– Vi kunde se att de kvinnor som avlider av livmoderhalscancer oftast inte har deltagit i cellprovskontroll på länge. Det här är viktig information för kvinnor som tvekar när det gäller så kallad screening genom gynekologisk cellprovskontroll och ger en god kunskapsgrund inför kommande förändringar i dagens screening-program, säger Pär Sparén, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och en av forskarna bakom en ny nationell studie som publiceras online i den ansedda vetenskapstidskriften British Medical Journal (BMJ).

I Sverige får totalt cirka 450 kvinnor livmoderhalscancer årligen, varav ungefär 140 avlider. Bland den stora majoriteten kvinnor (cirka 80 procent) som deltar i screening vart tredje år, är det färre än ett tjugotal som får en obotlig livmoderhalscancer som leder till döden. Bland de fall som upptäcks vid rutinprovtagning innan symptom är det färre än fem fall årligen som inte kan botas.

I den nu aktuella studien har forskarna undersökt samtliga nya fall av livmoderhalscancer i Sverige under tre år (1999-2001), totalt 1230 fall. Arbetet bygger på data från det Nationella kvalitetsregistret för gynekologisk cellprovkontroll och ingår i projektet ACCES (Advancing Cervical Cancer Eradication Strategies), vars syfte är att övervaka och utvärdera den långsiktiga effekten av gynekologiska screening-program och vaccination mot humant papillomvirus (HPV), som orsakar livmoderhalscancer.

Resultatet av studien visar att kvinnor med livmoderhalscancer som upptäcks på grund av symtom har en betydligt bättre chans att botas om de tidigare har undersökts regelbundet med cellprov än om de inte deltagit i någon form av screening-program. Av de kvinnor med livmoderhalscancer som upptäcks först vid screening-tillfället, det vill säga cellprovtagning utan föregående symtom, har cirka 92 procent chans att bli botade från sin cancer.  Detta gäller även för de kvinnor som inte tidigare tagit cellprover utan deltar i screening för första gången.

– Det här visar tydligt att de positiva resultaten när det gäller livmoderhalscancer efter introduktion av screening inte beror på överdiagnostik av oskyldiga cancerformer, utan att den tidiga upptäckten medför en verkligt förbättrad chans till bot. Det är ett starkt argument föra att ta prov vid inbjudan även om man känner sig frisk, säger studiens försteförfattare, Bengt Andrae, överläkare på Kvinnoklinken vid Gävle sjukhus och även verksam vid Karolinska Institutet.

I en ledarartikel i samma nummer av BMJ kommenterar ledande europeiska epidemiologer att metodiken i den landsomfattande svenska studie bör ses som en förebild för utvärdering av screening-program (audit) som rekommenderas i europeiska riktlinjer. Arbetet med studien har bland annat finansierats av Cancerfonden och Centrum för forskning och utveckling Uppsala universitet/Landstinget Gävleborg. ACCES-projektet finansieras av Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF). Bengt Andrae är även ordförande i arbetsgruppen för cervixcancerprevention i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, och Pär Sparén är föreståndare för Nationella kvalitetsregistret för gynekologisk cellprovkontroll.

Publikation: ”Screening and cervical cancer cure: population based cohort study”, Bengt Andrae, Therese M-L Andersson, Paul C Lambert Levent Kemetli, Lena Silfverdal, Björn Strander, Walter Ryd, Joakim Dillner, Sven Törnberg och Pär Sparén, BMJ online 2 March 2012.

Detta är några av resultaten från den unika ELLiE-studien, som har undersökt språkundervisning för yngre barn i sju Europeiska länder, bland annat Sverige. En del av studien har utförts av forskare vid Umeå universitet.

Allt fler länder i Europa strävar efter att börja lära ut främmande språk redan när eleverna är sex-sju år gamla. I och med införandet av den nya läroplanen Lgr11, börjar de flesta elever i svensk skola att lära sig engelska i årskurs 1. Tidigare forskning om yngre barns språklärande har varit begränsad och därför har man vetat relativt lite om exempelvis vad som krävs för en framgångsrik undervisning, vilken roll hemmet och digitala medier spelar, och hur man bäst motiverar yngre barn att lära sig språk.

Projektet ELLiE (Early Language Learning in Europe) har pågått i fyra år i sju europeiska länder (Italien, Kroatien, Nederländerna, Polen, Spanien, Storbritannien och Sverige). Forskare i dessa länder har undersökt språkundervisning i engelska (spanska/franska i Storbritannien) för barn i åldrarna sex-sju år; hur språket har introducerats, hur själva undervisningen gått till, hemmets och fritidens betydelse men även betydelsen av de deltagande ländernas skolpolitik. Målet med projektet har varit att på bred front undersöka hur effektivt det är att börja tidigt med ett nytt språk, och vad som gör att vissa barn lär sig detta språk lättare än andra. 

Fler än 1400 barn har deltagit i studien, vilket gör den till en av de största undersökningarna om språklärande i Europa.

Några av resultaten från ELLiE-projektet:
– Redan hos sex och sjuåringar kan man se hur attityder och motivation påverkar förmågan att lära sig ett nytt språk.
– De lärare som är mest framgångsrika i sin språkundervisning är de som själva kan och tycker om språk och överför lusten att lära språk på sina elever
– Exponering för språk utanför skolan (via exempelvis tv-program, dator, och musik) har stor betydelse för hur barn lär sig ett nytt språk.
– Det måste satsas mer på lärarutbildning och kompetensutveckling för lärare med inriktning mot tidigt språklärande.
– Den europeiska rekommendationen: att börja med språklärande tidigt, kan nu sägas vara väl underbyggd. Emellertid krävs substantiella investeringar framförallt i form av utbildning men också material, för att fler länder ska klara av att ge tidig språkundervisning i skolorna.   
Forskarna inom ELLiE-gruppen redovisar nu sina resultat i en ny bok: ELLiE – Early Language Learning in Europe. Redaktör för boken är professor Janet Enever vid Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, och bland författarna finns också Eva Lindgren och Gun Lundberg, även de från Institutionen för språkstudier.

Kontaktpersoner:
Eva Lindgren: eva.lindgren@sprak.umu.se, tel: 090 – 786 9584
Janet Enever (engelsktalande): janet.enever@sprak.umu.se, tel: 090 – 786 5674

Boken heter Konsten att navigera mellan individ och grupp – lärares uppdrag i förskola, skola och fritidshem. Lärarnas uppdrag skiljer sig åt i de olika sammanhangen och därmed ser också deras balanserande mellan grupp och individ olika ut. Men forskarna har funnit en gemensam nämnare för lärare inom förskola, skola och fritidshem som lyckas fylla sitt dubbla ansvar. De ser det som fundamentalt att fånga upp missämja och fientligheter och samtala med alla barn tillsammans om hur man bör vara mot varandra.

– Det kanske allra mest grundläggande är att man lär barnen att vara snälla mot varandra för ingenting fungerar annars, säger Cecilia Nielsen, universitetslektor i pedagogik och en av författarna.
Samtliga sex författare är eller har varit forskare på Högskolan Väst. Förutom Cecilia Nielsen medverkar Monica Hansen Orwehag, Eva M. Johansson, Marita Lundström, Inga Wernersson och Ragnhild Vikström.

Huvuddelen av materialet till boken samlades in under ett forskningsprojekt som pågick 2007-2011. Fyra årskullar av lärarstudenter vid Högskolan Väst bidrog med observationer och intervjuer som de gjorde under sin praktik. Studenterna var uppmärksamma på situationer där lärarens dubbla ansvar för hela gruppen och för varje enskild individ tydligt kom till uttryck.

– En del lärare sa att det inte går att uppfylla både gruppens och individens behov. De räcker inte till och tiden räcker inte till, säger Cecilia Nielsen.

Men studenterna såg också att många lärare trots allt lyckades lösa uppgiften. Till exempel var rutiner viktiga. När barnen kände igen sig och visste vad de skulle göra fick läraren möjlighet att i lugn och ro ägna sig åt mindre grupper eller enskilda barn.

Historien är välkänd vid det här laget:
Det stolta och överpråliga regalskeppet Vasa styr ut på sin jungfrufärd och förliser efter bara 1300 meter, mitt i Stockholms hamn.

Man bärgar snabbt, redan på 1600-talet, de dyrbara metallföremålen och krigsmaterialet. Kvar ombord på vraket blir vardagsföremålen. Vem är intresserad av att riskera livet och dyka ned för att plocka upp en sked eller en gammal skjorta?

– I Vasamuseets lager finns 3000 textilfragment, berättar Martin Ciszuk, forskare vid Textilhögskolan i Borås.

– Jag har alltid trott att det bara var 20 stycken – alltså det som finns utställt. Men det finns ett jättestort textilmaterial, mest ull, som framför allt kommer från kläderna som fanns ombord på skeppet när det sjönk. Man har plockat materialet främst från skelett och sjömanskistor.

Unika ögonblicksbilder
Fynden från Vasa är unika i flera hänseenden: de är en ögonblicksbild av vad en vanlig arbetare, hantverkare och sjöman faktiskt packade ned när de skulle ut på resa. Det är också unikt eftersom man vet exakt vilket datum den här ögonblicksbilden togs: den 10 augusti 1628.

På Vasamuseet förbereder man just nu en publikationsserie om hela sitt material – den första boken är tryckt i år och handlar om riggen. Ett band om textilierna var alltså redan förberett, så på museet var man mycket positiv till att knyta ihop det här med ett akademiskt projekt – vilket nu skett.

Projektet ifråga är Det Textila Kulturarvet 1400-1800 som drivs av fil. dr. universitetslektor Lars G Strömberg, Textilhögskolan och Högskolan i Borås, och professor Christer Ahlberger, Göteborgs Universitet.

– Hela tidsperioden före år 1800, ”förmoderniteten”, har varit lite dåligt representerad i svensk forskning, säger Lars G Strömberg. Projektet utgår från idén att akademiker och hantverkskunnigt folk ska samarbeta för att på så sätt få fram ny information.

Det ska betonas att det ännu rör sig om ett tänkt forskningsprojekt med ansökan lagd hos Riksbankens jubileumsfond.

En förfrågan om samarbete gick ut, bland annat till Martin Ciszuk.

– Att det blev just Vasatextilierna var faktiskt en slump. Vasamuseet bjöd in till runda bordssamtal om sina material och jag råkade vara i Stockholm den dagen och fick nys om detta.
Historieböckerna kan skrivas om

Vad man på Textilhögskolan främst vill titta på i Vasa-materialet är textilproduktion; hur textilierna har tillverkats och vilket material som har använts.

– Vi den här tiden hade man inga uniformer, berättar Martin Ciszuk, alla hade sina egna, hemsydda kläder. Möjligen kan man också knyta en del av kläderna till individerna, dels via skeletten men också via sjömanskistorna som har bomärken.

Från Vasa-museets sida är man också intresserad av att kunna rekonstruera kläderna, vilket är något som Textilhögskolan redan förut arbetat en hel del med. En förutsättning för det är dock att man först lyckas pussla ihop de fragment som nu ska undersökas. Möjligen kan det tyckas något förvånande att ingen egentlig forskning på Vasa-textilierna gjorts hittills. På museet har man har slätat ut materialet, konserverat det och gett varje fragment ett nummer.

– Det som är riktigt spännande är möjligheten att vi, utifrån fynden, ska kunna fastställa att det redan vid den här tiden fanns textilier som gjordes av svenska manufakturer, alltså industritillverkades, säger Martin Ciszuk och Lars G Strömberg fyller i:
– Och i så fall måste ju gränserna för när Sverige industrialiserades flyttas och historieböckerna skrivas om.

Kontakt: Martin Ciszuk, tfn: 0739-301081
Text: Jonas Slättung

Fram tills nu har den rådande uppfattningen varit att tallen kom tillbaka till Skandinavien efter sista istiden från öster för omkring 9 000 år sedan. Granen ska ha kommit tillbaka först för 2 500-3 000 år sedan.

En internationell forskargrupp som letts av forskare från Uppsala universitet, Köpenhamns universitet och Tromsø Museum har nu visat att en stor del av träden som växer i norra och västra Skandinavien har en genetisk variant som inte finns i Östeuropa. Det betyder att tall och gran måste ha övervintrat norr om inlandsisen som täckte norra Europa under senaste istiden.

En hypotes är att träden överlevde på nunataker, den spetsiga del av ett berg som sticker upp ur en glaciär, eller på mer skyddade platser nära kusten där de tempererade förhållandena i Atlantens närhet främjade deras överlevnad.

Resultaten bygger på en tredelad studie där forskarna analyserat DNA från nu levande granar, fossilt DNA extraherat från sjösediment och pollen samt mer traditionella studier av pollen och makrofossiler från två insjöar i Trøndelag och på Andøya i Norge.

– Vår analys av DNA från tall och gran i de nedre proverna från sjösedimenten tyder på att träden på Andøya växte för 22 000 respektive 17 700 år sedan och att det fanns gran i Trøndelag för 10 300  år sedan, berättar Laura Parducci, forskare vid Uppsala universitet.

Förståelsen av träds förmåga att sprida sig och anpassa sig till olika klimat är viktig både för att förklara enskilda arters distribution och för att kunna förutsäga hur ekosystemen kommer att reagera på klimatförändringar. Forskargruppens resultat visar att de skandinaviska granarna och tallarna har lyckats överleva i tusentals år i ett mycket strängt klimat. För att sprida sig lokalt har en del producerat frön medan andra istället har förökat sig vegetativt. Dessa träd är unika och är en fascinerande exempel på anpassning till klimatförändringar, menar forskargruppen.

Forskarna menar också att de nya resultaten bland annat kan få en betydande inverkan på skogsindustrin i både Norge och Sverige. Unika genetiska resurser har identifieras, och det är viktigt att dessa ingår i behandlingen av tall och granväxter i Skandinavien.

För mer information:
Kontakta Laura Parducci, tel: 018-471 6414, e-post: Laura.Parducci@ebc.uu.se

Parducci L, et al, (2012) Glacial Survival of Boreal Trees in Northern Scandinavia, Science, Mar 2, doi: 10.1126/science.1216043

Detta lade grunden till förutsägelsen av Higgspartikeln vars existens man nu försöker påvisa i pågående experiment vid den europeiska partikelfysikanläggningen CERN i Schweiz.

Tillsammans med kollegan Fabrizio Tamburini och doktoranden Anna Sponselli vid Universitetet i Padova, Italien, har Bo Thidé vid Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala studerat mekanismen närmare och funnit att om plasmat är turbulent eller av andra skäl har en densitet som varierar, kommer plasmats oregelbundenheter att kunna ge fotonerna en skruvrörelse som beskrivs av deras så kallade banimpulsmoment (på engelska: orbital angular momentum, OAM). Denna fysikliska kvantitet minskar den effektiva massan hos fotonerna så att t ex radiovågor i rymden ”väger” lite mindre än vad Anderson-Higgsmekansimen förutsäger.

”Jag hade under länge funderat över hur man ur den mottagna radiostrålningen från rymden skulle kunna utläsa hittills outforskade egenskaper hos de plasmamoln som strålningen färdas genom och nu har vi kommit en bra bit på väg”, säger Bo Thidé.

Resultaten publicerades 2010 i den erkända fysiktidskriften Europhysics Letters (EPL) i en artikel som av tidskriften utsågs till det årets bästa artikel i plasmafysik.

”Dock kvarstod frågan om hur mycket lägre den effektiva fotonmassan kan bli, men den har vi nu löst och har funnit att den alltid förblir positiv och reell”, fortsätter Bo Thidé.

Resultaten har härletts med hjälp av den teori som utvecklades på 1930-talet av det unga fysikgeniet Ettore Majorana, som verkade i kretsen kring nobelpristagaren Enrico Fermi men som några år senare spårlöst försvann, och har nu publicerats av Tamburini och Thidé i en uppföljningsartikel i EPL.

Resultaten har stor betydelse för radiobaserad rymdfysik och astronomi.

Artiklarna:
F. Tamburini, A. Sponselli, B. Thidé och J. T. Mendonca, ”Photon orbital angular momentum and mass in a plasma vortex”, Europhys. Lett., 90 (4):45001(4), 4 June 2010; dx.doi.org/10.1209/0295-5075/90/45001.

Fabrizio Tamburini och Bo Thidé, ”Storming Majorana’s Tower with OAM states of light in a plasma”, Europhys. Lett., 96 (6):64005, 15 December 2011; doi:10.1209/0295-5075/96/64005.

I dag är mer än var sjätte konsument missnöjd med sin hantverkare. Det är ett utbrett problem som verkar öka. I grunden handlar det om ett kommunikationsproblem mellan två olika parter, det vill säga konsumenten och hantverkaren. För att lösa det krävs att  man ser på situationen också ur hantverkarens perspektiv, och inte bara konsumentens som oftast är fallet.

Lyckade och misslyckade hantverkstjänster – vad beror det på?
Patrik Larsson, professor i arbetsvetenskap och föreståndare vid CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, och Lars Ivarsson, lektor i arbetsvetenskap,  har på uppdrag av Konsumentverket genomfört en studie för att ta reda på varför vissa hantverkartjänster lyckas och andra misslyckas utifrån hantverkarens perspektiv.

– Klagomål på hantverkstjänster handlar om utförande, ekonomi, tid och den sociala relationen. Utifrån dessa kategorier har vi intervjuat hantverkare och tittat på vad det är som gått snett i situationer med missnöjda kunder, säger Patrik Larsson.

Forskarna har intervjuat hantverkare som driver egna företag eller som har en position i företaget som innebär att de får lösa eventuella problem. Studien baseras också på intervjuer som Konsumentverket gjort med privatkunder som anlitat hantverkare.

Skriftliga avtal underlättar
– Vi har bland annat sett att hantverkare sällan använder skriftliga avtal vilket ofta är en av orsakerna till missförstånd mellan hantverkare och privatperson. För att undvika detta bör skriftliga avtal alltid upprättas och de bör innehålla omfattning på arbetet, hur lång tid det ska ta, vad det ska kosta. Det är också viktigt att avtala om tilläggsarbeten som kan uppstå under tiden arbeten är igång, säger Lars Ivarsson.  

Forskarna har sammanställt olika strategier som hantverkare kan använda sig av för att hantera missnöjda kunder. Men det krävs också en gemensam insats i branschen, till exempel i form av utbildning, regelverk och kontrollfunktioner menar forskarna.

Projektet har resulterat i rapporten ”Att leverera hantverkstjänster – en studie av näringsidkares upplevelser av affärsrelationen” som publicerats av Konsumentverket.

Att kartlägga hur proteiner är uppbyggda och hur de sköter sina uppgifter i cellen kan vara nyckeln till botemedel mot allt från cancer till malaria. Förra året var Richard Neutze, biokemiprofessor vid Göteborgs universitet, och hans forskargrupp bland de första i världen att avbilda proteiner med hjälp av mycket korta och intensiva röntgenpulser.

I en ny studie som publiceras i Nature Methods, har man testat metoden på en ny typ av protein, med goda resultat.

– Enkelt uttryckt kan man säga att vi har hittat en ny metod att skapa väldigt små proteinkristaller. Vi har även visat att det går att använda mycket små kristaller för att lösa en membranproteinstruktur, säger Linda Johansson, doktorand vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi som är förste författare till
artikeln.

Kan bli standard
Det finns två stora utmaningar när det gäller att avbilda proteiner. Det första är att skapa proteinkristaller i rätt storlek, det andra är att stråla dem på ett sätt som gör att det inte faller sönder. I Sverige finns en anläggning för synkrotrongenererad röntgenstrålning, laboratoriet Max-lab i Lund. Problemet är att den typen av teknik inte är tillräckligt ljusintensiv och därför kräver stora proteinkristaller som tar flera år att framställa.

Richard Neutze var en av forskarna som lanserade idén att man kunde avbilda små proteinprover med hjälp av fri elektronlaser som sänder ut intensiv röntgenstrålning i extremt korta pulser, pulser som är kortare än det tar ljuset att färdas över ett mänskligt hårstrå. Sedan 2009 finns en sådan anläggning i USA och det är den man använt sig av i studien.

– Att ta fram små proteinkristaller är lättare och tar kortare tid, så den här metoden är mycket snabbare. Förhoppningsvis kommer den att vara standard om några år. Just nu byggs anläggningar för röntgen med fri elektronlaser i både Schweiz, Japan och Tyskland, säger Linda Johansson.

Tog 365 000 bilder
I studien, som har genomförts av forskare från både Sverige, Tyskland och USA, undersökte man membranprotein från en typ av bakterie som livnär sig på solljus. Membranproteiner är viktiga att undersöka, eftersom de transporterar ämnen genom cellmembranet och därmed sköter kommunikationen med omgivningen och andra celler.

– Nu har vi skapat en modell av hur det här proteinet ser ut. Nästa steg är att göra filmer där man kan titta på olika funktioner hos proteinet, till exempel hur det rör sig när fotosyntesen sker, säger hon.

En viktig upptäckt var att det krävdes betydligt färre bilder för att kartlägga proteinet än man trott. Med fri elektronlaser tas 60 bilder per sekund, vilket gjorde att man sammantaget hade över 365 000 bilder att utgå ifrån. Trots det behövdes det bara 265 bilder för att skapa en tredimensionell modell av proteinet.

Deras behov av stöd lyfts fram i rapporten Prostitution i Sverige, som nu läggs fram till Socialstyrelsen.

– Vi måste börja följa FN:s barnkonvention och ge dessa flickor hjälp så fort vi får veta att något hänt, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet och huvudförfattare till rapporten.

Studien av online-sexhandeln har gjorts av Linda Jonsson, socionom och doktorand vid Linköpings universitet. Elva kvinnor mellan 18 och 25 år med erfarenhet av att erbjuda sexuella tjänster via nätet intervjuades. Alla hade haft kontakter med socialtjänsten eller barnpsykiatrin och beskrev hur de känt sig överkörda och missuppfattade.

Att stärka den uppsökande verksamheten på webben är en av de rekommendationer som författarna lägger fram för de framtida insatserna mot prostitution. Rapporten som är beställd av regeringen via Socialstyrelsen utgör i stort en utvärdering av det arbete som utförs inom de tre prostitutionsgrupperna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

– Resultatet är den mest kompletta kartläggning av sexhandeln i Sverige som någonsin gjorts, säger professor Carl Göran Svedin som lett projektet i samverkan med forskare vid Lunds universitet.
Prostitutionsgrupper inrättades i ett antal kommuner på 1970-talet. Några har lagts ned, till exempel i Norrköping. Nu återstår grupperna i Stockholm, Göteborg och Malmö, samtliga organiserade under respektive kommuns socialtjänst.

De är små organisationer – med mellan fem och tio tjänster – som arbetar uppsökande på gator och krogar, men också i viss utsträckning på Internet. De erbjuder råd och stöd, skadeprevention och behandling i form av psykoterapi.

– Jag hyser stor beundran för deras arbete som innebär ständiga möten med utsatta människor i en tuff miljö, säger Carl Göran Svedin.

I rapporten redovisas lovande resultat av två ettåriga behandlingsstudier, en med sexsäljare och en med sexköpare. Strax innan eller under behandlingens gång upphörde 80 procent av de prostituerade att sälja sex. De använde mindre droger och hade fått bättre självkänsla och livskvalitet. Köparna, som i många fall klassade sig själva som sexmissbrukare, hade upplevt ett minskat beroende, tydliga förbättringar i relationen till sin familj och starkare psykisk hälsa.

Då bägge studierna består av mätningar före och efter ett års behandling och inte är randomiserade och kontrollerade, manar forskarna till försiktighet vid tolkning av resultaten.

I den första av rapportens åtta delar redovisas utfallet av en webbaserad enkätundersökning bland drygt 5 000 personer i åldern 18-65 år. Där framgår bland annat att en tiondel av de svenska männen uppger att de någon gång köpt sex, vilket i 85 procent av fallen har skett utomlands. 0,8 procent av männen och 0,6 procent av kvinnorna har sålt sex, oftast mellan en och tre gånger. En stor majoritet vill behålla nuvarande sexköpslag trots att få tror att den bidragit till att minska sexhandeln. Kvinnorna är mer restriktiva till prostitution än männen.

Rapporten utmynnar i ett antal rekommendationer för att utveckla arbetet mot prostitution. Några exempel:
• Prostitutionsgrupperna behöver en bättre organisatorisk stabilitet och möjligheterna för personer utanför storstäderna att få hjälp måste öka. För detta kan krävas en statlig delfinansiering.
• Ett nationellt kompetenscentrum kring prostitution skulle förstärka arbetet regionalt och nationellt. För den fortsatta utvecklingen av kunskap och metoder krävs en strukturell förändring av verksamheten.
• Stramare policy på statliga myndigheter (helst även i det privata näringslivet) när det gäller upphandling av porrfria hotell, porrsurfning och utlandsvistelser.
Rapporten Prostitution i Sverige [Ref 1] är publicerad på Linköping University Electronic Press.

Kontakt:
Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri, Linköpings universitet (övergripande frågor) 0709-660740, carl.goran.svedin@liu.se
Gisela Priebe, forskare, barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet
(frågor om enkätundersökningen) 046-174428, 0733-728289, gisela.priebe@med.lu.se
Cecilia Kjellgren, forskare, barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet
(frågor om behandlingsstudierna) 0733-170841, cecilia.kjellgren@med.lu.se

Studien som letts av Per Aspenberg, professor i ortopedi vid Linköpings universitet, är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Bone och lyfts fram i veckans utgåva av British Medical Journal (BMJ).

När implantaten skruvas in i käkbenet kan det med dagens teknik ta fyra–sex månader innan benet runt skruven läkt och blivit tillräckligt starkt, så att patienten kan börja ha nytta av ingreppet.

Den ytbeläggning som utvecklats vid Linköpings universitet består av ett nanometertunt proteinskikt som fästs på metallytan. På proteinet sitter ett läkemedel av typen bisfosfonat, som normalt används mot benskörhet. Flera djurstudier har visat att denna metod gör att benet runt implantatet snabbt blir tätare och starkare.

Nu har detta för första gången prövats i människa. 16 patienter fick vardera minst två implantat, ett vanligt, och ett likadant som ytbehandlats enligt ovan. Varken patient eller tandkirurg visste vilket som var vilket. Efter sex månader kunde man mäta att den behandlade skruven hos 15 av de 16 patienterna satt påfallande mycket bättre fast. Redan efter två månader såg man på röntgen positiva förändringar intill de behandlade skruvarna. Det förekom inga komplikationer.

– Det är första gången någonsin man lyckats förstärka benet runt ett implantat med ett lokalt läkemedel i patienter, säger Per Aspenberg, professor i ortopedi, som kläckte idén att använda bisfosfonater på detta sätt.

Metoden att fästa läkemedlet på skruven utvecklades av Pentti Tengvall, professor i biomaterial, och studien utfördes av Jahan Abtahi, specialistläkare och doktorand, med stöd av Per Aspenberg. Linköpingsföretaget Addbio AB arbetar nu på att kommersialisera ytbehandlingen för olika typer av implantat i ben.

Artikel:
A bisphosphonate-coating improves the fixation of metal implants in human bone. A randomized trial of dental implants av Jahan Abtahi, Pentti Tengvall och Per Aspenberg. Bone (in press), publicerad online 10 februari 2012.
Se även BMJ 2012;344:e1376

Kontakt:
Per Aspenberg 073-3866468, per.aspenberg@liu.se

Intelligenta trafiksystem skulle kunna ta hjälp av olika typer elektroniska sensorer som känner av trafikintensiteten. Det är dock dyrt att köpa in, installera och underhålla dem. Därför lämpar sig smartphones, snart i varje kvinna och mans ficka, betydligt bättre för uppgiften. Dessa mobiler kan nämligen också utgöra sensorer och samla in information om trafikläget och skicka den till ett intelligent trafiksystem.

Enligt KTH-forskaren och doktoranden Vasileios Manolopoulos är intelligenta trafiksystem något som står och väntar på oss runt hörnet, men innan de kan göra succé finns det två problem som måste lösas.

– Alla som äger till exempel Iphone eller Android-mobiler kan vara med och bidra med information till det intelligenta trafiksystemet. Men få människor kommer att vilja det som situationen ser ut idag, säger Vasileios Manolopoulos

Han pekar på två faktorer som är kritiska: otillräcklig säkerhet, och oskyddad personlig integritet. Det är också dessa två problem han undersökt och forskat om, samt kommit fram till hur de ska lösas.
När det gäller säkerhet så måste åtkomstkontroll och inloggningsfunktion implementeras på servernivå i det intelligenta trafiksystem, och endast behöriga användare ska kunna rapportera deras position till systemet.

– De användare som missköter sig ska kunna stängas av, och deras positioner ska plockas bort från det data som används. Dessutom ska de inte längre kunna komma åt information i systemet. Det är också viktigt att ansvarsskyldigheten är stark och tydlig i systemet, likaså att se till att all information som skickas fram och tillbaka inte förvanskas, säger Vasileios Manolopoulos.

När det kommer till användarnas personliga integritet finns det också här krav som måste uppfyllas.

– För det första ska användaren vara anonym gentemot alla andra användare och enheter i systemet. För det andra så ska information som skickas in i en följd inte kunna länkas till varandra. Det vill säga att man kan spåra en användares väg från punkt A till B, säger Vasileios Manolopoulos.

Dessutom så är det bara systemet som ska kunna ha tillgång till den information som en användares smartphone skickar till systemet.

Han tillägger till sist att det rent uppenbart finns en konflikt mellan säkerheten i systemet och användaren integritet då användaren på något sätt måste logga in. Detta innebär att systemet alltid skulle kunna länka ihop användaren identitet med var hon eller han befinner sig. Detta kan lösas genom flera olika så kallade entiteter i systemet kombinerat med anonym autentisering, där en entitet ansvarar för att ha koll på identitetet och den andra ansvarar för lokaliseringsinformation.

Förutom Vasileios Manolopoulos har också forskarstudenten Sha Tao (har genomfört trafikberäkningar vilket också utgör en utmaning för intelligenta trafiksystem) och professor Ana Rusu varit involverade i forskningsarbetet. Forskningen runt intelligenta trafiksystem ingår i projektet TRAFFIC och finansierats av Stiftelsen för strategisk forskning, SSF.

För mer information, kontakta Vasileios Manolopoulos på 070 – 063 12 08 eller vama@kth.se.

Studien är baserad på undersökningar av jordgubbsplantor på tolv gårdar
runtom i Skåne. På de KRAV-märkta gårdarna, där varken bekämpningsmedel eller oorganiskt gödselmedel används, blev 45 procent av jordgubbsblommorna fullt pollinerade. På de konventionella gårdarna var motsvarande siffra 17 procent.

– Resultatet visar att pollinationstjänsten gynnas av ekologiska odlingsmetoder, vilket är en viktig faktor vid utvecklingen av ett hållbart jordbruk, säger Georg Andersson, doktorand i miljövetenskap, Lunds universitet.

Forskningen visar även att de positiva effekterna av ekologisk odling, till exempel en kvantitets- och kvalitetshöjning av bären, blir påtagliga redan inom 2-4 år efter att gården KRAV-märkts.

Forskningsresultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE.

Text: Helena Bergqvist

Det visar Elisabeth Wetterlund i sin avhandling som hon lägger fram vid avdelningen för Energisystem på Linköpings universitet. Eftersom biomassa är en begränsad resurs innebär det att förgasning till fordonsbränsle snarast leder till ökade koldoxidutsläpp.

Bioenergi spelar en viktig roll för att nå EUs mål för förnybar energi. År 2020 ska 20 procent av energin och 10 procent av fordonsbränslet komma från förnybara källor samtidigt som utsläppen av koldioxid ska minskas med 20 procent från 1990 års nivå.

För att klara målen inom transportsektorn står hoppet till utvecklingen av andra generationens fordonsbränslen, framställda genom förgasning av cellulosabaserade råvaror, som grot, det vill säga de toppar och grenar som blir över i skogsindustrins olika processer.

Men när det gäller förgasning av biomassa står målen i konflikt med varandra, visar Elisabeth Wetterlund på avdelningen för Energisystem, Linköpings universitet, i sin doktorsavhandling.

– Ser man till att biomassa är en begränsad resurs är det inte förgasningsbaserade drivmedel som ger störst bidrag till minskningen av koldioxidutsläppen, konstaterar hon.

Groten skulle exempelvis kunna bidra till en betydligt större minskning av koldioxiden som ersättning för kol.

– Tekniskt skulle det mycket väl gå att blanda in några procent grot i kolet och får stora miljövinster. Men det görs inte i särskilt stor utsträckning, kol är relativt billigt och finns i hur stora mängder som helst. Idag kostar det också för lite att släppa ut koldioxid, säger hon.

I sin avhandling har hon också studerat villkoren för en storskalig förgasning integrerad i värmeverket hos Tekniska Verken i Linköpings respektive i pappers och massabruket Billerud Karlsborg i Kalix. Här skulle storskalig förgasning kunna bli lönsamt om tekniken vidareutvecklas, om det finns en långsiktig politisk vilja samt ekonomiska incitament, typ elcertifikat.

För mer information kontakta
Elisabeth Wetterlund, 013-28 40 75
elisabeth.wetterlund@liu.se

Läs avhandlingen:
http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf;jsessionid=43139be2e43d76ab056c4dee3f27?searchId=1&pid=diva2:488688

Avhandlingen bygger på enkäter och intervjuer med patienter både före och efter vård och rehabilitering. Att bli tagen på allvar, att få en förklaring, att få bli delaktig i bedömning och behandling samt att få en individanpassad behandling var centrala faktorer för båda könen vid mottagningsbesöket, men de valde delvis att berätta om sina besvär på olika sätt. Männen hade lättare att knyta an till en positiv identitet som hårt arbetande även om kvinnorna också hade tunga arbeten. Kvinnorna uttryckte oftare rädsla att uppfattas som ”gnälliga” och befarade att de inte skulle bli tagna på allvar när de sökte vård.

Patienter med rygg- och nacksmärta upplevde sina kroppar som sköra, vilket kunde leda till att de blev rädda för att röra på sig. Oklara råd från vårdpersonalen var en viktig faktor för att de kände osäkerhet om kroppens begränsningar och blev mindre aktiva. Kvinnorna fick i högre utsträckning ett budskap om att ”ta det försiktigt” medan männen oftare fick höra att ryggsmärtan hörde till arbetet.
Avhandlingen visar också att det är viktigt att ta hänsyn till olika livsförhållanden när frågeformulär används. Kvinnor och män rapporterade besvär från dagliga aktiviteter –som personlig omvårdnad, socialt liv, sexualliv, bilkörning och lyft – i lika stor omfattning. Kvinnorna rapporterade mer av smärta, stress och bristande socialt stöd på arbetet än männen medan männen i högre grad berättade om minskad arbetstid i hemmet och minskad tid till motion i förhållande till när de var friska. Det fanns dock stora variationer inom grupperna.

Även föreställningar om behandlarrollen som kvinnlig eller manlig sjukgymnast hade betydelse. Sjukgymnasterna valde delvis att behandla på olika sätt så att kvinnliga sjukgymnaster oftare använde akupunktur, behandling för psykosomatiska sjukdomar och mer individanpassad behandling än manliga kolleger, medan manliga sjukgymnaster oftare valde att behandla med ledrörlighetsträning. Kvinnliga och manliga patienter fick dock samma behandling.

Kontaktuppgifter:
Gunilla Stenberg, som ursprungligen kommer från Ljungskile, är leg. sjukgymnast och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten sjukgymnastik, där hon kan nås på 
tel 070-6706437
e-post gunilla.stenberg@physiother.umu.se

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-52274

För de som lider av olika former av ångest kan det vara svårt att söka vanlig behandling, och tidigare har kognitiv beteendeterapi över nätet gett goda resultat. Idag när allt fler svenskar har smartphones ser projektledaren Per Carlbring flera fördelar med att utveckla ett självhjälpsprogram i mobilen.

– Eftersom du oftast bär med dig din smartphone kan den bli mer som en personlig terapeut, och finnas tillhands och coacha dig just när du har det jobbigt. Och det är heller ingen som tycker att det är konstigt att du håller på med din telefon då och då.

Personer med social fobi känner en uttalad rädsla inför en eller fler sociala situationer, som till exempel att tala inför grupp och att stå i centrum. I projektet, som kallas mSofie och ska pågå i nio veckor under våren 2012, utvärderas och jämförs två olika behandlingar av social fobi via smartphones.

– Vår förhoppning är att denna nya form av behandling ska visa sig vara både lättillgänglig och effektiv, säger Per Carlbring.

Forskarna söker nu deltagare till forskningsprojektet. För att få delta måste du lida av social fobi, vara minst 18 år och ha tillgång till en smartphone och dator med internetanslutning.

Läs mer om projektet och hur du anmäler dig.

För mer information:
Per Carlbring, professor i psykologi,
institutionen för psykologi, Umeå universitet
Telefon: 090-786 7833, 0700-400 399
E-post: per.carlbring@psy.umu.se

– Politikernas egna uttalanden får allt mindre plats i tv, tidningar och radio. Det blir ofta kortklippta uttalanden som kommentatorerna sedan får förklara, vilket får stor betydelse för hur allmänheten uppfattar det som hänt . Frågan om huruvida Håkan Juholt kunde sitta kvar som partiledare drevs till exempel av medierna. Det finns en stor kraft i det, säger Lars Nord, professor vid Mittuniversitetets centrum för medie- och kommunikationsvetenskap, DEMICOM.

När mediedrevet är igång finns det ett stort behov bland redaktionerna att publicera nästa steg. Ofta finns det lite konkreta nyheter att gå vidare med vilket gör att de politiska kommentatorerna får en central roll. Ett utspel ifrån en partikollega kan byggas ut med en förklarande intervju med kommentatorn. Till sist lever historien sitt eget liv i medierna, menar Lars Nord.

– När ingenting händer fylls utrymmet på med spekulationer för att hålla intresset vid liv. Man kan säga att medierna själva skapar historien genom att kommentera den. Inte sällan överdrivs ett förlopp och kryddas med slutsatser om avgångskrav. Kommentarerna blir också allt mer ytliga och ensidiga.

I ett kapitel i boken ”Scandalous! The Mediated Construction of Political Scandals in Four Nordic Countries” argumenterar Lars Nord för att kommentatorernas berättelser i dessa sammanhang ger dem rollen som både domare och åklagare. De får stå oemotsagda vilket gör att deras makt många gånger blir orimligt stor. Här finns ett inbyggt problem enligt Lars Nord.

– De får alltid sista ordet vilket gör varje kommentatorstolkning väldigt exklusiv. De måste också ofta leverera i all hast och förväntas provocera för att sticka ut. Det är för lite diskussion om detta och hur det påverkar politiken och demokratin.

Det förekommer också allt oftare att journalistiska artiklar eller reportage har en tolkande vinkel.  I valrörelsen 2010 var 40 procent av alla nyhetsinslag av denna karaktär. Den sakliga och opartiska nyhetstexten blandas med journalistens egna kommentarer. Fenomenet förekommer i varierande grad i alla typer av medier.

– Rent generellt blir det mer och mer journalistiskt tyckande och tolkande i relation till politikernas egna utsagor, säger Lars Nord.