Peniscancer är en ovanlig sjukdom i Sverige som drabbar runt 130 män per år. Om cancern inte har gått för långt behandlas patienterna med laser för att i största möjliga mån bevara funktionen hos penis. Elisabeth Skeppners studier fokuserar på de män som genomgått en organbevarande laserbehandling och alltså har en intakt penis. Avhandlingen beskriver patienternas symptom och vårdsökande, samt sexuell funktion, sexuell aktivitet och hur tillfredsställda de var med livet före och efter behandling.

– När det gäller den sexuella funktionen och aktiviteten tenderar merparten av de patienter som varit sexuellt aktiva före behandlingen att återuppta sitt tidigare sexualliv, berättar Elisabeth Skeppner.

Drar sig för att söka hjälp
– Men man måste ha klart för sig att rehabilitering tar tid och att det tar mer än ett år att komma tillbaka helt efter en cancerbehandling rent generellt.  När det handlar om sexualitet är även en  partner involverad om patienten lever i en parrelation, vilket gör att båda psykologiskt behöver tid att bearbeta det som inträffat.

Ett problem som visade sig tydligt i undersökningen var att många män drar sig för att söka hjälp. Av en grupp på 48 patienter som behandlades mellan åren 2005 och 2009 hade 31 patienter (65 procent) väntat mer än sex månader efter att de upptäckt de första symptomen innan de tog kontakt med vården.
Ökad kunskap

– Den enskilt största orsaken var att de upplevde det som genant att söka sjukvård för symptom på sin penis. Det var egentligen ingen överraskning, utan ett förväntat resultat som vi nu fick bekräftat. Men det som förvånar är att männen inte har kunnat prata med sina partner om det, även om de levt länge tillsammans och varit sexuellt aktiva.
Just eftersom det handlar om en så ovanlig cancerform hoppas Elisabeth Skeppner att hennes forskning ska kunna öka kunskapen om peniscancer både hos allmänheten och inom delar av sjukvården.

Fakta om peniscancer: Peniscancer är lokaliserad på förhud, ollon eller penisskaft och sjukdomen är vanligast bland män mellan 60 och 70 års ålder men i Sverige är trots detta 30 % av patienterna yngre än 60 år. Vad som ligger bakom sjukdomen är inte helt klarlagt, men det man känner till är att humant papillomvirus (HPV) är en starkt bidragande orsak. Det är samma virus som kan orsaka livmoderhalscancer hos kvinnor.

Hur ska företag på bästa sätt kombinera nya möjligheter att nå ut till kunder som till exempel hemsidor, sociala medier och e-handel med traditionella kanaler som kataloger, fysiska butiker och direktreklam?

– Vi ska undersöka hur utvecklingen har sett ut över tid och analysera resultaten för att kunna presentera hur en framgångsrik marknadsförings- eller försäljningsmodell kan se ut, säger Claes Hultman, professor i företagsekonomi vid Örebro universitet.

– Skillnader i konkurrenskraft mellan företag beror i allt högre grad på marknadskanalerna eftersom det är sällan man kan konkurrera med en unik produkt under någon längre tid – konstruktion och design kopieras snabbt, fortsätter Johan Kask, doktorand i företagsekonomi och som disputerar inom kort.

Bli effektivare
Det är däremot svårare att kopiera en sammansättning av marknadskanaler som bygger på delvis osynliga rutiner och mellanmänskliga kontakter. Därför hoppas forskarna kunna hjälpa svenska företag att utveckla sina kanalsammansättningar för att bli effektivare.

– Om man tittar på varje marknadskanal separat är risken stor att stödjade kanaler som kanske i första hand till exempel är till för att bygga ett varumärke och sprida information rensas bort för de kanaler där företaget tydligt kan se resultaten – och utan att man förstår det raseras kedjan och försäljningen går ner, säger Claes Hultman.

– Det är viktigt för företag att välja en bra sammansättning av kanaler för att nå bäst resultat och i förlängningen är det avgörande för ett handelsföretags överlevnad, säger Claes Hultman.

KONTAKT
För mer information kontakta Claes Hultman 0708 – 30 35 22

Ett av fyra barn i åldern 0-17 år i Sverige lever med bara en förälder. Bland de äldre tonåringarna bor hela fyra av tio med endast en av sina föräldrar. Den i särklass vanligaste orsaken till detta är föräldrarnas separation eller skilsmässa. Samtidigt som allt fler barn bor med bara den ena föräldern så minskar också det geografiska avstånden till den andra föräldern över tiden.

– Bilden av den traditionella kärnfamiljen som ett livslångt projekt är på väg att förändras, samtidigt som det blir tydligare att föräldraskapet i sig är en livslång relation där separationer och skilsmässor ställer andra krav på praktiska förutsättningar och lösningar, säger Olof Stjernström. Trenden är tydlig i Sverige och intresset från omvärlden är stort vad gäller utvecklingen i Sverige.

Ett sätt att studera relationen mellan barn och den förälder barnet inte bor hos är att analysera avstånden mellan dem. För att möjliggöra en daglig kontakt mellan barn och frånvarande förälder krävs ett förhållandevis kort avstånd, vilket i praktiken betyder gång- eller cykelavstånd.

– Det betyder att föräldrarna försöker hitta praktiska lösningar för att kunna bo nära varandra. Ett problem är dock att samhället inte är anpassat för eller uppbyggt kring de ”nya” och allt vanligare familjestrukturerna, vilket vi fokuserar på i nästa studie, säger Olof Stjernström. Exempel på det är socialförsäkringssystemet och samhällsplaneringen.

Kortare avstånd till frånvarande mammor
Hur stort avståndet är mellan barn och den förälder barnet inte bor hos beror delvis på den frånvarande förälderns kön. Frånvarande mammor tenderar att bo närmare sina barn än frånvarande pappor. Föräldrarnas utbildningsnivå och inkomst påverkar också avståndet. Högre utbildning och inkomst tenderar att korta avstånden mellan barn och frånvarande förälder. Likaså för föräldrar födda utomlands. Något som däremot förlänger avståndet är förekomsten av nya partners och halvsyskon.

– Hel- och halvsyskon, extraföräldrar och ibland till och med en dubblerad uppsättning mor- och farföräldrar leder till komplexa familjestrukturer och kan göra situationen än mer komplicerad. Det kan till exempel vara svårt för barnen att ta sig mellan de olika hushållen, speciellt när de är små.

Varje år sätts det ut stora mängder lax i älvarna för att kompensera för det minskande antalet fisk som är resultatet av människans exploatering av rinnande vatten.

– Flertalet studier visar dock att de utplanterade laxarna har en sämre överlevnadsförmåga än vilda laxar och effekten av att plantera ut fisk i naturvårdssyfte har därför ifrågasatts. Anledningen till den sämre överlevnadsförmågan är inte fullt klarlagd, men man tror att det har att göra med de stora skillnaderna mellan odlingsmiljön som fisken växer upp i och älven som de sedan släpps ut i, säger biologen Joacim Näslund.

I ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Danmarks tekniska universitet och Danmarks center för vildlax undersöktes om de odlade laxarnas hjärnor påverkas av den miljö de växer upp i.

Växer upp i enformiga miljöer
Laxodlingarnas miljöer är designade för att vara lätta att rengöra och består ofta av enformiga plasttankar. Studien visar att hjärnan är större hos fisk som växer upp med bottenstrukturer i plasttankarna.

I och med att stenar eller andra strukturer ökar kostnaderna för underhåll samt ökar risken för sjukdomsspridning i fiskodlingen så skulle det vara utmärkt om det räckte med att ge fiskarna strukturer under en kortare period i början av livet.

– Tyvärr så visade det sig att när man tar bort strukturer från odlingstankarna så försvinner även den positiva effekten på laxarnas hjärntillväxt. Man kan konstatera att hjärnan hos laxarna verkar anpassa sig till rådande omständigheter vilket visar vilket fantastiskt flexibelt organ fiskhjärnan är. Om hjärnan är anpassad för en monoton odlingsmiljö kan därför potentiella problem uppstå när laxen plötsligt släpps ut i den mer komplexa verkligheten ute i naturen, säger Joacim Näslund.

INFORMATION
Studien ”Early enrichment effects on brain development in hatchery-reared Atlantic salmon (Salmo salar): no evidence for a critical period” av Joacim Näslund, Kim Aarestrup, Søren T. Thomassen och Jörgen I. Johnsson är publicerad i den vetenskapliga tidsskriften Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences

http://www.nrcresearchpress.com/doi/abs/10.1139/f2012-074

Karin Enflo har i avhandlingen Measures of Freedom of Choice undersökt hur valfrihet kan mätas från ett teoretiskt perspektiv. Det vill säga: finns det något matematiskt mått som kan fånga våra intuitioner om valfrihet, som att valfriheten ökar när man får fler alternativ, och att mer varierade alternativ erbjuder mer valfrihet och så vidare.

Hon har kommit fram till att det inte kan finnas något mått som fångar alla våra intuitioner om valfrihet, eftersom folk har motstridiga intuitioner. Till exempel anser en del att väldigt dåliga alternativ inte kan påverka en persons valfrihet, medan andra anser att värdet av alternativen inte har någon betydelse alls för själva mängden valfrihet (bara för dess värde). Men Karin Enflo har också kommit fram till att det kan finnas mått som fångar väldigt många intuitioner.

I avhandlingen föreslår hon en ny typ av valfrihetsmått som uppfyller åtminstone tio krav som kan ställas på ett intuitivt rimligt mått. Till exempel reflekterar måttet att valfriheten ökar när man lägger till alternativ (ett val att jobba 40 timmar, 20 timmar eller 0 timmar en vecka erbjuder mer valfrihet än ett val mellan att jobba 40 timmar och 0 timmar), att mer olika alternativ erbjuder mer valfrihet (valet mellan att jobba 40 timmar och 0 timmar erbjuder mer valfrihet än valet mellan att jobba 20 timmar och 0 timmar) och att alternativ som är ungefär lika olika varandra erbjuder mer valfrihet än alternativ som inte är det (valet att jobba 40 timmar, 20 timmar eller 0 timmar erbjuder mer valfrihet än valet att jobba 40 timmar, 39 timmar eller 0 timmar).

Karin Enflo bevisar också att denna typ av mått är de enda som kan uppfylla de tio kraven.

För mer information om forskningen och avhandlingen kontakta Karin Enflo tel: 018 – 471 79 51, 073 – 943 72 88

Läs mer om och ladda ner avhandlingen Measures of Freedom of Choice. [Ref 1]

Först ut är jätteprästkragen ’Bröllopsgåvan’ från Skåne, strandbinkan ’Fru Frida Lindström’ från Jämtland, höstfloxen ’Alma Jansson’ från Uppland och höstfloxen ’Ingeborg från Nybro’ från Småland.

Sorterna passar bra för trädgårdsägare med intresse för historiskt växtmaterial, men också för odlare som äger en äldre trädgård och vill ha ett tidstypiskt material. Sorterna har alla visat sig vara robusta, friska och tåliga med vacker blomning. Alla bär dessutom på en historia och i flera fall finns det traditioner, berättelser och lokala namn knutna till dem. De har inspirerat till de nya sortnamn som perennerna har fått.

Lanseringen av de fyra sorterna 2013 görs tillsammans med perennplantskolorna i Perennagruppen. Sorterna kommer att finnas till försäljning i handelsträdgårdar och gardencenters, men också på några museer, byggnadsvårdscenter och botaniska trädgårdar.

INFORMATION & KONTAKT
Varumärket Grönt kulturarv® har skapats för att göra det möjligt att lansera och saluföra odlingsvärt växtmaterial som samlats in genom Programmet för odlad mångfald, POM. POM är ett nationellt program för att bevara den genetiska mångfalden bland de odlade växterna. POM samordnas från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, men är ett nätverk där flera olika organisationer och myndigheter ingår, till exempel friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, FritidsOdlingens Riksorganisation, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet.

Mellan 2002 och 2010 genomförde POM åtta olika landsomfattande inventeringar av äldre trädgårdsväxter, bland annat frukt, bär, krukväxter och rosor. Perennerna som nu lanseras är sådana som inventerats av Perennuppropet, en inventering av prydnadsperenner odlade i Sverige sedan före 1940. Uppropet pågick mellan 2003 och 2010 och med hjälp av tips från allmänheten och speciellt utbildade inventerare hittades flera tusen äldre perenner. Ett tusental av de intressantaste samlades in för provodling och utvärdering och ett urval av dessa kommer bland annat att bevaras i en genbank som ska stå klar 2016 på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.

Olika trafikantgrupper har olika behov och deltar i trafiken under varierande villkor och förutsättningar. Dessa skillnader tenderar att förstärkas i mörkertrafik.

– Från jämställdhetssynpunkt måste fordon, vägar och vägutrustning utformas så att alla trafikantgrupper på ett säkert sätt kan utnyttja vägen och dess närområden även i mörker, säger Carina Fors, forskningsingenjör på VTI.

– Grunden för en säker och effektiv trafik är ett fungerande och bra samspel mellan trafikanter, fordon och väg- och trafikmiljö. Den information som trafikanterna behöver som stöd för sitt agerande måste vara lätt att uppfatta och förstå, och möjlig att inhämta vid rätt tidpunkt.

Cyklistattrapp syns alltid bättre än cykelöverfart
Tillsammans med kollegor på VTI har Carina Fors i mörker jämfört synavståndet till cykelöverfarter med synavståndet till cyklister, dessa i form av attrapper vid motsvarande cykelöverfarter.

– Huvudresultatet av studien visar att cyklistattrappen alltid syntes på ett signifikant längre avstånd än cykelöverfarten, säger Sara Nygårdhs, forskningsingenjör.

Medelsynavståndet till cyklistattrappen var cirka 59 meter medan motsvarande avstånd för cykelöverfarter var cirka 17 meter. Detta kan ställas i relation till att stoppsträckan för en bilist som kör i 50 kilometer i timmen är 25–30 meter.

– Resultaten tyder på att cykelöverfartens utformning inte hjälper förare att upptäcka cykelöverfarten förrän han eller hon är så nära att det kan vara omöjligt att hinna sakta ner och stanna om en cyklist plötsligt skulle dyka upp, konstaterar Sara Nygårdhs.

Forskare vid kemi och kemiteknikinstitutionerna vid KTH har utvecklat en metod för att studera litiumjontransport i batterier. Metoden ska möjligöra utveckling av batterier som är bättre – som inte behöver laddas lika ofta som idag, som har längre hållbarhet så att de inte behöver bytas ut lika ofta på grund av att de är uttjänta och som har högre effekt.

Bakom metoden står KTH-forskarna och doktoranderna Matilda Klett och Marianne Giesecke, samt deras handledare Göran Lindbergh och István Furó med flera från deras respektive grupper.

– Ett problem med batterier är att de är stängda system. Man kan till exempel mäta ström och spänning, men man har tidigare inte kunnat se hur jonerna rör sig inuti batteriet. Dock är det så att just jonernas rörlighet inom batteriet direkt påverkar dess prestanda, säger Matilda Klett, forskare och doktorand vid KTH.

Det forskargruppen har gjort är att ta fram en metod som inte bara visualiserar men också noggrant mäter hur jonerna omfördelar sig i batteriet. Detta under en längre tid och då batteriet innehåller ström.

– Vi använder oss av magnetisk resonanstomografi (MRT, MRI på engelska), men istället för en människohjärna har vi stoppat in en batterimodell i den specialbyggda mätutrustningen. Det finns några tidigare försök att studera batterikomponenter, men det som skiljer vår metod från andras är att resultatet kommer medan man kör ström genom batteriet och att vi direkt kopplar dessa resultat till en elektrokemisk modell, säger Marianne Giesecke.

Hon tillägger att detta innebär att det går att se och förstå hur joners rörlighet påverkar batteriets funktion vilket underlättar  batteriutveckling.

Marianne Giesecke, forskare och doktorand vid KTH.
– En bättre förståelse av jonernas rörelse eller brist på den samma gör att man kan välja att fokusera på rätt egenskaper och utveckla batteriet för speciella tillämpningar. Då kan man välja om man vill ha batterier med bättre effekt, eller istället längre tid mellan laddningarna, säger Matilda Klett.

Hon tillägger att batterier blir också allt mer komplexa vilket gör det allt svårare att få en överblick. Den nya metoden kan ge bättre insyn även i dessa komplexa system.

– Nästa steg skulle kunna vara att kombinera denna metod med annan batteriforskning, som den som handlar om val av både elektrod- och elektrolytmaterial, säger Marianne Giesecke.

Matilda Kletts och Marianne Gieseckees forskning är av så pass betydelsefull karaktär att de fått en vetenskaplig artikel publicerad i den väl ansedda tidskriften Journal of the American Chemical Society. Tidskriften själv uppmärksammade innovationsvärdet av denna forskning genom att visa upp artikeln i sin populärvetenskapliga Spotlight kolumn.

– Det är inte hållbart att leva som vi gör idag. I framtiden måste vi producera fler råvaror lokalt i stället för att importera maten. Här i Sverige har vi gott om vatten, men ont om värme och sol. Men det skulle till exempel gå att odla kaffe här, om vi hade en mindre energiförlust och odlade kretsloppsanpassat, energieffektivt och med spillvärme, säger Eva-Lotta Thunqvist, universitetslektor på KTH och projektledare.

För att testa växthuskonceptet i ett forskningslaboratorium bygger KTH en miljö med växthus och odlingslaboratorier på Berga naturbruksgymnasium i Västerhaninge.

”Växthuset”, som projektet heter, ska dels fungera som ett forskningslaboratorium, dels en experimentverkstad med olika aktiviteter och slutligen som kontaktförmedling för rådgivning inom exempelvis energi, trädgårdsanläggning och biodling. Växthuset ska mycket konkret visa vad hållbar utveckling är, samtidigt som det är ett modernt tvärvetenskapligt forskningscenter i framkant.

I förlängningen hoppas hon att Växthuset vid Berga naturbruksgymnasium kan locka många besökare, och att man ska kunna erbjuda konkret rådgivning till den som själv vill anlägga en växthusodling på ett hållbart sätt, antingen på taket, balkongen eller mer traditionellt på marken.
Centrum för hälsa och byggande vid KTH har också fått pengar från Delegationen för hållbara städer för att utveckla kretsloppsanpassade växthus i ett område med nyproducerade flerbostadshus på Haningeterrassen. Idén är att utveckla kretsloppsanpassade och energieffektiva växthus som kan byggas på innergårdar eller på hustaken på nybyggda hus.

Eva-Lotta Thunqvist ser en framtid där stadsmiljön utnyttjas och man anlägger odlingar på taken, för att utnyttja spillvärmen från husen.

– Det finns massor av möjligheter, men vi måste ta reda på mer om hur man gör rent tekniskt, säger hon. Hur kan vi till exempel använda regnvattnet och spillvärmen? Vilka byggnadsmaterial är mest hållbara? Går det att kombinera fiskodling med grönsaksodling i slutna energieffektiva system? Förhoppningsvis ska de nya projekten ge svar på några av dessa frågor, säger Eva-Lotta Thunqvist.

INFORMATION
Projektet finansieras av Haninge kommun, Jordbruksverket och Länsstyrelsen. Andra samarbetspartners är Stockholms läns landsting och Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Esther Ebole Isah är bibliotekarie från Nigeria och har skrivit sin doktorsavhandling i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås. Hon har följt ett läkarteam på en medicinavdelning vid University of Benin Teaching Hospital i staden Benin i södra Nigeria. Där noterade hon noggrant allt de gjorde som rörde information. Arbetet gjordes utifrån antagandet att människor på arbetsplatser är omedvetna om att informationsvanor ligger inbäddade i deras rutiner i det dagliga arbetet. Efteråt har hon analyserat läkarnas sätt att söka, producera, dela och använda information.

Något hon har kunnat slå fast är att informationen ligger inbäddad i de vardagliga arbetsuppgifterna och att det krävs olika informationskällor och -strategier för att nå den. Sådana strategier kan till exempel vara att lyssna på patienter och kollegor, att söka fakta i skriftliga källor och patientjournaler eller att undersöka patienterna. Vilka strategier man använder beror på patienten och vilket tillstånd han eller hon är i, samt andra faktorer såsom arbetsrutiner och vilka redskap som finns att tillgå.

– Läkarna är nog inte själva medvetna om att deras sätt att välja och använda dessa informationskällor och -strategier är intressanta områden att undersöka i forskningen. Deras huvudsakliga mål är ju att återställa patienternas hälsa, säger Esther Ebole Isah.

INFORMATION
Området för avhandlingen kallas informationspraktiker och är ett relativt nytt forskningsområde vid Institutionen för Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan. Esther Ebole Isahs avhandling är den första i Nigeria inom detta område. Hon hoppas att den kan inspirera andra till liknande studier, vilket exempelvis behövs när informationssystem ska utvecklas och förnyas. Genom att ha kunskap om de strategier och metoder för informationssökning och -användning som finns på en arbetsplats, kan man på bästa sätt utveckla både arbetssätt och informationssystem.

Esther Ebole Isah
Physicians’ information practices: A case study of a medical team at a teaching hospital
Disputationen äger rum fredagen den 19 oktober kl 13:00 i sal C211, Högskolan i Borås.

Länk till avhandlingen i BADA.

Dysenteri, eller rödsot som sjukdomen tidigare kallats i Sverige, är fortfarande ett stort gissel i utvecklingsländer. I västvärlden är däremot sjukdomen numer nästan obefintlig. Men innan dödligheten i infektionssjukdomar minskade under 1800-talet drabbades Sverige tidvis av mycket kraftfulla utbrott av rödsot med katastrofala följder.

– Sjukdomen hade förödande effekter men de geografiska skillnaderna var samtidigt stora. Till exempel kunde dödsfallen i rödsot under enskilda år utgöra över 90 procent av alla dödsfall i en socken, medan närliggande socknar gick nästan helt fria från sjukdomen, säger Helene Castenbrandt, avhandlingens författare.

Helene Castenbrandt har undersökt rödsotens utbredning över hela Sverige under perioden 1750–1900 med fokus på förändringar över tid samt regionala och lokala skillnader. Jönköpings län har används som fallstudie. Förutom befolkningsstatistiska uppgifter har hon även använt sig av kyrkböcker, kartor, tidningar, rapporter från provinsialläkare och andra publicerade skrifter författade av läkare.

Mycket av tidigare historieskrivning framställer rödsot som en regelbundet återkommande, mindre allvarlig sjukdom. Ofta lyfts kolera och smittkoppor fram som de mest förödande, samtida epidemiska sjukdomarna. Men Helene Castenbrandts resultat pekar åt ett annat håll.

– I min studie framträder rödsotens kraftfulla epidemiska karaktär. Rödsot var periodvis en svårt härjande sjukdom som återkom med oregelbundna intervall och där spridningsmönstren skiljde sig åt från utbrott till utbrott.

Genom att exemplifiera med Jönköpings län har Helene Castenbrandt förtydligat de stora skillnader som kunde råda när det gällde dödligheten i rödsot även inom ett län. Spridningsmönstret över de tre kraftigaste utbrotten 1773, 1808 och 1857 visar att även om sjukdomen var spridd över i stort sett hela länet, bildades kluster med hög dödlighet. Men vilka länsdelar som drabbades hårt eller lindrigt skiftade mellan de tre åren.

Avhandlingen analyserar också orsakerna bakom närvaron och försvinnandet av sjukdomen. Resultaten visar på komplicerade samband mellan tänkbara förklaringar som sanitära förhållanden och befolkningskoncentrationer till exempel i samband med krig.

– Troligtvis samverkade ett flertal faktorer vilket gör det svårt att särskilja en enskild orsak till rödsotsutbrottens uppkomst och försvinnande. Förhoppningsvis kan framtida studier ytterligare belysa dessa samband, säger Helene Castenbrandt.

Det nya EU-projektet Complex har i helgen haft sitt uppstartsmöte vid Sigtunastiftelsen. På bilden ses fr v professor Uno Svedin, Stockholms universitet, professor Hans Liljenström, SLU och Agora for Biosystems, Dr Nick Winder, University of Newcastle, samt Alf Linderman, direktor vid Sigtunastiftelsen. Foto: Sofia af Geijerstam, Sigtunastiftelsen.

Projektet Complex har fått 5,4 miljoner euro under fyra år från EU:s sjunde ramprogram. Under den gångna helgen hölls projektets internationella kick-off på Sigtunastiftelsen. Dr Nick Winder, University of Newcastle, leder projektet tillsammans med professor Hans Liljenström, SLU och Agora for Biosystems.

En central uppgift för mänskligheten är att avveckla den historiska period som har byggt på tillgänglig och relativt billig, fossil energi. Tillgångarna kommer inte att finnas i samma utsträckning och effekterna på klimatet finns det redan spår av.

– Vad vi talar om här är helt enkelt omvandlingen av våra samhällen inför de snabbt ändrade villkor som vi redan ser de första allvarliga tecknen på, säger professor Hans Liljenström, institutionen för energi och teknik, Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala (SLU).

Nettoutsläppet från alla samlade samhällsfunktioner av kol till atmosfären måste bli så nära noll som möjligt, vilket är ett politiskt mål inom EU. Målet ska ha uppnåtts år 2050.

– Det blir absolut nödvändigt att mobilisera olika forskningsinsatser för att kunna guida omställningen och ha grepp om en rad olika fenomen av naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och teknisk art. Självklart kommer också genomgripande frågor om värderingar, livsstilar och konsumtionsvanor att bli mycket viktiga, vilket betyder att humaniora också behöver tas in i totalbilden, säger professor Hans Liljenström.

Områden som ska behandlas inbegriper energi, jord- och skogsbruk, markanvändning, infrastruktur, investeringar samt beslutsprocesser på olika nivåer i samhället – från kommuner och uppåt, hela vägen till EU.

De 17 institutioner som ingår i projektet Complex är hemmahörande i Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Ryssland, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike. Ledare för den svenska delen är, förutom Hans Liljenström, professorerna Ing-Marie Gren, institutionen för ekonomi vid SLU Uppsala, och Uno Svedin, Stockholms universitet. Arbetet här handlar främst om hur olika typer av markanvändning i Stockholm-Mälardalsregionen påverkar och påverkas av klimatet och hur man i denna region ska hantera klimatrelaterade beslut på olika nivåer.

INFORMATION
Complex står för Knowledge Based Climate Mitigation Systems for a Low Carbon Economy.

I en ny vetenskaplig studie samlar forskarna en rad riktlinjer för att underlätta för andra forskare att säkerställa en hög kvalitetsnivå hos sina nygenererade DNA-sekvenser.

Möjliggör detaljerade studier
DNA-sekvenser gör det möjligt att i detalj studera biologiska prover och miljöer där vanliga hjälpmedel som mikroskop inte räcker till -, man kan till exempel undersöka vilka arter som förekommer i jordprover och havsvatten. Ofta visar sådana studier på en förbluffande och hittills okänd mångfald, och biologin har gjort stora landvinningar i takt med att DNA-baserade metoder fått allt större spridning.

Kvaliteten varierar
Men precis som många andra informationskällor varierar DNA-sekvenser i kvalitet och tillförlitlighet. Ett flertal studier har påvisat avsevärda kvalitetsproblem i de befintliga DNA-sekvensdatabaserna.

Att säkerställa kvalitén hos nygenererade DNA-sekvenser har därför blivit en viktig uppgift inom de biologiska vetenskaperna.

– Många forskare uppfattar kvalitetskontrollen som svår. Det finns helt enkelt inget rättesnöre som man kan sätta i händerna på såväl nya som etablerade forskare för att ge dem en gemensam grund. Därför råder stora skillnader i hur, och i vilken utsträckning, kvalitetskontroll utövas i forskarsamfundet, säger Henrik Nilsson vid Göteborgs Universitet.

Han är huvudförfattare till en ny vetenskaplig artikel om DNA-sekvenskvalitet publicerad i open access-tidskriften MycoKeys.

Svårhanterliga datorprogram
En komplikation är att de datorprogram som finns tillgängliga för att sköta delar av kvalitetskontrollen är svårhanterliga och ofta kräver väsentlig datorkapacitet. Det är inte rimligt att begära att alla forskare inom biologin har tillgång till, och kan hantera, sådana komplexa datorsystem, anser forskargruppen.
Därför har de i en artikel beskrivit hur kvalitetskontrollen kan göras för hand, utan andra verktyg än en webbläsare.

Guide som kan användas av många
Artikeln är en guide som sammanställer en rad principer och observationer kring DNA-sekvenser i olika kvalitetsstadier. Den har en tonvikt på svampar, där DNA-sekvenser har fått särskilt stort genomslag som forskningsverktyg, men guidens riktlinjer är generella och kan användas för de flesta gener och organismgrupper.

Riktlinjerna avser den traditionella DNA-sekvensering som ofta används inom systematik, taxonomi och ekologi.

Forskarnas förhoppning är att guiden ska hjälpa läsarna att förfina sina DNA-sekvenser så att utvecklingen, att andelen undermåliga DNA-sekvenser i sekvensdatabaserna ökar, bryts.

HÄR FINNS GUIDEN
http://dx.doi.org/10.3897/mycokeys.4.3606

Makrofagen är en celltyp i immunförsvaret som är specialiserad på att fånga upp invaderande mikroorganismer. Efter upptaget hamnar mikroberna i en specialiserad membranstruktur inne i cellen, fagosomen, som innehåller effektivt dödande ämnen. En del sjukdomsframkallande bakterier, bland andra Shigella, Listeria och Francisella (harpestbakterien), kan fly från denna ogästvänliga miljö till det membranfria innandömet i cellen, cytosolen, som är rik på näringsämnen. Där kan de snabbt föröka sig.

Lite är känt om de mekanismer med vilka kroppen försöker kontrollera dessa cytosoliska bakterier. I artikeln påvisas nu att en fungerande ämnesomsättning är livsnödvändig för harpestbakterien. En muterad harpestbakterie, som inte kunde framställa B-vitaminet biotin, saknade den normala förmågan att fly från fagosomen.

En annan fråga gäller näringsämnenas betydelse för bakteriens förmåga att föröka sig i cytosolen, harpestbakteriens normala nisch. Det har tidigare föreslagits att där finns näring i så stor mängd att bakterier som tar sig dit kan växa utan problem.

Med hjälp av en teknik som doktoranden Lena Meyer vid Institutionen för klinisk mikrobiologi har utvecklat kan harpestbakterier injiceras direkt i cytosolen. Det är tekniskt komplicerat eftersom bakterierna är relativt stora. Med denna metod kunde forskargruppen visa att den muterade harpestbakterien saknar förmåga att växa i cytosolen utan tillsats av biotin. Detta är första gången som det har kunnat visas att en normal ämnesomsättning och specifika näringsämnen krävs för bakterietillväxt i cytosolen, vilket öppnar för nya sätt att förhindra de sjukdomar som dessa bakterier orsakar.

INFORMATION
Artikeln är resultat av ett samarbete mellan forskare vid Umeå universitet samt vid Emory University, University of Pittsburgh och University of Tennessee, alla i USA.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har under fem års tid studerat hur den intellektuella kapaciteten förändras hos 600 äldre kvinnor (70 till 92 år) med förhöjd risk att drabbas av hjärtinfarkt, kärlkramp eller stroke.  

Av de 600 kvinnorna fick 129 en daglig, låg dos av acetylsalicylsyra, motsvarande ungefär en fjärdedels magnecyl, för att förebygga hjärtsjukdom. Göteborgsstudien visar att acetylsalicylsyran också bromsade den åldersrelaterade nedgången i kvinnornas hjärnkapacitet.  

I studien, som publiceras i tidskriften British Journal of Medicin Open, fick kvinnorna genomgå olika tester för att mäta sin fysiska hälsa och intellektuella kapacitet, till exempel genom språk- och minnestester.

–  I slutet av den femåriga undersökningsperioden hade den mentala kapaciteten minskat hos samtliga kvinnor, och andelen som drabbades av demens var lika stor i hela gruppen. Men nedgången i hjärnkapacitet var betydligt mindre och gick långsammare hos de kvinnor som fick acetylsalicylsyra, säger Silke Kern, forskare vid Sahlgrenska akademin.    

Effekten kvarstod även då hänsyn tagits till ålder, genetiska faktorer och användning av andra antiinflammatoriska läkemedel.

Förutom att förebygga hjärt- kärlsjukdom har acetylsalicylsyra enligt flera vetenskapliga studier visat sig verksamt mot cancer. I många länder är det rutin att kvinnor med risk för hjärt- kärlsjukdom behandlas med en liten dos acetylsalicylsyra – dock inte i Sverige.

Silke Kern understryker att den aktuella studien är en observationsstudie, och att mer forskning krävs innan några definitiva slutsatser kan dras.  

– Våra resultat tyder på att acetylsalicylsyra kan skydda hjärnan, åtminstone hos kvinnor med hög risk för hjärtinfarkt eller stroke. Men vi vet inte de långsiktiga effekterna av rutinmässig behandling, och vi vill absolut inte uppmana äldre att självmedicinera med huvudvärkstabletter för att undvika demens, säger hon.

Forskargruppen i Göteborg har nu startat en uppföljande studie som kommer följa de äldre kvinnorna i ytterligare fem år.

INFORMATION OCH KONTAKT
Silke Kern, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 
Tel: 076-2365332  silke.kern@vgregion.se

Studien Does low-dose acetylsalicylic acid prevent cognitive decline in women with high cardiovascular risk? A 5-year follow-up of a non-demented population-based cohort of Swedish elderly women publicerades i BJM Open den 3 oktober 2012.

Redan förra året kunde forskarlaget visa att det var vanligare med konstnärer och vetenskapsmän i familjer där bipolär sjukdom eller schizofreni förekommer än i övriga befolkningen. Nu har samma forskare utvidgat studien till att omfatta många fler psykiatriska diagnoser: schizoaffektiv sjukdom, depression, ångestsyndrom, alkoholmissbruk, drogmissbruk, autism, ADHD, anorexia nervosa och självmord. Dessutom har forskarna inkluderat även öppenvårdens patienter – tidigare ingick endast patienter som varit inlagda på avdelning för sin psykiska sjukdom.

Totalt ingår i denna nya studie nära 1,2 miljoner patienter och dessutom deras släktingar ned på sysslingsnivå. Eftersom samtliga har matchats med friska kontrollpersoner ingår en stor del av den svenska befolkningen från de senaste decennierna. Alla uppgifter är förstås helt avidentifierade och kan inte knytas till individer.

I studien, som publiceras i vetenskapstidskriften Journal of Psychiatric Research, bekräftas resultatet från tidigare studie, nämligen att viss psykisk sjukdom – bipolär sjukdom – är vanligare i hela gruppen av personer med konstnärliga eller vetenskapliga yrken, som till exempel dansare, forskare, fotografer och författare. Bland författare specifikt finns en ökad förekomst av de flesta psykiatriska sjukdomar: schizofreni, bipolär sjukdom, depression, ångestsyndrom, missbruk. Författare har också en närmare 50 procent ökad risk att begå självmord jämfört befolkningen i stort.

Även patienternas släktingar hade oftare kreativa yrken. Hos patienter med schizofreni, bipolär sjukdom, anorexia nervosa och i viss mån autism ses en ökad förekomst av kreativa yrken generellt bland patienternas släktingar.

Enligt Simon Kyaga, överläkare i psykiatri och doktorand vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, väcker resultatet tankar om hur man egentligen bör se på psykisk sjukdom.

– Om man har synen att vissa saker kopplade till patientens sjukdom faktiskt är fördelaktiga, då öppnar det för ett nytt förhållningssätt i behandlingen. Då måste läkaren och patienten i samråd komma överens om vad som ska behandlas och i så fall på bekostnad av vad. Inom psykiatrin och medicinen generellt har det funnits en tradition av att se sjukdom i ett svart-vitt perspektiv, där man har strävat efter att bota patienten och få bort alla inslag som har betraktas som sjuka, säger Simon Kyaga.  

KONTAKT OCH INFORMATION
Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, Psykiatrifonden, Stiftelsen Professor Bror Gadelius minnesfond, Centrum för Psykiatriforskning och Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Simon Kyaga, överläkare i psykiatri och doktorand  Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik  Tel: 08-524 822 77  E-post: simon.kyaga@ki.se 

Paul Lichtenstien, professor  Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik 
Tel: 08-524 874 24  E-post paul.lichtenstein@ki.se

Publikation: ”Mental illness, suicide and creativity: 40-Year prospective total population study”,
Länk till artikeln: http://dx.doi.org/10.1016/j.jpsychires.2012.09.010