars Nord har varit anställd vid Mittuniversitetet sedan 1993. Han disputerade vid Stockholms universitet 2001 och blev samma år docent i statskunskap med inriktning mot politisk kommunikation vid Åbo Akademi. Lars Nord har sedan 1997 lett Demokratiinstitutets arbete, först som föreståndare och sedan som forskningsledare.

Lars Nord har skrivit ett stort antal böcker och artiklar om journalistik, medier och demokrati och också varit verksam som gästforskare vid utländska universitet. Han arbetar för närvarande med ett större forskningsprojekt om svensk mediepolitik, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.

Lars Nord är född 1958 i Motala och har före sin akademiska verksamhet varit anställd som journalist, bland annat på Dagens Nyheter, Sundsvalls Tidning, Sveriges Radio och Sydsvenska Dagbladet.

Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Lars Nord, 070-550 93 33, lars.nord@miun.se

– Motiveringen är att Louise Yngström har gjort stora insatser för institutionen. Hon har bland annat utveckla ett nytt forsknings- och utbildningsområde, varit ledamot av den samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, ledamot av DSV:s styrelse och byggt upp ett omfattande nationellt och internationellt nätverk inom säkerhetsområdet, säger Anita Kollerbaur, prefekt vid Institutionen för data- och systemvetenskap.

62-åriga Louise Yngström forskar i området säkerhetsinformatik och är anställd vid DSV sedan 1968.

Fakta om Bengt G Lundbergs stiftelse:
Bengt G. Lundberg (1946-2001), professor vid Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV), hade som sista vilja att donera sin förmögenhet till DSV. Ändamålet med stiftelsen är att stödja institutionens professorer ekonomiskt för att de ska få större möjligheter att bedriva sin forskning.

Kontaktinformation
Anita Kollerbaur, prefekt, tfn 08-16 16 19, e-post anita@dsv.su.se
Louise Yngström, professor i data- och systemvetenskap, tfn 08-16 16 10 e-post louise@dsv.su.se webbsida http://www.dsv.su.se/~louise/

Vid de flesta universitet finns många olika studentföreningar för olika intresseområden, till exempel idrott, utbildningsprogram eller kultur. Att engagera sig i en studentförening är ett sätt att skaffa sig kunskaper, färdigheter och ett socialt nätverk utöver det som utbildningen erbjuder. Umeåforskaren Ulrika Widding har i sin avhandling studerat vilka ideala identiteter som skapas och odlas inom tre olika studentföreningar vid Umeå universitet. Studien bygger på 29 intervjuer med styrelsemedlemmar i utbildningsanknutna föreningar, samt analyser av bilder och texter på föreningarnas hemsidor.

I den mansdominerade förening som vänder sig till studenter inom tekniska och naturvetenskapliga ämnen, återfinns en skråmentalitet med medeltida traditioner. Idealbilden är en sorglös student som visar kamratskap genom studentfester, stora mängder alkohol och studentoverall. Ulrika Widding menar också att den maskulina identiteten uttrycks genom sånger med sexuellt innehåll, där den feminina gestalten ofta görs till ett objekt. Till skillnad från sina historiska föregångare ser sig dessa föreningsmedlemmar inte som någon framtida elit, utan som vanliga människor med en framtida karriär inom till exempel ett företag.

För studenterna i den kvinnodominerade vårdutbildningen är föreningen ett verktyg för att hävda sin rätt som omsorgsspecialister. Genom föreningen försöker de höja yrkesområdets och utbildningens relativt låga status. Enligt Ulrika Widding framhålls därför värdet av feminina symboler som ansvarsfullhet, förmåga att göra uppoffringar, omsorgskänsla och ordentlighet genom sociala evenemang där mat och trivsel står i fokus.

I motsats till de övriga föreningarna, råder en jämn könsfördelning inom studentföreningen för en samhällsvetenskaplig utbildning. Här vill medlemmarna se sig själva som samhällets framtida makthavare, och olika tillställningar ordnas där studenterna kan öva att föra sig i mer officiella sammanhang. Föreningen används för att påverka utbildningen och höja dess status, men att delta innebär också att träna sig i att ta rätten att tala och knyta sociala kontakter inför framtiden.

Fredagen den 31 mars försvarar Ulrika Widding, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Identitetsskapande i studentföreningen: Köns- och klasskonstruktioner i massuniversitetet. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal E, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Agneta Linné, pedagogiska institutionen, Örebro universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Ulrika Widding,
pedagogiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 78 17,
e-post: ulrika.widding@pedag.umu.se

Strävan efter att normalitet präglar många människors vardag, enligt Petra Roll Bennet.
– I dagens samhälle konfronteras vi dagligen med risker av olika slag, särskilt risker som kan relateras till hälsan.

I en avhandling om föräldrar med barn som lider av eksem undersöker Petra Roll Bennet hur föräldrar berättar om sin hantering av barnets ohälsa. Resultaten visar hur föräldrarna skapar mening i sitt sätt att hantera sina barns ohälsa i sitt dagliga familjeliv. Föräldrarnas berättande visar på sätt att förhålla sig till idéer om föräldraskap i dagens samhälle.

Petra Roll Bennet utgår i sitt arbete ifrån sociologen Giddens teori om så kallad reflexiv modernitet som bygger på principen att föräldraskapet måste ses som ett föränderligt och relationellt begrepp där kunskapen om och känslan för vad som är det rätta sättet att agera på är stadd i kontinuerlig förändring.
– Genom det konstanta flödet av ny kunskap, information och erfarenheter i såväl den stora som lilla världen ifrågasätts ständigt de åsikter och bedömningar många föräldrar har bildat sig, säger Petra Roll Bennet. Ett sätt att hantera den eventuella osäkerhet en sådan situation kan medföra är att försöka sträva efter att se det egna livet som något normalt.

Undersökningen bygger på intervjuer med 32 föräldrar till barn med eksem. Petra Roll Bennet kunde identifiera tre olika sätt att förhålla sig till barnens situation. 1) att som förälder veta vad man ska göra och göra det; 2) att veta hur man ska göra men inte alltid gör det; 3) att vara osäker men ändå försöka göra rätt.
– Oavsett vilken grupp föräldrarna tillhörde var bilden ändå entydig, menar Petra Roll Bennet. Hela gruppen utgick ifrån det egna familjelivet och tolkade barnets symptom inom ramen för detta.
Samtidigt förhöll föräldrarna sig till vad de fått veta genom massmedia och barnhälsovård.
– Där de två ”verkligheterna” fördes samman kunde man se att det hos föräldrarna fanns en strävan efter normalisering och bekräftelse på att barnet och familjen inte avviker.

Doktorsavhandlingens titel: Föräldraskapande och barnets hälsa. Föreställningar och berättande om barn med eksem.

Petra Roll Bennet kan nås på telefon 08-16 22 21 alt. 070-765 70 76, eller e-post petra@ped.su.se

För bild på Petra Roll Bennet eller exemplar av avhandlingen, ring universitetets pressnummer, tfn 08-16 40 90.

Folktandvården i Sverige startade 1938. Svenskarna hade vid den tiden en urusel tandhälsa, praktiskt taget alla hade karies. Misstanken fanns att en sockerrik diet framkallade karies, men vetenskapliga bevis saknades. 1945 beställde dåvarande Medicinalstyrelsen en undersökning. Det blev upptakten till Vipeholmsexperimenten.

Vipeholm, utanför Lund, var landets största anstalt för ”obildbara sinnesslöa” och hit förlades det dittills största experiment på människor som gjorts i Sverige.

Experimenten startade 1947

Elin Bommenel är historiker och doktorand vid Tema teknik och social förändring, Linköpings universitet, och gör i sin avhandling en grundlig studie av Vipeholmsexperimenten. Hon är den första forskare som fått tillgång till originaldokumenten från försökstiden på Vipeholm. Hon beskriver hur forskarna befann sig i skärningspunkten mellan forskning och vård, och under starkt tryck av politiska och ekonomiska intressen. Sötsaksindustrin skänkte stora summor pengar och tonvis med choklad och kola till försöken.

Försöken hade inletts 1945 med av regeringen sanktionerade vitaminexperiment men lades 1947 om utan regeringens vetskap. Forskarna beslutade i samråd med Medicinalstyrelsen att istället börja provocera fram karies med hjälp av en extremt söt och klibbig diet. Dittills hade de anställda vid Vipeholm varit med i försöken men det gick inte nu, eftersom man snabbt upptäckte att det inte gick att kontrollera deras sötsaksintag.

50 personer fick sina tänder förstörda

I två år pågick sockerexperimentet. 1949 lade försöken om igen, till att pröva en mer ”normal” kolhydratrik diet. Då hade ca 50 av de 660 försökspersonerna fått sina tänder helt förstörda.

Sötsaksindustrin var inte glad åt resultaten, och forskarna dröjde med att publicera dem. När de väl offentliggjordes 1953 uppstod en kritisk debatt kring att de dröjt så länge. Forskarna anklagades för att vara köpta av industrin. Någon etisk debatt om upplägget på själva försöket blev det dock aldrig. Först på 1990-talet gjordes ett par studier av Vipeholmsförsöken ur etisk synvinkel, bland annat av två Linköpingsforskare: Bo Petersson och Bengt Erik Eriksson.

Samspel mellan politik och forskning

Elin Bommenel lyfter i sin avhandling fram samspelet mellan politik och forskning. Även om, eller kanske just för att, forskningen emanerade ur en politisk beställning var det viktigt för forskarna att få trovärdiga resultat. Det åstadkom de dels genom att vara oerhört noggranna i sina metoder, men också genom att avgränsa sig tydligt gentemot staten och industrin.

– Samtidigt som vetenskapen måste framstå som avskild från politiska intressen, för att vara trovärdig, så är den i praktiken inte objektiv, den ingår i politiken och i samhället.

Forskningen ledde till friskare tänder

Det här var politiskt beställd forskning. Nu blev det forskningsmässigt bra resultat, som också var politiskt användbara. 1957 drogs en stor upplysningskampanj för att motverka karies igång. Vipeholmsforskarnas resultat står sig ännu idag. I själva verket har vi dem att tacka för den goda tandhälsa som svenskarna uppnått. Priset fick betalas av patienterna med sina förstörda tänder.

Det finns dock metoder att hantera dessa osäkerheter som beror på temperatur (uppvärmning), vattentillgång (reserver i produktion), vindstyrkor (vindkraftverk) eller till och med börskurser (försäljning av el). I längden handlar det om att effektivisera elkraftsystemet, till exempel genom optimalt underhåll.

– Det finns stora resurser att spara genom att arbeta smartare, att vidta rätt åtgärd och genom att använda rätt komponent i systemet vid rätt tidpunkt och med rätt metod, säger Lina Bertling, specialist inom riskmetoder för elkraftsystem på KTH och ordförande för en stor internationell konferens om säker elförsörjning som hålls på KTH i Stockholm den 11-15 juni.

KTH Skolan för Elektro- och systemteknik har fått förtroendet att stå som värd för 2006 års upplaga av Probabilistic Methods Applied to Power Systems (PMAPS). Konferensen är ett gyllene tillfälle att fördjupa sig i den ständigt högaktuella frågan om elsäkerhet.
– Riskbaserade metoder inom elkraftsystem och underhållsstyrning är strategiska forskningsområden där KTH satsar för att utveckla en världsledande kompetens, säger Anders Flodström, rektor på KTH.

Konferensen ventilerar nya spännande tekniska metoder och greppar framtida utmaningar kring utbyggnad, drift, underhåll och reglering av elkraftsystemet. Alla delar av kraftsystemet berörs: produktion, överföring till konsumtion, effekter av marknad och regleringsverktyg.
– Konferensen sätter riskanalys i fokus vilket är ett område där vi just nu satsar inom forskning och utveckling säger Gunnel Färm, generaldirektör för Elsäkerhetsverket.

PMAPS vänder sig i första hand till tekniker och forskare men självfallet också till beslutsfattare.
– Konferensen kommer bland annat att diskutera hantering av stora störningar i elkraftsystemet där vi kan bidra med våra erfarenheter och lära från andra, säger Sture Larsson, Teknisk direktör Svenska Kraftnät.
– Inverkan av olika regleringsmodeller på elnätstariffer är ett intressant ämne där Energimarknadsinspektionen ska delta, säger Håkan Heden chef för Energimarknadsinspektionen.

PMAPS samlar ledande expertis inom både forskarvärlden och branschen. KTH hoppas på uppemot 300 deltagare, framför allt från Europa och Nordamerika. Konferensen har mottagit 250 artiklar från cirka 40 länder. Det är nionde gången denna världsunika konferens arrangeras, första gången var i Toronto 1986 och sedan dess i bland annat London, Rio de Janeiro och Vancouver.

Konferensen erbjuder många aktiviteter som föreläsningar, presentationer av artiklar och workshops plus sociala arrangemang:
– Det viktigaste med konferensen är dock mötet mellan människor, säger Lina Bertling.

Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Lina Bertling, ordförande, 08-790 65 08, lina.bertling@ee.kth.se
Roland Eriksson, vice ordförande 08-790 79 88
Lennart Söder, vice ordförande 08-790 89 06

– Utan stöd från familj och samhälle är det svårt att hitta långsiktiga strategier, säger Linda Helgesson vid Umeå universitet, som i sitt avhandlingsarbete har intervjuat ett hundratal ungdomar mellan 14 och 24 år i de mindre städerna Masasi i Tanzania och Montepuez i grannlandet Moçambique.

Studien visar att de unga har höga krav på sig att bidra till både samhällsutvecklingen och familjens försörjning. Ländernas regeringar och internationella aktörer såsom Världsbanken anser att individerna själva ska skapa sina egna jobb. Eget företagande och otrygga jobb är de vanligaste typerna av sysselsättning. Många ungdomar önskar sig ”riktiga jobb”, men trygga anställningar är mycket ovanliga.

Utbildning är åtråvärt, dels ger det högre status, dels är det enda chansen att få ett ”riktigt jobb”. Ett annat sätt att minska sin sårbarhet är, enligt Linda Helgesson, att kombinera mindre affärsverksamhet med jordbruk, som alltså är ett viktigt skyddsnät i det alltmer urbana landskapet.

Många unga människor känner också att deras inflytande är begränsat, såväl inom familjen som i samhället. Men det finns exempel på ungdomar som organiserar sig och åstadkommer förändring genom att utmana korrupta ledare i lokalsamhället.

Globaliseringen är påtaglig. Genom TV och radio får de unga information om andra platser, och globala produkter och stilar. Men det finns en känsla av utanförskap från globaliseringen, och frustration över de internationella företagens frånvaro. Ungdomar reser och flyttar i huvudsak inom regionen och det är de privilegierade ungdomarna som strävar efter att flytta till större städer och drömmer om andra länder.
– Många unga placerar sig själva i en periferi, en bild som förstärks av närvaron av biståndsorganisationer, säger Linda Helgesson.

Linda Helgesson är uppvuxen på Frösön. Efter avslutad magisterexamen i kulturgeografi med en uppsats om flickors tillgång till utbildning i Moçambique i bagaget, arbetade hon under 2000 och 2001 på uppdrag av UNICEF i Tanzania. Därefter påbörjade hon sin forskarutbildning i kulturgeografi vid Umeå universitet.

Fredagen den 31 mars försvarar Linda Helgesson, kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Getting Ready for Life: Life Strategies of Town Youth in Mozambique and Tanzania. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal S205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Associate Professor Katherine Gough, Geografisk Institut, Köpenhamns universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Linda Helgesson,
kulturgeografiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 71 57,
e-post: Linda.Helgesson@geography.umu.se

Ulf Petäjä, statsvetare vid Växjö universitet, tar upp frågan i sin doktorsavhandling ”Varför yttrandefrihet? Om rättfärdigandet av yttrandefrihet från fem centrala argument i den demokratiska idétraditionen”.

– I vårt samhälle hör man ofta att yttrandefrihet är något självklart gott, och därför behöver den inte motiveras. I min avhandling utmanar jag det synsättet. Istället frågar jag mig: Varför är yttrandefriheten värdefull i ett demokratiskt samhälle, säger Ulf Petäjä.

I sin avhandling analyserar Ulf Petäjä de fem starkaste argumenten för yttrandefrihet och argumenterar sedan för att det finns en gemensam nämnare hos de argumenten. Den gemensamma nämnaren är att argumenten uttrycker att yttrandefriheten främjar en pålitlig kommunikationsprocess i samhället. Det betyder att yttrandefriheten är värdefull av skälet att den äger förmågan att utsätta medborgarna för informationsmångfald samt att medborgarna utsätts för både ogillade och oväntade idéer. Det demokratiska samhället fungerar bättre om det finns en pålitlig kommunikationsprocess som förser medborgarna med största möjliga mångfald av skilda idéer och perspektiv, menar Ulf Petäjä.

I sin analys av argumenten för yttrandefrihet finner Ulf Petäjä även att det finns två huvudsakliga, konkurrerande, synsätt gällande yttrandefrihet. Dels kan man betrakta yttrandefrihet som en individuell rättighet, dels kan den uppfattas som främjande för det kollektivt goda. De analyserade argumenten ses vanligen som politisk liberala och därmed borde de också uttrycka att yttrandefrihet motiveras med utgångspunkt från individualistiska utgångspunkter. Petäjä finner dock att majoriteten av de analyserade argumenten uttrycker att yttrandefrihet motiveras med skälet att det är det kollektivt goda som främjas, snarare än att motiveras med skälet att det är en individuell rättighet. Argumenten är således inte så ”liberala” som man kanske kan tro.

Avhandlingen ”Varför yttrandefrihet? Om rättfärdigandet av yttrandefrihet från fem centrala argument i den demokratiska idétraditionen” försvaras fredagen den 31 mars 2006, kl 10.15-12.00 i sal Myrdal, Växjö universitet. Opponent är professor Jörgen Hermansson, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Ytterligare information
För mer information kontakta Ulf Petäjä, telefon: 035-10 76 34, 035-16 71 00, e-post: ulf. petäjä@vxu.se eller informatör Elisabet Wartoft, tel 0470-70 84 77, 0709-70 37 34, e-post elisabet.wartoft@vxu.se

Beställ boken från Kerstin Brodén, Växjö University Press, 0470-70 82 67, e-post: kerstin.broden@vxu.se