– Målsättningen med Robocat är att berika det dagliga livet för äldre personer och särskilt för äldre med demens genom att öka deras psykiska, fysiska och sociala välbefinnande, säger Christine Gustafsson, initiativtagare till Robocat och universitetslektor i vårdvetenskap vid MDH.

Bakgrunden till projektet är att det idag inte finns någon behandling som botar demens. Forskningen om demenssjukdomar fokuserar på vård och omvårdnad för att förbättra välbefinnandet för personer som på olika sätt påverkas av sjukdomen. Alternativa behandlingsformer som till exempel sång, konst och sällskapsdjur förordas. Robocats utformning gör att smittspridningsregler kan efterföljas och den utgör ett alternativ till att ta in ett levande djur i en vårdsituation.

– Robocat har utseendet, vikten och konstruktionen som en katt och ett kattliknande beteende. Den kan till exempel spinna och reagera på olika typer av hantering, vilket var uppskattat under pilotstudierna som genomfördes på ett av Attendos särskilda boenden för personer med demens i Eskilstuna. I en av studierna har vi testat vad som kan mätas avseende eventuella effekter av robotkatten och resultaten visar tendenser till att livskvalitet ökar och utåtagerande symptom minskar, säger Christine Gustafsson.

Det finns ett stort intresse på marknaden för den tekniska innovationen Robocat, som kommer lanseras under 2013. Robotkatten utgör också ett viktigt tekniskt hjälpmedel inom vården i framtiden.

– I ett framtidsperspektiv kommer människor i olika utsträckning att själva skaffa sig och sina närstående tekniska hjälpmedel för en bättre och kanske tryggare och säkrare vardag. Robocat är ett exempel på teknik som skulle kunna utgöra ett sådant viktigt redskap inom vården i framtiden,
säger Lars Asplund, initiativtagare till Robocat
och professor i robotik vid MDH.

Projektet Robocat startades av Christine Gustafsson och Lars Asplund inom MDH:s framstående forskningsområden vård och teknik under 2011. Samarbetspartners är Västerås stad och Eskilstuna kommun genom Samhällskontraktet samt MDH:s Idélab, Robotdalen och ett av Attendos särskilda boenden i Eskilstuna.

Redan när klimatkonventionen antogs av FN, 1992, fastslogs ett ”historiskt ansvar”, dvs. att de länder som släppt ut mest växthusgaser också har ett större ansvar att minska utsläppen. Detta avspeglas också i någon mån i konventionen där de industrialiserade länderna (OECD) har gjort större åtaganden än utvecklingsländerna.

Men trots tjugo år av förhandlingar råder ännu ingen enighet om hur det historiska ansvaret ska tolkas i detalj. Snarare har konflikten blivit tydligare. Det säger Mathias Friman, som disputerat vid Tema Vatten, Linköpings universitet. I sin studie lyfter han fram två olika tolkningar av det historiska ansvaret som har förekommit i klimatförhandlingarna.

– Dels talar man om proportionellt ansvar, det vill sägs ansvar i proportion till påverkan på klimatet. Det ger de industrialiserade länderna störst ansvar, och har gett upphov till en mängd olika modeller, det finns tusentals olika sätt att räkna på det.

– En annan tolkning är ett moraliskt ansvar, där länderna bidrar med minskningar utifrån sin kapacitet. Det ger också de industrialiserade länderna ett större ansvar, men öppnar mer för att de nya tillväxtländerna ska ta större åtaganden.

Medan utvecklingsländerna argumenterat för ett proportionellt ansvar, enligt principen ”förorenaren betalar”, så har detta motarbetats av de rika länderna, med två huvudsakliga argument: Det ena att det är alltför svårt att beräkna exakt vad ett proportionellt ansvar innebär i åtaganden. Det andra argumentet är att vi inte kan hålla tidigare generationer ansvariga för något de inte visst var skadligt.

De rika länderna föredrar att tala om ett moraliskt ansvar, mer baserat på kapacitet. På det sättet skulle snabbväxande länder som Brasilien, Kina, Mexiko, Sydafrika och Indien också kunna åläggas större åtaganden, vartefter deras kapacitet växer.

Kina, å sin sida, har argumenterat för ett historiskt ansvar beräknat per capita.
Fram till 2007 var det ganska tyst om det historiska ansvaret i själva förhandlingarna, konstaterar Mathias Friman. Konceptet hade accepterats men frågan hade hänskjutits till ett rådgivande organ där olika beräkningsmodeller arbetades fram. Nu finns en rad sådana modeller och det är svårare att skylla på att ”det går inte att räkna på”, säger Mathias Friman. Frågan om historiskt ansvar har återvänt in i förhandlingarna och konflikten har blivit tydligare.

– Man kan förstå att konflikten blir brännhet nu när det historiska ansvaret verkligen ska omsättas i en rad åtaganden, säger han och tar USA som exempel:

USA säger sig vilja ta ledningen i klimatarbetet genom att åta sig att sänka sina utsläpp med tre procent till år 2020, jämfört med 1990. Skulle man däremot beräkna ansvaret proportionellt skulle USA snarare hamna på minskningskrav om 50-60 procent.

Just nu är det svårt att se en lösning, konstaterar Mathias Friman, som i sin avhandling också granskat reglerna för samtalsprocesser inom klimatkonventionen. Här saknas regler för beslutsfattande och mekanismerna för konfliktlösning annat än genom förhandling är mycket svaga. Det innebär bland annat att alla beslut måste tas i konsensus, och att avtal måste antas eller förkastas i sin helhet, något som bäddar för skarpa motsättningar och starka konflikter, konstaterar han.

Mathias Friman disputerade den 15 februari. Avhandlingen heter ”Historical responsibility. Assessing the past in international climate negotiations”.

Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!

Annica Engström, doktor i didaktik och lektor i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola, har skrivit avhandlingen som handlar om hur funktionen klinisk adjunkt har utvecklats och gjorts möjlig samt vilka villkor som ligger till grund för konstruktionen och dess iscensättande.  

– Resultatet visar att det för givet tagna gapet mellan teori och praktik, som den kliniska adjunkten är ämnad att lösa, istället tenderar att återskapas. Otillräcklighet blir något centralt från tillsynsmyndigheter, arbetsgivare och från de inblandande lärarna själva genom en ständig självrannsakan om sitt sätt att hantera problemet ”teori och praktik”. Gapet har fått en kropp, och det är den kliniska adjunkten själv som blivit gapet mellan teori och praktik, det som de själva är inrättade för att åtgärda, säger Annica Engström.

Gapet mellan teori och praktik har setts som ett problem såväl nationellt som internationellt inom sjuksköterskeutbildningar i flera decennier. Därför skapades för drygt 20 år sedan en ny typ av lärarfunktion; den kliniska adjunkten, som är en lärare med så kallad kombinationstjänst, med syfte att samverka mellan lärosäten och hälso- och sjukvårdens verksamheter.

Arbetsuppgiften var att arbeta för en kvalitetshöjning av klinisk utbildning och utgöra en ”bro mellan teori och praktik”. På tio år ökade antalet från noll till att två tredjedelar av landets sjuksköterskeutbildningar hade kliniska adjunkter som en del av lärarstaben i början av 2000-talet. År 2010 fanns ett hundratal, de flesta av dem verksamma i en egenhändigt hopsatt idé om vad denna nya tjänst har för pedagogisk funktion. Hur blev det så?

Annica Engström har i sin avhandling ”Dimmornas bro. En berättelse om konstruktionen och iscensättandet av kliniska adjunkter ” granskat framväxten och genomförandet av den kliniska adjunktens roll och lärarfunktion. Hon har studerat vilka problem denna nya lärarfunktion ska lösa, hur problemen ska lösas, vad effekten blir av det samt vilka villkor som iscensätts, utmanas och återskapas. Dessutom har Annica Engström undersökt vilka kategorier av lärare som efterfrågas, hur lärarna själva formar lärarfunktionen, vad som styr lärarna samt hur lärarfunktionen upprätthålls och utmanas.

Annica Engström är doktor i didaktik och lektor i vårdvetenskap vid akademin för hälsa, vård och välfärd vid Mälardalens högskola och var under sina forskarstudier inskriven vid forskarutbildningen i didaktik, Mälardalens högskola.

-Med tanke på det stora antalet fordon i världen skulle redan några få procents minskning av energiförluster och utsläpp få enormt positiva följder, säger Fredrik Gustavsson, doktorand i tillämpad materialvetenskap vid Ångströmlaboratoriet.

Dagens hårdare miljökrav har minskat antalet miljöfarliga tillsatser i oljor och bränslen, samtidigt som allt fler förnyelsebara och biologiskt nedbrytbara bränslen utvecklas. Det innebär att den kemiska omgivningen i dag skiljer sig dramatiskt från den traditionella miljön i mekaniska kontakter, och höjer kraven på kontaktytorna i motorer och maskiner.

Fredrik Gustavssons avhandling visar hur väl moderna ytskikt kan fungera tillsammans med nya typer av motoroljor och bränslen, och att valet av ytskikt påverkar både energiförbrukning och nötning.

I avhandlingen studeras hur en viss typ av ytskikt, så kallade tribologiskt aktiva ytskikt, skapar och upprätthåller extremt låg friktion och högt nötningsmotstånd genom att under användning förändra sin struktur, sammansättning och friktionsegenskap till det bättre.

De studerade materialen har redan i sin uppbyggnad goda förutsättningar att ge låg friktion vid kontakt. Materialen har även den unika egenskapen att de vid hög belastning svarar med att ytterligare minska både friktion och slitage. De har även förmågan att breda ut sig över kontaktytorna och läka skadade områden.

-Minskat slitage i maskiner och motorer och minskad friktion är i dag viktigare än någonsin. Både de energibesparingar och de miljömässiga vinster detta leder till är starka drivkrafter för forskning och utveckling inom området, säger Fredrik Gustavsson.

Disputation äger rum den 22 februari klockan 10.15 i Siegbahnsalen, Ångströmlaboratoriet.
 

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Det är professor Lars Hultkrantz vid Handelshögskolan som leder projektet och han samarbetar med professor Berth Danermark, handikappforskare vid institutionen för hälsovetenskap och medicin.

– Kommunpolitiker arbetar oftast med en budget på ett eller högst tre år. Då är det svårt att göra långsiktiga och uthålliga satsningar. Nu har det blivit populärt att tala om sociala investeringar, som kan löpa under längre tid, säger Lars Hultkrantz. Vi ska nu försöka hitta investeringskalkyler, som kan
mäta samhällsnytta och kvalité för olika investeringar.

Det är här samarbetet med handikappforskarna kommer in. Man ska se på en grupp ungdomar med mentalt funktionshinder och deras möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. De går på olika gymnasieprogram, som är anpassade till dem och hamnar sedan ofta i någon form av kommunal daglig verksamhet.

Nu ska man göra olika sociala investeringar för att stärka deras möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden, utvärdera insatserna och se om samhällskostnaderna för den här gruppen på sikt blir lägre och om välfärden för dem som kommer i arbete blir högre.

– Vi presenterar nya belägg för kopplingen mellan hormonstörande kemikalier och flera folksjukdomar, säger Åke Bergman, professor i miljökemi vid Institutionen för material- och miljökemi. Endokrina sjukdomar är vanliga och ökar och vi kan visa på kopplingar till hormonstörande kemikalier. Ökningstakten är sådan att genetiska orsaker inte kan vara enda förklaringen.

I rapporten visar forskarna på störningar som ökar och som kan kopplas till hormonstörande ämnen:

– Den viktigaste globala utmaningen är att hitta sätt att minimera exponeringen för de kemikalier som kan ge störningar på hormonsystem och leda till negativa hälsoeffekter. Detta är ett miljöhot av minst samma dignitet som människans påverkan på klimatet, säger professor Åke Bergman.

Mer kunskap genom bättre metoder
Författarna – 16 forskare från tio länder – framhåller att ytterligare forskning behövs för att förstå sambanden mellan kemikalier, hormonstörningar och specifika sjukdomar, men också att samhället kan åtgärda en hel del redan idag. Vidare pekar forskarna på behovet av att utveckla testmetoder för att öka kunskapen om hormonstörande kemikalier, minska potentiella sjukdomsrisker och minska kostnaderna för hälso- och sjukvården.

Svenskt stöd
Rapporten riktar sig till politiker och andra beslutsfattare och är en uppdatering av 2002 års rapport. Det svenska miljödepartementet, forskningsrådet Formas och Naturvårdsverket har bidragit till rapportens finansiering. Miljöminister Lena Ek medverkar liksom professor Åke Bergman när rapporten officiellt presenteras i Nairobi idag.

Rapporten
Rapporten innefattar även en summering som primärt riktar sig till beslutsfattare där nyckelområden identifieras liksom förslag på frågor som bör beaktas gällande hormonstörande kemikalier. Summering, referenser till bakomliggande forskning samt hela rapporten “State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals – 2012” finns att ladda ner här.

Om hormonstörande ämnen
Människans hormonsystem styrs av de endokrina organen som producerar över 50 olika hormoner. De viktigaste är hypofysen, sköldkörteln, bisköldkörtlarna, binjurarna samt könskörtlarna (äggstockar/testiklar). De är avgörande för till exempel ämnesomsättning, fortplantning, immunförsvar och blodtryck. Endokrina sjukdomar är bland annat diabetes, vissa former av cancer och fetma.

De hormonstörande ämnena är många. Kända exempel är PCB, ftalater, bromerade flamskyddsmedel, metaller som bly och kvicksilver samt olika bekämpningsmedel. Ett fåtal har förbjudits och effekterna har varit uppenbara, som förbuden mot DDT och bly i bensin.

Hur lever de som tillhör så kallade karismatiska församlingar sin religion i dagens Stockholm? Hur ser religiositeten ut i vardagen?

Religionsforskaren Jessica Moberg, som disputerade den 15 februari, har sökt svar på detta genom fältstudier då hon under tre tremånadersperioder följt 30 personer från dessa miljöer, det vill säga kristna frikyrkoförsamlingar som praktiserar nådegåvorna, tungomål, helande och profetior. Fem av dessa personer har hon specifikt lyft fram i avhandlingen Piety, intimacy and mobility: A case study of charismatic christianity in present-day där vi får följa deras liv.

Två saker förvånade Jessica Moberg: dels att rörligheten mellan församlingarna är stor, dels att den materiella dimensionen betyder mycket för de troende i de karismatiska församlingar hon har studerat.

–  De flesta har sekulära jobb eller pluggar, och även om de har en vilja om att tron ska genomsyra livet tonar de ner religiositeten och accepterar att andra regler gäller i det offentliga livet. Men det finns en frustration över att de inte kan leva sin religion fullt ut, säger Jessica Moberg.

Två teorier ingår i avhandlingen. I den första utgår Jessica Moberg från att religionen är en lärandeprocess, och har studerat hur de karismatiskt troende tränar in sin hållning till världen, till exempel genom kroppsligt upplevande, materialisering av tron, ritualisering och narrationer, det vill säga hur de knyter ihop berättelsen för att förstå sina liv.

–  Församlingarna har erbjudit nära relationer och ett meningsfullt sätt att leva. Man använder ritualer och narrationer, och lägger mycket tid på husmöten där man träffas i någons hem. Genom detta byggs starka och intima band. Man kan tro att församlingsmedlemmarna var nöjda med detta, men det var inte riktigt så. På individnivå finns en längtan efter att närma sig Gud, men samtidigt finns en rastlöshet. Man shoppar loss bland församlingar och besöker flera olika, säger Jessica Moberg.

Tvärtemot vad man kan inbilla sig visade sig församlingarna inte vara särskilt slutna och inåtvända.

–  Det finns en stor öppenhet för rörlighet inom den karismatiska miljön, och en stor acceptans för rörlighet från församlingsledarnas sida.
Den materiella aspekten i religiositeten har en större betydelse än Jessica Moberg först trodde. Biblar, kors och bibelcitat på väggarna visade sig vara en viktig del av vardagslivet.

–  Man skickade sms med bibelcitat till varandra, man har små lappar med citat, bilder på Jesus och man skapar sig själv genom att materialisera tron. Detta är väldigt viktigt för många.
Det andra temat i avhandlingen är förhållandet till samtida processer i samhället. Avhandlingen visar bland annat hur individerna förhåller sig till samtida trender som ökad fokus på intimisering och terapeutisering, samt konsumtion.

Avhandlingens titel: Piety, intimacy and mobility: A case study of charismatic christianity in present-day

Tid och plats för disputation: Avhandlingen försvarades den 15 februari

Fakultetsopponent: Fil dr Tuija Hovi, Åbo akademi

En sammanfattning finns digitalt publicerad

Hörselnedsättningar på grund av buller är en av de vanligaste arbetskadorna i Sverige. Avhandlingen visar att vibrationerna tillsammans med bullret från handverktyg som borrmaskiner, sågar, putsmaskiner och slipmaskiner ytterligare ökar risken för hörselskada. I sig kan vibrationer från den här typen av verktyg ge skador i nerver, muskler och skelett. En välkänd form av vibrationsskada är så kallade ”vita fingrar”, en skada i blodkärlen som gör att fingrarna reagerar onormalt snabbt på kyla.

Studierna i avhandlingen visade inga korttidseffekter av vibrationerna tillsammans med bullret på hörseln men däremot att de på längre sikt ökade risken för hörselskada. Också arbetare med ”vita fingrar” på grund av arbete med handhållna vibrerande verktyg hade ökad risk för hörselskada. Arbetare med en hörselskada använde i högre grad handhållna vibrerande verktyg än andra arbetare i Sverige. Omvänt var också ”vita fingrar” från sådana verktyg eller av andra orsaker vanligare hos män med hörselskada än hos svenska män i allmänhet.

En slutsats i avhandlingen är att de arbetare som utsätter sig för både buller och vibrationer under lång tid bör använda hörselskydd också vid måttliga bullernivåer. Vidare behövs fortsatt arbete för att minska både buller- och vibrationsnivåerna ute på arbetsplatserna, eftersom det verkar finnas ett samband mellan exponering av buller och vibrationer i kombination och risken för hörselskada.

Avhandlingen bygger på fyra delstudier. En experimentell studie studerade korttidseffekterna medan två studier gjorda på verkstadsarbetare i Sundsvall kartlagt långtidseffekter av buller och vibrationer samt utrönt om arbetare med ”vita fingrar” från vibrationer har högre risk för hörselskada. Den sista delstudien var en enkät bland män och kvinnor med hörselnedsättning för att kartlägga om de använder handhållna vibrerande verktyg och hur många bland dem som har ”vita fingrar”.

Fredagen den 22 februari försvarar Hans Pettersson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Hörselskaderisk vid kombinerad exponering för buller och vibrationer (engelsk titel: Risk of hearing loss from combined exposure to hand-arm vibrations and noise).

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Triple Helix, Samverkanshuset, Umeå universitet.

Fakultetsopponent är Kerstin Persson Waye, Göteborgs universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på

Cyanobakterier, organismer som mer populärt kallas för blågröna alger och är kända från tv för att de gör om Östersjön till en stinkande, kletig gegga var och varannan sommar, är KTH-forskarnas nya favorit.

Skillnaden mot kusinerna i den återkommande invasionen av innanhavet i öst är dock att KTH-forskarnas cyanobakterier är genmodifierade för att framställa butanol.

– Vi har framgångsrikt visat att cyanobakterier kan producera butanol. Genom att relevanta gener integreras på rätt ställe i cyanobakteriens arvsmassa har vi lurat cellerna att producera butanol istället för att de fyller sin normala funktion, säger Paul Hudson, forskare på Skolan för bioteknologi vid KTH och den som leder forskningsarbetet.

Än så länge rör det sig om små mängder butanol. Samtidigt har Paul och hans forskarkollegor lyckats länka ihop butanolproduktionen till cyanobakteriernas naturliga metabolism, vilket gör deras arbete unikt.

– Vi har demonstrerat att vi kan kontrollera butanolproduktionen genom att ändra på förutsättningarna i den omgivande miljön. Det här öppnar för andra möjligheter till kontroll, till exempel att enbart framställa butanol under särskilda tidpunkter på dygnet, säger Paul Hudson.

När kan vi förvänta oss att det finns butanol i pumparna på den lokala macken?

– Vi är mycket upprymda att vi nu lyckats framställa biobränsle från cyanobakterier. Samtidigt ska vi komma ihåg att framställningsprocessen skiljer sig markant från dagens biobränslen och vi behöver förbättra framställningen hundrafaldigt innan den blir kommersiellt gångbar. Jag uppskattar att det lär dröja cirka 10 år innan vi är där. Framställningen av biodiesel från alger har kommit längre, det finns redan en demonstratoranläggning för detta i New Mexiko, USA, säger Paul Hudson.

En av Sveriges mest betydande bioteknikforskare, professor Mathias Uhlén vid KTH, har det övergripande ansvaret för projektet. Enligt honom är det ett ganska nytt område att använda ingenjörsmässiga metoder för att bygga om i arvsmassan hos mikroorganismer. Lyckas forskarna att bygga en bakterie som tillverkar billig bensin av solljus och koldioxid så kommer det att förändra världen, menar han, och får medhåll från Paul Hudson.

– Jag håller med Matias. Ett av problemen med de biobränslen vi har i dag, det vill säga majsetanol, är att priset på majs sakta stiger men samtidigt hoppar upp och ner hela tiden och det tämligen oförutsägbart. Tillkommer gör bristen på odlingsbar mark och att majsetanolframställningen även påverkas av oljepriset då majsen kräver transporter. Bränsle baserat på cyanobakterier kräver å sin sida väldigt lite markutrymme för att framställas. Och tillgången på råvarorna – solljus, koldioxid och saltvatten – är i princip oändlig, säger Paul Hudson.

Han tillägger att vissa cyanobakterier dessutom klarar att extrahera kväve ur luften och därmed inte behöver något gödsel.

Nästa steg i forskningen är att se till att cyanobakterierna producerar butanol i större mängder utan att de dör av utmatning eller av butanolen som de inte tål särskilt bra. Efter det gäller det att modifiera fler gener så att slutprodukten blir till längre kolväten som fullt ut kan fungera som ersättning till bensin.
Slutligen ska processen ut från labbet och skalas upp så att den fungerar industriellt.

Det finns dessutom planer på att utveckla bränsle ur cyanobakterier som är mer energirik och därmed särskilt lämpad för flygplansmotorer.
Projektet, som går under namnet Formas Center for Metabolic Engineering och även involverar forskare vid Chalmers, har fått 25 miljoner kronor av forskningsstiftelsen Formas.

Butanol är precis som bensin ett kolväte vilket innebär att butanolen består av kemiska grundämnen väte, syre och kol.

Telomererna är ”ändarna” på kromosomerna och fungerar som ett skydd för dem. Längden på telomererna påverkar hur länge en individ lever.

Längden avgör åldrandet
Telomererna har från början en viss längd, blir kortare varje gång cellen delar sig, minskar med åren tills telomererna inte längre kan skydda kromosomerna och cellen dör. Men längden på telomererna varierar kraftigt på individer som har samma ålder. Det beror dels på hur långa telomerer man ärvt från föräldrarna, dels på hur mycket stress individen utsatts för.

– Detta är viktigt inte minst för vår egen art eftersom vi alla brottas med ökad stress, säger Angela Pauliny, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Långlivade fåglar satsar mer på underhåll
Forskarna har studerat vitkindade gäss, som är långlivade fåglar, de äldsta i studien var 22 år. Resultaten visar att gäss, jämfört med mer kortlivade fågelarter, har en bättre förmåga att bevara längden på sina telomerer. Förklaringen är troligen att arter med längre livlängd satsar mer på underhåll av kroppsfunktioner än på till exempel fortplantning.

– I djurvärlden finns det en tydlig koppling mellan reproduktion och åldrande. Se på elefanterna som har långt liv men föder få ungar medan till exempel möss lever kort tid och producerar många ungar, säger Angela Pauliny.

Könet har betydelse
Gässen som forskarna undersökte varierade i ålder; från väldigt unga fåglar till riktigt gamla. Mätningarna gjordes vid två tillfällen med två år emellan. Ett uppseendeväckande resultat var att det visade sig att telomerernas längd skiljde sig åt beroende på könet.

– Studierna visar att telomererna var bäst bevarade hos hannarna. Hos de vitkindade gässen förkortas alltså telomererna snabbare för honorna som ju är de som har två olika könskromosomer. Intressant nog är det precis tvärtom hos oss människor, säger Angela Pauliny.

Tidskriften BMC Evolutionary Biology har klassat forskningsartikeln ”Telomere dynamics in a long-lived bird, the barnacle goose” som ”Highly Accessed”.

Länk till artikeln

Totalt sett har Sverige inte fått fler arter utan det handlar om att tidigare artfattiga platser har blivit rikare, säger Åke Lindström, forskare vid Biologiska institutionen vid Lunds universitet.

Det som är förvånande är att förändringen gått så snabbt, menar Lindström. Han konstaterar att det är mycket troligt att förändringen drivs av ett varmare klimat.

– Tar man hänsyn till andra faktorer så står ändå temperaturökningen ut som den drivande faktorn, säger Åke Lindström.

Framför allt är det de så kallade biotopgeneralisterna som ökar. Det är arter som trivs och klarar sig i flera olika naturmiljöer, exempelvis gärdsmyg och gök. De arter som har mer specifika krav på naturmiljön, som sånglärka och backsvala, går det generellt sämre för. Sverige håller på detta sätt på att få en mer likartad fågelfauna.

Svensk Fågeltaxering är ett projekt som drivs av Biologiska institutionen vid Lunds universitet som en del i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram. Mätningen i den aktuella studien har gjorts sedan 1998 över hela Sverige.

Celiaki, även kallad glutenintolerans, är en kronisk sjukdom vars enda behandling utgörs av en livslång strikt glutenfri kost, det vill säga att utesluta allt som innehåller något av vete, råg eller korn. Fram till 1970-talet var celiaki ovanlig och diagnostiserades endast hos 0,1 % av alla barn. Mellan 1984 och 1996 drabbades Sverige emellertid av en ”celiakiepidemi” bland barn under 2 år: Antalet fall ökade drastiskt för att efter ungefär 10 år minska lika tvärt och återgå till den tidigare nivån. Något likande hade aldrig setts tidigare någonstans i världen.

Genom fortsatta undersökningar av epidemin har forskarna nu visat att celiaki idag drabbar upp till 3 % av alla unga personer. Två tredjedelar av dem har fortfarande inte fått diagnos och behandling. Det är också visat att risken för att insjukna kan minskas genom att barnet ammas och helst också börjar med små mängder gluten medan amningen fortfarande pågår. Dessa fynd har bidragit till dagens svenska rekommendationer kring spädbarnskost och har på senare tid också påverkat rekommendationerna i övriga Europa och i USA.

Studien som dessa fynd bygger på kallas ETICS – Exploring the Iceberg of Celiacs in Sweden – och forskarna publicerar nu en summering i tidskriften Pediatrics. ETICS är en screeeningstudie som genomfördes 2005-2011 bland 12-åringar födda under epidemin (1993) och efter den (1997). Totalt inbjöds drygt 18 000 sjätteklassare från fem orter i Sverige: Lund, Växjö, Norrköping, Norrtälje och Umeå. Bland dem deltog 69 % genom att lämna blodprov. Blodproverna analyserades för celiaki och de barn som hade förhöjda nivåer kallades till närmaste barnklinik för att kontrollera om sjukdomsmisstanken stämde via ett vävnadsprov från tunntarmen.
Sammantaget kan konstateras att Sverige under tio år från ca 1984 upplevde en unik epidemi av celiaki hos de minsta barnen. Den framkallades av ett årtionde med ogynnsam spädbarnskost och Sverige har den klart högsta förekomsten av celiaki i både Europa och USA.

Uppskattningsvis finns det uppemot 150 000 personer med celiaki i Sverige, bland vilka ungefär 100 000 ännu inte fått korrekt diagnos och behandling. Ökad uppmärksamhet behövs hos alla för att så många drabbade som möjligt skall få korrekt diagnos och behandling.

Referens
Ivarsson A, Myléus A, Norström F, van der Pals M, Rosén A, Högberg L, Danielsson L, Halvarsson B, Hammarroth S, Hernell O, Karlsson E, Stenhammar S, Webb C, Sandström O, Carlsson A. Prevalence of Childhood Celiac Disease and Changes in Infant Feeding
Pediatrics 2013;131:1-8
doi:10.1542/peds.2012-1015

artikellänk

I det nyligen slutredovisade projekt Emotionell empati. Kausala och omedvetna processer finansierat av Riksbankens Jubileumsfond kan psykologen Ulf Dimberg visa att svarsleenden eller en ögonbrynsrynkning som reaktion på ilska ofta sker automatiskt vilket tyder på att det rör sig om en ursprunglig omedveten form av kommunikation.

-Det handlar om en basal, mänsklig kommunikation som jag menar har evolutionär grund, säger Ulf Dimberg.

Han har undersökt hur människor reagerar på emotionella uttryck genom att studera hur ansiktsmusklerna reagerar. Studierna visar att man reagerar mer eller mindre automatiskt. Men det finns skillnader i hur olika människor reagerar.

-Högempatiska människor reagerar direkt både på ilska och glädje, men lågempatiska behöver ofta mer tid på sig, säger Ulf Dimberg, som undersökt skillnaden mellan hög- och lågempatiska.

Det tycks finnas ett könssamband, där kvinnor reagerar starkare, men det är ännu inte helt klarlagt om skillnaderna beror på kön eller på hur empatiska försökspersonerna skattat sig.

Han har också undersökt om det finns skillnader i hur personer med Asperger reagerar eftersom de generellt sett påstås ha svårt för att tolka ansiktsuttryck. Här gick det dock inte att se ett enkelt samband. Personer med Asperger är inte självklart vare sig hög- eller lågempatiska i sina reaktioner, däremot tyder resultaten på att deras reaktioner inte i samma grad som övriga försökspersoners styrs automatiskt.

-Det finns alltså grund för att undersöka olika typer av kommunikationshandikapp genom att undersöka de här basala och automatiska reaktionerna, säger Ulf Dimberg, som hoppas att man på lång sikt kan utveckla studierna och på så sätt kunna hjälpa grupper med kommunikativa handikapp att fungera bättre.

Läs mer om Ulf Dimbergs forskning här.

– För barn som håller på att bli teckenspråkiga eller tvåspråkiga kan fynden i avhandlingen dels bidra till ökad kunskap men framförallt handleda professionella och därmed ge barnen möjlighet att utveckla sin personliga potential, säger Emelie Cramér Wolrath.

En familj bestående av mamma, pappa och deras tvillingpar står i centrum i studien. Av tvillingarna var en, Hugo, hörande och en, Diana, döv. I familjen förekom därför både teckenspråk och talat språk.

I studien ser Emelie Cramér Wolrath närmare på tvillingarnas tvåspråkiga lärande av svenskt teckenspråk och talad svenska, och hur det guidas av de döva föräldrarna. Analyser görs främst från videoobservationer av föräldrar och barn i interaktion med varandra. Studien pågick mellan att barnen var 10 månader gamla och till det att de var åtta år.

– Studier av tvåspråkigt lärande, svensk teckenspråk och talad svenska, och särskilt hur det guidas över tid finns inte tidigare beskrivet, säger Emelie Cramér Wolrath.

Att den döva tvillingen Diana får ett Cochlea-implantat (CI) vid 35 månaders ålder gjorde det möjligt att studera hur detta påverkade hennes tillägnande av ett andra språk.

– Att få ett Cochlea implantat så sent som vid tre års ålder ger enligt forskningen oftast inte en talspråksutveckling som motsvarar normalhörandes. I Dianas fall var hennes tal i nivå med de fem åren hon haft sitt implantat och talspråksförståelsen i nivå med normalhörande barn, det vill säga åtta år.

Analyserna visar att hennes användning av teckenspråk för att själv stötta och guida sitt tillägnande av talat språk indikerar en underliggande språklig kapacitet där en språklig transfer har skett, berättar Emelie.

I studien har Emelie Cramér Wolrath bland annat observerat ett interaktionssätt som användes när barnen var 12 och 13 månader gamla. Det skedde simultant mellan den vuxna och tvillingarna och kallas simultan-taktil-uppmärksamhet eller simultaneous-tactile-looking.

Det går till så att tecken tecknades både taktilt på Dianas kropp och framför Diana när hon satt i sin förälders knä. På det sättet fick Diana både en kroppsligt och ett visuellt intryck av språket. Den hörande tvillingen Hugo satt snett mittemot och kunde därifrån samtidigt se förälderns teckenspråk. När Hugo hade full visuell koncentration på t.ex. en bild inflikade föräldern talade ord. På detta sätt hade alla tre ett gemensamt fokus (det vill säga simultan-taktil-uppmärksamhet eller simultaneous-tactile-looking). I det utvecklade det hörande barnet parallellt en tvåspråkighet medan det döva barnet tillägnade sig teckenspråk först och därefter, med CI också, svenska.

I boken visas hur polisen ofta tillåts vara en dominerande aktör som själv i mycket hög grad får definiera ramarna för sitt framträdande i journalistikens nyhetsberättelser. I kraft av sin expertis kan polisen ”styra” de journalistiska gestaltningarna. Polisen blir därför aktivt delaktig i journalistiken om sig själv, en medregissör och en medförfattare. Journalister och poliser bildar ett slags team och ur denna symbios framträder en speciell berättelse om samhället; ett samhälle under belägring – ett risksamhälle.

Gatan, kvarteret, pizzerian, köpcentrumet och skolan kan på ett ögonblick förvandlas till ett otrygghetens centrum, till ett rädslans inferno. Men mitt i detta inferno står polisen, beredd att göra sitt yttersta trots begränsade resurser – det man inte förmår göra kan inte lastas polisen i denna otrygga vardag.

Rapporten, En trygg polis i ett otryggt samhälle, är författad av Göran Palm och Per Bjellert. De är verksamma inom det medie- och kommunikationsvetenskapliga ämnet vid Linnéuniversitetet i Växjö. Rapporten är finansierad av medel från Rikspolisstyrelsen och den tryckta upplagan ges ut av Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet i Växjö. Rapporten är en fortsättning på, och en fördjupning av, en tidigare rapport; Hjältar, blåljus och säkerhet, även denna utgiven av Polisutbildningen vid dåvarande Växjö universitet.

Boken kan beställas via Polisutbildningen:
Elisabet Hellgren, e-post elisabet.hellgren@lnu.se, tel: 0470-70 81 68.
Den kan också hämtas digitalt i fulltext via Libris: http://libris.kb.se/bib/13818225

Orsaken är att dessa personer har en proteinutfällning i ögat, synlig som en beläggning på linsen. Den kan medföra att trycket i ögat stiger, något som i sin tur ökar risken för att utveckla glaukom.

Avhandlingen bygger på undersökningar med jämna mellanrum under perioden 1981–2002 av 40 procent av alla skelleftebor födda 1915. Linsbeläggningen fanns hos 23 procent av de studerade personerna när de var 66 år och ökade till 60 procent vid 87 års ålder. Så hög förekomst har aldrig tidigare kunnat visas någonstans i världen. Andelen drabbade av glaukom ökade från drygt två procent till 23 procent under uppföljningstiden.

Glaukom är en långsamt smygande sjukdom som skadar synfältet och ibland inte upptäcks förrän sent. Yngre personer som drabbas löper störst risk för synhandikapp. Den yngste i studien som drabbades var 52 år. Avhandlingen visar att det är främst bland kvinnor i högre åldrar som glaukomsjukdomen inte upptäcks. Personer över 50 år rekommenderas att kontrollera ögontrycket.

Fredagen den 22 februari försvarar Siv Åström, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Long-term follow-up of pseudoexfoliation, intraocular pressure and glaucoma. Epidemiological studies in northern Sweden (svensk titel: Långtidsuppföljning av pseudoexfoliationer, ögontryck och glaukom. Epidemiologiska studier i norra Sverige).

Disputationen äger rum kl 09.00 i Sal E04, byggnad 6E, entré O2, Blodcentralen, suterrängplan, NUS.

Opponent är professor Bertil Lindblom, Göteborgs universitet, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Mölndal.

Läs hela eller delar av avhandlingen.