Rebecka Ulfgard, statsvetare vid Växjö universitet, har i sin doktorsavhandling ”Norm Consolidation in the European Union: The EU14-Austria Crisis in 2000” studerat den s k Österrikekrisen 2000. En politisk kris utbröt då inom EU sedan Wolfgang Schüssels konservativa ÖVP bildat en koalitionsregering med Jörg Haiders högerextrema FPÖ. 14 EU-länder ansåg att Österrike bröt mot EU:s värdegrund och unionen beslutade att införa diplomatiska sanktioner mot Österrike. Detta beslut ledde till att en kris utbröt inom EU.
– Jag har studerat fem skeden av den politiska krisen: uppkomsten, implementeringen, kriseskaleringen, nedtrappningen och de juridisk-politiska konsekvenserna. En slutsats man kan dra av mina studier är att EU:s förmåga att hantera kriser av det här slaget var god redan 2000, men att den blev ännu bättre efter Österrikekrisen. Ett resultat av krisen var t ex att en oberoende utredning tillsattes som bland annat utredde hur efterlevnaden av EU:s värdegrund kunde förbättras. Detta ledde till att EU formulerade om sin sanktionsartikel, Artikel 7. Nu räcker det med att misstänka att ett medlemsland är på väg att bryta mot EU:s värdegrund för att sanktionsåtgärder ska kunna vidtas, berättar Rebecka Ulfgard.
Men den omformulerade sanktionsartikeln har inte efterlevts i någon stor utsträckning. Sedan Österrikekrisen år 2000 har både Danmarks och Italiens regeringar byggt sin makt på koalitioner med främlingsfientliga partier. Inte i något av dessa fall har de andra medlemsländerna genomfört någon form av bestraffningsaktion.
– Jag drar slutsatsen att utöver ett tillfredställande juridiskt ramverk krävs också en stark politisk vilja att protestera. I fallet Österrike var det också så att både den franska och den belgiska regeringen utnyttjade situationen för inrikespolitiska ändamål. Länderna hade vid den tidpunkten problem med att stävja högerextrema krafter i det egna landet och man visade därför på Österrike som ett avskräckande exempel för sina väljare. Man utövade så att säga inrikespolitik på utrikespolitisk plan, säger Rebecka Ulfgard.
Rebecka Ulfgard är sedan 2000 verksam vid Institutionen för samhällsvetenskap vid Växjö universitet. Hon är född och uppvuxen i Lund.
Avhandlingen ”Norm Consolidation in the European Union: The EU14-Austria Crisis in 2000” försvaras den 16 december 2005, kl 10.00-12.00 i sal Myrdal, Växjö universitet. Opponent är professor Daniel Tarschys, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Rebecka Ulfgard, telefon: 0470-70 82 17, 0707-96 23 06, e-post: rebecka.ulfgard@vxu.se eller informatör Elisabet Wartoft, tel 0470-70 84 77, 0709-70 37 34, e-post elisabet.wartoft@vxu.se
Beställ boken från Kerstin Brodén, Växjö University Press, 0470-70 82 67, e-post: kerstin.broden@vxu.se
Sju dagstidningar ingår i Eva J:son Lönns undersökning. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Västerbottens Kuriren, Västerbottens Folkblad, Borlänge Tidning och Hälsinge Kuriren publicerade i slutet av 90-talet i genomsnitt mindre än en artikel per dag och tidning om arbetsrelaterad ohälsa.
– Därmed bidrog medierna knappast till att göra allmänheten, politiker och andra beslutsfattare uppmärksamma på de växande arbetsmiljöproblemen, konstaterar Eva J:son Lönn.
Avhandlingen visar att enstaka arbetsmiljöfrågor fick relativt stor uppmärksamhet. Med undantag från stress var det i första hand giftlarm, såsom miljöskandalen vid Hallandsåsen, allvarliga våldsbrott eller dödsolyckor i arbetslivet som fick mest utrymme, blev följetonger eller fick plats på tidningarnas förstasidor. Tidningarna fokuserade oproportionerligt på dramatiska och plötsliga skador i förhållande till hur vanliga de var i den officiella arbetsskadestatistiken medan några av de vanligaste arbetsrelaterade sjukdomarna, som t.ex. belastningsskador, knappt fick något utrymme alls.
All arbetsmiljörapportering var emellertid inte dramatisk och händelseinriktad, arbetsmiljöfrågorna kunde få en djupare eller annorlunda belysning, t.ex. när en specialreporter eller en kvinnlig reporter bevakade ämnet.
Aftonbladet och Dagens Nyheter producerade flest egna arbetsmiljöartiklar, men hade också bäst ekonomiska och personella resurser. De tidningar med minst resurser, Hälsinge Kuriren och Borlänge, producerade också minst.
Det fanns, enligt Eva J:son Lönn, flera orsaker till varför tidningarna inte prioriterade bevakningen av arbetsmiljön. En av de viktigaste var att journalisterna saknade rutiner och i flera fall kunskaper för att bevaka dessa frågor. Det medförde i sin tur att arbetsmiljöfrågorna upplevdes som komplexa och tidskrävande att bevaka. Bevakningen av ämnet missgynnades dessutom av höga produktivitetskrav, av dagliga deadlines och av väldigt korta produktionstider.
Fredagen den 16 december försvarar Eva J:son Lönn, institutionen för kultur och medier, Umeå universitet och Belastningsskadecentrum, Högskolan i Gävle, sin avhandling med titeln Jobb(iga) nyheter. Om dagstidningars bevakning av arbetsmiljöfrågor.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Stora föreläsningssalen, Arbetslivsinstitutet, Petrus Leastadius väg 12. Fakultetsopponent är Fil dr. Maria Elliott, Högskolan för lärande och kommunikation, Högskolan i Jönköpings.
Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna
Eva J:son Lönn, institutionen för kultur och medier, Umeå universitet
Tel: 090-10 60 81
E-post: ejl@hig.se
Inom forskarskolan fokuseras två systemnivåer: Virtuell utveckling av Produktionssystem respektive Produktionsprocesser. Forskningen inom Produktionssystem inriktas på modellering och simulering av människor, maskiner, produkt och informationsflöden. Forskningen inom Produktionsprocesser inriktas på modellering, simulering och experimentell validering av tillverkningsprocesser för att skapa en djupare förståelse för vad som händer i tillverkningsprocesserna och med materialet/komponenterna under processerna samt hur dessa faktorer påverkar den slutliga produktens egenskaper.
Forskarskolan CAPE, Centre for Advanced Production Engineering, är ett resultat av det nära samarbetet mellan de västsvenska högskolorna inom ramen för Produktion i Väst. Detta nätverk syftar till att stärka tillväxt och kunskapsutveckling i Sverige. I forskarskolan ingår Högskolan i Trollhättan/Uddevalla (HTU), Högskolan i Skövde, Högskolan i Jönköping och Chalmers tekniska högskola. Målsättningen är att i nära samarbete med näringslivet producera 15 industridoktorander. En rad företag i Västsverige – bland andra Volvo Car, Volvo Aero Corporation, Saab Automobile och SKF har redan uttryckt intresse att finansiera de forskarstuderande, som kommer att vara placerade på företagen.
– Det nära samarbetet mellan akademin och näringslivet gör det här till ett av de bästa sätten att stärka svensk industri, säger docent Per Nylén som leder produktionsteknikforskningen vid HTU och som blir forskarskolans programsekreterare.
I CAPE kommer Chalmers tekniska högskola att svara för examinationen av doktoranderna. HTU blir operativt ansvarig för forskarskolan och KK-stiftelsens motpart.
– Det här visar att det finns ett förtroende för det som görs på HTU och det känns naturligtvis jätteroligt. Vi har jobbat målmedvetet för att nå hit, säger rektor Lars Ekedahl.
KK-stiftelsen har beslutat att forskarskolan CAPE får 24 miljoner kronor under fem år under förutsättning att de deltagande företagen bidrar med lika mycket. Avsikten är att starta forskarskolan i januari 2006. Senast vid halvårsskiftet beräknas samtliga doktorander vara rekryterade och i gång med sina arbeten ute på företagen.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Docent Per Nylén, tel 0520 – 47 50 61, mobiltel 0733 – 97 50 61, per.nylen@htu.se eller rektor Lars Ekedahl 0520 – 47 50 09, 0733 – 97 50 09, lars.ekedahl@htu.se
Gruppen har i teoretiska och experimentella studier under extremt högt tryck lyckats få järn och magnesium att smälta samman.
-För att kunna modellera skeendet i jordens inre måste vi veta hur kärnan är uppbyggd, säger Igor Abrikosov, professor i teoretisk fysik vid Linköpings universitet och en av författarna till artikeln som publiceras i fredagens utgåva av tidskriften.
Sammansättningen i såväl jordens inre kärna som i manteln är väl känd. Men i den yttre kärnan är temperaturen (6000 grader C) och trycket (3 miljoner gånger atmosfärstrycket) så höga att den inte går att studera experimentellt. Man vet dock att den är för lätt för att endast bestå av järn, och bland annat kisel, svavel och syre har föreslagits som andra ingående grundämnen. Däremot har magnesium uteslutits trots att det är ett av jordens vanligaste grundämnen.
-Man har sagt att järn och magnesium inte kan blandas i flytande form eftersom järnatomerna är alltför små i förhållande till magnesiumatomerna. Men om vi ökar trycket minskar storleken i magnesium snabbare än i järn, säger Igor Abrikosov.
De teoretiska studierna följdes upp med ett unikt experiment i ett så kallat diamantstäd, som tål mycket höga tryck. Det visade sig att det gick att göra legeringar av järn och magnesium redan vid 200 000 atmosfärers tryck.
Resultatet kan också ha betydelse för sökandet efter nya material för industriella behov.
I den mångvetenskapliga gruppen bakom artikeln Beating the miscibility barrier between iron and magnesium by high-pressure alloying står även L. Dubrovinsky, N. Dubrovinskaia, I. Kantor, W. A. Crichton, V. Dmitriev, V. Prakapenka, G. Shen, L. Vitos, R. Ahuja och B. Johansson. Artikeln är publicerad i Physical Review Letters vol 95 nr 24.
Professor Igor A. Abrikosov nås på 013-285650, 0709-295650, igor.abrikosov@ifm.liu.se
Peter Agre upptäckte det första aquaporinet 1992 i röda blodkroppar och belönades för detta 2003 med nobelpriset. Sedan dess har 13 varianter av aquaporin upptäckts hos djur och människa och 35 hos växter. Det finns tusentals sådana aquaporiner i varje cellmembran. Aquaporiner innehåller en kanal som är så smal att bara en enda vattenmolekyl kan passera åt gången. Men trafiken kan vara livlig. På en sekund kan flera miljarder vattenmolekyler passera genom en kanal. I vilken riktning vattnet passerar är beroende av det osmostiska trycket. Vattnet strävar i riktning från en låg till en hög koncentration av salt och näringsämnen. Men kanalen är inte alltid öppen. Hur den öppnas och stängs har nu lundaforskarna upptäckt. Det har skett i samarbete med en grupp vid Chalmers under ledning av Richard Neutze och med Emad Tajkhorshid vid University of Illinois.
– Vi använder oss av jästsvampar för att producera aquaporiner, säger Per Kjellbom. Med vår metod kan vi renframställa tillräckligt mycket aquaporin för att få fram de kristaller som behövs för våra analyser. Det visade sig att med den teknik vi använde för att kristallisera aquaporiner befann sig aquaporinmolekylerna i stängt läge. Tidigare har det bara varit möjligt att framställa öppna aquaporiner. Det gav oss chansen att jämföra öppet och stängt aquaporin och förstå hur öppning och stängning går till på molekylär nivå.
Trots att det finns olika varianter av aquaporin är de alla snarlika och med i stort sett samma verkningssätt. De finns i alla levande organismer från bakterier till växter, djur och människor och har inte ändrat sig så mycket under evolutionens gång. Användningen av regleringsmekanismen har därför patenterats, och med hjälp av universitetets organisation för affärsutveckling, LU Innovation, håller forskarna på att bilda ett bolag. Universitetets holdingbolag LUAB kommer att bli delägare i detta bolag. Bolaget skall ta fram växter som är resistenta mot torka och designa nya läkemedel. Per Kjellbom ger några exempel:
– Njurarna svarar för vattenbalansen i kroppen. Om man identifierar en kemisk förening som kan stänga aquaporinerna i njurarna kan denna utvecklas till ett nytt vattendrivande läkemedel. Likaså skulle föreningar som stabiliserar den stängda strukturen kunna användas vid cancerbehandling. Öppna aquaporiner är nödvändiga för att celler ska kunna röra sig och bilda nya blodkärl, något som tumörerna är mycket beroende av för sin tillväxt. Genom att stänga aquaporiner förhindras tumörtillväxt och metastasering. Det finns också en rad genetiskt nedärvda sjukdomar som stör vattenbalansen i kroppen.
Vattenbalansen i huden är beroende av aquaporiner, ett faktum som både utnyttjas i läkemedel och i kosmetiska produkter. Det kan röra sig om antiperspiranter och vattenbevarande hudkrämer som ska motverka hudens åldrande.
För mer information: professor Per Kjellbom nås på tel 046 222 41 95 eller 070 280 94 06. Artikeln i Nature är f n utlagd on-line och heter Structural mechanism of plant aquaporin gating. Författarna är Susanna Törnroth-Horsefield, Yi Wang, Kristina Hedfalk, Urban Johanson, Maria Karlsson, Emad Tajkhorshid, Richard Neutze och Per Kjellbom.
Summan har fördelats till fem journalister på vardera 25.000 kronor enligt följande:
Fatima Grönblad, Göteborg, frilansjournalist, ska sätta sig in i forskningen om genusfrågor vid Centrum för genusstudier i Stockholm. Fatima Grönblad kommer att informera sig om forskningsprocessens olika etapper. Hon tänker också vara med vid seminarier kring ämnen som genus och könsgörande i organisationer och feministisk teori och metod.
Elinor Torp, Stockholm, vikarierande journalist på tidningen Arbetarskydd, ska följa arbetet dels vid avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Universitetssjukhuset i Lund, dels vid arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala. I Lund kommer Elinor Torp att följa ett dansk-svenskt forskningsprojekt om exponering, biologisk monitorering och risk vid arbete med cytostatika. I Uppsala ska hon bl a ta del av ett projekt som handlar om vad deltidssjukskrivning betyder för individ, arbetsgrupp och samhälle.
Henrik Sannesson, Stockholm, frilansjournalist, ska lära sig mer om forskningen som rör alkohol- och drogmissbruk. Han kommer att vara några veckor vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD), Stockholms universitet. Henrik Sannesson är också intresserad av att få veta mer om hur projekt väljs ut och vilka utgångspunkter och frågeställningar som definieras.
Marco Morner, Stockholm, redaktör och journalist på tidskriften Socialpolitik, vill fördjupa och fortbilda sig inom välfärdsområdet. Detta ska han göra på Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet. Marco Morner kommer bl a att följa ett projekt som heter Välfärdsstatens organisering och social exkludering under full sysselsättning och hög arbetslöshet.
Anna Wallenlind Nuvunga, Göteborg, frilansjournalist, är intresserad av att öka sin kunskap om boendesegregation om grannskapseffekter och områdesbaserat utvecklingsarbete. Det ska hon göra vid Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet. Anna Wallenlind Nuvunga kommer bl a delta i konferenser och i seminarier. Hon planerar också att intervjua forskare och doktorander för att lära sig mer om forskningsprocessen.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
Karolinska Institutet använder begreppet integrativ medicin i en vid bemärkelse och avser utveckling och integrering av evidensbaserad kunskap från olika discipliner och traditioner som kan komplettera den etablerade medicinen. Den integrativa medicinen eftersträvar en bred syn på människans hälsa och vill förstå inte bara vilka metoder som har effekt utan även mekanismerna bakom effekten. Detta kräver en bred, tvärvetenskaplig ansats där både medicinska, psykologiska och sociala aspekter är av betydelse.
Nu planerar man för att utlysa en professur. Tanken är att den som får professorstjänsten ska leda arbetet vid centret. – Centrets uppgift blir att bedriva forskning, utbildning och information inom integrativ medicin, förklarar Mats Lekander.
Verksamheten kan indelas i tre övergripande teman:
1. Biomedicinskt inriktad forskning kring de komplementärmedicinska behandlingarnas verkningsmekanismer och effektivitet.
Syftet är att utvärdera, samla kunskap och informera allmänhet och behandlare om vilket vetenskapligt stöd som finns för en viss behandling.
2. Kognitiv, psykologiskt inriktad forskning om exempelvis välbefinnande, placebo, hälsoupplevelse och livsstilsfaktorer, där psykologiska och biologiska perspektiv genomgående integreras.
3. Ett folkhälsovetenskapligt perspektiv på användandet av komplementära metoder. Det kan gälla hur valet av olika metoder sker och hur etablerad behandling interagerar med komplementär behandling. Vilka behov tillgodoses i de olika skolorna och vilka tillgodoses inte? Här kommer också ekonomiska aspekter in, exempelvis hur sjukvården kan kostnadseffektiviseras och hur hälsan påverkar ekonomin.
Karolinska Institutets förhoppning är att centret i framtiden ska utgöra ett kunskapscentrum dit behandlare och allmänhet kan vända sig för att hämta information kring olika behandlingar. Ett annat viktigt mål är att tillhandahålla utbildning om integrativ medicin kring komplementära metoder som har ett vetenskapligt stöd.
– Ytterst är vårt mål detsamma som för hela Karolinska Institutet: att bidra till att förbättra människors hälsa, säger Mats Lekander. Det vill vi göra det genom att utnyttja och integrera biomedicinska, psykologiska och sociala perspektiv.
När centret är invigt börjar arbetet med att bygga upp den vidare verksamheten. Förutom en professur i integrativ medicin finns planer på att utlysa fler tjänster, liksom medel för forskningsfinansiering.
För mer information kontakta:
Mats Lekander, psykolog, forskare, chef för psykologisektionen vid institutionen för klinisk neurovetenskap och tf föreståndare för Karolinska Institutets Osher centrum för integrativ medicin, tel, 08-524 824 45, 073-707 22 92, mats.lekander@ki.se
Karin Harms-Ringdahl, professor vid sektionen för sjukgymnastik, institutionen neurotec och ordförande i styrgruppen för Karolinska Institutets Osher centrum för integrativ medicin, tel 524 888 15, Karin.Harms-Ringdahl@ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
I skogsmarkens ytskikt finns höga halter av det mycket giftiga ämnet bly som en följd av mänskliga utsläpp av blyföroreningar i atmosfären. Det finns en oro att marklevande djur och växter påverkas negativt av detta. Med modern teknik går det nu att bevisa att det bly som finns i växter, bäckvatten och markens ytskikt har sitt huvudsakliga ursprung från luftföroreningar. Tills för några år sedan trodde man att alla blyföroreningar härstammade enbart från den moderna industrins utsläpp, inte minst från bilavgaser under andra halvan av 1900-talet. Men nedfallet har varit betydande ända sedan 1000-talet, då den storskaliga gruvdriften började i Sverige och övriga Europa. Indikationer finns nu också på att luftföroreningar fanns redan för 5000 år sedan. Dessa föroreningar var dock mycket marginella i jämförelse med den moderna föroreningstoppen under slutet av 1970-talet som var upp till 10 000 gånger högre.
– Tack vare att hårdare miljökrav infördes under slutet av 1970-talet släpper vi i dag inte ut mer bly än under medeltiden, berättar Jonatan Klaminder.
Enligt Jonatan Klaminders beräkningar kommer föroreningsblyet att finnas i markens ytskikt i hundratals år framöver. Blyet frigörs långsamt till djupare delar av marken och halterna i markens ytskikt, där den största hotbilden finns, kommer att minska framöver. I de djupare delarna av marken kommer blyet delvis att fastläggas under flera 1000-tals år och endast mindre mängder kommer att med tiden sköljas ut i våra bäckar och vattendrag. Det bedöms som osannolikt att halterna i grund- och bäckvatten kommer att stiga till kritiska nivåer för vattenlevande djur eller göra vattnet otjänligt att dricka i framtiden.
– En viktig lärdom från blyproblematiken är att allt inte blir rent så fort vi stänger av ”föroreningskranen”, utan att det kan ta flera generationer innan naturen har läkt. Men nu har den börjat återhämta sig tack vare en lyckad miljöpolitik. Denna lugnande bild är viktig att förmedla i tider då vi miljöforskare tenderar att blåsa upp hoten, vilket enbart leder till att förtroendet för all miljöforskning urholkas, säger Jonatan Klaminder.
Fredagen den 16 december försvarar Jonatan Klaminder, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”The fate of airborne lead pollution in boreal forest soils”. Svensk titel: Det luftburna blyets öde i svensk skogsmark. Disputationen äger rum klockan 10.00 i lilla hörsalen, KBC, Umeå universitet. Opponent är professor John G. Farmer, University of Edinburgh, Skottland.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Jonatan Klaminder
Telefon: 090-786 97 84
E-post: jonatan.klaminder@emg.umu.se
Ateroskleros – åderförkalkning – är den huvudsakliga bakomliggande orsaken till hjärt-kärlsjukdom och alltså den vanligaste dödsorsaken hos både män och kvinnor. På senare år har det blivit tydligt att det finns en immunologisk komponent i åderförkalkningsprocessen, som kan betecknas som en inflammatorisk sjukdom. Även om riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodfetter, diabetes och rökning har identifierats, så är orsakerna till sjukdomen ofullständigt kända, och det finns inga etablerade riskmarkörer som avspeglar den immunologiska och inflammatoriska aktiviteten vid ateroskleros.
En markör som föreslagits som central är oxiderat, eller på annat sätt modifierat, low density lipoprotein (OxLDL). Mycket tyder på att inflammatoriska ämnen som uppkommer genom denna modifiering spelar en nyckelroll vid immunaktivering och ateroskleros. De har alla en liten epitop, fosforylkolin (PC), som gemensam nämnare, vilken även exponeras på andra infektiösa agens. Antikroppar mot PC (aPC), en grupp naturliga antikroppar, som kan utvecklas även utan kontakt med externa antigen, och som har som en funktion att hjälpa till med kroppens ”utrensning” av bland annat oxiderade och skadade cellmembran samt i det tidiga immunsvaret mot vissa infektioner.
Forskare vid Karolinska Institutet har nu visat att aPC av IgM-typ förutspår minskad risk för utveckling av ateroskleros efter 5 års uppföljning hos en grupp på 240 patienter med högt blodtryck. Även IgM-antikroppar mot OxLDL hade en sådan predicerande egenskap, dock bara hos män.
Resultaten talar för att PC kan vara en lämplig antigen för diagnostik med aPC av IgM-typ, där risken för aterosklerosutveckling minskar ju högre nivåer man har. En spännande möjlighet är att aPC, i framtiden, även kan tänkas fungera som en ny terapi mot ateroskleros.
-Detta öppnar inte bara upp för ny diagnostik utan även för immunisering, dvs man kan tänka sig att dessa antikroppar skulle kunna ges förebyggande till personer med risk för hjärtkärlsjukdom, säger professor Johan Frostegård.
Publikation:
Antibodies of IgM subclass to phosphorylcholine and oxidized LDL are protective factors for atherosclerosis in patients with hypertension
Su J, Georgiades A, Wu R, Thulin T, de Faire U, Frostegård J.
Atherosclerosis Online Nov 2005
För mer information, kontakta:
Professor Johan Frostegård, tel 073-978 65 11 eller mail: johan.frostegard@medhs.ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
I studien ingick en grupp kvinnor som under minst ett år haft problem med knäsmärta av den typ som kommer och går utan förklaring i en diagnostiserad sjukdom eller knäskada. De hade inte ont i sina knän vid testtillfället. Muskelaktivitet och rörelsemönster undersöktes i ett antal situationer, t.ex. vid en oväntad balansstörning genom personen stod på en platta som hastigt sattes i rullning. Det visade sig att balansen hos kvinnorna med knäsmärta inte stördes mera än normalt, men att de däremot reagerade med större och annorlunda rörelseutslag än de knäfriska, samtidigt som de också uppvisade annorlunda muskelaktivitet.
Den överdrivna och annorlunda reaktionen för att återfå balansen kan ha många förklaringar. En förklaring är att personen skaffat sig en strategi för att avlasta knäet. En annan möjlighet är att knäproblemet medfört att personen blivit svagare och därför litar till en annan strategi. En tredje förklaring kan vara att personen inte litar på sitt knä och därför uppfattar störningen som extra hotande för balansen. I det läget använder man större säkerhetsmarginal för att inte riskera att falla. Vid andra test av rörelser som man vanligen inte utför i vardagen uppvisade personerna med knäsmärta inga skillnader jämfört med de knäfriska.
Resultaten visar att långvarig knäsmärta kan medföra förändringar i rörelsemönster vid dagliga och funktionella rörelser, men att helt nya rörelser – som personen saknar erfarenhet av – inte påverkas. Det visar att vanemönster kvarstår även då smärtan är borta och att det i sin tur kan påverka muskelfunktionen. Det här kan få betydelse för behandlingen av dessa patienter. Man bör närmare analysera rörelsemönster, speciellt när man vet att knäna utsätts för stor belastning, t.ex. i trappor. Behandlingen bör bestå både i att återskapa ett normalt rörelsemönster och att styrka musklerna.
I doktorsavhandlingen ingår även studier av mycket små, djupt liggande muskler kring knäleden hos knäfriska. Att dessa muskler fungerar normalt är antagligen viktigt för god kontroll och rätt belastning av knäleden. Studierna kan ha betydelse vid olika typer av knäkirurgi och när det gäller träning vid olika knäproblem.
Avhandlingen läggs fram fredagen den 16 december vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering och har titeln Motor Control of the Knee – Kinematic and EMG studies of healthy individuals and in persons with patellofemoral pain. Svensk titel: Motorisk kontroll av knäleden – Kinematik- och EMG-studier av friska individer och individer med patellofemoral smärta.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhusets aula. Fakultetsopponent är professor Gertjan Ettema, Norges Teknisk Naturvetenskapliga Universitet (NTNU), Trondheim.
Kontaktinformation
Ann-Katrin Stensdotter är doktorand vid enheten för sjukgymnastik och verksam vid sjukgymnastutbildningen i Trondheim, Norge, tel. +47 73 559277, e-post anki.stensdotter@physiother.umu.se
Att den globala uppvärmningen kan bidra till att vi faktiskt får ett kallare klimat i Skandinavien, beror på Golfströmmen. Trots vår nordliga position ger det varma Atlantvattnet, som är en förlängning av Golfströmmen, oss vårt milda klimat. Men smälter våra polarisar kan det påverka vattnet i sådan utsträckning att de varma strömmarna försvagas. Emil Jeansson bekräftar i sin avhandling de teorier som finns gällande Östgrönlandsströmmens betydelse för att Golfströmmens varma vatten ska nå våra breddgrader.
De nordiska haven, som innefattar Grönlands-, Islands- och Norska havet, är ett område där vatten med hög densitet bildas genom olika processer. En del av detta ”tunga” vatten flödar sedan ut i norra Atlanten och bidrar till den bottenström som tar sig söderut genom hela Atlanten. En del forskare hävdar att densiteten på det så kallade ”överflödet” kan vara en viktig drivande effekt på det inflödande varma Atlantvattnet till våra breddgrader.
En av farhågorna med den globala uppvärmningen är att polarisarna smälter, vilket skulle ge en ökad mängd sötvatten i Arktis och de nordiska haven. Sötvattnet ger i sin tur en stabilare skiktning av vattnet vilket kan resultera i en försvagad omblandning. Det skulle minska densiteten på det tunga vatten som transporteras ut i Atlanten, och därmed ge ett svagare inflöde av varmt Atlantvatten. Vi skulle helt enkelt få ett kallare klimat i Skandinavien.
För att få en uppfattning om vad som kan påverka överflödet har Emil Jeansson undersökt ursprunget av de olika bidragande vattenmassorna, för att på så sätt kunna uppskatta hur känsligt överflödet kan vara för klimatförändringar.
– Vi vet inte riktigt hur stor betydelse det har för klimatet än, men vi börjar få svar på hur känsligt systemet är, säger Emil Jeansson.
Han har bland annat använt sig av så kallade kemiska spårämnen, för att följa strömmarna och uppskatta blandningen mellan olika vattenmassor. Ämnena i fråga är klorofluorokarboner, som i dagligt tal benämns ”freoner”, samt svavelhexafluorid (SF6). Dessa ämnen blandas ner i havet från atmosfären, men SF6 släpptes även ut direkt i Grönlandshavet år 1996 och Emil Jeanssons forskargrupp har följt dess spridning till olika delar av området. Resultaten visar att Grönlandshavet har betydelse för överflödet, och då även för Golfströmmens nordliga transport.
Med hjälp av spårämnena kan man uppskatta åldern på vattenmassor. Åldern kan ge en uppfattning av transporttider vilket ökar förståelsen för cirkulationen i området, men kan även ge möjlighet att uppskatta hur mycket antropogen koldioxid – det vill säga koldioxid som härrör från mänskliga aktiviteter – som har tagits upp av de nordiska haven. Emil Jeansson presenterar i sin avhandling även två olika metoder för att göra en sådan uppskattning.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Emil Jeansson
Institutionen för kemi
Tel: 031-772 2287
E-post: emilj@chem.gu.se
Handledare: Professor Leif Andersson, Tel: 031-772 2781, E-post: leifand@chem.gu.se
Avhandlingen har titeln: Chemical tracers in the Nordic Seas: Studies on water masses and antrophogenic carbon
Disputationen äger rum: Fredagen den 9 december 2005 kl 14.00 i Sal ”KC”, Kemigården 4, Chalmersområdet, Göteborg
Blåstång är en av de få marina alger som klarar ett liv i Östersjöns låga salthalt. Den räknas till en av de ekologiskt mest viktiga arterna i Östersjön där blåstången utgör ett viktigt område för lek, uppväxt och föda för flera kommersiellt värdefulla fiskarter.
– Försvinner blåstången skulle det kunna få allvarliga ekologiska och ekonomiska konsekvenser för området, säger Charlotta Nygård vid Mittuniversitetets institution för naturvetenskap. Charlotta Nygård disputerar i dagarna i ämnet Biologi, och fortsätter
– Det är viktigt att vi ökar förståelsen för den här betydelsefulla artens fysiologi och ekologi innan det är för sent. Under de senaste årtiondena har det rapporterats att blåstången försvunnit från olika delar av Östersjön. Nyligen har det också rapporterats om ökande halter av kadmium i Östersjön, något som blåstången i Bottenhavet visat sig vara mycket känslig mot.
Avhandlingen visar på tydliga fysiologiska skillnader mellan blåstången i Östersjön och Atlanten. Miljön i Bottenhavet är i sin tur långt ifrån optimal för blåstången, vilket visade sig då plantor flyttades till Atlantiskt vatten och fotosyntesen ökade markant. Blåstång som i stället flyttades från Atlanten till Östersjön dog inom 2 månader.
Blåstången i Bottenhavet lever under förhållanden precis över existensminimum. En ännu lägre fotosyntes skulle inte räcka till någon tillväxt och algen skulle troligen dö inom en snar framtid. Miljöstörningar som orsakar en sänkt fotosyntes hos blåstången kan därmed få ödesdigra effekter för artens överlevnad i området, vilket i sin tur skulle kunna ge negativa effekter för hela ekosystemet. Ett sådant hot skulle kunna vara till exempel en ökad mängd tungmetaller i vattnet. Nyligen har det rapporterats om ökande halter av kadmium i Östersjön, något som blåstången i Bottenhavet visat sig vara mycket känslig mot.
Charlotta Nygård är uppväxt i Stockholm och tog studenten på Nacka gymnasium i Naturvetenskapliglinje. Efter Magisterexamen i Biologi vid Mitthögskolan antogs hon till forskarutbildning år 2001. Disputationen sker på Mittuniversitetet, Campus Sundsvall, den 9 december och avhandlingens titel är ”Ecophysiological responses of Baltic and Atlantic Fucus vesiculosus to environmental factors”.
Kontaktinformation
Charlotta Nygård, kontor: 060-14 84 02, mobil: 070-311 20 78, lotta.nygard@miun.se
I en av Louise Bennets studier, med 120 studerade patienter en av de största i sitt slag i världen, visar det sig att nära hälften av dessa hudrodnader inte hade den typiska ringformen. Särskilt hos kvinnorna var det vanligt med icke ringformade rodnader i samband med en borreliainfektion.
– Detta innebär en risk för att både sjukvården och de fästingbitna personerna själva missar dessa infektioner. I sjukvårdsutbildningen får man ju lära sig att borrelia yttrar sig som en ringformad hudrodnad, men i vårt material hade knappt hälften av hudrodnaderna det utseendet. Somliga var tvärtom kraftigt röda i mitten, säger Louise Bennet.
Hudrodnaden är den vanligaste formen av borrelia. Det är viktigt att den som fått ett sådant tecken på infektion blir behandlad med antibiotika, eftersom infektionen annars kan sprida sig till andra organ.
Att hudrodnaden ska vara minst 5 cm i diameter är ett kännetecken som håller sig. Mindre rodnader förekommer också efter ett fästingbett, men är bara ofarliga reaktioner på bettet.
Det är en liten del av alla fästingbett som leder till borrelia, och en liten del av alla borreliainfektioner som leder till en spridning av infektionen med svåra följder som t.ex. ledvärk, ansiktsförlamning och störningar av hjärtrytmen. Det finns därför inte skäl att uppmana folk att sluta vara ute i naturen, menar Louise Bennet. Däremot är det viktigt att hitta eventuella fästingbett så fort som möjligt.
– Borreliainfektionen behöver ungefär ett dygn på sig för att överföras. Om man hittar och tar bort fästingarna samma dag bör man alltså vara på den säkra sidan! säger hon.
Att kvinnor får fler fästingbett än män som varit lika mycket ute i naturen skulle kunna förklaras av att de ger andra doftsignaler. Att fästingbitna kvinnor sedan oftare utvecklar borrelia kan bero på skillnader i immunförsvaret. Medelålders och äldre kvinnors immunförsvar mot borrelia verkar vara något svagare än immunförsvaret hos män.
Förekomsten av borrelia i form av ”erythema migrans” har tredubblats i Blekinge sedan början av 90-talet. Louise Bennets studier visar att vädret spelar en stor roll för infektionerna: milda vintrar och varma, fuktiga somrar ökar antalet borreliafall. Ett varmare klimat kan därför väntas öka förekomsten av borrelia i Sverige.
Avhandlingen heter Erythema migrans in primary health care och läggs fram den 9 december. Louise Bennet träffas på tel 0455-731000 eller 0709-245079, e-post louise.bennet@ltblekinge.se.
Psykiatrisk vård har inslag av kontroll och begränsning av frihet. Det förekommer att patienter övertalas till medicinering, övervakas i samband med medicinering och tvingas till medicinering. Vid slutenvårdsavdelningar kan entrédörrar vara låsta vilket gör patienter helt beroende av personal för att kunna lämna avdelningen.
Syftet med Kristina Haglunds avhandling var att undersöka patienters och personals uppfattningar om att få respektive ge medicin och att vårdas respektive arbeta vid en psykiatrisk avdelning. Ett underliggande syfte var att undersöka om patienter eller personal upplever tvång. Studierna genomfördes genom observationer, intervjuer och frågeformulär. 46 patienter och 57 anställda har intervjuats.
Resultaten visar att de flesta patienter upplever tvångsmedicinering som kränkande och obehaglig såväl fysiskt som psykiskt. Patienter, men inte sjuksköterskor, ansåg att det fanns alternativ till tvångsmedicineringen. Att få mer information om hälsotillståndet och medicinen, mer övertalning för att ta medicinen och att avvakta med medicinen angavs som några alternativ. Endast tre av 11 intervjuade patienter lämnade ett retroaktivt samtycke till tvångsmedicineringen.
Kristina Haglund undersökte även hur många psykiatriska avdelningar som var låsta en särskild dag. Av 193 avdelningar var tre fjärdedelar låsta. En femtedel var låsta trots att ingen patient på avdelningen vårdades enligt någon tvångsvårdslag.
– Personalen måste då låsa upp dörren för den som vill gå ut eller in, men både personal och patienter uppgav att det innebar ett extraarbete för personalen. Det är anmärkningsvärt. Sysslan att öppna dörren för patienter och besökare måste organiseras så att det blir en viktig del av personalens arbete och inte innebär något obehag för patienter eller besökare, menar Kristina Haglund.
Både patienter och personal uppgav att låsta dörrar begränsar patienters självförtroende och ansvar, upplevs emotionellt negativt och innebär att patienterna blir beroende av personalen. Båda grupperna menade dock att låsta dörrar även hade positiva effekter genom att utomstående inte kunde komma in och att vården blev effektivare och tryggare, exempelvis genom att vissa patienters impulser kontrollerades.
Kristina Haglund är sjuksköterska och anställd som klinisk adjunkt vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Kristina Haglund kan nås på tel 018-611 52 02, 070-514 96 84 eller e-post kristina.haglund@uaspsyk.uu.se
Sebastian Troëng fick sin grundubildning som biolog vid Lunds universitet på 90-talet och arbetade som biolog i projekt i bl a Grekland, Fiji och Australien och tog en brittisk Mastersexamen innan han fick anställning vid naturvårdsorganisationen CCC i Costa Rica.
Det är fyra utrotningshotade arter som kravlar upp i sanden på Tortuguero, gräver bon och lägger ägg. Soppsköldpaddans skal kan bli en meter långt och djurets vikt ca 110 kg. Havslädersköldpaddans skal brukar bli 1,5 meter lång och vikten ca 250 kg. Det finns dock uppgifter om exemplar som vägt ca ett ton. Soppsköldpaddan har dödats därför att köttet är ätligt, medan havslädersköldpaddan hotas när den fastnar i långrev – en fisketeknik som på senare år blivit allt vanligare i Atlanten. De två andra arterna är karettsköldpadda och oäkta karettsköldpadda. Den förstnämndas skal var förr attrakivt i många produkter som i dag görs av plast. Totalt räknar man med att 10 000 – 15 000 soppsköldpaddor och ett okänt antal havsläder- och karettsköldpaddor dödas varje år för sitt kött eller andra produkter.
– Naturvårdsinsatserna har inte varit förgäves. Mellan 1971 och 2003 har soppsköldpaddornas äggläggning på Tortuguero ökat med 417%. Det kan låta mycket, men då ska man komma ihåg att på 70-talet var situationen mycket kritisk, så att det är en ökning med ett litet antal djur som utgångspunkt, säger Sebastian Troëng.
Djurens förflyttningar följs med satellitsändare, märkningar och genetiska analyser. Soppsköldpaddorna ger sig efter äggläggning av för att beta på sjögräsängar i grunda vatten utanför Nicaragua.
– Det är viktigt att naturvårdarna skyddar sådana havsmiljöer. Ibland gör också soppsköldpaddorna avstickare ut på djupare vatten, och det verkar som om avsikten är att komma åt sargassotången, säger Sebastian Troëng och fortsätter:
– Trycket på soppsköldpaddorna är större i Karibiska havet än vad det är för motsvarande populationer i Australien. Normalt sett tar det flera år innan honorna återvänder till häckningsplatsen för att lägga ägg. Men när djuren blir färre och konkurrensen om födan minskar kan de lägga ägg mer ofta än vad deras australiska släktingar gör. Och det är vad som också händer.
Karettsköldpaddornas äggläggning har minskat med ca 77% sedan 1956. Dessa sköldpaddor migrerar till korallrev i Nicaragua och Honduras efter äggläggningen, möjligen också till Kuba, Puerto Rico och mexikanska vatten. Havslädersköldpaddornas population är stabil eller svagt minskande. Dessa djur beger sig till den mexikanska bukten eller Nordatlanten – ibland ända upp i kanadensiska vatten – efter äggläggningen.
I dag har det växt upp en stor turistindustri kring sköldpaddorna. Turisterna får besöka vissa delar av Tortuguero under vissa timmar på natten för att följa äggläggningen. Men reglerna är strikta och man måste ha auktoriserad guide med sig. Enligt Sebastian Troëng furngerar detta system väl och stör inte sköldpaddorna. För lokalbefolkningen betyder det stora pengar; en guide kan tjäna tusentals dollars varje månad.
– Det har gjorts ekonomiska kalkyler för ”vinsten” om man dödar djuren för köttets eller skalets skull i jämförelse med vad man tjänar på turismen – och beräkningarna visar klart att en levande sköldpadda är värd betydligt mer än en död sköldpadda, slutar Sebastian Troëng.
Kontaktinformation
Sebastian Troëng nås via e-post på sebastian@cccturtle.org Han disputerar den 14 december kl 10 i Blå Hallen, Ekologihuset. Hans doktorsavhandling heter Migration of Sea Turtles from Carribean Costa Rica: Implication for Management
Alla kulturproducerande företag kännetecknas av två logiker. En ekonomisk logik där man vill nå lönsamhet, och en kulturell logik där man eftersträvar konstnärlig kvalitet. Den kulturella logiken innebär att man ofta gör estetiska bedömningar i verksamheten. Det betyder att smakfrågor är viktiga. Jenny Lantz studerar hur en organisation i kulturindustrin förhåller sig till smak, och vilka konsekvenserna blir. Ett helintegrerat filmbolag, Sandrew Metronome anno 2001, ligger till grund för studien.
– När den ekonomiska logiken får allt starkare fotfäste följer krav på ett ”professionellt förhållningssätt till smak”. Många chefer och anställda talar om vikten av att ha en ”objektiv smak”, att kunna ”kliva ur den privata smaken” och ”spegla marknadens smak”, säger Jenny Lantz.
Dessa tendenser speglar den i moderniteten och kapitalismen så omhuldade rationaliteten som underordnar allt som rör känslor, värderingar, åsikter och tro. Organisationen riskerar därmed att förbise den kompetens som vilar på den kulturella logiken. Rent konkret kan detta i ett filmbolag handla om att man underskattar kunskap som legitimerar ”kvalitetsfilm”.
– I mitt material blir det tydligt att män lättare konstrueras som ”objektiva”, säger Jenny Lantz. De har tolkningsföreträde för vad som är ”ett professionellt förhållningssätt till smak”. Kvinnor tenderar att konstrueras som mer subjektiva och mer neurotiska i förhållande till smak.
Jenny Lantz avhandling ”Taste at Work. On Taste and Organization in the Field of Cultural Production” kan beställas direkt från författaren.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Jenny Lantz, Institutionen för företagande och ledning, Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-7369485
Mobil: 0709-924410
E-post: jenny.lantz@hhs.se
