500 000 kronor vardera delas ut till:
Yihai Cao för studier av hur nybildning av blodkärl, angiogenes, skiljer sig mellan män och kvinnor. I djurmodeller har könsskillnader visats sig vid blodkärlsnybildning både i samband med sårläkning och tumörtillväxt, och vid behandling av detta.
Britt-Mari Landgren för studier av osteoporos, benskörhet, hos män och kvinnor. Osteoporos är vanligast hos kvinnor efter klimakteriet då kroppens produktion av östrogen minskar. Även män drabbas dock av osteoporos, framför allt i högre åldrar, och då beroende på sjunkande nivåer av testosteron.
Karin Schenck-Gustafsson för studier av riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar hos kvinnor. Före 1990-talet, när en Stockholmsstudie inleddes, fanns i stort sett inga uppgifter om detta. Nu ska en 10-årsuppföljning göras.
Sigbritt Werner för en uppföljningsstudie av alla som genomgått könsbyte i Sverige under de senaste trettio åren. Deras hälsa ska belysas ur ett flertal aspekter. Att dessa personer efter könsbytet äter det tidigare motsatta könets könshormoner ger också unika möjligheter att få mer kunskap om vilken roll könshormonerna har för utvecklingen av vanliga sjukdomar som t ex hjärtbesvär.
250 000 kronor vardera delas ut till:
Eva Jansson för studier av effekten av fysisk aktivitet och östrogenbehandling på hjärt-kärlfunktionen. Speciellt studeras uttrycket i muskelvävnad av gener som har samband med hjärtats och kärlens funktion.
Agneta Mode för studier av cellulära och molekylärbiologiska studier av GH, growth hormone, vars utsöndring varierar under olika perioder och mellan könen. GH i sin tur styr uttrycket av många avgörande gener.
Ivanka Savic-Berglund för studier av könsrelaterade skillnader i hjärnans struktur och funktion. Speciellt studeras eventuella könsskillnader i hur feromoner påverkar hjärnans aktivitet och individens beteende. Dessutom studeras biokemiska ämnen som kan ha betydelse för homosexualitet och transsexualitet.
Peter Stenvinkel för studier av könets betydelse för utvecklingen av njursvikt och av komplikationer vid kronisk njursvikt, som hjärt-kärlproblem och undernäring.
Centrum för Genusmedicin inrättades vid Karolinska Institutet år 2001. Detta är första gången som Centrum för Genusmedicin delar ut anslagspengar till seniora forskare. Finansieringen kommer i huvudsak från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse.
Ansökningarna har granskats av två externa experter. Beslut har fattats av Styrelsen för forskning vid Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta
Professor Per-Erik Lins, vice ordförande, Centrum för Genusmedicin, Karolinska Institutet, tel. 08-655 68 56 eller mail: per-eric.lins@med.ds.sll.se
Högspecialiserad sjukvård inom ämnesområdet hypotalamus- och hypofyssjukdomar omfattar klinisk verksamhet – medicinsk, kirurgisk och radiologisk utredning samt behandling av dessa sjukdomar – och klinisk forskning och utbildning.
– Inom specialiteten endokrinologi har vi på Karolinska Sjukhuset ett välutvecklat och väl inarbetat nätverk för neuroendokrinologiskt relaterade sjukdomar, säger Anna-Lena Hulting, professor i endokrinologi och ordförande i HypofysCentrum.
Sjukdomar i hypotalamus- och hypofysområdet är godartade och behandlingsbara men de kan utan korrekt diagnos och omhändertagande leda till allvarlig sjuklighet och ökad dödlighet. Majoriteten av patienterna är i arbetsför ålder och symtomen kommer ofta smygande. Ett exempel är godartade prolaktinproducerande tumörer som blockerar utsöndringen av könshormoner. Man har upptäckt att cirka 25 procent av all kvinnlig infertilitet beror på detta.
– Meningen är att vi ska kunna fånga upp patienterna i ett tidigt skede och ge dem den bästa möjliga vården. Tidig upptäckt och korrekt behandling gör att personen lever lika länge som han eller hon skulle ha gjort utan sjukdomen, betonar Anna-Lena Hulting.
Den samlade erfarenheten är avgörande för patienterna och medför besparingar av sjukvårdskostnader. Vid KI och KS finns en stark tradition av framgångsrik forskning och utveckling inom neuroendokrinologi. Genom konsolideringen av HypofysCentrum tar man tillvara den kunskap och erfarenhet som finns.
Kontaktinformation
Anna-Lena Hulting, ordförande i HypofysCentrum och professor i endokrinologi. Telefon 08-517 734 61. Mobil 070-484 12 43.
Syftet med det så kallade poppelprojektet är att skaffa detaljerad kunskap om poppelns gener och hur genernas uttryck regleras för att få en djupare förståelse för hur växter i allmänhet och träd i synnerhet fungerar. Kunskapen används exempelvis för att förstå hur blomning regleras, hur veden bildas, hur växter bekämpar sjukdomsangrepp och hur de klarar av att leva vid låga temperaturer.
Inom programmet ”Swedish Centre for Tree Functional Genomics” finns flera internationella samarbetspartners, både i Europa och i resten av världen. I februari i år inleddes dessutom ett omfattande samarbete mellan kanadensiska Genome Canada och det svenska genomprojektet på poppel.
Sammanlagt har Knut och Alice Wallenbergs stiftelse beviljat UPSC 40 miljoner kronor inom programmet. Det tilldelade anslaget ger UPSC:s forskare stora möjligheter att fortsätta att bygga upp sin unika infrastruktur inom experimentell växtforskning.
UPSC inrättades 1999 i samarbete mellan institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet och institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå, och är en av norra Europas bästa forskningsmiljöer inom experimentell växtbiologi.
Se även Umeå Plant Science Centres hemsida: http://www.upsc.nu
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Professor Göran Samuelsson, institutionen för fysiologisk botanik
Tel: 090-786 56 94, 070-6455039
E-post: Goran.Samuelsson@plantphys.umu.se
– Jag vill med min avhandling utforska mina exempel Möllevången samt stadsdelen Woodstock och gatan Long Street i Kapstaden. Jag använder dessa platser som en del i en mer generell diskussion om vad som formar platser; allt från mediabilden av platsen till de vardagsaktiviteter som utspelas här. Det kan vara samtal och möten mellan människor, men också enskilda människors minnen och upplevelser. Ett dagligt användande ger en känsla för en plats. Hur man ”gör gator” handlar mycket om laddningar av platsen, säger Elisabeth Högdahl.
Elisabeth Högdahl har i sin avhandling alltså bland annat studerat och jämfört mediabilden av en plats och de boendes bild av densamma.
– Det är ofta ett stort glapp mellan de här olika bilderna, fortsätter hon. Och just det här spelet som pågår mellan erfarenhetsnivån och samtalsnivån i beskrivningen av staden intresserar mig. Jag försöker se pendlingen mellan dessa båda och vad som händer mitt emellan.
PROMENADINTERVJUER
Elisabeth Högdahl har i sitt arbete intervjuat ett stort antal personer både i Malmö och i Kapstaden.
– I mitt avhandlingsarbete har jag varit experimentell när det gäller metod. Jag har promenerat runt med människor och intervjuat dem på plats. Det är vid dessa tillfällen jag upptäckt hur människor skapar synliga och osynliga gränser i staden och hur de också hittar kryphål för att komma runt dessa gränser.
”Göra gata” är en studie där olika fenomen speglas mot varandra. Stadsdelarna Möllevången i Malmö och Woodstock i Kapstaden har vissa likheter, även om de finns på vitt skilda platser och sammanhang. Men de ligger båda på ungefär samma avstånd från sina städers centrum och de är gamla arbetarstadsdelar som präglas av mångkulturalitet. Gatan Long Street däremot ligger mer centralt i Kapstaden, men brottas å andra sidan av stora problem med hemlösa och med gatubarn.
Hur uppstår gränser?
– Hur uppstår gränser och hur överskrids de, är en fråga jag ställer mig. Och då menar jag både symboliska och geografiska gränser. Vad jag upptäckt är att människor är oerhört fiffiga och uppfinningsrika när det gäller att ta sig fram. Det är mycket intressant att se hur människor utnyttjar luckor och kryphål, både fysiska och normativa.
Elisabeth Högdahl menar att det hela tiden sker små förskjutningar, även om mycket pågår i det tysta. Det kan vara allt från en ”fyllegubbes” ockupation av en parkbänk vid Möllevången till hur ”smågangsters” i Woodstock räknar ut hur lång tid som behövs för att råna en bil, medan den stannar för rött ljus.
– Mycket handlar om hur de här människorna parerar den så kallade vanliga världen. De har ofta en strategi eller en taktik för att inte överstiga för många gränser. Och hela tiden upprättas hierarkier, i alla samhällsskikt.
Kontaktinformation
Avhandlingen ”Göra gata” är utgiven på Gidlunds förlag i Hedemora. www.gidlunds.se
För mer information kontakta Elisabeth Högdahl på telefon 040 – 6657213, 0736 – 972226 eller e-post:
elisabeth.hogdahl@imer.mah.se
– Eftersom det sällan spelar någon roll för djuren vad vi tycker om deras färger, bör vi nog i framtiden koncentrera oss på hur den avsedda mottagaren ser signalen. Färgen finns inte i fjäderdräkten utan i mottagarens öga, säger han.
Vi människor har tre olika typer av tappar (färgsynceller) i näthinnan för vårt färgseende, vilket ger oss ett bra färgseende jämfört med andra däggdjur. Men inte jämfört med andra ryggradsdjur, t.ex. fåglar som har ett tetrakromatiskt färgseende, d.v.s. baserat på fyra olika sorters tappar, vilket teoretiskt ger dem möjlighet att se dubbelt så många färger som vi.
En av tapparna i fåglarnas näthinna är känslig för ultraviolett (UV) ljus. Dess placering i ljusspektrat varierar mellan fågelgrupper. En variant har sin känslighetstopp placerad helt i UV, medan den andra är känsligast i det vi ser som blått ljus men sträcker sig ner i UV. Variationen gör att fåglar med de olika varianterna av färgseende uppfattar färger olika. Det har tidigare visats att fåglar använder sin känslighet för UV för att hitta föda och att se fjäderdräktssignaler från potentiella partners.
I sin avhandling beskriver Olle Håstad en ny molekylär metod som kan användas för att bestämma en fågels färgseendetyp utifrån små mängder DNA från exempelvis fjädrar, blod eller konserverad vävnad. Metoden kräver inte att fågeln avlivas och kan därför användas vid storskaliga undersökningar eller på hotade arter.
Han har identifierat det dominerande synsystemet i de flesta större fågelordningar och visar bland annat att tättingar och rovfåglar har olika synsystem. Skillnaden skapar en möjlighet för småfåglarna att använda signalfärger som är tydliga för andra småfåglar, men svårare att se för deras fiender. Olle Håstad visar också att tättingar i barrskog utnyttjar detta för att vara svåra att upptäcka.
Han har dessutom undersökt färgseendet hos fiskande fåglar som söker sina byten från luften och visar att endast måsarna har ett färgseende specialiserat för att se fiskars ultravioletta färgsignaler. Andra dykande fåglar, t.ex. sulor, tärnor och stormfåglar, använder därför antagligen andra synkomponenter, exempelvis kontrast eller rörelse för samma syfte.
Namn: Olle Håstad
Avhandlingens titel: Plumage colours and the eye of the beholder – The ecology of colour and its perception in birds
Institution: Institutionen för evolutionsbiologi
Opponent: Professor Innes Cuthill, School of Biological Sciences, University of Bristol
Disputationen äger rum: Fredagen 19 december, kl. 10.00 i Friessalen, EBC.
Kontaktinformation
Olle Håstad kan nås på 018-471 2930, eller via e-post Olle.Hastad@ebc.uu.se
Resultat
IFAU-rapporten “A Simple procedure for the evaluation of treatment effects on duration variables” redovisar ett anmärkningsvärt resultat: enkla diagram kan ofta avgöra om en åtgärd har påverkat arbetslösheten, även om man saknar information om egenskaperna hos de personer som berördes respektive inte berördes av åtgärden.
Metoden har testats i Nederländerna. Där har man bl a använt den för att studera sänkningar av arbetslöshetsersättningen för dem som inte i tillräcklig omfattning uppfyller kraven på att söka jobb. Man visade att sänkningarna orsakade kortare arbetslöshetstider, genom att motivera de arbetslösa att söka arbete mera intensivt.
Metod
Om man vill undersöka om en åtgärd minskar tiden i arbetslöshet behöver man studera personer som har gått från arbetslöshet till jobb. För dessa krävs information om arbetslöshetsperiodens början och slut, samt tidpunkten för åtgärden för dem som har berörts av den. För alla personer som var arbetslösa lika länge ritas en kurva som visar hur stor andel av dem som vid olika tidpunkter berördes av åtgärden. I samma diagram ritas motsvarande kurvor för grupper med andra arbetslöshetstider. Om sambandet mellan övergång till jobb och åtgärden är positivt, kommer kurvor som avser korta arbetslöshetstider att ligga överst – ju kortare arbetslöshet desto högre andel i åtgärd.
Ett positivt samband kan bero på att åtgärden har minskat tiden i arbetslöshet men det kan också bero på speciella egenskaper hos de personer som berörts av åtgärden. I det senare fallet kommer kurvorna att ligga stabilt på ungefär samma nivå vid olika tidpunkter. Skälet är att personliga egenskaper inte ändras särskilt mycket över tiden. Om däremot åtgärden har haft effekt är chansen stor att personerna berörts av åtgärden kort innan de fått jobb, vilket medför att kurvornas lutning ökar kort före övergången. Alltså: åtgärden påskyndar övergången till jobb om i) kurvorna ligger högre ju kortare arbetslöshetstider de motsvarar, ii) kurvornas lutning ökar just före övergång till jobb.
Begränsningar i förhållande till andra metoder
Metoden visar om effekten är orsakad av åtgärden, inte hur stor den är. Den lämpar sig inte för utvärdering av åtgärder som pågår under en längre tid, t ex arbetsmarknadsutbildning. För att fungera bra kräver metoden många observationer. Vid färre observationer kan dock diagrammen ersättas av en mycket enkel statistisk analys.
Rapporten är skriven av Jaap H Abbring, Free University Amsterdam, och Gerard J van den Berg, Free University Amsterdam, Tinbergen Institute och IFAU.
Kontaktinformation
Vill du veta mer? Kontakta Gerard van den Berg (engelskspråkig), tel: 018 – 471 70 82 eller Erik Mellander, tel: 018 – 471 70 87.
Folater och vitamin B12 är två B-vitaminer som levererar byggstenar till kroppens arvsmassa (DNA). Kroppen kan inte själv tillverka dessa ämnen utan måste få dem via födan, exempelvis från mjölk. De är mycket viktiga när kroppen ska bilda många nya celler, exempelvis under en graviditet. Folater har också rönt stor uppmärksamhet det senaste decenniet för sin förmåga att förhindra missbildningar hos foster och tidiga missfall. För äldre medför låga halter av båda B-vitaminerna en ökad risk för vissa demenssjukdomar, som Alzheimers sjukdom.
Karin Arkbåge har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt biotillgängligheten (hur mycket som upptas i kroppen) av folater från mjölk, yoghurt och filmjölk på försökspersoner och i en datorstyrd simulerad mag-tarmmodell. Hon ville se hur de i mjölk naturligt förekommande folatbindande proteinerna (FBP) påverkar upptaget av folat. FBP har nämligen i vissa studier visat sig öka upptaget av kostens folat, och dess näringsfysiologiska roll har länge diskuterats. FBP finns naturligt i konsumtionsmjölk och i mjölkpulver, medan fil, yoghurt och ost bara innehåller försumbara mängder FBP.
Karin Arkbåges studier visade att såväl mjölk som yoghurt är lämpliga att berika med folat, eftersom 70-80 procent av det folat som tillsattes var tillgängligt för absorption i tunntarmen. Studierna på människa och i den simulerade mag-tarmmodellen visade att FBP delvis ”överlever” mag-tarmpassagen utan att brytas ner av matsmältningsenzymer. Proteinet påverkar upptaget av folat i tarmen negativt, dvs. det sänker biotillgängligheten av folat. Effekten är större för folsyra, folatformen som används för berikningsändamål, än för den naturligt dominerande folatformen. För modersmjölksersättningar och vällingar, som ofta berikas med folsyra, bör man se till att produkterna inte innehåller aktivt FBP.
Karin Arkbåge har också följt vad som händer med vitaminhalterna under framställning av några fermenterade mejeriprodukter. Fermentering av mjölk till yoghurt och filmjölk, med efterföljande lagring i kylskåp i fjorton dagar (till bäst före-datumet) visade sig sänka vitamin B12-halterna med 40-60 procent av ursprungsmjölkens koncentration. Den största minskningen skedde under kylskåpslagringen. Däremot koncentreras vitamin B12 fem till åtta gånger under tillverkning av ost.
Koncentrationen av folat var högre i både yoghurt, filmjölk och ost jämfört med i mjölk. En stor andel av båda vitaminerna förloras när vasslen avskiljs från ostmassan under osttillverkning. Dessa förluster kan dock i vissa fall kompenseras genom mikrobiell syntes av vitaminerna under ostens mognad. Viktigt för vitaminhalterna i fermenterade produkter som yoghurt och filmjölk är de olika mjölksyrabakteriernas förmåga att tillverka eller konsumera vitaminerna under fermentering. Det gäller med andra ord att välja vitaminproducerande mjölksyrabakterier vid fil-, yoghurt- och osttillverkning för att få en produkt med högt vitamininnehåll.
Olikt många andra vitaminer som syntetiseras i växter, så produceras vitamin B12 endast av mikroorganismer, och återfinns därför nästan uteslutande i livsmedel med animaliskt ursprung. En speciellt rik kostkälla för vitamin B12 är lever, andra goda källor är kött, fisk, ägg, mjölk, yoghurt och ost.
I motsats till vitamin B12 återfinns folater i flera livsmedelsgrupper. Rika folatkällor är inälvsmat, bladgrönsaker, vissa frukter och bär, spannmålsprodukter samt vissa ostar. I vår svenska kost står mjölk- och mejeriprodukter för 22 procent av vårt vitamin B12-intag och för 15 procent av folatintaget.
MSc Karin Arkbåge, institutionen för livsmedelsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling för filosofie doktorsexamen med titeln: Vitamin B12, Folate and Folate-Binding-Proteins in Dairy Products – Analysis, process retention and bioavailability
Opponent: Professor Rickard Öste, Lunds universitet
Tid: fredagen den 19 december 2003 kl. 09.30
Plats: Loftets hörsal, Ultuna, SLU
Kontaktinformation
Mer information: Karin Arkbåge, 018-67 13 14, Karin.Arkbage@lmv.slu.se
eller Margaretha Jägerstad, 018-67 19 91.
www.lmv.slu.se/lmk/researchproj/vitamins
I kommersiell växthusproduktion använder man sig idag mestadels av odlingssystem där plantorna växer i stenullsmattor som bevattnas med näringslösning. För att undvika onödigt stor vatten- och näringsämnesförbrukning samlas bevattningsvattnet från odlingen upp och återanvänds (så kallade slutna odlingssystem). Man undgår då utsläpp av näringsberikat vatten till kringliggande mark och därmed övergödning av sjöar och vattendrag.
Oftast genomgår bevattningsvattnet någon form av rening för att undvika eventuell spridning av växtsjukdomar som finns i odlingen. Förutom sjukdomsalstrare skulle även organiska ämnen kunna anrikas i lösningen, till exempel olika fenoliska syror som utsöndras från växtrötter och mikroorganismer i rotmiljön. Under det sista decenniet har dessa syror ofta fått skulden för att en sluten odling har misslyckats. Det har nu undersökts i ett EU-projekt och resulterat i en avhandling skriven av Victoria Jung vid institutionen för växtvetenskap, SLU, Alnarp.
I undersökningarna fann Victoria Jung inget stöd för teorin att fenoliska syror äventyrar kulturen i slutna odlingssystem. Däremot visar hon i avhandlingens sista del på positiva effekter av ämnena. Vissa mikroorganismer kan bilda fenoliska ämnen som hämmar sjukdomsalstrande svampar, dvs. de fungerar som biologisk bekämpning. De första resultaten visar att det finns en möjlighet att stimulera produktionen av dessa ämnen, även om tillvägagångssättet måste förfinas i framtida studier. Man kan tänka sig att man matar mikrofloran med ett visst ämne eller ändrar andra tillväxtbetingelser som temperatur eller syreförhållanden.
Tomatplantor utsattes för bland annat bensoesyra, kaffesyra, salicylsyra och vaniljsyra, vilka enligt litteraturen kan förekomma i slutna system. Koncentrationerna som behövs för att ge tillväxthämningar visade sig, för flera av syrorna, ligga mellan 200 och 400 mikromolar.
För att ta reda på vilka nivåer av organiska syror som vanligen förekommer i näringslösningarna, undersöktes odlingssystem med två reningstyper (sandfilter och UV-behandling). Gerbera, gurka och tomat odlades. Prover togs löpande för att se om syrorna ackumulerades och en rad syror som exempelvis bensoesyra och p-hydroxybensoesyra identifierades. De förekom dock i mycket låga koncentrationer, 10-200 nanomolar, dvs. en tusendel av vad som är skadligt för växten. Ingen ackumulering förekom, vilket delvis kan förklaras med att den naturliga mikrofloran kunde bryta ner ämnena inom loppet av två dygn.
Hortonom M.C. Victoria Jung, institutionen för växtvetenskap, SLU, försvarar fredagen den 24 oktober 2003 kl. 10.00 sin avhandling för filosofie doktorsexamen med titeln: The Role of Selected Plant and Microbial Metabolites in the Nutrient Solution of Closed Growing Systems in Greenhouses .
Opponent: Prof Jim Lynch, Chief Executive, Forest Research, Alice Holt Lodge, Farnham, Surrey, England.
Plats: Crafoordsalen, Navet, SLU, Alnarp
Kontaktinformation
För mer information: Victoria Jung, 040-41 53 28, Victoria.Jung@vv.slu.se
Henrik Thane, universitetslektor vid Institutionen för Datavetenskap, har tilldelats 3,8 miljoner kronor av KK-stiftelsen för forskningsprojektet ”Less Bugs in Complex Industrial Software (LESS BUGS)” för tre år. Projektet genomförs tillsammans med ABB Corporate Research, Bombardier Transportation och Västerås-företaget Level 21 som tillsammans tillför projektet 5,5 miljoner kronor.
Det övergripande målet för projektet är att utveckla metoder och verktyg för att hantera det stadigt ökande kostnaderna för att korrigera fel i mjukvara. De konkreta målen är en licentiatavhandling, en doktorsavhandling, fem publikationer och fem tekniska rapporter. KK-stiftelsen sakkunniga bedömer att forskargruppen för projektet är en av de inom området starkaste i Europa.
Mats Björkman, professor i datakommunikation vid Institutionen för Datavetenskap, har tilldelats 2 miljoner kronor för tre år från KK-stiftelsen för forskningsprojektet ”EvaluNet – Steg II”.
Det övergripande målet för projektet är att utveckla metoder och verktyg för mätning av prestanda i nätverk. Målet är ökad samverkan med industrin och kompetensuppbyggnad. De industriella partnerna – Ericsson Research, Telia Sonera samt Gatorhole – tillför tillsammans projektet 4,2 miljoner kronor.
De konkreta målen är två licentiatexamina, sex publikationer, utveckling av operatörsverktyg för prestandamätning samt förbättrade metoder för TPTEST verktyget. Projektet kommer att samverka med Swedish Institute of Computer Science, Uppsala universitet, KTH och Luleå Tekniska universitet.
Ylva Bäcklund, professor i elektronik vid Institutionen för Elektronik, har tilldelats 3,7 miljoner kronor från KK-stiftelsen för forskningsprojektet ”Mikrovågor i medicinens tjänst”, ett samarbete med bland annat Arboga-företaget Arbexa. Det övergripande målet är att ta fram en ny teknologi för diagnostisk avbildning. De konkreta målen är två licentiatavhandlingar för två nya doktorander.
Samtliga projekt kommer att samverka med grundutbildningen vid Mälardalens högskola och generera ett stort antal examensarbeten och bidra till kurser vid högskolan.
Kontaktinformation
För mer information kontakta
Henrik Thane, tel 070-776 89 97, 021-10 31 57, e-post: henrik.thane@mdh.se
Mats Björkman, tel 021-10 70 37, e-post: mats.bjorkman@mdh.se
Ylva Bäcklund, tel 0733-72 73 10, 018-46 00 98, e-post: ylva.backlund@mdh.se
Catarina Ericson-Roos har varit anställd som enhetschef för Enheten för litteraturförsörjning vid Stockholms sedan 1998 där hon också har varit vice överbibliotekarie sedan 2000. Hon har tidigare arbetat vid Uppsala universitetsbibliotek och vid Handelshögskolans bibliotek i Stockholm.
– Det finns i Sverige mycket framstående och spännande forskning. Alla ansökningar till Vetenskapsrådet har kritiskt granskats av nationella och internationella experter och de som finansieras har samtliga bedömts hålla hög internationell kvalitet. Samtidigt tvingas vi konstatera att rådets resurser inte räcker för att finansiera alla högkvalitativa projekt. Hade vi kunnat stödja alla som fått de högsta betygen hade ungefär en tredjedel av alla ansökningar beviljats, säger generaldirektör Pär Omling. Sammanlagt kom omkring 4 600 ansökningar in i årets omgång. Det betyder att drygt en femtedel av ansökningarna fått stöd.
Fördelning och statistik
Ämnesområden:
* humaniora och samhällsvetenskap: 946 ansökningar / 92 beviljade/ 195 milj kr
* medicinsk forskning: 1 186 ansökningar / 477 beviljade / 488 milj kr
* naturvetenskap och teknikvetenskap: 2 094 ansökningar / 401* beviljade/ 747* milj
* utbildningsvetenskap: 271 ansökningar / 37 beviljade /117 milj kr
Dessutom har beslut tagits för
* genusvetenskap: 10 ansökningar /5 beviljade/ 5 mkr
* longitudinella databaser: 40 ansökningar / 13 beviljade/ 24 mkr
* dyrbar utrustning: 71 ansökningar / 17 beviljade/antal mkr
(*Här tillkommer minst 23 beviljade ansökningar på sammanlagt minst 45 milj kr inom området energiforskning. Dessa är medräknade i antalet ansökningar men slutgiltigt beslut tas först i början av nästa år.)
Under länken www.vr.se/utdelning2003 finns bl a
* diagram över motsvarande siffror
* tabeller över hur mycket universitet och högskolor får i medel (de som får mer än 1 milj kr)
* ytterligare statistik, bl a fördelning män kvinnor, för utdelningen inom alla ämnesområden
* alla beviljade projekt finns i den sökbara databasen: http://vrproj.vr.se/
Kommentarer från ämnesområdena
Nytt för årets ansökningsomgång inom humaniora och samhällsvetenskap är stödformen ”långsiktigt stöd till ledande forskare”. Den har tillkommit eftersom de allra bästa forskarna inte har tid för forskning längre. Deras tjänstetid upptas alltmer av forskningsadministrativa uppgifter. Avsikten är att stödformen ska garantera dem minst 50 procents forskningstid under sex år. Till denna stödform inkom 53 ansökningar av vilka 11 kunde beviljas.
– Jag är glad över att det verkligen är framstående forskare som ansökt om medel inom denna bidragsform, säger Bengt Hansson, huvudsekreterare inom ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap. Genom att de kommer att ha möjlighet att forska ostört kommer hela miljön att förstärkas.
Inom medicin har projektbidragens medelstorlek har ökat och Håkan Billig, biträdande huvudsekreterare för ämnesrådet medicin, säger att det beror framförallt på att de mindre bidragen har höjts.
– Ska man komma igång med en forskarkarriär och få ordentlig fart på sin forskning måste det finnas en grundplåt. Det är också därför som vi de senaste åren beviljar ett s k debutbidrag till de som får en anställning som forskarassistent. Vi nöjer oss dock inte med detta utan arbetar också för att de bästa ansökningarna ska få större anslag, i nivå med övriga Europa.
Ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap har identifierat tre viktiga framtidsområden; grundläggande teknikvetenskap, molekylära livsprocesser och klimatforskning. Sverige ligger långt fram inom alla de nämnda forskningsfälten.
– De områden vi väljer att prioritera är viktiga både för Sveriges ekonomiska tillväxt, för framtida medicinska tillämpningar och för en hållbar utveckling, säger Kåre Bremer,huvudsekreterare för ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap.
För tredje året i rad ökar antalet ansökningar inom utbildningsvetenskap och de håller allt högre kvalitet. Samtidigt leder ökat söktryck till att beviljningsgraden minskar. Till detta kommer att en av kommitténs uppgifter är att stödja samverkan mellan olika lärosäten – vilket innebär satsningar på större belopp till färre antal sökande. Sammantaget har det i år alltså beviljats betydligt färre projekt än tidigare år.
– På samma gång är det är viktigt att stödja tillväxten av nya forskare, det är en investering i framtiden. Därför har kommittén valt att också finansiera fyra forskarassistenter, säger Berit Askling, huvudsekreterare i utbildningsvetenskapliga kommittén.
Excellenta forskare
Vetenskapsrådet belönar 26 excellenta forskare inom allt från språkforskning till bioteknik med 1,3 miljoner under de kommande två åren. Pengarna är ett extra tillskott till övriga projektbidrag för att forskarna ska kunna utveckla sin forskning. Urvalet har gjorts bland årets ansökningar om projektmedel. Förslag på forskare har sammanställts ämnesrådsvis och en grupp bestående av biträdande generaldirektör och huvudsekreterarna har valt ut de excellenta forskarna utan inbördes rangordning. Av de 26 forskarna kommer 14 från naturvetenskap och teknik, 7 från medicin, 4 från humaniora och samhällsvetenskap och 1 från utbildningsvetenskap. Kompletta listor finns på: http://www.vr.se/aktuellt/index.asp?id=2&dok_id=5848
Ytterligare kommentarer
Pär Omling, generaldirektör Vetenskapsrådet: Par.Omling@vr.se, 08-546 44 185
Kåre Bremer, huvudsekreterare naturvetenskap och teknikvetenskap: Kare.Bremer@vr.se, 08-546 44 201
Håkan Billig, biträdande huvudsekreterare medicin: Hakan.Billig@vr.se, 08-546 44 294
Bengt Hansson, huvudsekreterare humaniora och samhällsvetenskap: Bengt.Hansson@vr.se, 08-546 44 228
Berit Askling, huvudsekreterare utbildningsvetenskap: Berit.Askling@vr.se, 08-546 44 184
* * *
Not: De belopp som anges är avrundade och i dessa ingår kostnader för det som lärosäten får i ersättning för hyra, administration m m (ett schablonpåslag på 35 %). När det gäller ansökningar kan antalet komma att ändras marginellt.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner
Jesper Wadensjö, info-ansvarig humaniora och samhällsvetenskap: Jesper.Wadensjo@vr.se, 08-546 44 289 Anna karin Svenningsson, informationsansvarig medicin: Anna.karin.Svenningsson@vr.se, 08-546 44 219
Jonas Björck, forskningssekreterare naturvetenskap och teknikvetenskap: Jonas.Bjorck@vr.se, 08-546 44 103
Birgitta Mattsson, informationsansvarig utbildningsvetenskap: Birgitta.Mattsson@vr.se, 08-546 44 211
Ordinarie styrelseledamöter med ordförande:
Bo Kjellén, ordförande, ambassadör.
Ines Uusmann, generaldirektör Boverket
Bruno Nilsson, professor, VD i Kungliga Skogs- och Lantbruks-akademin (KSLA)
Ann-Marie Lindgren, redaktör, Socialdemokraterna
Karin Östensson, veterinär, förbundsdirektör Veterinärförbundet, f.d. prorektor vid SLU
Svante Axelsson, miljöekonom, generalsekreterare Svenska Naturskyddsföreningen
Personliga ersättare:
Olle Ehrlén, vice vd NCC
Håkan Wirtén, jägmästare, biträdande GD vid Skogsstyrelsen
Leif Busk, fil. doktor, forskningschef vid Livsmedelsverket
Maria Hellsten, fil. doktor, ansvarig för FoU-samordning Fiskeriverket
Sif Johansson, fil. doktor, marinbiolog, avdelningsdirektör vid
Naturvårdsverket, programdirektör för MISTRA-program MARE
Kontaktinformation
Mer information kan ges av:
Lisa Sennerby Forsse, huvudsekreterare Formas, 08-775 40 58
e-post: lisa.sennerby.forsse@formas.se
Thomas Gustafsson, pressinformatör Formas, 08-775 40 09
e-post: thomas.gustafsson@formas.se
– Den mänskliga påverkan på naturmiljöerna ökar ständigt. Formas har identifierat dessa områden som angelägna att stödja för att bidra till mer kunskap om ekosystemens funktion och processer samt om hur hållbara skötsel- och förvaltningssystem skall åstadkommas, säger Lisa Sennerby Forsse, Formas huvudsekreterare.
Satsning på ytterligare forskning inom ekologisk produktion bidrar till att öka kunskapen om nyttjandet av de biologiska basresurserna, vilket innefattar både växtodling och djurhållning. Angelägna forskningsområden är samverkanseffekter av olika miljöföroreningar samt effekter på människor och vilda eller domesticerade organismer. Inom marin miljöforskning fokuserar utlysningen på hur olika verksamheter, främst fiske, övergödning och miljögifter var för sig eller i samverkan förändrar eko-systemet, och vad som kan göras för att minimera negativa effekter.
Formas anser även att det är mycket angeläget att motverka ökningen av växthuseffekten och dennas negativa följder. Forskning om effekter av klimatförändringar och de behov av anpassningsåtgärder som behövs prioriteras.
I samarbete med Stiftelsen Lantbruksforskning, SLF, och Gröna näringens riksorganisation, GRO, satsar Formas på trädgårdsforskning. Växtförädling, biologisk bekämpning, energihushållning och produktkvalitet prioriteras högt i denna utlysning.
– Det är roligt att få med intressenterna inom trädgårdsodling. Genom samverkan kan vi främja forskning i syfte att utveckla trädgårdsväxter som i sin tur kan ge oss bättre livsmedel, säger Lisa Sennerby Forsse.
Kontaktinformation
Mer information kan ges av:
Hans-Örjan Nohrstedt, programchef Formas, 08-775 40 16
e-post: hans-orjan.nohrstedt@formas.se
Thomas Gustafsson, vik. pressinformatör Formas, 08-775 40 09 , e-post: thomas.gustafsson@formas.se
För mer information se Formas hemsida www.formas.se
Socionom Karin Säflund har i sin avhandling följt föräldrapar i flera delstudier och även intervjuat ett större antal gynekologer och då analyserat om det finns skillnader i attityd mellan kvinnliga och manliga gynekologer eller mellan olika åldrar.
Att få ett dödfött barn är speciellt svårt eftersom det är en händelse som inte är förväntad och sällan finns någon möjlighet till förberedelse. Barnets död konstateras ofta i samband med en ultraljudsundersökning. Ögonblicket när informationen ges och hur det sägs är många gånger något som föräldrarna kan återge ordagrant. Studierna visar att 92 procent av landets gynekologer ger beskedet direkt till kvinnan utan att invänta anhörig, och i högre grad så av yngre kvinnliga gynekologer.
De flesta kvinnorna ansåg det självklart att ett kejsarsnitt skulle utföras. Föräldrarna informeras dock om att en nornalförlossning är att rekommendera. I efterhand uppger också de flesta föräldrarna att de förstått varför och att de varit nöjda med upplevelsen av en normalförlossning. Föräldrarna tillfrågades i vilken grad personalen var ett stöd för dem under förlossningen. Barnmorskan och undersköterskan tillskrevs då högre värden än gynekologen.
Att ge stöd i att möta barnet men också att skiljas från barnet är en hörnsten i omhändertagandet och en svår balans för personalen. Efter förlossningen uppmuntras föräldrarna att hålla i sitt barn, vilket också de allra flesta i studierna gjorde, trots viss oro inför situationen. De flesta föräldrar tyckte först att tiden med barnet varit tillräcklig, i efterhand ansåg dock flera föräldrar att tiden varit för kort. Vissa av de föräldrar som inte hållit i sitt barn ångrade sig efteråt.
Somliga föräldrapar hade barn redan tidigare. Ett sätt att låta syskonen dela familjen sorg är att låta dem se barnet. Gynekologerna ansåg inte i någon större utsträckning (55 procent) att det var viktigt att syskonet såg barnet. På frågan om någon lämplig nedre åldergräns för syskon, ansåg de manliga gynekologerna att syskonet borde vara mellan 5-7 år medan de kvinnliga gynekologerna ansåg att syskonet borde vara mellan 3-5 år för att se barnet.
De flesta föräldrar anser att det är viktigt med minnen av det dödfödda barnet, som ett hand/fotavtryck, en hårlock eller ett id-band. Det hjälpte dem att sörja och bättre förstå vad som hänt. En majoritet av gynekologerna ansåg att barnet skulle fotograferas och de flesta föräldrarna (88 procent) tyckte att det var mycket viktigt att ha ett foto av barnet. Föräldrarna blir också uppmuntrade att ge barnet ett namn och helst det namn som de tidigare beslutat att ge barnet. Fler kvinnliga gynekologer ansåg att det var viktigt att uppmuntra föräldrarna att ge barnet ett namn.
För de flesta föräldrarna var det viktigt att få en diagnos som förklarar varför barnet föddes dött. Även en majoriteten av gynekologerna ansåg att det var viktigt att kunna ge en diganos. Detta innebär ofta att barnet obduceras. De flesta gynekologerna accepterade att föräldrarna sa nej till obduktion utan att ställa frågan på nytt. Endast 28 procent återvände och frågade en gång till. Trots att dödsorsaken många gånger var oklar även efter obduktionen var det endast en mor av 40 föräldrar som ångrade att den gjorts. Det fanns två skäl till varför föräldrarna önskade att obduktionen utfördes: att få en orsak till det inträffade och att kunna bidra till ny kunskap.
Över 90 procent av gynekologerna gick igenom händelseförloppet med föräldrarna, oftast i samtal tillsammans med andra personalkategorier. En klar majoritet av gynekologerna tänkte på händelsen en tid efteråt. De flesta gynekologerna ansåg att de hade behov av handledning efter det inträffade men endast en minoritet fick detta.
Många par ansåg att förlusten av barnet hade påverkat deras relation så att de kommit närmare varandra, de hade blivit mer ödmjuka inför livet och tog inte längre någonting i livet för självklart.
Avhandlingens titel:
An analysis of parents’ experience and the caregivers’ role following the birth of a stillborn child
Författare:
Karin Säflund, Karolinska Institutet Danderyds Sjukhus,
tel. 08-517 731 20 eller mail karin.saflund@omv.ki.se
Avhandlingen (pdf) och abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2003/91-7349-594-8
– Min nyfikenhet att undersöka distriktsköterskors pedagogiska arbete väcktes när jag mötte personal ute i primärvården eller när personal kom för fortbildning. Det blev ofta diskussion om hur man informerar, undervisar och vägleder på bästa sätt. Rollen som pedagog var otydlig och det finns inte heller mycket skrivet om detta.
– Syftet med avhandlingen är att öka förståelsen för distriktsjuksköterskornas hälsoarbete i barnhälsovården och se vad som är angeläget i detta hälsoarbete och utifrån detta skapa en användbar teori.
Ewy Olander är utbildad barnsjuksköterska, vårdlärare och distriktsköterska. För närvarande arbetar hon som lärare på Blekinge tekniska högskola inom sjuksköterskeprogrammets specialistutbildning till distriktsjuksköterska.
– I mina tidigare studier har jag bl.a. undersökt styrdokument vid ett speciellt landsting i förhållande till distriktssköterskors uppfattningar om vad hälsovägledning är och då konstaterat att hälsovägledning ska vara en hälsofrämjande och föräldrastärkande process med ett individinriktat arbetssätt. Den ska vara kunskapsförmedlande och föräldrarna ska bli medvetna om hälsoaspekter ur ett samhällsperspektiv och hälsovägledningen ska ske i samspel mellan föräldrar, barn och distriktssköterska. Det handlar även om att stärka föräldrarnas självkänsla och självtillit.
TEORIBYGGE
I sin studie har Ewy Olander gått ett steg längre för att förstå vad som sker i barnhälsovården och skapa ett djupare teoretiskt resonemang.
– För att se hur det ser ut på barnhälsovårdens öppna mottagningar d.v.s. BVC samlade jag data genom videoobservationer när föräldrar kom med sina barn till barnavårdcentralen. Sedan gjorde jag efterföljande intervjuer med distriktssköterskorna. Jag gjorde även fältanteckningar och anteckningar från gruppdiskussioner och enskilda intervjuer. Även mina tidigare studier har använts. Tanken var att samla så mycket data som möjligt för att sedan analysera, gå tillbaka till data , analysera på nytt o.s.v. och så småningom bygga teori.
DUBBELT UPPDRAG
Den viktigaste slutsatsen i studien är att sjuksköterskor i barnhälsovården är angelägna om att förena folkhälsouppdraget med familjehälsouppdraget, menar Ewy Olander.
– Folkhälsouppdraget innebär bl.a. att ge allmänna och samma hälsoupplysningar till hela befolkningen exempelvis i en broschyr till föräldrarna. Familjehälsouppdraget däremot utgår från var och ens behov som individ och därför tar sjuksköterskan hänsyn till familjen och familjesammansättningen när hon ger exempelvis olycksfallsprofylax vid 8 månaders ålder. Jag har även konstaterat att styrdokumenten talar om olika saker. I exempelvis det undersökta landstingets verksamhetsplan betonas både folkhälsouppgiften och att utgå från den enskilda patienten och på liknande sätt men mer övergripande görs i hälso- och sjukvårdslagen. Där talas om befolkningens hälsa och individens delaktighet.
– Sedan har jag även gått steget längre och försökt att i en modell beskriva spänningsfältet mellan familjehälsouppdraget och folkhälsouppdraget och visa det på en x och en y-axel. Jag har sedan analyserat fram fyra dimensioner beroende på om familjehälsouppdraget respektive folkhälsouppdraget varit svagt eller starkt. I det ideala förhållandet, d.v.s. starkt folkhälso- och familjehälsouppdrag där följer distriktsköterskan barnhälsovården program och riktlinjer om allmän hälsoupplysning samtidigt som hon utgår från den enskilda familjens behov. I det, enligt modellen, sämsta fallet d.v.s. svagt folkhälsouppdrag och svagt familjehälsouppdrag där sköts hälsoövervakningen slentrianmässigt och sätts inte i relation till det som är normalt för befolkningen i stort och relaterar inte heller till det enskilda barnets utveckling.
– För att ta sig an dubbelsidigheten i hälsouppdraget skapade sjuksköterskorna på den undersökta vårdcentralen olika mönster. Allt detta ger underlag för den teori som utvecklades.
Utbildning
Ewy Olanders förhoppning är att hennes avhandling kommer att användas i utbildningar och av personal i barnhälsovården så att man på allvar får syn på och börjar diskutera komplexiteten i de bägge uppdragen; folkhälsoupplysning i relation till den enskilda familjens och individens hälsosituation.
– Det gäller ju att få ihop de här bägge uppdragen och förstå att det är en utmaning. Därför tror jag även sjuksköterskorna i verksamheten skulle ha nytta av min teori och på så sätt få en bättre teoretisk grund att stå på.
– Egentligen är min teori lika användbar inom skolhälso- och företagshälsovården där man också brottas med dubbla uppdrag. Ja, egentligen gäller det hela skolverksamheten där man å ena sidan har ett allmänt stoff att lära ut men å andra sidan måste utgå från den enskildas behov.
Kontaktinformation
För mer information kontaka Ewy Olander, ewy.olander@bth.se eller tfn: 0455-38 54 13.
Avhandlingen kan beställa via Lärarutbildningen, Malmö högskola: bestallning@lut.mah.se.
Varje år drabbas många idrottare och motionärer av skador i främre korsbandet. I Sverige opereras cirka 3 000 personer varje år. Hitintills har återgång till full motion tillåtits sex månader efter operationen.
Leg sjukgymnast Jesper Augustsson vid Sahlgrenska akademin har inom ramen för sitt avhandlingsarbete studerat idrottare och motionärer som fått ett nytt korsbandsligament inopererat i knäleden. Samtliga patienter fick rehabilitering av sjukgymnast. Elva månader efter operationen mättes patienternas styrka och hoppförmåga i det opererade benet på brukligt vis. Dessutom prövades patienternas hoppförmåga ytterligare en gång när patienterna var rejält uttröttade. Motivet till det nya testet var att många skador inträffar till exempel i slutet av en fotbollsmatch när idrottaren är rejält uttröttad.
Med det nya testet upptäcktes brister hos idrottare och motionärer lång tid efter opererad knäskada. Fastän alla patienter hade godkänd hoppförmåga med sitt opererade ben när de var utvilade, hade två tredjedelar underkänd hoppförmåga när de var uttröttade. Dessutom hade två tredjedelar inte fått tillbaka full muskelstyrka i det opererade benet.
Sammantaget pekar resultaten på att idrottare och motionärer ofta inte har full kapacitet och att de återgår till sin vanliga motionsmängd för tidigt efter en opererad korsbandsskada, vilket ökar risken för överansträngningsbesvär eller en ny skada.
För mer information kontakta:
Leg sjukgymnast Jesper Augustsson, mobiltelefon: 070-558 97 52, e-post: jesper.augustsson@rehab.gu.se
Handledare:
Docent Roland Thomeé, mobiltelefon: 070-598 70 23, e-post: roland.thomee@ortop.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, institutionen för de kirurgiska disciplinerna, avdelningen för ortopedi
Avhandlingens titel: Kinetic chain weight training, strength assessment, and functional performance testing – With reference to sports and rehabilitation
Avhandlingen försvaras torsdagen den 18 december 2003, klockan 9.00 i aulan, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
