Många behandlar kärlkramp med så kallade organiska nitrater. Tidigare studier har visat att allt fler män som behandlar sin kärlkramp med organiska nitrater samtidigt får läkemedel mot erektionsproblem och impotens utskrivna.
Men kombinationen av potensmedel, som innehåller fosfodiesterashämmare typ 5, och behandling av kärlkramp med organiska nitrater kan innebära risker. Det menar forskare bakom en ny studie.
Eftersom både läkemedelstyperna förstärker den blodtryckssänkande effekten kan allvarliga biverkningar inträffa, inklusive dödsfall, om de tas samtidigt.
– Det finns en ökad efterfrågan på läkemedel mot impotens från män med hjärt-kärlsjukdom. Och även om dessa läkemedel är positiva för de flesta män med hjärt-kärlsjukdom kan de som samtidigt behandlar med nitrater utsätta sig för en ökad risk, säger Ylva Trolle Lagerros som är docent vid Karolinska institutet.
Forskare har undersökt register och recept
Men riskbilden över biverkningar har inte varit helt tydlig. Både potensmedel och medicin mot kärlkramp används ofta vid behov, vilket teoretiskt gör det möjligt att separera de båda behandlingarna i tid för att undvika biverkningar.
För att ta reda på hur det faktiskt ligger till med risken vid samtidig förskrivning analyserade forskarna ett antal svenska register mellan 2005 och 2013.
De fann närmare 61 500 män som fått organiska nitrater utskrivna, varav drygt 5 700 även hade recept på potensmedel. En klar majoritet av männen som hade recept på båda läkemedelstyperna använde dock nitrater enbart som akutbehandling.
Risk för hjärtsjukdom och död ökar
Efter att forskarna bland annat ha justerat för männens ålder, hälsotillstånd och andra skillnader visar resultatet att samtidig förskrivning av potensmedel med fosfodiesterashämmare typ 5 och organiska nitrater är förknippat med en ökad risk att avlida på mellan 35 och 40 procent.
Dessutom kan forskarna visa en cirka 70 procent ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt och hjärtsvikt.
– Vi vill peka på vikten av ett noggrant övervägande innan den här typen av potensmediciner förskrivs till män som behandlas med nitrater, säger Ylva Trolle Lagerros.
Mer om läkemedlen
Läkemedel vid kärlkramp med organiska nitrater: Glytrin, Nitroglycerin Karo Bio, Nitrolingual, Suscard, Imdur, Ismo, Ismo Retard, Isomex och Monoket OD.
Läkemedel vid erektionproblem: Viagra, Granpidam, Mysildecard, Revastad, Revatio, Vizarsin, Cialis, Ciastad och Talmanco och Levitra.
De båda läkemedelstyperna innehåller olika aktiva substanser.
Ylva Trolle Lagerros, docent vid institutionen för medicin, Karolinska Institutet, ylva.trolle@ki.se
Det är känt att hjärnans kognitiva funktioner inte är lika väl utvecklade hos tidigt födda barn som hos jämnåriga barn födda i fullgången tid. Men det har varit svårt att förutsäga på individuell nivå vilka barn som har störst risk att drabbas av försenad utveckling och därför skulle ha störst nytta av förebyggande insatser.
AI har sorterat fram riskfaktorer
Utifrån uppgifter i Neonatalvårdsregistret har KI-forskare kartlagt en lång rad omständigheter under graviditet, förlossning och neonatalvård. Det handlar om svenska barn som har fötts i graviditetsvecka 22 till 31. Forskarna har med hjälp av maskininlärning, AI, sorterat ut de viktigaste riskfaktorerna för försenad kognitiv utveckling.
Sammanlagt omfattade studien 1062 mycket tidigt födda barn med en genomsnittlig födelsevikt på 880 gram. Samtliga hade psykologtestats gällande kognition vid två års ålder.
Länge respiratorvård en riskfaktor
Av samtliga undersökta barn var det ungefär en femtedel som vi två års ålder visade tecken på försenad kognitiv utveckling. Förutom kända riskfaktorer som låg födelsevikt, manligt kön och neonatal hjärnblödning kan forskarna nu se andra faktorer som kan kopplas till förenenad utveckling. Det är bland annat icke-skandinaviskt hemspråk, en längre tids respiratorbehandling och utebliven amning vid utskrivning från neonatalvård.
– Det här är ett viktigt steg för att redan i samband med utskrivning från neonatal intensivvård skräddarsy förebyggande insatser till de mest behövande barnen, säger Mikael Norman, professor i pediatrik vid Karolinska Institutet.
– Det finns idag effektiv hjälp att få, men den är ofta mycket resurskrävande och kan därför kanske inte erbjudas till alla. Därför behövs nya prediktionsverktyg som det vi utvecklat.
Mikael Norman, professor i pediatrik vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet mikael.norman@ki.se
För cirka 9 700 år sedan fanns en bosättning med människor i dagens Huseby Klev, som ligger norr om Göteborg. De ägnade sina dagar åt att fiska, jaga och samla in mat. Några tonåringar tuggade harts för att producera lim strax efter att ha mumsat på öring, rådjur och hasselnötter.
En av tonåringarna hade svårt att äta det sega rådjursköttet och förbereda kådan genom att tugga den. Orsaken var parodontit, en tandköttsinfektion som kan leda till tandlossning.
Det här vet ett internationellt forskarlag efter analys av den tuggade hartsen.
– Det finns mycket dna i den tuggade hartsen från Huseby-Klev. Vi hittar både de bakterier som vi vet är besläktade med parodontit och dna från växter och djur som de tuggat på tidigare, säger Emrah Kırdök som är forskare vid Mersin University i Turkiet.
Skelettdelar som hittats vid utgrävningen vid Huseby Klev. Bild: Bengt Nordquist
Ögonblicksbild från stenåldern
Platsen Huseby Klev på Orust grävdes ut för 30 år sedan. Tuggad kåda hittades tillsammans med rester av stenverktyg daterat till cirka 9700 år sedan. Stenmaterialet tyder också på att fynden kommer från jägarstenåldern.
– Det här ger en ögonblicksbild av livet för en liten grupp jägare-samlare på den skandinaviska västkusten. Jag tycker att det är fantastiskt. Här kan vi se att dessa tonåringar åt rådjur, öring och hasselnötter för 9 700 år sedan, och att minst en av dem hade svåra problem med tänderna, säger Anders Götherström, professor i arkeologi vid Stockholms universitet.
Anders Götherström, professor vid institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet och även aktiv vid Centrum för paleogenetik, anders.gotherstrom@arklab.su.se
I flera studier har Malin Holmqvist, apotekare samt doktorand vid Jönköping University, tittat närmare på äldre personers läkemedelsanvändning.
Malin Holmqvists forskning visar att äldre personer vill involveras i uppföljningar av den egna läkemedelsbehandlingen. Forskningen visar också att många äldre litar på att vården hela tiden utvärderar behandlingen och säkerställer att den är korrekt. Så är inte alltid fallet och denna tilltro kan innebära att äldre personer inte ifrågasätter sin läkemedelsbehandling, enligt Malin Holmqvist.
Bra samarbete behövs
Vad behövs då för en bra läkemedelsuppföljning? Det finns faktorer som underlättar, enligt avhandlingen. Det kan vara att det finns ett samarbete med patienter, deras anhöriga samt med annan hälso- och sjukvårdspersonal.
Många mediciner på en gång – vilka är riskerna?
Ibland talas det om ”förskrivningskaskaden”. Det innebär att ett läkemedel orsakar en biverkning som föranleder en ny läkemedelsordination. Ett exempel är när kalciumflödeshämmare för högt blodtryck leder till svullna anklar och diuretika förskrivs som behandling. Eller när kortisonbehandling för att dämpa inflammation i ögat leder till stegrat tryck i ögat vilken i sin tur leder till medicinering med tryckdämpande läkemedel.
Har man flera hälsoproblem som har lett till läkemedelsförskrivning, och som kanske i sin tur lett till ytterligare förskrivning, finns risken att man till slut har ett stort antal förskrivna läkemedel. Och tar man många läkemedel ökar risken att läkemedel råkar interagera med varandra på ett negativt sätt.
Bild: Volodymyr Hryshchenko, Unsplash.
Hos äldre personer är riskerna att drabbas av biverkningar från interagerande mediciner större än för yngre. Det gäller till exempel psykofarmaka, smärtläkemedel och läkemedel med påverkan på hjärt-kärlsystemet.
Att ha ett stort antal mediciner ökar också risken att man glömmer bort att ta någon av dem.
I Sverige behandlas 15 till 30 procent av dem som är 75 år och äldre med mer än tio läkemedel. Arbetet med att se över människors samlade mängd mediciner handlar bland annat om att se till att varje läkemedels nytta överstiger dess risk.
Källa: Janusinfo.se, forskning.se och Malin Holmqvist, Jönköping University
En plan kan hjälpa
Malin Holmqvist har i sitt arbete, i samverkan med äldre personer och personal i primärvården, tagit fram en prototyp till en ny läkemedelsplan. Planen, är det tänkt, ger den gamla personen samt vården en bild av behandlingens syfte och mål, visar vid vilka tidpunkter som den ska utvärderas samt visar vem som ansvarar för vad.
Läkemedelsplanen skulle kunna vara kopplad till patientens befintliga läkemedelslista i journalen.
– Den ska vara lätt att komma åt och överblicka, säger Malin Holmqvist.
Prototypen för läkemedelsplanen har testats i primärvård och nu pågår en analys av den.
Malin Holmqvist, Hälsohögskolan, Jönköping University samt klinisk apotekare på Region Jönköpings län malin.holmqvist@rjl.se
Medfödda hjärtfel är mycket vanligt bland personer som har Downs syndrom. Nästan hälften som föds med syndromet har ett medfött hjärtfel. Det vanligaste är så kallad atrioventrikulär septumdefekt, som innebär att det finns ett hål mellan hjärtats förmak och kamrar.
Hjärtoperationer har ökat överlevnaden
Men efter 1990 har dödligheten för barn födda med Downs syndrom och hjärtfel mer än halverats. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
– Under 1970- och 1980-talet opererades ofta inte hjärtpatienter med Downs syndrom, något som sannolikt hade flera orsaker. Dessa barn bedömdes ha en generellt dålig prognos, operationstekniker var under utveckling och dessutom var hjärtlungmaskinen inte anpassad för nyfödda, säger Zacharias Mandalenakis som är docent vid Göteborgs universitet och överläkare i kardiologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Runt 1990 uppmärksammades dessa förhållanden i hela världen. Samtidigt skedde en stor utveckling av hjärtsjukvården.
– Hjärtpatienter med Downs syndrom fick då i princip samma prioritet som alla andra. Vi ser att detta haft en mycket positiv effekt för patientgruppens överlevnad, vilket är väldigt bra, fortsätter Zacharias Mandalenakis.
Fortsatt högre dödlighet
Studien baseras på registerdata från hela Sverige för personer med Downs syndrom och medfödda hjärtfel, och som föddes mellan åren 1970 och 2017. Resultatet visar att överlevnaden har ökat stort, men dödligheten är fortfarande förhöjd.
Barn som föddes med Downs syndrom och hjärtfel före 1990 hade 47 gånger högre dödlighet jämfört med barn som fötts utan syndromet eller hjärtfel.
Efter 1990 har dödligheten mer än halverats för barn med Downs syndrom. Den är nu 18 gånger högre jämfört med övrig befolkning i Sverige. Men jämfört med patienter med medfödda hjärtfel, men som inte har syndromet, är dock dödligheten 85 procent högre.
Fler studier behövs
Vården för patienter med Downs syndrom och hjärtfel har alltså förbättrats, men den behöver bli ännu bättre, menar Zacharias Mandalenakis.
– Patientgruppen med Downs syndrom kan nu leva längre än tidigare, vilket kan innebära att de hinner utveckla andra förvärvade sjukdomar, utöver eventuellt hjärtfel. Det behövs fler studier för att klarlägga vad den återstående ökade dödligheten för denna patientgrupp beror på. Vi behöver också utvärdera om dessa patienter kan behöva bättre uppföljning, säger han.
Mer om studien
I studien ingick drygt 3 200 personer med Downs syndrom och medfödda hjärtfel samt cirka 64 500 patienter med hjärtfel, men utan syndromet. Gruppen med Downs syndrom jämfördes också med kontrollgrupper i samma ålder och av samma kön, men utan syndromet eller medfött hjärtfel.
Sett till hela perioden 1970–2017 hade personer med Downs syndrom och medfött hjärtfel 25 gånger ökad dödlighet jämfört med kontrollgruppen. Jämfört med andra personer med hjärtfel var dödligheten fördubblad i gruppen med Downs syndrom under hela perioden.
Efter brytpunkten 1990 är dock dödligheten bland personer med Downs syndrom 85 procent högre jämfört med andra med medfött hjärtfel.
Zacharias Mandalenakis, docent på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, zacharias.mandalenakis@vgregion.se
Forskare vid Göteborgs universitet har identifierat ett nytt protein, som fått namnet MC2. Proteinet spelar en avgörande roll när simkunniga spermier formas hos möss. Proteinet behövs för att skapa en fungerande koppling mellan spermiens huvud och svans.
– Kopplingen sitter i ”nacken” på spermiehuvudet och möjliggör en koordinerad rörelse och funktion när spermien ska simma mot ägget. Utan en sådan koppling kommer svansen och huvudet visserligen vara perfekt skapade var för sig, men till ingen nytta, eftersom de inte kan nå målet, säger Kexin Zhang som forskar om molekylärbiologi vid Göteborgs universitet.
Genen saknar betydelse för honor
Genom försök på möss kunde forskarna se att produktionen av MC2-proteinet styrdes av en viss gen i arvsmassan. När genen togs bort med en gensax såg forskarna att mössen slutade producera proteinet och blev helt infertila.
Det är sedan tidigare känt att genetiska faktorer ligger bakom 15–30 procent av infertiliteten hos män. Genen sitter inte på könskromosomen och hade ingen betydelse för honornas möjlighet att få avkomma.
– Min forskning har bidragit till att bättre förstå orsakerna till den infertilitet som beror på att spermier saknar huvud, det som kallas acephalic spermatozoa syndrome. Den underliggande orsaken till denna diagnos har varit okänd, fram till nu, säger Kexin Zhang.
Två mikroskopbilder visar tydligt skillnaden hos spermierna. Om möss av hankön saknade förmåga att producera proteinet MC2 bildades ingen koppling mellan spermierna svans och huvud. Därmed blev mössen infertila. Bild: Kexin Zhang
Kan även leda till nytt preventivmedel
Upptäckten av MC2-proteinet ger nya insikter i den molekylära konstruktionen av sädesceller, som sedan utvecklas till spermier som forskarna kan titta vidare på.
– Man uppskattar att ungefär 15 procent av alla heterosexuella par har svårt att få barn. I ungefär hälften av fallen sitter orsaken hos mannen. Jag hoppas att vår forskning i förlängningen kan leda till nya diagnosmetoder och till nya behandlingar mot manlig infertilitet. Man kan även tänka sig att skapa ett manligt preventivmedel genom att stänga av den här genen, säger Kexin Zhang.
Kexin Zhang, doktorand vid institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, kexinzhang93@hotmail.com
Varroakvalstret är en parasit som lever på honungsbin. Kvalstret är idag största hotet mot dessa bin eftersom det sprider sjukdomar.
Kvalstret lever på kroppsvävnad hos puppor och vuxna honungsbin. Det kommer ursprungligen från Asien, men har sedan 1950-talet spridits till hela världen. I Sverige upptäcktes kvalstret i slutet av 1980-talet.
– Varroa är ett stort problem för biodlingen på grund av de virus den sprider. Det mest kända är Deformed wing virus som ger deformerade vingar. Samhällen som inte behandlas mot varroa dör inom några år, säger Joachim de Miranda som är forskare på Sveriges lantbruksuniversitet.
Beskuren bild av ett varroakvalster, Varroa destructor, i en bikupa. Bild: Wasp32/ Wikimedia commons*
I en internationell studie har forskare analyserat 14 virus i historiska prover från bin strax före och efter en expansion av varroa-viruset runt 2010. Proverna kommer från olika delar av världen, däribland Skandinavien.
Forskarna kan konstatera att varroakvalstret inneburit dramatiska förändringar i honungsbinas virom, det vill säga den samling virus som finns hos bina. Viruset som ger deformerade vingar är överlägset allra mest påverkat av kvalstret. Men flera andra virus kan också öka, eller minska, i förekomst och mängd när varroakvalster dyker upp.
Ett virus som har ökat i både förekomst och mängd är Black queen cell virus, BQCV, som kan döda drottningar på puppstadiet. Även Sacbrood virus, SBV, som drabbar larverna har ökat i förekomst. Däremot har Acute bee paralysis virus , ABPV, som leder till plötslig död hos vuxna bin, minskat.
Virus påverkar olika stadier
Att virus ökar eller minskar beror på att de till exempel drabbar olika stadier i binas liv. De har även olika virulens, som är ett mått på virusets förmåga att orsaka sjukdom och död hos bin.
En förklaring till att ABPV-viruset minskat är att det är alltför virulent när det överförs av varroa till puppor. Dessa puppor dör för tidigt för att hinna kläckas och blir då bortrensade från samhället, tillsammans med ABPV och kvalstret. Denna selektion mot kvalster som överför ABPV är orsaken till minskningen av detta virus i biodlingar genom åren.
Viktigt för fortsatta studier om bins hälsa
Resultaten är som en tidskapsel av hur läget såg ut för tio år sedan. Men studien, som visar vilka virus som ökar eller minskar, har betydelse för framtida forskningsinsatser och övervakning av binas hälsa.
– Forskningen har varit väldigt fokuserad på Deformed wing virus, kanske för mycket, medan andra virus har kommit i skymundan. Så kanske det viktigaste syftet med artikeln är att återställa balansen, så att andra virus också får den uppmärksamhet som de behöver, säger Joachim de Miranda.
Varroa och de virus de sprider är inte bara ett hot mot honungsbinas hälsa. Det finns risk för att ökade virusmängder spiller över till vilda bin och andra pollinerande insekter.
– Det är det mycket av den framtida forskningen kommer att handla om, säger Joachim de Miranda.
Joachim Rodrigues De Miranda, forskare vid institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, joachim.de.miranda@slu.se
Den afrikanska mullvadsgnagaren Fukomys damarensis lever i södra Afrika, i och omkring Kalahari.
Enligt tidigare studier har arten ofta föreslagits som en extrem bland grupplevande ryggradsdjur. Den har jämförts med sociala bin och termiter som lever i kolonier med en ”drottning”. Teorier har därför lutat åt att mullvadsgnagaren varit väldigt beroende av gruppen för sin överlevnad, ungefär som bisamhällen.
Men mullvadsgnagaren lever under jorden i stora tunnelsystem och de flesta större studier har gjorts på djur i fångenskap.
– Därför har kunskap om deras ekologi och eventuella fördelar av till exempel gruppstorlek i det vilda varit osäker. Min forskning bygger på data från det vilda, med fångst och återfångst under nästan tio år, säger forskaren Hanna Bensch som skrivit en avhandling om ekologi vid Linnéuniversitetet.
Många singelhonor i gruppen
Hennes studier visar att många mullvadsgnagare faktiskt levde ensamma. Den största delen av de ensamlevande mullvadsgnagare var honor, som troligtvis väntar på hanar för att kunna starta sina egna grupper.
– Det var kul att vi hittade så många ”single ladies”. Det är inte känt sedan tidigare och de här individerna klarar sig bra i flera år. Mullvadsgnagarna är alltså inte så beroende av andra för överlevnad som man tidigare trott.
Forskaren Hanna Bensch har studerat afrikanska gnagare som lever i djupa gångar under marken i Kalahari. Bild: Yannick Francioli
Forskningen visar också att sammansättningen av individer, det vill säga gruppstorlek och könsfördelning, har betydelse för hur snabbt olika mullvadsgnagare i gruppen växer.
I en grupp med många honor i förhållande till antal hanar växer honorna långsammare. Finns i stället flest hanar i gruppen växer honorna snabbare. Storleken på gruppen var också en viktig faktor för hur snabbt individerna växte och hur stora de blir som vuxna.
Tarmfloran följer individen
I en av studierna undersökte Hanna Bensch hur individernas mag- och tarmflora i gruppen hänger ihop. Det visade sig att mag- och tarmfloran etableras hos ett djur i den grupp de föds i. Den tas sedan med när djuret lämnar uppväxtmiljön för att starta en egen grupp. Bakteriefloran överförs sedan till ungarna och nya gruppmedlemmar.
– Mag- och tarmflorans variation är en till nivå av grupptillhörighet, där individer kanske känner igen varandra på lukten om de har samma mag- och tarmflora. Det är en positiv fördel med att leva i grupp, att bra mikrober kan spridas vidare.
Hanna Benschs forskning har varit en kombination av arbete från kontoret och fältarbete i Kalahari.
– Det mest spännande med min forskning har varit fältarbetet och lyxen att ha arbetat med data från en långtidsstudiepopulation. Det är också kul att ha bidragit till att vi har fått veta mer om hur detta ganska extrema och knäppa djur, lever, säger hon.
Människor utsätts i varierande grad för skadliga luftföroreningar hemma, på arbetet och i trafiken. Forskning har visat att exponering för luftföroreningar ökar risken att dö i hjärtkärl- och lungsjukdomar, medan andra samband nästan inte alls är studerade.
En ny studie vid Umeå universitet har nu undersökt sambandet mellan halten av partiklar och registrerad korttidssjukfrånvaro bland yrkesverksamma vuxna i Stockholm stad.
Cirka fyra procent av korttidssjukskrivningarna
Studien visar att för varje ökning av partiklar i luften med tio mikrogram per kubikmeter ökar risken för sjukskrivning med 8,5 procent två till fyra dagar efter exponeringen.
Det innebär att man kan beräkna att cirka fyra procent av alla korttidssjukskrivningar i Stockholm har samband med luftföroreningar, enligt forskarna bakom studien.
– Resultaten visar att luftföroreningar orsakar en fullt mätbar kostnad för samhället och arbetsmarknaden. Studien fyller en viktig kunskapslucka eftersom detta samband i brist på bra data inte i så stor utsträckning har blivit studerat tidigare, säger Johan Sommar som forskar om folkhälsa vid Umeå universitet.
Kan förvärra luftvägssjukdomar
Luftföroreningar kan förväntas påverka sjukfrånvaro på flera sätt. Det är till exempel känt från andra studier att partiklar i luften kan trycka ned immunsystemet och därför öka risken för virusorsakade luftvägssjukdomar som influensa samt förvärra symtomen.
Även akutbesök för astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL, ökar när partikelhalterna går upp.
Så gjordes studien
Forskarna har använt registerdata över korttidssjukskrivningar från Statistiska centralbyrån och Miljöförvaltningens dagliga mätningar av partiklar i Stockholmsluften. Forskarna har tittat på data under tio års tid. Totalt ingick 1,5 miljoner sjukskrivningar.
Studien har tittat på så kallade PM 2,5-partiklar, det vill säga partiklar med en diameter på mindre än 2,5 mikrometer. Dessa partiklar kan bland annat kan komma från biltrafiken.
Johan Sommar, forskare vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, johan.sommar@umu.se
Tångskogarna av kelp längs nordöstra Stillahavskusten utgör ett unikt ekosystem med mycket stor biologisk mångfald. Tidigare trodde forskare att kelpskogar inte funnits i mer än 14 miljoner år. En ny studie visar dock att de fanns redan för 32 miljoner år sedan.
– Fossilen visar återigen att evolutionen är mer komplicerad än vi tidigare trott. Den visar på en mängd djur som dykt upp och försvunnit i kelpskogarna de senaste 32 miljoner åren. Den kelpskog vi har idag har utvecklats först de senaste miljoner åren, säger paleontologen Steffen Kiel vid Naturhistoriska riksmuseet.
Totalt 12 fossil har hittats
Resultatet kommer från nyligen upptäckta fossil av kelpens vidhäftningsorgan – den del av kelpen som får den att sitta fast på havsbottnen. Fossilen upptäcktes på en strand i den amerikanska delstaten Washington. Sammanlagt har tolv fossil av kelpens vidhäftningsorgan hittats under några år.
Vidhäftningsorgan är hårdare än kelpens stam och blad, och fossiliseras därför lättare. Liknande fossil har dock inte hittats på andra platser i världen, något som förvånar forskarna.
3D-röntgen av ett av fossilfynden avslöjar att krabbor, snäckor, musslor och små organismer finns gömda i hålrummen i vidhäftningsorganet.
Fossil av kelpens vidhäftningsorgan. Bild: Steffen Kiel
Trivs i kallare vatten
De moderna kelpskogarna trivs bäst i svalt vatten. De nyligen upptäckta kelpfossilen växte också fram efter en period med kraftig avkylning på jorden, nämligen övergången mellan de geologiska tidsåldrarna eocen och oligocen.
Det enda andra kända kelpfossilet är från Kalifornien och är från sediment som är 14 miljoner år gamla.
– Den kelpen var mycket större än vad de äldre vidhäftningsorgan vi nu har hittat visar och markerar början på de moderna kelpskogarna vi ser än idag där sjökor, uttrar och sjöborrar alla spelar viktiga roller. Det verkar som om avkylning på jorden har främjat utvecklingen av kelpekosystem, säger Steffen Kiel.
Ledtråd till utdöd djurgrupp
Fossilen har också gett nya ledtrådar till hur den utdöda djurgruppen Desmostylia levde. Det var marina, lite flodhästliknande djur, som dök upp i nordöstra Stilla havet för ungefär 30 miljoner år sedan.
– Man har länge trott att kelp var en födokälla för dessa stora djur, men bevis har saknats, våra kelpfossil visar nu att det faktiskt fanns kelp där redan när Desmostylierna levde, säger Steffen Kiel.
Studien har bland annat gjorts tillsammans med forskare vid University of California.
Vetenskaplig studie:
Early Oligocene kelp holdfasts and stepwise evolution
of the kelp ecosystem in the North Pacific, Pnas.
17 familjehemsföräldrar i Sverige och 18 i Norge har intervjuats i studien. Familjehemsföräldrar berättar där att de strävar efter att upprätthålla kontakten med de ungdomar som har flyttat efter 18-årsdagen då placeringen avslutats.
Praktisk hjälp
Det kan handla om regelbunden kontakt via telefon eller att träffas på söndagsmiddagar, födelsedagar och vid viktiga helger. Det kan också innebära att ge stöd till den unga personen. Stödet handlar ofta om praktisk hjälp och kunskap, till exempel rörande sådant som försäkringar och hjälp vid flytt.
− Studien visar att det finns ett starkt engagemang hos många familjehemsföräldrar och att relationer som skapats får betydelse även när placeringen avslutas, säger Inger Oterholm, professor vid VID vitenskapelige høgskole i Oslo.
Unga ses som del av storfamilj
Flera av familjehemsföräldrarna berättar också att de ser de unga som en del i ett slags storfamilj. Efter flytten har ungdomarna haft fortsatt kontakt med familjehemmets biologiska barn, familjehemsföräldrarnas syskon och mor- och farföräldrar.
Några familjehemsföräldrar beskriver hur de har fått ”bonus-barnbarn” och att stödet och familjetillhörigheten omfattar även dessa barn.
Svårare när ungdomarna mår dåligt
Dock är det svårare att hålla kontakten om den unga personen lider av psykisk ohälsa, enligt många familjehemsföräldrar. Flera uppger också att de är oroliga för hur de unga personerna ska klara övergången från familjehemmet till en tillvaro på egen hand.
− Flera familjer underströk ungdomarnas behov, särskilt vid psykisk ohälsa, av att kunna stanna kvar i familjehemmet även efter att de fyllt 18 år. Det är få tonåringar som flyttar när de är så unga, även när de är rustade för det, säger Inger Oterholm.
Många kan behöva fortsatt stöd
Att bli tvungen att flytta kan bli mycket ensamt och socialtjänsten bör fortsätta att hålla ett öga på den här gruppen, menar Ingrid Höjer, professor emerita i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
− Det är väsentligt att socialtjänsten uppmärksammar tidigare placerade ungas behov av fortsatt stöd och att familjehemmens engagemang och kunskap om de unga tas tillvara då placeringen avslutas.
Om studien
Forskarna intervjuade 18 familjehemsföräldrar från 13 familjehem i Norge. De intervjuade också 17 familjehemsföräldrar från 14 familjehem i Sverige. De intervjuade hade varit familjehemsförälder till minst en person, i åldern 15 till 18 år, som sedan lämnat familjehemmet på grund av att placeringen avslutats av åldersskäl – det vill säga att den unga personen fyllt 18 år. Placeringen hade pågått i minst ett år.
När livsmiljön förändras för vissa arter kan den genetiska variationen, skillnader i arvsmassan, göra det möjligt för dem att anpassa sig till de nya förhållandena, i stället för att dö ut eller behöva migrera till andra miljöer.
Den globala uppvärmningen sätter redan press på många arter i Europa. Särskilt utsatta är arter med populationer vid klimatgränserna för sina utbredningsområden.
Studie har undersökt övervakningen
Arters förmåga att stå emot extrem värme, torka och nya arter som koloniserar deras miljö är därför avgörande för överlevnaden.
En ny studie har undersökt övervakningen av genetisk mångfald i 38 europeiska länder. Fokus har varit groddjur, fåglar, stora rovdjur och skogsträd.
– Generellt ligger övervakning av genetisk mångfald efter annan övervakning av biodiversitet. Nu börjar dock intresset för genetisk mångfald öka i takt med att insikterna om den centrala roll denna del av biodiversiteten spelar för klimatförändringarnas påverkan på djur- och växtbestånd, säger Linda Laikre som är professor i populationsgenetik vid Stockholms universitet.
Hon fortsätter:
– Mängden och typen av genetisk variation, det vill säga variation på dna-nivå, kan vara avgörande för om en population kan anpassa sig till klimatförändringar eller inte.
Insatser varierar stort inom EU
Resultaten i studien visar att övervakningsinsatserna varierar stort mellan både länder och olika grupper av organismer. Stora rovdjur är den grupp som har störst fokus medan ytterst få program förekommer för groddjur – en grupp som bedöms vara särskilt känslig för klimatförändringar.
– Sverige ligger i framkant vad gäller övervakning av genetisk mångfald även om de flesta arter som nu står i fokus är fiskar och havslevande organismer, vilka inte omfattats av den aktuella studien, säger Linda Laikre.
Hennes forskargrupp har tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten och forskare vid Göteborgs universitet tagit fram indikatorer för genetisk variation. De har använts på lax, öring och röding – arter som alla förväntas påverkas av klimatförändringar. Även älg har kartlagts i samverkan med Naturvårdsverket.
Sverige har kommit längre
I Sverige har även arbete med så kallade proxy-indikatorer, som inte baseras på dna-data utan populationsinformation från till exempel svenskt arbete med rödlistade arter, startats. Inom detta arbete har genetiska indikatorer för groddjur använts.
– I Sverige har vi kommit förhållandevis långt när det gäller övervakning av genetisk variation. Vi har därför möjlighet att bidra med kunskap inom detta område till andra europeiska länder som inte kommit lika långt, säger Henrik Thurfjell som är miljöanalysspecialist på Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.
I studien har även verktyg utvecklats för att identifiera geografiska områden där genetisk övervakning bör prioriteras. De europeiska programmen bör anpassas så att de till exempel omfattar alla känsliga regioner med stor biologisk mångfald, menar forskarna.
FN:s internationella konvention om biologisk mångfald antog under 2022 skärpta riktlinjer för skyddet av den genetiska mångfald som finns hos vilda arter.
Henrik Thurfjell, miljöanalysspecialist på Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, henrik.thurfjell@slu.se
Att drabbas av perinatal depression, det vill säga depression under graviditeten eller strax efter förlossningen, innebär en generellt dubblerad risk att avlida av både naturliga och onaturliga orsaker.
Att kvinnor med perinatal depression begår självmord är sex gånger vanligare än för kvinnor som inte drabbas. Riskökningen är störst de första 30 dagarna efter diagnosen, men fortfarande 18 år senare kvarstår en förhöjd risk, enligt den nya studien.
Depression i samband med graviditet
Perinatal depression, ofta kallat förlossningsdepression, är ganska vanligt och drabbar 10 till 20 procent av alla gravida.
Postpartum-depression och antepartum-depression är två varianter av denna typ av depresison.
Vid postpartum-depression ställs diagnosen efter förlossningen.
Vid antepartum-depression ställs diagnosen strax före förlossningen.
Bild: Diana Polekhina, Unsplash.
Behandling av perinatal depression handlar i första hand om samtalsterapi, till exempel kognitiv beteendeterapi, KBT. Samtalsterapin kan även kombineras med läkemedel.
Källor: Karolinska Institutet och 1177
Forskarna bakom studien har analyserat kvinnor som har fött levande barn mellan 2001 och 2018. I studien ingår över 86 500 kvinnor som diagnostiserats med perinatal depression under graviditeten eller upp till ett år efter förlossningen.
– Detta är en kohortstudie som visserligen inte kan bevisa ett orsakssamband, men det är den hittills största och mest omfattande studien som finns på området. Jag tycker att vår studie klart visar att dessa kvinnor har en förhöjd risk att avlida och att detta är en jätteviktig fråga, säger Qing Shen, anknuten forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Störst, enligt studien, var risken för dem som drabbades av depression efter förlossningen, så kallad postpartum-depression – se faktaruta ovan. Det är något som även har visats i tidigare studier. De kvinnor som diagnostiserades med depression under graviditeten, så kallad antepartum-depression, har inte studerats lika mycket. Qing Shen och hennes forskarkollegor pekar på att även de löper en förhöjd risk att avlida, men att den inte är lika hög som för dem som diagnostiserats med postpartum-depression.
Här finns hjälp
Mår du dåligt under din graviditet, tala med din barnmorska eller annan vårdpersonal som du har kontakt med under graviditeten. Det finns hjälp att få. Har du fött, kontakta din BVC, barnavårdscentral. Svara gärna på BVC:s formulär, som alla som fött barn får, om tecken på depression. Men kom ihåg att du kan ta upp frågor kring ditt mående när som helst, även innan BVC tar upp ämnet.
Det går även att kontakta vårdcentralen. Är läget akut, ring 112.
Här skriver 1177 om förlossningsdepression och om vart du kan vända dig.
Mamma till Mamma är en ideell organisation med syfte att förebygga psykisk ohälsa som uppstår i samband med graviditet eller småbarnsperiod samt att främja tillfrisknande hos dem som drabbats. Här är organisationens webbsida.
Finns självmordstankar? Föreningen Mind har en samtalslinje för den som själv har sådana tankar eller oroar sig för någon annan. Numret är 901 01.
På 1177 kan du hitta telefonnummer till fler stödlinjer gällande självmord eller tankar på självmord. Vissa går det även att mejla och chatta med.
Du kan också ringa 1177 för att få vägledning.
Råd: Avbryt inte fungerande behandling
När forskarna jämförde risken att avlida för kvinnor med perinatal depression som redan före graviditeten hade haft psykiatriska problem med dem som inte hade haft det var risken lika stor för båda grupperna.
– Vår rekommendation är därför att inte avbryta fungerande psykiatrisk behandling under graviditeten, säger Qing Shen.
Kvinnorna som drabbades av perinatal depression var i högre utsträckning födda i Norden, hade kortare utbildning och lägre inkomst än dem som inte drabbades.
– En hypotes är att dessa kvinnor inte söker vård eller erbjuds screening efter förlossningen i samma utsträckning vilket gör att deras depression utvecklas och är värre när den väl upptäcks. Vi menar att dessa kvinnor är särskilt utsatta och bör vara i fokus för framtida åtgärder, säger Donghao Lu, docent vid Karolinska Institutet.
Går att nyttja resurser bättre
Donghao Lu menar att det går att bättre utnyttja verktyg och insatser som redan finns, som enkäter efter förlossningen för att identifiera symtom på depression. Även anhöriga kan spela en viktig roll.
– Anhöriga måste vara medvetna om att detta är ett allvarligt problem. Sedan behöver de hjälpa den nyblivna mamman, inte bara med det praktiska utan också mentalt. Och hålla koll på hennes emotionella svängningar som kan vara ett tecken på att det håller på att bli ett allvarligt problem.
Qing Shen, anknuten forskare vid Institutet för miljömedicin, IMM, vid Karolinska Institutet qing.shen@ki.se
Supernovor signalerar det explosiva slutet för en massiv stjärnas liv. Under en kort tid flammar den döende stjärnan upp på stjärnhimlen.
I maj 2022 upptäckte astronomer supernovan med namnet SN 2022jli i galaxen NGC 157 i Valfiskens stjärnbild, som ligger 75 miljoner ljusår bort.
Två objekt inblandade
Med hjälp av teleskopet Zwicky Transient Facility vid Palomarobservatoriet i Kalifornien kunde detaljerade studier göras av den falnande stjärnan. Forskarna kunde se en periodisk förändring i ljusstyrka, något som antyder att två objekt var inblandade i den dödliga dansen.
– Astronomerna tror att ett kompakt objekt, ett svart hål eller en neutronstjärna, skapas i centrum av en supernovaexplosion. Men kopplingen mellan supernovaexplosioner och nybildade kompakta objekt är svårfångad. I detta arbete etablerar vi en sådan direkt länk, säger forskaren Ping Chen från Weizmann Institute of Science i Israel.
Kopplingen mellan explosionen och det efterlämnade objektet ges av de periodiska fluktuationerna, variationerna, i ljusstyrkan. Supernovan blev något ljusare ungefär var tolfte dag. Observationer kunde visa att det var kopplat till materia som rörde sig fram och tillbaka i systemet.
Suger i sig gas från överlevande stjärna
Forskarnas tolkning är att ett kompakt objekt – ett svart hål eller en neutronstjärna – kretsar kring en kompanjonsstjärna och regelbundet avlägsnar material från den.
De flesta massiva stjärnorna har följeslagare, men direkta bevis för detta i en supernovaexplosion har tidigare saknats.
– Min bästa gissning är att den här supernovan drivs av ett svart hål som skapades i supernovaexplosionen, och som sakta suger i sig gas från den pösigare följeslagarstjärnan, säger astronomen Jesper Sollerman vid Stockholms universitet och fortsätter:
– Den länkar alltså samman forskning om stjärnornas liv i dubbelstjärnesystem, supernovaexplosioner med hjälp av egenskaper i den falnande ljuskurvan som vi tidigare inte riktigt letat efter.
Jesper Sollerman, Institutionen för astronomi, Stockholms universitet, jesper@astro.su.se
Varje år placeras drygt 26 000 barn och unga i så kallad samhällsvård. Det är känt att dessa barn har mer hälsoproblem än andra. Bland annat är vaccinationstäckningen lägre och självmorden är jämförelsevis fler.
En utsatt grupp
– Det är en väldigt sårbar grupp. Dessutom flyttar de ofta vilket gör att regionerna ofta inte har kännedom var de bor och därför kallas de inte till tandvården, säger Tita Kirkinen, tandläkare samt nyligen disputerad vid Odontologiska fakulteten vid Malmö universitet.
– I vår undersökning hade vi till exempel ett barn som under sammanlagt ett års placeringstid hade tolv olika adresser. Hur ska man ens hinna kontakta tandvården då?
Fler utdragna tänder och mer karies
När Tita Kirkinen inledde sina doktorandstudier fanns enbart lokala kartläggningar av placerade barns tandhälsa och själv ville hon ville ta ett större grepp på frågan. Drygt 59 000 barn som hade placerats i samhällsvård mellan 2010 och 2018 ingick i studierna i avhandlingen.
– En av slutsatserna är att placerade barn har sämre tandhälsa och får mindre tandvård än andra barn. De har fler utdragna tänder, fler akutbesök och mer karies, säger Tita Kirkinen.
Problem även för unga vuxna
Tita Kirkinen har även studerat tandhälsan hos unga vuxna som tidigare har bott i familjehem eller annan typ av placering. De unga vuxna som studerades hade sämre tandhälsa och fler utdragna tänder än den kontrollgrupp som de jämfördes med.
– Det var nästan inga skillnader mellan de som varit placerade större delen av sin barndom och de som varit placerade kortare tid. Det är anmärkningsvärt. Samhället hade ju ansvar för deras hälsa men verkar ha brustit i sitt garantansvar, säger Tita Kirkinen.
Oklart hur långt nya regler följs
2017 ändrades lagstiftningen så att alla placerade barn bland annat ska erbjudas en tandundersökning vid en placering. Enligt rutinen ska socialtjänsten meddela regionerna om placeringen, som i sin tur ska erbjuda barnen undersökningarna.
– Vi har tittat särskilt på gruppen som placerades under den här perioden för att se effekterna av lagstiftningen. Vi kunde se en viss ökning av antalet undersökningar, men de var fortfarande lägre än i kontrollgruppen, säger Tita Kirkinen.
Sverige når inte kraven
Enligt avhandlingen behövs bättre fungerande rutiner som säkerställer att placerade barn får tandvård på samma premisser som andra barn.
– Just nu når vi inte upp till kraven i lagen om FN:s barnkonvention. Placerade barn får inte samma möjlighet till hälsa som andra barn. Vi behöver en bättre samverkan mellan socialtjänst, sjukvård och tandvård, och helst en dedikerad socialsekreterare som är spindeln i nätet för det enskilda barnet, säger Tita Kirkinen.
För en ung laxfisk lurar ett ständigt hot på vägen ut till havet. Risken att bli uppäten av en skarv eller en häger är stor.
Skarven är en fågel som ofta betraktas som en glupsk fiskätare. Tidigare studier har visat att skarven kan äta en betydande andel av laxfiskarna som vandrar från sina födelse- och uppväxtområden i vattendrag till havet. Men hur många unga laxfiskar, så kallade smolt, äter egentligen skarven i svenska vattendrag?
Forskare har nu kartlagt hur mycket ung laxfisk som blir föda för skarv och häger i Dalälvens mynningsområde.
Fiskar fick id-märkning
I Dalälven görs en omfattande utsättning av odlad lax- och havsöringssmolt. Sedan 2017 har många av dessa unga laxfiskar märkts med så kallade PIT-tags – en slags elektroniskt id-märkning – som placeras i fiskens bukhåla.
Närmare 25 000 odlade fiskar som släppts ut i älven har följts mellan 2017-2021.
– Våra data visar tydligt att fler havsöringar än laxar blir uppätna av fåglar. Odlad fisk är också mer känslig för predation än vild fisk, säger Torbjörn Säterberg som är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Att en större andel havsöringar blir uppätna beror troligen på att de har ett annat vandringsbeteende. Laxar vandrar snabbare genom vattendraget och ut i öppet hav. Öringen tillbringar längre tid i mynningsområde och då ökar också risken att bli uppäten.
Odlad fisk är sämre anpassad till ett liv i en naturlig miljö och tenderar därför att bli uppäten i högre grad än vild fisk.
Fågelkolonier har skannats med hjälp av id-märkning. Bild: Peter Åkerström
Så följdes fiskarna
Studien bygger på data från 24 000 odlade och märkta smolt som släpptes ut i Dalälven mellan 2017 och 2021. Mellan 2019 och 2021 fångades, PIT tag-märktes och återutsattes därutöver 1 500 vilda smolt.
Under tre höstar skannades sedan ett antal kända fågelkolonier med hjälp av en PIT tag-läsare. Skanningen avslöjar hur många av dessa fiskmärken som hamnat i fågelkolonierna, och ger därmed en uppfattning om hur mycket fisk en häckande fågelart äter.
Kan påverka laxbestånden
Studien visar alltså att fåglar, särskilt skarv, äter en stor del av den utvandrande laxfisken. I Dalälven rör det sig om drygt 30 procent av odlad havsöringssmolt och 13 procent av den odlade laxen.
Studier från andra områden har kommit fram till liknande resultat. Det tyder på att fåglar kan påverka laxfiskbestånden.
– Även om våra resultat tydligt visar att skarven äter en hel del av Dalälvens utvandrande havsöringar och laxar så vet vi inte hur stor betydelse detta har för laxfiskarnas livscykel i stort. Vilken betydelse har till exempel fågelpredationen för hur många vuxna individer det är som senare återvänder till älven för lek?
– För att svara på den frågan skulle vi, utöver att fortsätta märka ung laxfisk och skanna fågelkolonier, även vilja skanna av och analysera hur många märkta individer som återvänder till älven, säger Torbjörn Säterberg.
Forskningen är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och DTU Aqua i Danmark.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
.jpg#/media/File:Phalacrocorax_carbo_EM1A2756_(27349352231).jpg){kind=link}