Olika typer av partier i Europa har nått jämställd representation på olika sätt. Emelie Lilliefeldt har i en avhandling i statsvetenskap jämfört ett stort antal partier aktiva i Västeuropa under 1980-talet med partier i dagens Central- och Östeuropa.
– Partiers eget arbete för jämställdhet är centralt, säger Emelie Lilliefeldt. Men ett samhälle som underlättar för partier att få fler kvinnor valda, gör att fler partier blir jämställda, tillägger hon.
Olika vägar till jämställda partier i Västeuropa
Hon visar att när det omkringliggande samhället inte uppmuntrade till att sträva efter jämnt antal kvinnor och män i partigruppen, skapades jämställdhet i små vänsterpartier och gröna partier av kvotering och att partierna helt bestämde ordningen av kandidater på listorna.
I Västeuropeiska länder där kvinnor var lika aktiva som män på arbetsmarknaden och i högre utbildning, blev även partier som inte var vänster eller gröna jämställda. Det gällde stora partier som valde sina kandidater på lokal nivå, men även partier av olika storlek i länder där väljarna inte kunde ändra partiernas val av kandidater genom att personrösta. Det gällde också för partier där många kandidater blev valda i samma valdistrikt och där väljarna kunde förändra partiets listor med hjälp av personval.
Partiets egna ansträngningar av vikt även i öst
Recepten för jämställda partier i öst liknar de från Västeuropa. I Öst- och Centraleuropa har kvinnor och män ett jämställt deltagande på arbetsmarknaden och kvinnor studerar ofta i högre grad än män på universitet. Genom att jämföra jämställda partier i dagens demokratier i Öst- och Centraleuropa visar avhandlingen att de jämställda partiernas egna ansträngningar var mycket viktiga även i de nyare demokratierna. Flera av de studerade partierna var vänsterinriktade eller stod för en grön ideologi. De hade också kvinnoorganisationer eller könskvotering av kandidater till val.
Ett exempel är det lettiska regeringspartiet Jaunais Laiks, som vid flera val i rad haft lika många kvinnor som män i parlamentet. Emelie Lilliefeldts forskning visar att den stora andelen välutbildade kvinnor i landet gjorde att det fanns flera högkvalificerade kvinnor som kunde engageras i partiet. Flera av kvinnorna kunde senare dra fördel av att partiet konstruerat sina listor strategiskt och av att Lettland har ett personvalsystem där väljarna har stort inflytande över vem som blir vald.
– Personval kan vara både bra och dåligt för jämställdheten, säger Emelie Lilliefeldt. Hur personval faktiskt påverkar jämställdheten i partigruppen beror mycket på partierna själva.
När partierna låter kvinnor ta plats får de också i regel stöd från väljarna. Välkända kvinnliga politiker kan vara lika bra röstmagneter som män, visar studien av lettiska partier.
Disputation
Emelie Lilliefeldt är doktorand vid statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet och på BEEGS, Baltic and East European Graduate School, Södertörns högskola.
Avhandlingens titel är ”European Party Politics and Gender: Configuring Gender-Balanced Parliamentary Presence”.
Disputationen hålls den 9 december klockan 13.00-15.00 på Södertörns högskola i lokal MB503.
Opponent är professor Richard Matland, Loyola University Chicago.
Kontaktinformation
Kontakt: Emelie Lilliefeldt: 08-608 45 90 eller emelie.lilliefeldt@sh.se
Kiselkarbid är ett attraktivt material för elektronik som ska tåla hög effekt, hög frekvens och hög temperatur, till exempel i elbilar. Men tillverkningen är tidsödande och därmed dyrbar. Genom att tillsätta klorgas i processen kan man lösa problemet, enligt forskare vid Linköpings universitet som skrivit en översikt i tidskriften Chemical Reviews.
Forskningsavdelningen Halvledarmaterial vid LiU har arbetat med kiselkarbid (SiC) i 25 år och är nu världsledande på att framställa materialet med så kallad epitaxiell tillväxt. Tekniken har kommersialiserats av företaget Norstel med fabrik i Norrköping.
Nu är det dags för ett teknikskifte som kan sänka priset och öka användningen av materialet. Det handlar om att tillföra klor samtidigt med den kiselhaltiga silangasen och kolkällan i form av lätta kolväten.
– Priset är en av de faktorer som bromsat genomslaget för kiselkarbid, särskilt som kiselpriset pressats till en låg nivå, säger Henrik Pedersen, forskarassistent och huvudförfattare till artikeln som nu publiceras i Chemical Reviews – en tolvtaggare bland vetenskapliga tidskrifter.
Med den traditionella epitaximetoden bildar silangasen i gasmolnet den instabila föreningen SiH2. När man tillför klorgas bildas i stället SiCl2, en betydligt stabilare förening, vilket gör att man sätta upp farten utan att riskera att det bildas kiseldroppar som förstör ytan.
Först på kristallytan slås kolet ihop med kislet, och då avgår kloret som gasformigt klorväte (HCl). Detta måste tas omhand för att inte orsaka rost i apparaturen.
Att göra så ”tjocka” lager man eftersträvar, cirka 0,2 millimeter, tar normalt två dygn. Med klor i processen gör man det på en eftermiddag utan att materialkvaliteten försämras. Det betyder 20-faldigt minskade kostnader i värmeenergi, gas och slitage.
Kiselkarbid vinner över kisel i tillämpningar där det krävs hög elektrisk spänning, hög frekvens och hög temperatur. Ett aktuellt exempel är elbilar och elhybridbussar.
Men klormetoden har mött visst motstånd från tillverkarna, där det finns en oro för restprodukten HCl. Nu har emellertid det amerikanska elektronikföretaget Cree, som främst arbetar med belysning, implementerat metoden liksom Linköpingsforskarnas sydkoreanska samarbetspartner LG Electronics.
– Vi behöver forska vidare på vilken klorkemi som är den bästa och hur vi kan göra kiselkarbidtekniken ännu bättre och billigare, säger Henrik Pedersen.
Artikel: H. Pedersen, S. Leone, O. Kordina, A. Henry, S.-I. Nishizawa, Y. Koshka och E. Janzén. Chloride-based CVD growth of silicon carbide for electronic applications. Chemical Reviews Articles ASAP, 2 december 2011.
Kontakt:
Henrik Pedersen, 013-288983, 073-6911572, henke@ifm.liu.se
Semiconductor Materials Group
Under 2010 ökade den samlade kostnaden för skogsbränsle från 170 till 173 kr/m3, en ökning med ca 2 procent.
– Kostnaderna för grenar, toppar och klena träd ökade, medan de minskade för
bränsleved och stubbar, säger Torbjörn Brunberg vid Skogforsk.
Men enkäten omfattar en tidsserie på bara två år, så det är för tidigt att se några
trender.
Kontaktinformation
Kontakt
Torbjörn Brunberg, Skogforsk: 018-18 85 63, torbjorn.brunberg@skogforsk.se
Ett internationellt team av forskare från olika vetenskapliga inriktningar har rekonstruerat koldioxidhalterna (CO2) och klimatutvecklingen mellan Atlanten och det Södra ishavet under övergången mellan tidsperioderna Eocen och Oligocen. Resultaten bygger på mätningar av molekyler från marina alger.
– CO2 följer global nedkylning under den tiden. Det är viktigt att visa att det finns tydliga kopplingar mellan CO2 och klimatförändringar. Det är ytterligare ett bevis på att CO2 har en primär påverkan på klimatet, säger geokemisten Mark Pagani vid Yale University, USA, som lett studien.
Uppsala universitet har bidragit till denna forskning genom att studera cellstorleken hos de marina algerna kokkolitoforider. Cellstorleken är en viktig indikator på hur organismen tillväxt har sett ut. Genom att studera fossil kunde forskaren Jorijntje Henderiks vid Institutionen för Geovetenskaper, Uppsala Universitet, visa att små alger hade bättre förutsättningar att överleva de drastiska klimatförändringar som inträffade för 34 miljoner sedan.
– CO2 är grundläggande för marina alger, som binder CO2 genom fotosyntesen. Därför är det intressant att minskningen av CO2 sammanfaller med en markant ökning av alger med små celler, som behöver mindre CO2 för att växa och föröka sig än arter med stora celler, säger Jorijntje Henderiks.
Utifrån sambandet mellan växthusgaser, nedisning och havsnivån drar artikeln slutsatsen att en minskning av CO2 var en avgörande förutsättning för den globala nedkylningen och nedisningen av Antarktis som inleddes för cirka 34 miljoner år sedan.
Forskningen stöddes av Yale Universitet (Department of Geology and Geophysics), the National Science Foundation (USA), NERC (England) och Kungliga Svenska Vetenskapsakademien genom medel från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelsen.
För mer information, kontakta Jorijntje Henderiks, tel: 018-471 2316, Jorijntje.Henderiks@geo.uu.se
Mark Pagani, Matthew Huber, Zhonghui Liu, Steven M. Bohaty, Jorijntje Henderiks, Willem Sijp, Srinath Krishnan Robert M. DeConto, “The Role of Carbon Dioxide During the Onset of Antarctic Glaciation”, Science 2-Dec-2011
Vad gör vi egentligen när vi tänker? Gör vi det främst med begrepp eller med bilder? Filosofin definieras ofta som ett begreppsligt vetande och skiljs därmed från konstens bildvärld. Samtidigt förenas konstnären och filosofen i ansatsen att närma sig verkligenheten genom att fjärma sig från den.
I boken ”Att tänka i skisser” är Marcia Sá Cavalcante Schuback ute efter det filosofiska tänkandets rörelser. Skisser förstås här som formande rörelser snarare än som förberedelse till en form eller som en ofullbordad form.
I en rad essäer vidgas utrymmet mellan bildens fiktioner och begreppens abstraktioner. Marcia Sá Cavalcante Schuback vänder blicken mot det område som finns mellan filosofin och konsten – mellan begreppet och bilden. I detta mellanläge finns rörelsen. Boken är således en undersökning, inte om en form utan om rörelsen mot en form, där ”form” kan stå för ett begrepp, en tanke eller en bild.
Det finns en lång tradition i filosofin att tänka i former. Begrepp förenar olika föreställningar i en enhet, som kan bli en generalisering och vi ser det som en bild. Essäerna i boken utforskar och uppvärderar det tänkande som inte utgår från det redan färdigtänkta, utan som i stället är en ständig tanketillkomst.
– I stället för att bli fixerade i de begrepp vi har vill jag fånga det ”kommande till” – själva sökandet mot – en form som jag kallar mellantydighet, säger Marcia Sá Cavalcante Schuback.
Hon tar i sin bok upp vissa grundtankar kring filosofiska begrepp. Hur hör till exempel bild och tolkning till varandra? Här uppstår i boken ett möte mellan filosofer och konstnärer, när Marcia Sá Cavalcante Schuback beskriver såväl filosofer som Kant, Husserl och Heidegger som konstnärer som van Gogh och Rembrandt och sätter dem i dialog med varandra. Bildkonsten, som också är en konst för att söka former, har något att lära filosofin menar hon.
– Abstraktionen i bildkonst kan kopplas till tänkandets abstraktioner. Bildkonsten kanske kan förtydliga de paradoxer i livet och i den mänskliga tillvaron på ett sätt som det rationella språket inte kan, säger Marcia Sá Cavalcante Schuback.
Marcia Sá Cavalcante Schuback är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har tidigare undervisat i filosofi vid Universidade Federal do Rio de Janeiro, översatt bland annat Martin Heideggers Sein und Zeit till portugisiska och skrivit flera böcker, senast på svenska Lovtal till intet.
Att tänka i skisser är utgiven på Glänta produktion.
Kontaktinformation
Kontakt: Marcia Sa Cavalcante Schuback, marcia.cavalcante@sh.se, tel: 070-732 75 68
Inom miljöpolitiken diskuteras sällan en förändring av samhällsstrukturen utan uppmärksamheten är riktad mot medborgarnas ansvar och de förändringar människor kan åstadkomma i sin vardag. Politikens och det offentligas ansvar tonas ner när debatten handlar om att få fler att åka kollektivt, köpa ekologisk mat och byta till grön el.
– Olika informationskampanjer inom Sverige och EU fokuserar på det enkla – att byta glödlampor, minska användning av varmvatten och undvika produkter med onödiga förpackningar, säger sociologiforskaren Ylva Uggla, som har skrivit boken tillsammans med Linda Soneryd vid Göteborgs universitet.
– De stora tekniska systemen hanteras som ofrånkomliga och blir därför sällan föremål för diskussion. Systemen är en central del av vår vardag men är nästan osynliga för oss, säger Ylva Uggla.
Förändra samhällets struktur
För de flesta av oss är det självklart att ha rinnande vatten, fungerande avlopp, ljus och värme. Vi funderar egentligen inte över att vi är energikonsumenter när vi tvättar våra kläder, ringer, lagar mat och duschar.
Miljörörelsen har genom åren försökt väcka frågan om samhällets struktur och funktionssätt och kommit med genomgripande samhällskritik. De vill diskutera frågor kring hur samhället kan ställas om för att en strukturförändring. I dag betonas i stället teknikutveckling, lärande, reflektion och marknadsmekanismer inom rådande strukturer som lösningar på miljöproblemen.
– Det finns många människor som uttrycker ett stort miljöintresse och engagemang men som tycker att det är svårt att leva miljövänligt på grund av ett jäktat vardagsliv. Miljövänliga alternativ som till exempel att avstå från bilresande ses som oförenligt med andra krav i vardagslivet. Miljöhänsyn kan upplevas som ett hinder för att hinna med ett yrkesliv, hem och fritidsaktiviteter, säger Ylva Uggla.
Avstå från bekvämligheter
Det är inte i första hand medvetenhet och engagemang som gör att människor lever miljövänligt utan de resurser de har tillgång till. För även om människor med högre inkomster kan välja dyra ekologiskt odlade varor och ägna semestern åt ekoturism, konsumerar och reser de i regel mer än människor med lägre inkomst.
– För diskussionen om att leva miljövänligt handlar inte om mer genomgripande förändringar som att sluta resa, drastiskt minska sin konsumtion eller avstå från bekvämligheter och modernitet.
– Tvärtemot är det så att människor, som går ett steg längre än de enkla lösningarna och försöker leva så miljövänligt som möjligt, till exempel genom att avstå från konsumtion, utmana gränser och normer – de möter ofta motstånd och människor som ifrågasätter deras sätt att leva, säger Ylva Uggla.
Varför är det så svårt att förändra?
Skillnaden i miljöpåverkan mellan befolkningsgrupper inom Sverige sammanfaller alltså med inkomster och materiell resursfördelning. Detsamma gäller mellan länder – skillnaden är stor mellan hur fattiga och rika länder påverkar miljön.
– Trots allt tal om hållbar utveckling verkar en västerländsk livsstil i grunden upprätthålla ett ohållbart system med överkonsumtion och exploatering av jordens resurser.
Men varför är det så svårt att förändra samhället i en mer miljövänlig riktning när de flesta verkar vara överens om att det är viktigt? Och varför läggs ansvaret för miljön på individen när samhället till stora delar är uppbyggt kring fortsatt konsumtion och omfattande energianvändning?
– Det finns inga enkla svar men engagemang och debatt kan bidra till att tydliggöra den politiska dimensionen och komplettera bilden av de många enkla lösningarnas politik, avslutar Ylva Uggla.
För mer information kontakta Ylva Uggla: ylva.uggla@oru.se eller tel 073 034 70 59
På 30 hyggen i Hälsingland har forskarna under fyra år undersökt effekterna av att kombinera olika skademinskande åtgärder.
– Resultaten visar på goda möjligheter att kostnadseffektivt kunna hantera snytbaggeproblemet i Norrland utan att använda insektsgifter, säger professor Göran Nordlander vid institutionen för ekologi, SLU.
Viktigast för att uppnå god plantöverlevnad är en bra markberedning där plantorna sätts i den rena mineraljorden. Att använda plantsortiment med något grövre stamdiameter ökar överlevnaden ytterligare.
Plantering tredje våren efter avverkningen ger också bättre överlevnad än plantering ett år tidigare. I Norrland kan en senare plantering vara ett bra alternativ, eftersom konkurrerande vegetation där är ett mindre allvarligt problem än i södra Sverige
Plantor skyddade med en seg beläggning innehållande sand klarar sig under de norrländska förhållandena mycket bra mot snytbaggeskador utan ytterligare motåtgärder.
Läs mer
Nordlander, G., Hellqvist, C., Johansson, K. & Nordenhem, H. 2011. Regeneration of European boreal forests: Effectiveness of measures against seedling mortality caused by the pine weevil Hylobius abietis. Forest Ecology and Management 262: 2354-2363
Kontakt
Goran.Nordlander@slu.se , 018- 67 23 65 SLU,
Institutionen för ekologi, Enheten för skogsentomologi
Musik påverkar människan starkt och musikindustrin omsätter ofantliga belopp. Den tekniska utvecklingen innebär samtidigt att musikbranschen tvingas till omfattande förändring och nyorientering. Ett resultat av detta kan paradoxalt nog bli en återgång till 1950-talets medielandskap. Socialantropologen Hasse Huss har i det nya numret av Framtider bland annat talat med Google-kodens författare Andreas Ekström:
– Om vi nalkas en ”entitetskultur”, där varje låt bedöms för sig och inte i som del av ett album, är vi på sätt och vis tillbaka i tiden när jukeboxen var kung. Inte för inte har internet kallats den himmelska jukeboxen.
Snabb teknisk utveckling verkar dock inte ha fört med sig en modernisering av könsrollerna inom musikbranschen. Snarare tvärtom. Anna Öström skriver om hur kvinnor inom den elektroniska dansmusiken i högre grad än männen måste bevisa att de behärskar teknologin för att tas på allvar.
– Och när en dj på en Stockholmsklubbs hemsida sommaren 2011 uttryckte åsikten att man borde boka fler kvinnliga dj:s, ledde detta till närmare 800 hetsiga kommentarer, flåsande i telefonen och till och med dödshot, berättar Anna Öström, själv dj på den elektroniska dansmusikscenen.
Föråldrade könsroller präglar även den populärmusikaliska historieskrivningen. Det radikala 1960-talets manliga rockrebell är fortfarande normen inom populärmusiken, menar historikerna Johan Bergman, Mikael Byström och Nikolas Glover. De citerar också musikskribenten Elijah Wald som menat att musikhistorien som regel berättats av män som snarare samlat på skivor än dansat till dem.
Föreställningar om tjej- respektive killmusik och om tjejers begränsade möjligheter att lyckas i musikbranschen lever också kvar bland dagens unga tjejer, visar genusvetaren Ann Werner.
– Tung hiphop och rock betraktas som ”seriös” musik och associeras med killar. En tjej som lyssnar för mycket på sådan musik riskerar att stämplas som okvinnlig. Många tjejer tycker också att rockmusik gör sig bättre med manliga, mörka röster, och ser därför inga möjligheter att lyckas som sådana artister, även om de skulle vilja.
Framtider är en populärvetenskaplig tidskrift från Institutet för Framtidsstudier.
För mer information kontakta redaktionen:
Susanne Alm 08 – 402 12 01 eller Mattias Tydén 08 – 402 12 37
eller gå in på www.framtidsstudier.se där du kan ladda ner tidskriften.
Institutet för Framtidsstudier tar fram kunskapsunderlag om de stora framtidsfrågorna och verkar för en offentlig framtidsdebatt. Nuvarande forskningsprogram har en samhällsvetenskaplig och humanistisk profil. Vi studerar hur människor ordnar sina liv och hur samhällets olika organisationer griper in i och påverkar levnadsvillkoren. Vi analyserar samspelet mellan det lokala och det globala, mellan människor, företag och organisationer.
Att demokratisera ett land kan kräva dramatiska uppbrott. Flera klassiska statsvetenskapliga studier har tidigare betonat vikten av en demokratisk kultur och långsamma reformer för att demokratiseringsprocessen ska lyckas. Nu visar tre forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet, Patrik Lindenfors, Fredrik Jansson och Mikael Sandberg, att demokratisering oftast är en mycket snabb process. I själva verket ligger mediantiden för övergångar mellan diktatur och demokrati på enbart 2,4 år. Övergångar i den andra riktningen sker ännu snabbare, oftast från ena dagen till den andra. Slutsatserna kommer från en analys av alla övergångar mellan diktatur och demokrati som någonsin skett.
Forskargruppen, som består av en biolog, en matematiker och en statsvetare, har använt sig av ett evolutionärt angreppssätt och studerat institutionella förändringar som skett i världens länder. På så sätt har ett evolutionärt landskap av hur politiska system förändrats genom historien blottlagts. I detta landskap visade sig diktatur och demokrati vara stabila politiska system medan övriga möjligheter antingen inte uppstått eller fungerat som mycket kortvariga mellanstationer.
– De flesta reformer har antingen varit förändring inom diktatoriska eller demokratiska system, medan det varit mycket ovanligt med reformer som lett till gradvisa övergångar däremellan. I de fall övergångar mellan de båda stabila politiska systemen faktiskt skett har dessa övergångar varit mycket snabba, säger Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap.
Resultaten är del av ett större projekt för att försöka förstå samhällsförändringar som en evolutionär process.
– Det finns både intressanta skillnader och intressanta likheter mellan biologisk evolution och hur kultur och samhällen förändras över tid. Förståelsen av det naturliga urvalet har revolutionerat biologin och gett oss verktyg att förstå fenomen som annars vore obegripliga. Frågan är om det går att formulera en liknande teori för kulturförändring, säger Patrik Lindenfors, docent i zoologi.
Fakta om evolutionär kulturforskning
Evolutionär kulturforskning är ett växande tvärvetenskapligt forskningsfält. I Sverige finns ämnet representerat vid Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet. Där arbetar bland annat biologer, matematiker, statsvetare, historiker, antropologer, arkeologer, lingvister, sociologer och psykologer för att tillsammans försöka förstå kulturförändring. Centret startades 2007 av biologen Magnus Enquist och historikern Arne Jarrick.
Resultaten av studien presenteras i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE.
För mer information kontakta gärna:
Patrik Lindenfors (docent i zoologi), Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, tfn 08-559 24 341, e-post patrik.lindenfors@zoologi.su.se
Fredrik Jansson (forskarstuderande i matematik), Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 55, e-post fredrik.jansson@intercult.su.se
Mikael Sandberg (professor i statsvetenskap), Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, mobil 070-493 66 19, e-post mikael.sandberg@hh.se
Trots att klimatfrågan är ett av de största miljöhoten som människan stått inför verkar det omöjligt att hitta en politisk lösning. Men vi kan dra lärdomar av hur tidigare svårlösta miljöproblem har hanterats och åtgärdats. I en nyutkommen bok diskuterar Örebroprofessorn Rolf Lidskog och 21 andra miljöforskare från hela världen samspelet mellan vetenskap och politik i internationella förhandlingar om miljöfrågor.
– Vissa svårlösta miljöproblem har faktiskt visat sig möjliga att åtgärda. Luftföroreningar är ett exempel på ett gränsöverskridande miljöproblem där politik och vetenskap verkligen lyckades utveckla och genomföra åtgärder för att få ner utsläppen, säger Rolf Lidskog, professor i sociologi vid Örebro universitet, som tillsammans med kollegan Göran Sundqvist, professor vid Universitetet i Oslo, är redaktör för boken Governing the Air. The Dynamics of Science, Policy, and Citizen Interaction, utgiven på MIT Press.
Bokens upprinnelse är en internationell konferens om vetenskapens roll i internationella miljöförhandlingar som de båda forskarna arrangerade för sex år sedan.
– Det var inte bara samhällsvetare som anmälde sig, utan även en rad naturvetenskapliga experter, förhandlare och politiker. Så eftersom intresset visade sig vara så stort, beslutade vi oss för att skriva en bok på samma tema.
Gick att lösa snabbt och effektivt
– Vi bjöd in några av de främsta forskarna i världen att författa olika kapitel, och vi fick ett väldigt positivt gensvar. Att MIT Press, som är ett av de mest ansedda förlagen på detta område, har publicerat boken, ser vi som ytterligare ett tecken på hur relevant den är.
En viktig utgångspunkt för boken är att man kan lära mycket från andra miljöproblem, och långväga luftföroreningar är ett positivt exempel som därför analyseras i detalj i boken. För fyrtio år sedan kom starka larmrapporter om försurade utsläpp som drabbade såväl sjöar som skogar i norra Europa. Samtidigt fanns det starka krafter på kontinenten, inte minst kolindustrin och länder som var beroende av denna industri, som förnekade att det var ett problem och var kritiska till internationella avtal.
– Men det vände väldigt snabbt. Internationella avtal skapades och allt högre krav ställdes på länder att minska sina utsläpp. Krav som länderna faktiskt har uppfyllt.
– Även om alla problemen med luftföroreningar inte är helt lösta, är det ändå ett faktum att vissa utsläpp har kunnat regleras snabbt och effektivt. Flera av forskarna i boken tar upp just detta och förklarar varför ett miljöproblem som till en början verkade så svårt att hantera ändå kunde regleras och åtgärdas.
Krävs engagerade medborgare
En annan fråga som diskuteras i boken är medborgarnas roll.
– Tidigare var det vanligt att naturvetenskapliga experter och politiker tillsammans utarbetade förslag på åtgärder som sedan genomfördes i samhället. Men i dag är det inte lika enkelt, eftersom det finns ett betydligt större behov av att göra medborgarna delaktiga.
Det kan handla om att medborgare måste skapa tryck på politiker och industri för att något ska hända, medan det i andra fall är viktigt att motivera medborgarna att arbeta för en hållbar utveckling.
– Ytterst sett handlar ju miljöfrågan, som andra politiska frågor, om vilket samhälle vi vill skapa. Ett alltmer globaliserat samhälle, komplicerad vetenskap och gränsöverskridande miljöproblem innebär att nya och omfattande krav ställs på politiken, och det krävs aktiva och engagerade medborgare för att samhället ska kunna hantera dagens miljöutmaningar.
De beräknar att tinande permafrost kommer att leda till kolutsläpp motsvarande all global avskogning, men den beräknade klimatuppvärmningen kan vara upp till 2,5 gånger större.
Under de senaste åren har nya studier visat att stora mängder växthusgaser frisläpps från bränder eller bubblar upp ur sjöar i den Arktiska tundran. Mer än 1 700 miljarder ton organiskt kol beräknas vara bundet i ständigt frusen mark, eller permafrost, det motsvarar ungefär dubbelt så mycket kol som finns i atmosfären eller fyra gånger alla mänskliga utsläpp under modern tid. När permafrosten tinar till följd av ökande temperaturer bryts det organiska materialet ned av bakterier och frisläpps i form av koldioxid och metan.
Den nya studien bygger på en kollektiv bedömning av en internationell expertgrupp under ledning av Edward Schuur vid University of Florida. I en enkätundersökning bedömdes hur mycket permafrost som förväntas tina, hur mycket kol som skulle frisläppas till följd av det och slutligen hur stor del av kolet som frisläpps som metan. Metan är en kraftigare växthusgas än koldioxid och orsakar därför mer uppvärmning. Forskarna uppskattar att mängden kol som frisläppts till år 2100 kommer att vara mellan 1,7 till 5,2 gånger högre än vad som rapporterats i flera aktuella modellbaserade studier. Forskarna konstaterar i artikeln att dessa nivåer är oroväckande och säger vidare att mer data behöver samlas in och att mer sofistikerade modeller behöver utvecklas för att testa de hypoteser som presenteras i denna studie.
Fyra av medlemmarna i expertgruppen bakom studien är verksamma vid Stockholms universitet: Gustaf Hugelius, Britta Sannel och Peter Kuhry vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi och Patrick Crill vid Institutionen för geologiska vetenskaper.
– Här finns två mycket viktiga budskap, det första är att potentialen för växthusgasutsläpp från tinande permafrost är mycket stor, men, vi vill också peka på de stora osäkerheterna i den här typen av studier och behovet av att vidareutveckla modeller, säger Gustaf Hugelius. Till exempel, om tinande permafrost innehåller mycket is kan marken kollapsa i så kallad termokarst. Då kan sjöar bildas och från dessa frigörs stora mängder metan.
– I dagsläget tar globala karteringar och modeller inte hänsyn till småskalig variation och processer i landskapet, vilket leder till stora osäkerheter i skattningarna. Processer som termokarst måste tas med i modellerna för att uppskattningarna ska bli säkrare, säger Britta Sannel.
Artikel i tidsskriften Nature: ”Climate change: High risk of permafrost thaw”
Ytterligare information
Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi och Bert Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet. Tel: 08-674 78 73 eller 070-797 29 52, e-mail: gustaf.hugelius@natgeo.su.se
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 64 000 studenter och 5 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.
Till följd av fetma, särskilt bukfetma, ökar risken att få typ 2-diabetes. Detta är känt sedan länge. Däremot är det okänt hur övervikt ger ökad diabetesrisk. I sitt avhandlingsarbete visar Mikael Lilja att hormoner bildade i fettväven skulle kunna vara en länk som förklarar varför risken ökat. I norra Sverige har förekomsten av fetma (= BMI över 30) ökat med 50 % mellan 1986 och 2004 i åldrarna 25-64 år. Störst var ökningen bland unga män och kvinnor. År 2004 hade nästan var femte individ ett BMI över 30. Glädjande nog har BMI inte ökat ytterligare mellan 2004 och 2009, och det genomsnittliga midjeomfånget har minskat något.
Förekomsten av diabetes har inte ökat i Norr- och Västerbotten mellan 1990 och 2009. Däremot har blodsockernivåerna stigit, återigen mest bland unga män och kvinnor. Även förekomsten av förstadier till diabetes har ökat i åldrarna 25-64 år. Hos kvinnor har förekomsten av förhöjt fasteblodsocker ökat från 4,5 % till 7,7 % mellan de undersökta åren. Förekomsten av nedsatt glukostolerans uppmätt vid en sockerbelastning ökade hos både män och kvinnor. Hos kvinnor sågs en fördubblad förekomst till 14,5 % och hos män en trefaldig ökning till 10,1 %.
– Att övervikten och blodsockret stiger mest bland unga vuxna är illavarslande, liksom ökningen av förstadier till diabetes. Hela samhället behöver aktiveras för att försöka motverka den negativa trenden, säger Mikael Lilja.
Kroppens fettceller signalerar genom att bland annat frisätta hormonerna leptin [Ref 3] ochadiponectin till blodet, vilket påverkar hela kroppen. Nivåerna i blodet av dessa hormon ändras vid fetma. Förhöjda nivåer av leptin liksom sänkta nivåer av adiponectin, vilket ses vid fetma, visar sig i avhandlingen förutsäga stigande blodsocker och ökad risk att insjukna i diabetes.
Indier har en betydligt ökad risk att insjukna i diabetes även vid måttlig övervikt. Avhandlingen har undersökt hur nivåerna av leptin skiljer sig åt mellan individer av olika etnisk bakgrund. Det visar sig då att indier har de högsta nivåerna av leptin följt av en afrikansk befolkning medan svenskar har de lägsta nivåerna.
– Det är möjligt, men långt ifrån bevisat, att en del av den ökade risken för indier att få diabetes skulle kunna bero på hormonet leptin, säger Mikael Lilja.
Vid frågor, kontakta gärna Mikael Lilja, doktorand i allmänmedicin:
mikael.lilja@jll.se, 070-520 60 06
Länk till avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-49398
– Våra upptäckter är intressanta eftersom stora och lämpliga lagringsplatser för koldioxid inte finns överallt. Preliminära simuleringar visar att de hålrum vi undersökt kan lagra 250 miljoner ton koldioxid, vilket motsvarar alla utsläpp från stora utsläppskällor i regionen i närmare 20 år, säger Filip Johnsson, professor i Uthålliga energisystem på avdelningen för Energiteknik vid Chalmers.
Sedan drygt två år har forskare från Sverige, Norge och Danmark undersökt lagringsmöjligheter i regionen, tekniska lösningar och infrastruktur i ett EU-finansierat projekt. Målet har varit att hitta robusta lösningar för koldioxidhantering, som inkluderar avskiljning, transport och säker lagring (så kallad CCS-teknik, Carbon Capture and Storage). Det skulle förutom minskad klimatpåverkan även bidra till att behålla utsläppsintensiv industri.
Den 7 december hålls projektets avslutningskonferens i Oslo där representanter för myndigheter, industri och akademi i Norge och Sverige diskuterar resultaten.
Filip Johnssons forskargrupp på Chalmers, som är världsledande på tekniken att avskilja koldioxid, har varit ansvarig för att bedöma relevant teknologi för att fånga in koldioxid från sju enskilda anläggningar. Chalmersforskarna har tillsammans med industri, myndigheter och akademi i regionerna kring Kattegatt undersökt möjligheter för avskiljning, transport och lagring, samt kostnaderna för det hela. Forskare vid Göteborgs Universitet har analyserat de juridiska förutsättningarna för att skapa en integrerad infrastruktur för transport och lagring av koldioxid mellan länderna.
Mot tekniken talar att den är omtvistad och förhållandevis kostsam jämfört med vad det i dagsläget kostar att släppa ut koldioxid. Även om kostnaden för CCS-tekniken förväntas gå ner så har politikerna ett stort ansvar för att se till att klimatfrågan hamnar i fokus genom att öka kostnaden för att släppa ut koldioxid, menar forskarna. Detta krävs för att CCS skall kunna bidra till att begränsa utsläppen.
– Det är bråttom att möta klimathotet och därför behöver vi nu alla tillgängliga tekniker och åtgärder. Svensk och europeisk energidebatt och politik baseras fortfarande på idén att vi står inför ett val mellan olika tekniker och åtgärder. Men faktum är att vi behöver samtliga om vi skall ha en chans att klara de nödvändiga utsläppsminskningarna: vindkraft och andra förnybara tekniker, energieffektiviseringar, avskiljning och lagring av koldioxid och kärnkraft, säger Filip Johnsson.
Idag står västvärlden för merparten av de utsläpp som redan har skett. Det medför ett ansvar att dels minska egna framtida emissioner, dels bidra till den nödvändiga teknikutvecklingen, menar Filip Johnsson.
– Att tro att länder med en stark ekonomisk utveckling och stora tillgångar av kol inte skulle använda dessa resurser är naivt. CCS är därför en absolut nödvändighet om ökningen av temperaturen skall begränsas, säger han.
Forskarna vid avdelningen för Energiteknik konstaterar att kolförbrukningen i bland annat Kina ökar enormt just nu. Sannolikt den utvecklingen fortsätta under lång tid framöver eftersom Kinas och världens kolresurser är enorma. De globala kolresurserna är i sig det största hotet mot en minskning av emissionerna och därmed en begränsning av temperaturökningen, anser forskarna.
Projektet är delfinansierat av Telemarks Fylkeskommune, Vestfold Fylkeskommune, Innovasjon Norge, Västra Götaland Regionen, Energimyndigheten och Europeiska Regionala Utvecklingsfonden (Interreg IVA). Det består av fyra delprojekt som ska:
• studera lagringsmöjligheterna i regionen och leds av Institutt for Geologiske fag vid Oslo Univeristet.
• utreda hur koldioxid bäst kan hanteras och transporteras från utsläppskälla till lagringsplats och leds av Telemark Teknisk Industrielle Utviklingssenter, Tel-Tek, i Porsgrunn.
• utvärdera möjliga avskiljningslösningar och kostnader för dessa för varje enskild anläggning samt analysera möjliga utvecklingsvägar och juridiska frågeställningar för CCS i regionen.
• förmedla kunskap från projektet och öka den generella kunskapsnivån bland de beslutsfattare som kommer att vara inblandade i en eventuell utbyggnad av en CCS infrastruktur i regionen.
Mer information:
Filip Johnsson, Avdelningen för energi och miljö, energiteknik, 031 772 14 49, filip.johnsson@chalmers.se
Jan Kjärstad, projektledare, Avdelningen för energi och miljö, energiteknik, 031 772 14 54, kjan@chalmers.se
– Studien tyder på att glutamat är ett skonsamt och ofarligt sätt att ge hjärtat stöd i samband med en operation, och det är just hos de svårast sjuka som vi har sett tydliga positiva effekter, säger han.
Vid en hjärtoperation utsätts hjärtat för stora påfrestningar, bland annat på grund av syrebrist. Hjärtsvikt är därför den vanligaste orsaken till förlängda vårdtider, svåra komplikationer och dödsfall efter en operation.
Mot bakgrund av detta har Mårten Vidlund undersökt om ett tillskott av den kroppsegna aminosyran glutamat kan förbättra hjärtats möjligheter att återhämta sig efter ett kirurgiskt ingrepp. Glutamat finns naturligt i våra kroppar och spelar en viktig roll i cellernas energiproduktion. Tidigare forskning har visat att den får en särskild roll som alternativ energikälla när hjärtat utsätts för syrebrist.
861 patienter i studien
– Tanken med att använda glutamat är att skapa bästa möjliga förutsättningar för att hjärtat själv ska sköta återhämtningen. Fördelen är att det är mer skonsamt än den konventionella behandlingen med hjärtstärkande, så kallade inotropa, mediciner, som sliter på hjärtat och till och med kan förvärra den bakomliggande hjärtmuskelskadan.
Studien omfattar 861 patienter som genomgått en kranskärlsoperation i Örebro, Linköping och Karlskrona. Den grupp patienter som behandlades med glutamat fick lösningen intravenöst under operationen och två timmar efter.
Undersökningen visade att för de patienter som haft svårast kärlkramp före operationen minskade risken att drabbas av svår hjärtsvikt efter ingreppet.
Inga skadliga biverkningar
– Även för patienter med uppenbar eller förväntad vänsterkammarsvikt vid avveckling av hjärt- och lungmaskin såg vi en positiv effekt.
Mårten Vidlund ser också möjligheter för att behandling med glutamat skulle kunna användas i andra sammanhang, till exempel vid så kallade ballongsprängningar och vid akut hjärtinfarkt.
– Glutamat tycks hjälpa hjärtat att hämta sig efter syrebrist, och vår studie visar inte på några skadliga biverkningar som talar emot dess användning, konstaterar han.
Mårten Vidlund är överläkare på Kärl-Thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro. Han presenterar sina resultat i doktorsavhandlingen Glutamate for Metabolic Intervention in Coronary Surgery.
För mer information, kontakta Mårten Vidlund, 070-683 56 60.
Syftet med Susanne Strands nya bedömningsinstrument är att förhindra fortsatt förföljelse som i värsta fall kan leda till våld. För att identifiera och riskbedöma stalkare, personer som förföljer och trakasserar någon annan, har hon forskat fram instrumentet Stalking Assessment Screen (SAS) tillsammans med två kollegor i Melbourne, Australien.
Återkommande trakasserier är något som många politiker, handläggare och myndighetspersoner råkar ut för.
– Låt säga att en anställd på ett stort företag misskött sig och blivit av med jobbet. Personen är missnöjd och börjar därför trakassera och förfölja någon på företaget. För att förhindra att en sådan situation leder till våld, bör man så tidigt som möjligt ”screena” för att bedöma hur stor risk den här personen utgör och vidta lämpliga skyddsåtgärder, säger Susanne Strand
Vilka åtgärder som passar bäst beror på förutsättningarna i varje enskild verksamhet. Om risken för fortsatt stalkning bedöms som låg, kan det ibland räcka med att byta kontaktperson eller låta chefen ta över ärendet. Susanne Strands erfarenhet och kompetens kan vara till nytta när det gäller att föreslå lämpliga åtgärder mot en presumtiv stalkare eller våldsverkare. Om risken för våld är hög, kan fel åtgärder bli förödande.
– Det kan rädda liv att göra rätt saker i rätt skede. Personalen på myndigheter och företag måste känna sig trygg. Rädsla leder till ett stängt samhälle där förtroendet för myndigheter minskar. Det är ingen utveckling jag vill se, säger Susanne Strand.
Bakgrunden till bedömningsverktyget är den lag om olaga förföljelse som trädde i kraft 1 oktober 2011. Så snart det nya bedömningsinstrumentets frågor har validerats, kommer Susanne Strand att kunna använda det i sitt arbete på företag och myndigheter.
Frågor kan ställas till:
Susanne Strand, tel. 060-14 84 67, mobil 070-633 84 67
Tredimensionella byggsätt är ett hett område inom elektroniken, eftersom det är ett bra sätt att packa komponenter tätt och därmed bygga små och välfungerande enheter. När man staplar chip på höjden är det mest effektivt att förbinda dem med elektriskt ledande pluggar som går igenom chipen (i stället för med metalltrådar längs sidorna) – så kallade viaöverföringar.
Hittills har industrin mest riktat in sig på att använda koppar för detta ändamål, men koppar har flera nackdelar som kan begränsa tillförlitligheten hos 3D-elektronik. Ett annat stort problem är kylningen när chippen blir varma, och här kan kolnanorörens mycket goda termiska egenskaper spela en avgörande roll.
En forskargrupp på Chalmers arbetar därför med kolnanorör som ledningsmaterial vid viaöverföring. Kolnanorör – alltså rör av grafen, vars väggar bara är en atom tjocka – kommer att bli det mest tillförlitliga av alla ledningsmaterial om det går att använda i stor skala. Det säger Kjell Jeppson som ingår i forskargruppen.
– Kolnanorör är mycket bättre än koppar, både på att leda bort värme och på att leda elektrisk ström. Dessutom passar kolnanorör bättre ihop med kisel rent mekaniskt. Det utvidgar sig ungefär lika mycket som det omgivande kislet, till skillnad från koppar som utvidgar sig mer, vilket skapar mekaniska spänningar som gör att komponenterna kan gå sönder.
Forskarna har demonstrerat att två chip kan förbindas i vertikalled med viapluggar av kolnanorör, och att chipen kan fogas samman. De har också demonstrerat att samma metod kan användas för elektrisk förbindning mellan chippet och kapseln.
Doktoranden Teng Wang – som disputerar 12 december – har arbetat med tillverkningen. Han har utvecklat en teknik för att fylla viagenomföringarna med tusentals kolnanorör, för att sedan limma ihop chippen så att kolnanorören får kontakt med varandra och kan leda ström genom chipen.
– En svårighet är att få fram kolnanorör med perfekta egenskaper och med den längd som vi behöver för att nå igenom chippet, säger han. Vi har fått fram rör som är 200 mikrometer långa, vilket kan jämföras med att diametern bara är 10 nanometer. Men deras egenskaper är ännu inte perfekta.
För att metoden ska kunna överföras till industriell tillverkning krävs det bland annat att man får ner tillverkningstemperaturen till max 450 grader. Det är en stor utmaning, eftersom ”odlingen” av kolnanorör idag sker vid minst 700 grader.
Om det lyckas öppnar sig helt nya möjligheter för en fortsatt miniatyrisering av elektroniken – och inte minst till förbättrade prestanda. Det tredimensionella byggsättet med viaöverföring ger betydligt snabbare signalöverföring än det traditionella byggsättet där chip placeras bredvid varandra. Dessutom skulle viaöverföring med kolnanorör ge en billigare tillverkning jämfört med dagens teknik med kopparförbindningar.
– Inom industrin pågår en hel del projekt med 3D-integration, men eftersom de använder koppar kan de få problem med både kylning och tillförlitlighet, säger Kjell Jeppson. Om vår metod fungerar storskaligt gissar jag att den kommer att finnas i produktion inom fem år.
Bildtext: Två chip har försetts med pluggar som har fyllts med tusentals kolnanorör. Sedan har chippen limmats ihop så att kolnanorören har fått kontakt med varandra. Till höger syns anslutningen mellan två sådana pluggar.
Bildcredit: Teng Wang, Kjell Jeppson, Lilei Ye, Johan Liu. Carbon-Nanotube Through-Silicon Via Interconnects for Three-Dimensional Integration. Small, 2011, Volume 7, pages 2313–2317. Copyright Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA. Reproduced with permission.
Doktorsavhandlingen som försvaras 12 december [Ref 1]
Läs forskarnas artikel i den vetenskapliga tidskriften Small:
Carbon-Nanotube Through-Silicon Via Interconnects for Three-Dimensional Integration
Chalmers i Göteborg forskar och utbildar inom teknik, naturvetenskap och arkitektur, med en hållbar framtid som allomfattande vision. Chalmers är känt för sin effektiva innovationsmiljö och har åtta styrkeområden av internationell dignitet – Energi, Informations- och kommunikationsteknologi, Livsvetenskaper, Materialvetenskap, Nanovetenskap och nanoteknologi, Produktion, Samhällsbyggnad och Transport.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Kjell Jeppson, Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, 031-772 1856, kjell.jeppson@chalmers.se
Teng Wang, Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, 031-772 3092, teng.wang@chalmers.se
