Resultaten publiceras i Nature Physics och kan ge oss kunskap om såväl materians minsta byggstenar som stora neutronstjärnor i universum.

En atomkärna består av protoner och neutroner (gemensamt kallade nukleoner). Protonerna är möjliga att studera tack vare att de är elektriskt laddade, men kunskapen om neutronerna har hittills varit begränsad eftersom de är så svåra att mäta.

– Neutroner spelar en stor roll eftersom de utgör det kitt som binder atomkärnan samman, säger Christian Forssén, biträdande professor i fysik vid Chalmers, som tillsammans med kollegor från amerikanska Oak Ridge National Laboratory (ORNL), och en rad andra institut, har publicerat en studie om hur man kan förutsäga fördelningen av neutroner i atomkärnor med hjälp av så kallade ab initio beräkningar.

Med hjälp av ORNL:s superdatorer och baserat på en modell av den starka växelverkan mellan nukleoner, som utvecklats av Christian Forssén och hans forskargrupp på Chalmers, studerade forskarna atomkärnan kalcium 48. Ab initio-metoden innebär att nukleoner tillsätts en efter en och forskarna kan sedan göra teoretiska förutsägelser om atomkärnors struktur som är mer tillförlitliga än de modeller som använts hittills, där många parametrar anpassas mot själva datan.

– Komplexiteten och svårighetsgraden i beräkningarna växer betydligt för varje nukleon man lägger till, säger Christian Forssén. Men tack vare nya beräkningsmetoder och superdatorer har vi nu kunnat studera system med upp till 50 nukleoner.

Genom att få mer kunskap om neutronerna inuti atomkärnor kan man också få en djupare förståelse för deras betydelse ute i universum. Neutronstjärnor är astrofysikaliska objekt som nästan uteslutande består av neutroner och vars egenskaper av naturliga skäl är mycket svåra att studera eftersom de inte kan återskapas på jorden. Baserat på resultaten från sin studie av kalcium 48 har Christian Forssén och hans kollegor också gjort förutsägelser som bestämmer radien av en normal neutronstjärna till cirka 10 kilometer.

– Jag tycker att det är fascinerande att det finns samband mellan det mycket lilla och det mycket stora, säger Christian Forssén. Egenskaperna hos mikrokosmos har konsekvenser för makroskopiska objekt som neutronstjärnor, vilka kan betraktas som gigantiska atomkärnor.

Så hur vet forskarna att beräkningarna stämmer?

– Det är alltid lite speciellt att göra teoretiska förutsägelser som man vet kommer att testas experimentellt. Om ett eller två år tror jag att man kommer att kunna mäta neutronfördelningen i kalcium 48. Men eftersom vi också har tillämpat vår modell på egenskaper hos atomkärnor som man faktiskt har kunnat studera i labbet, och sett att förutsägelserna stämmer, så känner vi stor tilltro till våra resultat.

Kontaktinformation:
Christian Forssén, biträdande professor, Fundamental fysik, Chalmers, 031 – 772 32 61, christian.forssen@chalmers.se

Den vetenskapliga artikeln Neutron distribution, electric dipole polarizibility and weak form factor of the nucleus 48Ca publiceras i Nature Physics 2 November.

FAKTA OM PROJEKTET
Forskningsprojektet har genomförts tillsammans med Gaute Hagen och hans kollegor på Oak Ridge National Laboratory (ORNL) där Christian Forssén tillbringade ett sabbatsår 2014/15. Andreförfattare av artikeln i Nature Physics, Andreas Ekström, gör sin post doc på ORNL men kommer att arbeta på den nya institutionen för fysik vid Chalmers tekniska högskola från början av 2016. Även doktoranden Boris Carlsson från Chalmers har varit delaktig i studien. De tre Chalmersforskarna kommer att ingå i den nya avdelningen för subatomär och plasmafysik.

 

 

Forskning från Chalmers visar att det kan vara svårare än vad tidigare teoretiska modeller visat att nå fram till överenskommelser men också att det finns vägar framåt, vilket publiceras idag i tidskriften Nature Climate Change.

– I tidigare modeller av klimatförhandlingar har det förekommit förenklade former av förhandlingar med mindre grad av strategiskt resonerande. Men ny samhällsvetenskaplig forskning pekar på att förhandlare ofta kommer till förhandlingsbordet med en hög nivå av strategiskt tänkande. Det kan påverka hur man agerar för att uppnå båda sina syften – man försöker hitta en lösning på problemet, men utan att det egna landets möjligheter försämras allt för mycket. Förhandlingen för att nå en överenskommelse blir därför mer komplicerad, säger Vilhelm Verendel, som arbetar som doktorand på avdelningen Fysisk resursteori på Chalmers.

Erfarna förhandlare mer strategiska
När förhandlarna samlas i Paris i slutet av november i år gör de det med sikte på att försöka komma överens om hur världens utsläpp av växthusgaser ska minskas. Men de har även med sig egna agendor om att komma hem med en så bra lösning som möjligt för det egna landet. Ny samhällsvetenskaplig forskning har visat att erfarna förhandlare använder en högre grad av strategiskt resonerande än gemene man, vilket betyder att de är bättre på att försöka förutsäga andras agerande. Detta resultat har Vilhelm och hans kollegor kombinerat med tidigare forskning om hur klimatförhandlingar kan modelleras.

– Kombinationen av olika vetenskapsområden är viktig för att förstå helheten. Jag och mina kollegor Kristian Lindgren och Daniel Johansson har utgått från de tidigare modellerna av klimatförhandlingar och gått på djupet när det gäller just strategiskt resonerande.

På avdelningen har man sedan länge forskat kring både samarbete utifrån modeller och simuleringar samt klimatproblematiken och dess lösningar, men inte integrerat de båda forskningsområdena. Nu har man tagit ett sådant steg och analyserat modeller av klimatförhandlingar.

Identifierat ett hinder på vägen

I tidigare studier och experiment har forskningen visat att det blir lättare att komma överens om det finns en tydlig gräns som, om den passeras, innebär en miljökatastrof.

– Forskningsområdet är stort och riktiga klimatförhandlingar är väldigt komplicerade. Dagens vetenskapliga modeller innehåller många förenklingar. Vi har visat hur man kan modellera strategiskt resonerande och tillämpat det på specialfallet när det väntar en miljökatastrof runt hörnet om man överskrider en känd utsläppsnivå. Vår forskning visar att det blir svårare att komma överens även i ett sådant fall när man för in det strategiska resonerandet i de tidigare modellerna.

En möjlig väg framåt

Vilhelm har i sin forskning undersökt om möjligheten att komma överens ökar om man bestämmer sig för vissa grundförutsättningar innan förhandlingarna startar.

– I våra modeller blir det lättare för samarbete om man eliminerar de mest extrema utgångslägena innan förhandlingarna börjar – alltså att inte vilja göra någonting alls åt utsläppen eller lägga sig väldigt lågt i utgångsläget. Då ökar möjligheterna för att man ska nå en överenskommelse.

Kontaktinformation:
Vilhelm Verendel, doktorand i komplexa system, Energi och miljö, Chalmers tekniska högskola, 031-772 3107, vive@chalmers.se

 

Forskarna använde information från nio olika nationella register, inklusive två hundägarregister som tidigare inte använts för medicinsk forskning. Resultaten publiceras idag i den vetenskapliga internationella tidskriften JAMA Pediatrics. Målet med studien var att undersöka om barn som haft kontakt med djur tidigt i livet fick mer eller mindre astma än andra barn.

– Tidigare studier har visat att barn som växer upp på lantgård har halverad risk för astma. Vi ville undersöka hur risken var hos barn som växer upp i familjer med hund. Våra resultat bekräftar de tidigare studierna gällande barn som växer upp på lantgård, och vi såg också att de barn som växer upp med hund i familjen hade ungefär 15 procent lägre risk för astma i skolåldern. Vi tog hänsyn till alla kända så kallade störfaktorer i våra analyser såsom astma hos föräldrarna, geografi och antal syskon, säger Tove Fall, docent i epidemiologi vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet som lett studien tillsammans med forskare från Karolinska Institutet i Stockholm.

Sverige har en viktig roll i registerforskning eftersom man till skillnad från många andra länder använder unika personnummer för all offentlig förvaltning. Register över befolkningen och hälsoregister hos Socialstyrelsen håller bra hög kvalitet och hög täckningsgrad. Ägarregistrering av hundar hos Jordbruksverket är obligatoriskt sedan 2001, vilken vanligtvis sker när valparna undersöks och id-märks inför försäljning. Forskarna använde denna information från Jordbruksverkets och också Svenska Kennelklubbens register som länkades anonymt till befolknings- och hälsodata.

– Den här sortens studier kan visa på samband mellan omgivningsfaktorer och sjukdomar i stora befolkningsgrupper. De kan dock inte ge svar på om och hur djur faktiskt skyddar barn från astma. Vi vet att barn som har redan har allergi mot katt eller hund ska undvika dessa djur, men våra resultat ger en indikation på att barn som växer upp med hundar har en minskad risk för astma senare i livet. Tack vare studiedesignen som i princip innefattar hela den svenska barnbefolkningen under studieperioden så går resultaten att generalisera till andra europeiska länder med liknande kultur vad gäller hundägande och lantbruk, säger professor Catarina Almqvist Malmros vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, seniorförfattare till studien och barnläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm.

Publikation: “Dog and farm animal exposure reduce risk of childhood asthma – a nationwide cohort study”. Tove Fall, Cecilia Lundholm, Anne K Örtqvist, Katja Fall, Fang Fang, Åke Hedhammar, Olle Kämpe, Erik Ingelsson, och Catarina Almqvist. JAMA Pediatrics. In press.

Finansiellt stöd till studien kom från Vetenskapsrådet, Swedish Initiative for Research on Microdata in the Social And Medical Sciences (SIMSAM), Stockholms Läns Landsting (ALF-medel), Strategiska forskningsprogrammet i epidemiologi (SFO-epi) vid Karolinska Institutet, Hjärt-lungfonden, Bror Hjerpstedts stiftelse och Tore Nilssons stiftelse.

Kontaktinformation:

Tove Fall, forskarassistent, molekylär epidemiologi, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, Mobil: 070-221 58 59, E-post: tove.fall@medsci.uu.se

Catarina Almqvist Malmros, professor i klinisk epidemiologi, institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, Mobil: 070-116 08 52, E-post: catarina.almqvist@ki.se

Resultatet av avhandlingen visar att antalet fall av glutenintolerans har ökat och att miljömässiga och livsstilsrelaterade faktorer är viktiga orsaker för glutenintolerans. En ökad risk för glutenintolerans kan påvisas vid planerade kejsarsnitt och upprepade urinvägsinfektioner hos modern under graviditeten.

– Detta tyder på att faktorerna bidrar till sjukdomsalstrande mikroorganismer under de tidigare barnåren – en faktor som associeras till utvecklingen av glutenintolerans, säger doktoranden Fredinah Namatovu vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.

En möjlig strategi för att förebygga glutenintolerans är att arbeta vidare med redan befintliga kampanjer om att främja vaginal förlossning samt att minska användningen av antibiotika vilket bör inverka positivt på moderns och barnets hälsa.

Studien visar också på en ökad glutenintoleransrisk för barn som föds på våren, sommaren och hösten, vilket tyder på att cykliska, miljömässiga omständigheter som att utsättas för virusinfektioner kan vara en påverkande faktor. Barn födda i södra Sverige har en ökad risk jämfört med barn födda i norr. I norra Sverige tycks en ökning i fallen av glutenintolerans starta senare på året jämfört med i södra och mellersta Sverige.

– Bland svenska läkare är det känt att RS-virus, rotavirus och influensaepidemier vanligtvis startar i söder och sedan sprider sig norröver vilket i sig stärker teorin om virusinfektioners påverkan på risken för glutenintolerans, säger Fredinah Namatovu.

Studien visar att om modern var över 35 år och hade en hög inkomst blev risken mindre. Båda faktorerna kan vara ett tecken på att dessa mödrar har en avvikande livsstil som kan relateras till en lägre risk för att utveckla glutenintolerans.

En förändring i förekomsten av glutenintolerans med mycket få fall som fick diagnosen under de två första levnadsåren kunde också påvisas, vilket stämmer överens med tidigare mätningar. Dessutom har medelåldern vid diagnos ökat från 1,1 i mitten på 1990-talet upp till en ålder av 6,7 under 2009.

Om studien
Syftet med avhandlingen var att uppskatta antalet fall av glutenintolerans (celiaki) bland barn i Sverige och därefter undersöka miljömässiga och livsstilsrelaterade faktorer i relation till risken att utveckla glutenintolerans under barndomen. Studien baserades på svenska nationella register och studerade ett flertal exponeringsfaktorer för samtliga barn i Sverige.

Digital publicering av avhandlingen

För mer information, vänligen kontakta:
Fredinah Namatovu,
Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet
Telefon: 090-786 58 77
E-post: fredinah.namatovu@umu.se

Om disputationen:
Fredagen den 6 november försvarar Fredinah Namatovu, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universtet sin avhandling med titeln: Den multifaktoriella orsaken till celiaki utforskat genom att kombinera flera nationella register (Engelsk titel: The multifactorial etiology of celiac disease explored by combining several national registers). Opponent är docent Benjamin Lebwohl, Clinical Medicine and Epidemiology, Columbia University, USA. Huvudhandledare är Olof Sandström vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Norrlands universitetssjukhus, Sal B (Rosa salen), 9 tr.

I spanskan finns tre språkliga varianter för att benämna en kvinnlig yrkesutövare: 1) feminin artikel + feminin beteckning (la abogada); 2) feminin artikel + maskulin beteckning (la abogado); 3) det som i svenskan motsvarar kvinnlig + en maskulin beteckning (mujer abogado).

Då det saknades aktuella empiriska studier på detta område, valde Christel Larsson att med en enkät undersöka det aktuella språkbruket vid 40 yrkesbeteckningar. Resultaten, som omfattade 600 informanter (två kön, tre åldersgrupper och tre utbildningsnivåer) från Madridområdet, visade att endast 18 av de 40 studerade beteckningarna användes i femininum av en majoritet. Kvinnor i de resterande 22 yrkena benämndes enligt variant 2 ovan. Högst bruk av femininum hade kvinnorna, gruppen över 50 år samt de universitetsutbildade. Dock visade det sig att majoriteten av kvinnorna använde femininum endast vid 19 av de studerade beteckningarna, och männen i 17 fall.

Sju kategorier till varför olika beteckningar används
Två kvalitativa studier gjordes därefter med målet att besvara varför språkbruket ser ut som det gör. Eftersom skillnaden mellan könen var marginell, valde Christel Larsson att i den tredje studien helt fokusera kring det kvinnliga bruket. Vikten av feminiseringen och synligheten i språket var frågor hon ställde vid 30 djupintervjuer i Madrid med kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund.

– Jag använde en för språkvetenskapen ny analysmetod, Grundad Teori, som ledde mig fram till sju förklarande kategorier: existens, medvetenhet, förekomst, vana, estetik, attityd och idiosynkrasi. Existens är det avgörande kriteriet för att en feminin beteckning används. Det innebär att den måste vara godkänd av Spanska Akademin (RAE). Dessutom måste språkbrukarna känna till att formen existerar (medvetenhet), annars används den endast i informella kontexter. Kategorierna förekomst, vana och estetik är inte bara nära relaterade utan ingår i en cirkulär process.

– Ju fler kvinnor som utövar ett yrke, desto högre bruk och desto snabbare vänjer man sig vid att höra den feminina beteckningen. Detta är i sin tur avgörande för hur den feminina formen uppfattas, det vill säga om den låter bra eller inte (estetik). Attityden till feminiseringen, som baseras på ett antal individuella parametrar (idiosynkrasi), är en annan viktig faktor som spelar in för valet av språklig variant, säger Christel Larsson.

Femininformerna används inte eftersom språkbrukarna inte känner till att de existerar
Många feminister hävdar att feminina beteckningar är avgörande för jämställdheten och att alternativa varianter diskriminerar kvinnan, eftersom de gör henne osynlig i språket. De menar att RAE, som för närvarande består av 37 män och 7 kvinnor, är anledningen till det heterogena bruket, då de anses vara motsträviga mot nya feminina beteckningar.

– Min avhandling motbevisar detta. De flesta undersökta beteckningarna är godkända av RAE, men anledningen till att en del av femininformerna inte används är att språkbrukarna inte känner till att de existerar, säger Christel Larsson.

RAE:s ordbok baseras på språkbruket, alltså det språk som majoriteten av talarna använder. Nya ord godkänns först när de har använts under minst fem år av ’den stora massan’. Att språkbruket, å sin sida, baseras på RAE:s norm, visar hur komplex frågan är. Vem bestämmer, RAE eller språkbrukarna?

– Svaret på frågan är ’både/och’. Under förutsättning att en beteckning har RAE:s godkännande och språkbrukaren vet om det, avgör var och en själv vilken variant som är bäst. Det är inte RAE som bromsar bruket av till exempel fiscala, gerenta, música, perita, política eller tenienta. Alla existerar. Vanans makt är stor och förändringar tar tid, säger Christel Larsson.

Hon hoppas att avhandlingen kan bidra till en mer nyanserad debatt om eventuell språklig sexism till följd av användningen av icke-feminina yrkesbeteckningar.

Avhandlingens titel: ”Soy cocinera y camarero”. La variación en el nombramiento de las mujeres profesionales en España.

Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/40531

Kontaktinformation:
Christel Larsson, telefon: 0708-66 39 13, e-post: christel.larsson@sprak.gu.se; christel044247832@telia.com

 

Ett återinsjuknande i stroke efter en hjärtinfarkt är en allvarlig händelse med hög dödlighet.

– Vi har sett att risken för stroke inom ett år efter en hjärtinfarkt är högre för patienter med diabetes eller nedsatt njurfunktion, jämfört med patienter som inte har dessa sjukdomar, säger Stina Jakobsson.

Risken har minskat sedan början av 2000-talet och denna riskminskning var större i gruppen med patienter som har diabetes eller nedsatt njurfunktion jämfört med övriga patienter.

– Vi kunde se att bättre akutbehandling med ballongvidgning av det tilltäppta blodkärlet i hjärtat och långsiktig riskfaktorbehandling hängde samman med minskad risk för stroke.

Tidigare studier har visat att den långsiktiga behandlingen av riskfaktorer såsom förhöjda blodfetter och blodtryck efter hjärtinfarkt och stroke inte används fullt ut.

– Vi har visat att en ny metod av uppföljning, via telefon, jämfört med uppföljning enligt rutin i primärvården resulterade i bättre blodfetter 12 månader efter insjuknandet i hjärtinfarkt eller stroke för patienter med diabetes eller njursvikt. Vi kunde även se en tendens till att telefonuppföljning ledde till bättre blodtryck.

Risken för stroke efter en hjärtinfarkt studerades på 173 000 patienter i diabetesstudien och 118 000 patienter i njursviktstudien, samtliga inkluderade i det nationella patientregistret Swedeheart.

Telefonuppföljningen av patienter med diabetes eller njursvikt är en del av en större studie som bedrivs på Östersunds sjukhus. Patienter som vårdats för hjärtinfarkt eller stroke har slumpats till uppföljning enligt rutin i primärvården eller sköterskeledd telefonuppföljning. Alla patienters blodfetter och blodtryck kontrollerades 1 månad efter att de vårdats på Östersunds sjukhus.

I telefon-uppföljningsgruppen så ordinerar en studieläkare nya läkemedel eller ökade läkemedelsdoser till patienter som har förhöjda blodfetter eller blodtryck och denna information förmedlads till patienterna via en telefonkontakt med en sjuksköterska. Nya kontroller av riskfaktorerna och nya ordinationer utfördes var fjärde vecka till dess att patienterna hade bra riskfaktorvärden. Effekten av den initiala riskfaktoruppföljningen mättes vid 1 månad genom att mäta riskfaktorvärdena efter 12 månader.

Studien är planerad att följa upp patienterna årligen i minst 3 år för att se om telefon-uppföljning leder till bättre riskfaktorer och förhoppningsvis även till minskad risk för återinsjuknande i hjärt- och kärlsjukdom på lång sikt.

Om diputationen:
Fredag 6 november försvarar Stina Jakobsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi, Umeå universitet, sin avhandling Kardiovaskulär sjukdom och diabetes eller nedsatt njursjukdom: risken för ischemisk stroke och riskfaktorintervention. (Cardiovascular disease and diabetes or renal insufficiency: the risk of ischemic stroke and risk factor intervention).

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Aulan, Östersunds sjukhus. Allmänheten är välkommen. Opponent är Professsor Joep Perk, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet, Kalmar.

Kontaktinformation:
Stina Jakobsson, stina.jakobsson@umu.se, tel. 070-578 09 98.

Var fjärde plats på äldreboende har försvunnit sedan år 2000. Forskaren Petra Ulmanen vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet har studerat konsekvenserna av denna förändring. En slutsats hon drar är att anhöriga får ta allt mer ansvar för äldres omsorg. Äldre köper också mer hjälp av privata företag.

– Minsk­ningen av äldreboendena har varit så stor att alla krafter måste till för att möta behoven. Äldre personer har blivit mer beroende av sin familj och av marknaden för att få sina omsorgsbehov tillgodosedda. Den här utvecklingen går tvärs emot äldre personers egna önskemål. Forskning visar att de föredrar äldreomsorg framför omsorgsinsatser av sina vuxna barn eller andra närstående. Det går även emot både lagstiftning och politiska målsättningar för äldreomsorgen, säger Petra Ulmanen.

I sin avhandling Omsorgens pris i åtstramningstid. Anhörigomsorg för äldre ur ett könsperspektiv har Petra Ulmanen analyserat konsekvenserna av förändringarna i äldreomsorgen, både för de äldre och för deras medelålders barn. Många av dem som ger omsorg till en gammal förälder, framför allt döttrarna, upplever att det är psykiskt påfrestande. Många har svårt att fokusera på sitt arbete, och en mindre andel går ner i arbetstid eller till och med säger upp sig.

Anhöriga tar ansvar för många olika omsorgsinsatser. En vanlig uppgift är att sköta kontakterna med olika vård- och omsorgsgivare och myndigheter för en sjuk förälders räkning.

– Döttrarnas välbefinnande och arbetsliv påverkas mycket mer än sönernas av att sköta kontakter med vårdapparaten. Det kräver ofta anpassning till telefontider och möten på ordinarie arbetstid, vilket är svårt att förena med arbetet. Att förälderns omsorgsarrangemang inte fungerar väcker också oro som kan störa förmågan att fokusera på arbetet, säger Petra Ulmanen.

Att både sjukhusplatser och äldreboenden har minskat kraftigt innebär att vård och omsorg ges i hemmet till äldre personer med allt större omsorgsbehov. Åtstramningar och organisationsförändringar har förstärkt brister i samordningen, vilket leder till att ansvaret för att samordna och bevaka att insatserna fungerar i praktiken ofta faller på anhöriga, menar Petra Ulmanen.

– Att äldreboendena skärs ner får konsekvenser inte bara för de äldres och anhörigas liv och vardag utan även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. En annan viktig aspekt är att plånbokens tjocklek och tillgången på anhöriga inte ska vara avgörande för hur äldre personer klarar sig när de blir sjuka eller skröpliga, säger Petra Ulmanen.

 

FAKTA:

Det är lika vanligt bland medelålders kvinnor och män att ge omsorg till en gammal förälder, men det är vanligare att döttrar drabbas av negativa konsekvenser.

Av den fjärdedel av kvinnor och män som ger omsorg till en förälder, upplever 48 procent av döttrarna och 28 procent av sönerna psykiska påfrestningar. 27 procent av döttrarna och 16 procent av sönerna har svårt att fokusera på sitt arbete och 2,2 respektive 0,5 procent har gått i pension tidigare än planerat på grund av omsorgsgivandet. 7 procent av båda könen har minskat sin arbetstid och 1 procent har sagt upp sig till följd av omsorg om en förälder.

Att både döttrarnas och sönernas omsorgsinsatser har ökat under 2000-talets första decennium är en ny utveckling. Likaså att barnens hjälp har ökat bland både lågutbildade och högutbildade äldre.

Studien visar även att högutbildade äldre lyckats få mer hemtjänst. Lågutbildade äldre med omsorgsbehov har börjat använda privat köpt hjälp mer än tidigare, men det rör sig om få hjälptimmar i jämförelse med både hemtjänst och anhörigomsorg.

Avhandlingen bygger på analyser av SCB:s Undersökningar av levnadsförhållanden och en ny enkät från Stockholms universitet om anhörigomsorg, där 3630 medelålders personer medverkar. Avhandlingen belyser hur synen på äldres anhöriga och deras roll i omsorgen om äldre har utvecklats i äldreomsorgspolitiken från 1950-talet fram till idag.

Kontaktinformation:
Petra Ulmanen, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, Tel: 08-16 32 42, 070-341 02 53, E-post: petra.ulmanen@socarb.su.se

Vilka motiv ligger bakom valet att flytta till ett mindre boende? Camparna förknippar husvagnen med frihet och mobilitet, men hur går det ihop med att allt fler av dem låter husvagnen stå stilla och förvandlar den till ett permanent boende? Och vad händer när man skapar ett hem i ett område designat för fritid och semester?

I sin avhandling har Hege Høyer Leivestad intervjuat svenska säsongscampare på en camping i Mellansverige och brittiska långtidscampare på den spanska Medelhavskusten.

– För många handlar det om en livsstilsförändring. Man vill återfå någon form av kontroll över sitt boende, att till exempel slippa bolån och skulder. Att slippa det underhållsarbete som ett hus kräver är också en anledning, husvagnen är lättare att hantera än ett hus. Att den går att flytta genererar också en frihetskänsla, säger Hege Høyer Leivestad som är doktorand i Socialantropologi vid Stockholms universitet.

Få väljer att ”downsiza” på grund av ekonomiska skäl. Att bosätta sig på en campingplats kan vara kostsamt; fordonen är dyra liksom campingplatshyrorna. Många långtidscampare har därför en stabil och god ekonomi. De som väljer att bosätta sig permanent finansierar det ofta genom besparingar eller försäljning av egendom.

– Ofta rör det sig om att komma bort från känslan av att vara fast. Men paradoxalt nog är mobilitetsidén i sig viktigare än själva mobiliteten. Bara tanken att du kan flytta på din husvagn betyder mycket. För vissa långtidscampare förvandlas husvagnen till ett allt mer stationärt boende, där en flytt snart ter sig omöjlig. Man bygger in sig, expanderar med förtält och trätrall. Husvagnen ska vara som ett hem och ha alla de kvaliteter som förknippas med ett hus, säger Hege Høyer Leivestad, som under sitt fältarbete bott på campingplatser och deltagit i camparnas vardag.

– Livet på campingen är bekvämt. Det finns tillgång till pool och serviceinstanser. Husvagnen och campingplatsen genererar därför en föreställning om det ”goda livet”. Infrastrukturen i sig gör livet lite lättare och mer hanterbart, säger Hege Høyer Leivestad.

Campingplatsens stängsel visar tydligt på ett innanför och ett utanför; området blir både materiellt och socialt avgränsat. På campingplatsen gäller vissa regler som skapar en sorts säkerhet och trygghet.

– De britter i Spanien som jag har intervjuat underströk vikten av gemenskap och god grannsämja. De upplevde att det samhälle som de lämnat i Storbritannien hade förlorat en del av detta. På campingplatsen sökte och fann de sociala relationer som de kände igen och kunde relatera till. Det går att beskriva fenomenet långtidscamping som ett tillbakadragande från ett deltagande i hemlandets ”produktion” och politik och till en mer hanterbar periferi, säger Hege Høyer Leivestad.

Långtidscamparna har skapat ett informellt, permanent boende. Studien av husvagnen, en potentiell mobil bostad, och dess boende berör därför aktuella frågor om rörlighet, materialitet och samhällsbildning. Avhandlingen visar att säsongscampares och i synnerhet långtidscampares val av boendeform gör att de befinner sig i utkanten av samhällssystemet. Exakt hur många som väljer att bosätta sig på en camping finns inte i myndigheternas statistik.

Hege Høyer Leivestad disputerar på avhandlingen ”Lives on Wheels: Caravan Homes in Contemporary Europe” den 6 november kl. 10.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.

Kontaktinformation:
Hege Høyer Leivestad, doktorand, Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 0707 44 01 65, e-post Hege.Leivestad@socant.su.se

Professor Charlotta Mellander vid Internationella handelshögskolan i Jönköping är en av dem som varnar för att tvånget kan leda fel. Kommuner med lediga bostäder har sällan några jobb, menar hon.

– Kommuner som redan har en vikande arbetsmarknad och många arbetslösa tar en jättestor risk om de tar emot flyktingar för att vända en stagnerande utveckling. Ett villkor för en lyckad integration är ju att man hittar ett jobb och kan skapa sig en framtid. Om man då kommer till en kommun som redan har problem minskar ju sannolikheten att lyckas, säger hon.

I stället föreslår hon ett ökat byggande i kommuner där arbetsmarknaden ser ljusare ut.

Centraliserad planering
– Det är visserligen kostsamt, men det blir ännu mer kostsamt med människor som går utan arbete i flera år. För att hitta snabba lösningar måste man kanske nöja sig med lite sämre kvalitet på boendet under en övergångsperiod. Charlotta Mellander anser dock att det ändå kan finnas skäl för att besluten om var flyktingarna ska placeras fattas på central nivå.

– En centraliserad planering skulle underlätta investeringar för bostadsbyggande och en mer långsiktig strategi för mottagande och integration, säger hon.

Roger Andersson, professor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) i Uppsala, tycker det är rätt tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. Han är väl medveten om att kommunerna har mycket olika förutsättningar när det gäller bostäder och jobb, men menar att det primära just nu är att ordna tak över huvudet.

Solidaritetsfråga
– I dagens akuta situation är det dessutom en solidaritetsfråga. Ett litet antal kommuner ska inte behöva bära upp hela invandringspolitiken. Roger Andersson ser invandringspolitiken som en statlig angelägenhet.

Därför är det rimligt att staten har ansvaret för att fördela flyktingarna.

– Det är lite för lätt för kommunerna att slippa undan. Många skyller på bostadsbrist, men så har de heller inte visat något intresse för att bygga under de senaste 20-30 åren, säger han. Samtidigt påpekar han att den centrala fördelningsnyckeln bara ska gälla under en introduktionsperiod på kanske två år. Då ska kommunerna även kompenseras av staten för sina merkostnader. Därefter ska de nyanlända välja fritt få välja var de vill bosätta sig långsiktigt.

– På längre sikt kommer dagens flyktingar att vara en tillgång för kommunerna. Med några få undantag är de enda kommuner som vuxit sedan 1970-talet de kommuner som fått del av invandringen, säger Roger Andersson.

Väljs bort på grund av fel namn
Hur kan man då underlätta får nyanlända att komma in på arbetsmarknaden? Den frågan har studerats av bland andra Olof Åslund, generaldirektör för IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering).

Han ser framför sig flera utmaningar, bland annat att arbetsgivarna måste bli bättre på att uppmärksamma den här gruppen.

– Vi vet att många väljs bort bara på grund av sitt namn och att det förekommer en betydande diskriminering, säger han. Dessutom sker en stor del av rekryteringen idag via informella kanaler.

– Därför behövs speciella insatser för att ”osynliga” grupper ska komma i fråga för ett jobb. Vi har sett en del positiva effekter när man intensifierat matchningen för att kunna para ihop nyanlända med de lediga jobben.

Hur kan det gå till?
– Till exempel att en arbetsförmedlare får mer tid med varje enskild person för att kartlägga vad de kan och att mer aktivt ta kontakt med tänkbara arbetsgivare. Olof Åslund påpekar att detta arbetssätt kräver en del resurser – men också att det ger stora vinster om man får in personer i arbete i stället för att de går arbetslösa i flera år.

– Samtidigt blir det extra knivigt i dagens läge när vi har helt andra volymer än tidigare. Men varje person som kommer in på arbetsmarknaden innebär ett steg framåt, säger han. Ett vanligt argument i debatten är att ”lägre trösklar” – det vill säga sänkta ingångslöner – skulle göra susen.

Ekonomiprofessorn Oskar Nordström Skans i Uppsala har nyligen uttalat sig för ”exceptionella åtgärder” inom lönebildningen under de kommande åren för att göra det lättare för nyanlända att få ett jobb.

Minskad facklig makt
Även docent Andreas Bergh vid Ekonomihögskolan i Lund beskriver vägen till jobb för utlandsfödda som politiskt obekväm, då den sannolikt innebär ökad inkomstspridning och minskad facklig makt. Olof Åslund är dock inte säker på att sänkta löner är lösningen.

Han påpekar att det redan finns goda möjligheter för arbetsgivarna att anställa billigt genom de så kallade instegsjobben och nystartsjobben. I vissa fall är rabatten där så hög som 80 procent.

– Det är en gåta att arbetsgivarna inte är mer intresserade av detta. Det tyder på att lönekostnaden inte är det viktigaste för dem. Lägre lönekostnader ensamt löser inte problemet, men subventioner kan mycket väl vara en del av en insats tillsammans med till exempel intensifierad matchning, säger han.

Text: Bengt Rolfer

I sin avhandling visar Shruti Taneja Johansson att begreppet inkludering spridit sig över världen. Med exemplet Indien visar hon den komplexitet som omger skolgången för barn med autism.

Genom flera resor till landet, observationer och en mängd intervjuer med föräldrar, lärare, rektorer och andra experter inom området, lyfter hon fram villkoren för de autistiska barnens skolgång, en kunskap som hittills närmast varit obefintlig. Hon menar att barnets omgivning, främst föräldrar och lärare, är avgörande för om skolgången ska fungera.

– Föräldrarnas engagemang var en viktig faktor för att barnet skulle få tillgång till den utbildning som det har rätt till. I många fall tvingas föräldrarna undanhålla diagnosen för skolan för att öka barnets chans att bli antaget, säger Shruti Taneja Johansson.

Om barnet får plats i någon skola kommer det sannolikt att ha runt fyrtio klasskamrater och en lärare som aldrig hört talas om funktionsnedsättningen autism. I studien framkommer det dock att lärarna, trots inga eller mycket begränsade kunskaper om autism, i många fall kunde identifiera barnets styrkor och svårigheter och utifrån dessa ge ett bra stöd så att skolgången lyckades.

Själva skolgången, som den nu kom att gestalta sig för barn med autism i Indien, har oftast inte så mycket med det enskilda barnets svårigheter att göra. Större betydelse hade antaganden och uppfattningar om exempelvis skolans uppdrag, lärarens roll och syn på funktionshinder som återfinns djup inbäddade i det indiska utbildningssystemet och i samhället i stort.

– Det finns behov av att komma bort från det västerländska synsätt som mest fokuserar på vad som inte görs och istället skapa en förståelse för de spänningar, dilemman och framför allt den komplexitet som rör skolgången för barn med funktionshinder i länder som Indien. Endast då kan vi identifiera styrkor och hinder och faktiskt hjälpa barnen på allvar, säger Shruti Taneja Johansson.

Kontaktinformation: 
Shruti Taneja Johansson, 0708-479845, 031-786 23 70, shruti.taneja.johansson@ped.gu.se

 

Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/40534

Fisken bär inom sig en kemisk substans som frigörs när den skadas. Fiskar i omgivningen som upptäcker den kemiska substansen svarar med att bli rädda och gömma sig, men det har hittills varit oklart hur fisken som frigör substansen själv drar nytta av fenomenet.

– I decennier har forskare diskuterat den evolutionära härkomsten av dessa kemiska alarmsignaler, säger studiens försteförfattare, Oona Lönnstedt, forskare i fiskekologi vid Uppsala universitet.

Trots uppenbara vinster med flyktresponsens hos omgivande fiskar som nås av alarmsubstansen så har det inte varit uppenbart hur fisken som sänder själva signalen får en fördel, berättar Oona Lönnstedt.

Men den nuvarande studien visar att den kemiska signalen attraherar ytterligare rovdjursfiskar till området där bytet fångats.

– Det verkar som att kemiska alarmsignaler hos fisk kan jämföras med nödropen som många fåglar och däggdjur avger efter det att de fångats av ett rovdjur, säger studiens medförfattare professor Mark McCormick som studerar korallrevsfiskar på James Cook University.

Lockade till sig flera rovdjur
Forskarna undersökte vad som hände när kemiska alarmsignaler av frökenfiskar var frigjorda på Stora Barriärrevet och upptäckte att flera rovdjur lockades till området.

– Fler rovdjur torde spontant innebära större fara, men vi upptäckte att ytterligare rovdjur störde rovfiskens jaktförlopp, vilket gav bytet en större chans att fly, säger Mark McCormick.

I en serie av laboratorieförsök fann det Svensk-Australiensiska forskningsteamet att attraherade rovdjur försökte stjäla bytet, och i det följande tumultet hade den fångade korallrevsfisken en större chans att ta sig loss och gömma sig.

– När de små frökenfiskarna tagits av ett rovdjur hade de nästan ingen chans att undfly sitt öde som rovdjurets nästa måltid. Men, när ytterligare ett rovdjur var attraherat till jaktområdet, så lyckades bytet fly 40 procent av gångerna, säger Mark McCormick.

Det här var överväldigande bevis för att kemiska alarmsignaler är fördelaktiga för avsändaren av dem – och ger bytesfiskar mycket större chanser att gäcka rovdjursfiskarna och komma undan.

– De här resultaten är de första som demonstrerar en evolutionär mekanism varigenom fisk åtnjuter fördelar i producerandet och utsöndrandet av kemiska signaler och understryker den komplicerade och viktiga rollen kemiska signaler har i rovdjurs-bytesdjursinteraktioner i haven. Sammantaget visar vår studie att fiskar har utvecklat en sinnrik strategi för att överleva som används när en farlig situation kräver det, säger Oona Lönnstedt.

FAKTA:
Frökenfiskar är en stor grupp med omkring 28 släkten och 360 arter. Medlemmar av släktena Amphiprion och Premnas kallas allmänt för anemonfiskar, medan de andra släktena, till exempel Chromis kallas frökenfiskar. Frökenfiskar lever i alla varma hav på jorden inklusive Medelhavet. 

Kontaktinformation: Oona Lönnstedt, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, tel: 018 471 6404, 0700 218346, e-mail: oona.lonnstedt@ebc.uu.se eller Mark McCormick, James Cook University,+ 61 409 371 015, mark.mccormick@jcu.edu.au

Lönnstedt OM and McCormick MI (2015) Damsel in distress: captured damselfish prey emit chemical cues that attract secondary predators and improve escape chances, Proc. R. Soc. B. 20152038, http://dx.doi.org/10.1098/rspb.2015.2038

Christoffer Dahl, doktorand i humaniora med inriktning mot utbildningsvetenskap, har undersökt hur fem läromedel i svenska används för att i skrift och bild introducera och motivera litteraturstudier på de studieförberedande gymnasieprogrammen.

Valet av läroböcker kan exempelvis påverka vilken skönlitteratur som används i skolan och därigenom vilka områden som täcks. I sin avhandling söker Christoffer Dahl bland annat svar på frågorna: vilka legitimeringar av litteraturstudiet som dominerar i läromedlen och hur realiseras dessa legitimeringar i skrift och bild.

– Till skillnad mot tidigare studier undersöker jag de betydelser som samspelet mellan skrift och bild i läromedlens paratexter, det vill säga omslag och förord, och i läromedlet som helhet ger uttryck för.

Christoffer Dahl har också analyserat hur författarskap och litteraturval, med fokus på genre, introduceras och motiveras för läsaren. Ett centralt resultat är att läsarrelationen får ett större utrymme över tid.

– Det framstår som allt viktigare att läsaren kan känna igen sig i litteraturen och författarskapen. Läromedlen väljer gärna texter som har en stark dramatisk och lockande effekt, inte minst gäller detta Strindberg som för många påminner om just en actionhjälte.

Ett annat viktigt resultat är att det kritiska perspektivet får litet utrymme överlag. Majoriteten av läromedlen tar till exempel inte upp att litteratur kan närläsas kritiskt med hjälp av olika teoretiska och analytiska verktyg.

Seglivade traditioner har också skapat en tydlig gräns mellan tematiskt och kronologiskt uppdelade läroböcker, vilket får följder för både litteratururvalet och synen på litteratur. Exempelvis är den historiska kontextualiseringen svag i de tematiska läromedlen, vilket bidrar till en splittrad historiesyn, medan avsaknaden av nutida litteratur i de kronologiskt uppdelade läroböckerna pekar på en skarp skillnad mellan litterärt högt och lågt, som idag framstår som förlegad.

– De tematiskt och kronologiskt disponerade läromedlen borde låna drag av varandra, och inte minst bjuda in ytterligare röster och idéer – exempelvis aktuell forskning – för att skapa en för läsaren mer utmanande och dynamisk litteraturförmedling.

 

Avhandlingens titel: Litteraturstudiets legitimeringar. Analys av skrift och bild i fem läromedel i litteratur för gymnasieskolan. Avhandlingen finns digitalt publicerad: http://hdl.handle.net/2077/40507

Kontaktinformation:
Christoffer Dahl, telefon: 0727-16 77 74, e-post: christoffer.dahl@gu.se

I och på trädens barr eller blad finns en rik, men ofta ganska outforskad, flora av mikroskopiska svampar. En del av dessa svampar är skadliga för trädet, medan andra är tämligen harmlösa eller rent av nyttiga. Hanna Millberg från SLU har i sitt doktorsarbete vid SLU använt DNA-teknik för att kartlägga svampsamhällen i och på tallbarr. En av arterna har hon även studerat i fältförsök, då det finns farhågor att den kan bli en besvärlig skadegörare för skogsbruket i framtiden.

Svampen finns i hela landet

Rödbandsjuka är en svampsjukdom av okänt ursprung som gör att tallar förlorar mycket barr och ibland till och med dör. Sjukdomen har orsakat stora problem i andra delar av världen, men det var först 2007 som sjukdomen upptäcktes i Sverige, utanför Fagersta. Nu har sjukdomen upptäckts på flera platser i Norden, och Hanna Millbergs undersökningar visar att den svamp som orsakar rödbandsjuka, Dothistroma septosporum, kan förekomma på tall i stora delar av Sverige.

– När vi analyserade barr som samlats in i olika delar av landet visade det sig att svampen förekommer från Vaggeryd i söder till Fredrika i norr, säger Hanna Millberg.

I ett fältförsök utanför Fagersta följdes sjukdomsutvecklingen under två år, på plantor av både vår vanliga inhemska tall och den introducerade contortatallen. Förloppet visade sig vara jämförbart med vad som har rapporterats från varmare områden. Contortatallen anses vara mer mottaglig för sjukdomen, men i detta försök var sjukdomsutvecklingen likartad hos de två värdarterna.

Vid ett tillfälle identifierades Dothistroma septosporum hos fler än hälften av plantorna på en försöksplats, trots att bara ett fåtal av plantorna uppvisade de karaktäristiska symptomen på rödbandsjuka. Till synes friska plantor kan alltså bära på smittan, vilket är viktigt att känna till.

– Hittills tycks svampen inte göra någon större skada i svensk tallskog, men vi bör definitivt hålla ögonen på den, säger Hanna Millberg. Det kan vara så att den har funnits länge i landet och inte är ett problem, men den kan också tänkas bli ett problem i framtiden, t.ex. i ett varmare klimat.

DNA avslöjar artrikedomen

Med hjälp av DNA-sekvensering har Hanna Millberg kunnat visa att de svampsamhällen som finns på tallbarr runtom i Sverige och Litauen är mycket artrika. Den ekologiska funktionen är dock okänd hos merparten av dessa svamparter.

Svampsamhällets artsammansättning påverkades av både breddgrad och höjd över havet. Förekomsten av den svamp som orsakar sjukdomen tallskytte, Lophodermium seditiosum, minskade t.ex. med stigande breddgrad, dvs. mot norr.

– Utbrott av tallskytte är vanligare i södra och mellersta Sverige, säger Hanna Millberg. Förmodligen förekommer svampen även i norra Sverige, men utan att göra lika mycket skada.

Svampsamhället påverkades också av huruvida värdträdet växte djupt inne i skogen, eller i ett skogsbryn, där arterna var färre. Vidare var artrikedomen större i skadade barr än i friska barr och den ökade också med barrens ålder.

Studien ökar kunskapen om vad som styr svampflorans geografiska utbredning och dynamik i och på tallbarr. Denna kunskap banar väg för en bättre förståelse av svamparnas betydelse för träden och vad förändringar, såsom ett varmare klimat, kan innebära.

 

 

Kontaktinformation:

Hanna Millberg, Sveriges lantbruksuniversitet, Tel: 018-67 23 79, hanna.millberg@slu.se

Länk till avhandlingen (pdf)

 

Pressbilder (Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om disputationen. Fotograf ska anges.)

Angrepp av rödbandsjuka. Foto: Hanna Millberg

Angrepp av tallskytte på liten tallplanta. Foto: Hanna Millberg

Hanna Millberg provtar barr. Foto: Johanna Boberg

En ny studie visar att lejonpopulationen i stora delar av Afrika är i snabb minskning. Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften PNAS, uppskattar att antalet lejon i Väst- och Centralafrika minskar kraftigt och beräknas minska med ytterligare femtio procent under de kommande två decennierna om inget görs för att bevara stammen. Lejonstammen minskar också, om än mindre dramatiskt, i Östafrika, länge ansett som det viktigaste fästet för arten. Studien visar också att nästan alla lejonpopulationer som historiskt omfattat minst 500 individer nu är på tillbakagång.

Ett team forskare från bl a den globala organisationen Panthera, universitetet i Oxford, Sveriges lantbruksuniversitet, IUCN (International Union for Conservation of Nature) och University of Minnesota har beräknat utvecklingen för lejonpopulationer genom att sammanställa och analysera regionala uppgifter om utvecklingen för 47 olika lejonpopulationer i Afrika. Analysen visar att medan de flesta lejonpopulationer i Väst-, Central- och Östafrika minskar, så ökar populationerna i fyra länder: Botswana, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe.

Globalt räknas lejon som en sårbar art på IUCN:s rödlista över hotade arter, och arten anses vara kritiskt hotad i Västafrika. Resultaten från denna studie bekräftar lejonens bevarandestatus i Västafrika och studien och pekar också på att regionala bedömningar ger en mer rättvisande bild av lejonpopulationer än vad globala bedömningar gör. Baserat på data rekommenderar författarna att lejon regionalt uppgraderas till ”utrotningshotade” i Central- och Östafrika medan populationen i södra Afrika uppfyller kriterierna för ”livskraftig”.

Dr Luke Hunter, vid Panthera, en av författarna, säger: ”Vi kan inte låta framstegen i södra Afrika leda oss in i självbelåtenhet. Många lejonpopulationer kommer att vara borta eller förväntas försvinna inom de närmaste årtiondena. Lejonet spelar en central roll som kontinentens främsta rovdjur om lejonpopulationerna hamnar i fritt fall kommer det obönhörligen att förändra Afrikas ekosystem”.

Författarna noterar att bevarandeåtgärder i södra Afrika är framgångsrika av flera orsaker, bland annat låg befolkningstäthet, tillförsel av betydande resurser, och kanske viktigast av allt, uppfödning av lejon i små, inhägnade och intensivt skötta och väl finansierade reservat.

Studien bygger på de mest omfattande data som hittills sammanställts när det gäller lejon.

Mer information:
Docent Guillaume.Chapron@slu.se tel 076-117 75 23

En studie publicerad i senaste Nature Communications visar att solstormar skulle kunna bli mycket kraftfullare än vad forskarna hittills har trott. Forskare vid Lunds universitet bekräftar nu att två extrema solstormar inträffade för drygt 1000 år sedan.

– Om sådana solstormar skulle drabba jorden i dag, skulle det få förödande konsekvenser för vår strömförsörjning, liksom för våra satelliter och andra kommunikationssystem, säger Raimund Muscheler vid Geologiska institutionen, Lunds universitet.

Ett team av forskare från Lunds universitet, tillsammans med kollegor från Uppsala universitet liksom från Schweiz, Danmark och USA, har letat efter spår av solstormar i iskärnor från Grönland och Antarktis. Överallt på jorden finns spår av kosmisk strålning, bland annat i form av låga halter av radioaktivt kol.

För några år sedan fann forskare en ökning av radioaktivt kol i trädringar från perioden AD 774/775 och AD 993/994, men orsaken till ökningen har tidigare varit oklar.

– I vår studie har vi arbetat med att systematiskt hitta orsaken till dessa händelser, säger Raimund Muscheler. Vi har nu funnit motsvarande ökningar i iskärnor för exakt samma period. Med dessa nya mätningar är det därför möjligt att utesluta alla andra tänkbara förklaringar och bekräfta att extrema solstormar är orsaken.

Dessutom har forskarna gjort en bedömning av de partikelflöden som är kopplade till dessa händelser. Raimund Muscheler påpekar att resultatet visar vikten av att se över skyddet för elektroniska system:

– Dessa solstormar var överlägset mycket större än alla tidigare fall som hittills har kunnat mätas här på jorden. Vår upptäckt bör därför leda till en omprövning av de risker som solstormarna innebär, säger Raimund Muscheler.

Fakta om solstormar: Solstormar är utbrott på solen som orsakar utsläpp av stora mängder partiklar. När partiklarna träffar jorden växelverkar de med jordens magnetfält som styr dem mot polarområdena där de orsakar norrsken eller sydsken. Det har inträffat stora solstormar de senaste åren, exempelvis ett i oktober 2003 som ledde till ett stort strömavbrott i Malmö. De extrema solstormar som forskarna nu har sett spår av i iskärnor var ungefär tio gånger så stora som de som observerats under de senaste decennierna.

 

Publikation:

Multiradionuclide evidence for the solar origin of the cosmic-ray events of AD 774/5 and 993/4, DOI 10.1038/ncomms9611

Kontaktinformation:

Raimund Muscheler, Geologiska institutionen, Lunds universitet, Epost: raimund.muscheler@geol.lu.se, www.muscheler.com

 

Avhandlingen består av tre delstudier; en inledande enkätundersökning där 1686 unga har besvarat frågor som berör grad av ansvar för varandra online, med speciellt fokus på stöd och kränkningar. I syfte att synliggöra hur ungdomarna skapar villkor för online-kommunikationen genomfördes därefter en intervjustudie med 32 ungdomar. Den tredje delstudien, som är en textanalys av Facebooks policydokument, belyser hur det sociala mediet i sig också skapar villkor för kommunikationen online.

Relationer måste vårdas både online och offline

Resultatet visar att i ungdomarnas samspel online uppkommer en spänning mellan strävan efter uppmärksamhet och den sårbarhet och utsatthet som råder i online-kommunikationen. Att ha en trygg social tillhörighet är centralt för ungdomarna och dessa relationer måste vårdas både online och offline. Ömsesidighet och respekt för varandra är överordnat i nära vänskapsrelationer. En stödjande kultur online, som präglas av ansvar och omsorg, har definierats med hjälp av en statistisk analys. Men i interaktioner med kamrater som inte tillhör den nära kamratkretsen finns andra kvaliteter. Här blir den egna positioneringen överordnad. Ungdomarna gör skillnad på kamrater och handlar målinriktat i syfte att gagna egna intressen.

– Genom den statistiska bearbetningen har jag kunnat definiera en kränkande kultur, säger Liselotte Eek-Karlsson. Det ska dock poängteras att den är betydligt mindre än den stödjande.

Samspelet online kan inte enbart betraktas som fritt och obundet, utan resultatet visar att det även sker en stark disciplinering. Konstruktion av kön är en aspekt av disciplinering och dessa förhandlingar följer med till online-kommunikationen. Ungdomarnas handlingsutrymme kan dock inte enbart relateras till kön, utan detta villkoras även utifrån grupptillhörighet och den status som är förknippad med denna. Det innebär att flickor och pojkar inte kan betraktas som homogena grupper, utan hänsyn måste även tas till sociala hierarkier och de olika normsystem som utvecklats i de olika grupperingarna. Risken för att bli utsatt är stor om normsystemen överträds. Ungdomarna agerar utifrån sin sociala position och de förväntningar som finns på positionen ifråga. Det betyder att en flicka eller pojke kan få positiva omdömen när de publicerar ett innehåll, medan en annan kan bli utsatt när de publicerar samma typ av innehåll.

Sociala medier inte bara ett verktyg

Det sociala mediet, exempelvis Instagram, Kik eller Ask.fm, kan inte betraktas som ett passivt redskap som enbart väntar på att bli använt. Värden kring mänsklig samvaro byggs implicit in i konstruktionen av ett socialt medium som inverkar på ungas kommunikation. Konstruktionen av det ”virtuella rummet” både möjliggör och begränsar ungas kommunikation. I sin förlängning blir det också en fråga om hur relationen mellan individ och kollektiv ska utformas och vilka värden som ska vara överordnade. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan ungdomarna och det sociala mediet. Å ena sidan fungerar det sociala mediet som en fritidsgård där ungdomarna är bundna till det specifika sociala medium där kamraterna befinner sig. Webtjänsten eller mobilapplikationen är, å andra sidan, avhängig sina användare. Dessa existerar så länge ungdomarna uppehåller sig där. Konkurrensen mellan sociala medier är stor och det gäller för det enskilda mediet att vara både innovativt och känsligt för samhälleliga strömningar för att få ungdomar att stanna kvar i mediet.

 

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press, lupress@lnu.se.

Kontaktinformation:
Liselotte Eek-Karlsson, telefon: 0480 – 44 67 52 eller epost: liselotte.eek@lnu.se.
Jonas Tenje, pressansvarig 070 – 308 40 75