– För nästan 20 år sedan argumenterade man att begränsningar i datoranvändande för utbildningsområdet de kommande decennierna, skulle bero mindre på tekniska begränsningar än mänsklig uppfinningsrikedom och bördan av gamla vanor och sociala strukturer påpekar Daniel Spikol. Just bristen på uppfinningsrikedom och bördan av gamla vanor märks tydligt i många klassrum idag. Därför behöver vi nya strategier för att undersöka och främja nya sätt att stödja lärande och undervisning med hjälp av mobil teknik. Spikols avhandling argumenterar för att design kan vara en viktig katalysator för en sådan förändring.
För att undersöka hur design kan underlätta lärande med mobil teknik använder Spikol olika designansatser för att föra samman perspektiven teknikstött lärande, mobil datorteknik och interaktiv design. Det empiriska arbetet som presenteras i avhandlingen är baserat på aktiviteter och resultat från tre projekt som alla innehöll informella inlärningsaktiviteter, frågebaserat lärande i naturvetenskap och matematikundervisning i och utanför det formella klassrummet.
Den mest framträdande designansatsen identifierades genom en jämförande analys av projekten och resulterade i en grundstomme till en designverktygslåda. Meningen med att skapa och använda en designverktygslåda är att ta fram riktlinjer som forskare, designers, lärare och andra intresserade kan använda för att tackla utmaningarna med att designa innovativa läraktiviteter stödda av mobila tekniker.
Daniel Spikol kommer ursprungligen från New York och är doktorand i datavetenskap vid Linnéuniversitetet sedan 2006.
Avhandlingen A Design Toolkit for Emerging Learning Landscapes Supported by Ubiquitous Computing försvaras den 16 november kl.10.15 2010 i sal Weber, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Fakultetsopponent är professor Yvonne Rogers, The Open University, England.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Daniel Spikol, telefon: 070-650 4565 eller e-post: daniel.spikol@lnu.se
Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Linnaeus University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: lupress@lnu.se.
I verkliga livet brukar man räkna med att ca 90 procent av kommunikationen är icke-verbal. Den traditionella forskningen kring interaktion mellan människa och dator tar inte hänsyn till emotionella och fysiska aspekter i kommunikationen utan fokuserar på det faktiska innehållet. Detta begränsade synsätt är ett av problemen för alla som designar system, applikationer och tjänster.
– Kommunikation handlar ju inte bara om den faktiska information som överförs, säger Petra Sundström. Det handlar också om våra tidigare erfarenheter, vårt känslotillstånd, hur det känns att kommunicera, hur känslorna förändras under kommunikationen etc.
Att designa med känsla
Avhandlingen presenterar en modell som kallas ”Affective Loop” som kan användas när man formger tjänster. Genom modellen kan tjänster och applikationer skapas som inte bara förmedlar information utan också tar hänsyn till känslor och som ger en mer komplett upplevelse för användaren. Det innebär också att man skapar kommunikation som väger in samspelet och interaktionen i kommunikationen. För att åstadkomma den här typen av upplevelse via en dator måste användaren få uttrycka så många sidor av sig själv som möjligt.
– För att användaren verkligen ska vara engagerad i interaktionen måste datorsystemet fungera på ett sätt som gör att användaren vill fortsätta att förmedla och förändra sitt känslouttryck, säger Petra Sundström.
Sensorer ger känslorna digital form
I avhandlingen används modellen i en designprocess där gester används tillsammans med emotionell feedback. Modellen har prövats för två tjänster som Petra Sundström och hennes forskarkolleger tagit fram: eMoto och FriendSense.
FriendSense är ett sätt att visualisera vänskapsrelationer. Alla som använder programmet får en typ av sensor att hålla i och dyker sedan upp som en bubbla på en skärmbild. Var bubblan placerar sig, vilken färg den antar etc, visar för övriga inloggade hur just den personen känner sig för stunden.
– I FriendSense skapar de olika deltagarnas värden ett sorts konstverk till exempel på en stor skärm där man kan avläsa sina egna uttryck och hur det står till i gruppen, berättar Petra Sundström.
eMoto är ett mobilt meddelandesystem där man kan sända och ta emot känslostyrda meddelanden. Systemet har inbyggda sensorer som känner av skakningar och tryck och fångar upp kroppsspråket för olika känslor. Utifrån vad som är känt om hur vi upplever färger, former och animationer översätts sedan skakningar och tryck, intensitet och hårdhet till olika mönster och kulörer.
– Med eMoto låter vi användaren uttrycka det känslomässiga innehållet i sitt meddelande med gester. De översätts till färger, former och animationer, berättar Petra Sundström.
Avhandlingens titel: Designing affective loop experiences
Se vidare: www.sics.se/~petra/Designing Affective Loop Experiences.pdf
Kontaktinformation
Ytterligare information
Petra Sundström
Mobil: 0707 – 66 76 76
E-post: petra@mobilelifecentre.org
www.sics.se
www.mobilelifecentre.org
Bilder kan laddas ner från
http://www.sics.se/~petra/eMoto/pressbilder/ och http://friendsense.sics.se/pressbilder/
Under 1400-talet levde nio av tio svenskar i bondehushåll. Men religionsvetare som forskat om bön och fromhet under senmedeltiden har hittills inte ägnat dem något större intresse. Här finns en kunskapslucka som Viktor Aldrin, doktorand i kristendomens historia vid Göteborgs universitet, vill råda bot på. I sin avhandling har han tittat närmare på praktiker och ideal i böndernas bedjande i Uppsala kyrkoprovins, som omfattade sju stift i Götaland och Svealand och i Finland.
– Detta är första gången någon vågar sig på något så galet som att hitta det som ingen tidigare trott fanns, att bönders böneliv finns bevarat i källorna, säger Viktor Aldrin.
Under senmedeltiden var Sverige katolskt och latin var kyrkospråket framför andra. Bönderna bad ändå troligen på sitt modersmål, även om de ofta kände till bönernas lydelse på latin.
– Förståelse var ett nyckelord, och då gällde det att bedja på det språk man förstod. För bönderna var det antingen svenska eller finska.
Varför bad bönderna? Av liknande skäl som idag: man bad om hjälp och beskydd, till Gud, Jungfru Maria och andra helgon. En viktig plats för bönen var de många landsortsgillen där bönderna ofta var medlemmar. Där bad de både för varandra och för de döda.
– Fader vår, Ave Maria och trosbekännelsen var de tre vanligaste bönerna, då som nu för troende katoliker, men man kunde även formulera egna böner för att uttrycka särskilda behov, säger Viktor Aldrin.
Oftast bad allmogen till Gud, men i stunder av nöd åberopades även skyddshelgon. En annan intressant iakttagelse är att bönderna tillämpade lottkastning när de inte visste vilket helgon de skulle vända sig till. Lottkastningen gick till så att tre olika helgon eller resmål för pilgrimsfärder ristades in i tre träbitar. De placerades sedan i en skål och om den hjälpsökande drog samma helgon eller plats tre gånger i följd ansågs det som ett tecken på Guds uttryckliga vilja. Lottkastningen var en metod som hade stöd i några av de drygt 600 mirakelberättelserna som finns bevarade från det medeltida Sverige.
– Något fantastiskt är att det bland alla bevarade mirakelberättelser faktiskt finns böner som bönder själva formulerade, där den bedjande upprättar ett avtal mellan sig själv och helgonet, där helgonet skulle göra ett mirakel, och bonden ge en gåva till kyrkan eller en pilgrimsfärd.
Viktor Aldrin har analyserat ett material som spänner över ett brett register av skriftliga och icke-skriftliga källor: avlatsbrev, predikningar och testamenten, altartavlor, mirakelberättelser och personnamn, predikningar, kalkmålningar och skulpturer.
– De medeltida böndernas böneliv är mångfacetterat och ryms inte i en enda källa. Genom att kombinera en mängd olika källor börjar deras böneliv få röst igen efter mer än 500 års tystnad.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Prayer in Peasant Communities: Ideals and Practices of Prayer in the Late Medieval Ecclesiastical Province of Uppsala, Sweden
Avhandlingsförfattare: Viktor Aldrin, 031-786 5558 (arb), 070-6560358 (mobil)
E-post: viktor.aldrin@lir.gu.se
Författarens webbplats (pressbilder m.m.): www.viktoraldrin.se
Tid och plats för disputation: torsdagen den 11 november 2010 kl. 10.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Professor Brian McGuire, Roskilde
Avhandlingen finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/22489
Salmonellautbrott är ovanliga i svenska grisbesättningar, men under senare år har det dykt upp ovanliga typer av salmonella som kan härledas till foderfabriker. Vilka åtgärder som behöver vidtas i besättningarna beror dock mindre på vilken typ av salmonella det rör sig om än på infektionsnivån. Det konstaterar Julia Österberg i en avhandling från SLU.
Av de sjukdomar som kan spridas från djur till människa via livsmedel är bakteriesjukdomen salmonella en av de allra viktigaste – ett mycket stort antal människor världen över insjuknar varje år. I Sverige infördes tidigt en lagstiftning för salmonellakontroll, och detta har bidragit till att det är ovanligt med salmonella i svenska djurbesättningar. Under senare år har dock förekommit flera fall där salmonella spridits till djurbesättningar via foder. I dessa fall har det handlat om andra typer av salmonella än de som brukar hittas hos djur och människor i Sverige. Ett exempel är en kontamination i en foderfabrik 2003 som ledde till att Salmonella Cubana spreds till ett stort antal svenska grisbesättningar. Julia Österbergs doktorsarbete handlar om sådan foderspridd salmonella och de faktorer som avgör hur allvarligt ett utbrott blir.
Salmonella förekommer i en mängd former (serotyper). Julia Österberg har undersökt infektionsförloppet hos grisar som smittats av olika doser av fyra salmonellaserotyper, två som förknippas med fodersmitta (S Yoruba och S Cubana) och två som är vanliga i europeiska grisbesättningar (S Typhimurium och S Derby). Den övergripande slutsatsen är att mängden smitta, dvs. infektionsdosen, betyder mer för smittspridningen än vilken typ av salmonella det rör sig om. Detta innebär att det tycks vara en bättre strategi att anpassa saneringsåtgärderna efter infektionsnivån i en drabbad besättning, än att utgå från salmonellatypen.
I det stora hela var alltså skillnaderna mellan salmonellaserotyperna små. Grisarna behövde visserligen en högre dos av S Cubana för att bli smittbärare, men förekomsten av salmonella i avföring, liksom förekomsten i inre organ efter åtta veckor, berodde framför allt på smittdosen, inte på serotypen.
Avhandlingen handlar i huvudsak om salmonellainfektionens förlopp i grisen, men Julia Österberg har också undersökt hur effektivt salmonella sprids till friska grisar via avföring och kontaminerad inredning. Alla fyra serotyperna visade sig kunna överföras på dessa sätt, men i ganska begränsad omfattning.
Slutligen bör det påpekas att grisarna själva inte brukar påverkas särskilt mycket av infektionen, och att salmonellabekämpning i grisbesättningar alltså handlar om livsmedelssäkerhet.
Arbetet har utförts vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA).
————————————————————-
Leg veterinär Julia Österberg, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarade sin avhandling ”Salmonella in pigs. Infection dynamics of different serotypes” den 12 november 2010. Opponent var Dr Francois Madec, Agence Francaise de Sécurité des Aliments, Ploufragan, Frankrike
Mer information: Julia Österberg, 018-67 40 00, Julia.Osterberg@sva.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002387/ [Ref 1]
Pressbild (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf/källa ska anges):
– Grisar [Ref 2]. Foto: Marie Sjölund
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 3]
– Det finns en koppling mellan att må bra på jobbet och att uppnå goda resultat, säger hon. Fredagen den 12 november disputerar hon på avhandlingen ”Work-related support, community and trust” vid Odontologiska fakulteten på Malmö högskola.
I sin avhandling fokuserar Hanne Berthelsen på faktorer som skapar en god arbetsmiljö.
– Gemenskap, tillit och socialt stöd är viktiga komponenter i arbetsmiljön och jag har varit intresserad av hur olika arbetsförhållanden påverkar dessa komponenter, säger hon.
Djupintervjuer av nio danska och svenska tandläkare, med fokus på berikande och positiva upplevelser i arbetet, visar att en positiv atmosfär på kliniken där tandläkarna känner både förtroende och stöd samt har inflytande över arbetet har betydelse för att tandläkarna ska känna att de gör något bra för andra människor, och därigenom uppleva arbetsglädje.
I avhandlingen ingår bland annat material från två enkätundersökningar, varav en besvarades av 1226 allmänpraktiserande danska och svenska tandläkare inom både privat och offentlig vård. Resultatet visar att även organisationen har betydelse för hur tandläkarnas inbördes relationer.
– Det verkar som om känslan av kollegialt stöd och tillitsfull gemenskap, både praktiskt och känslomässigt, påverkas av bland annat inflytande, klinikstorlek, klinikens värdegrunder och gemensamma raster.
Hanne Berthelsen menar att forskning om positiva faktorer i en arbetsmiljö är viktig.
– I en tid när vi ser stora förändringar i tandvårdens villkor är det särskilt viktigt att samla in kunskap om det som tandläkare uppfattar som centralt i sitt arbete och om förhållanden som bidrar till deras arbetsglädje. Jag hoppas att mitt arbete ska leda till en större förståelse för de sociala relationernas betydelse för arbetsmiljön, säger hon och tillägger:
– De mätinstrument som finns i vården idag är riktade mot industrin och inte mot människovårdande institutioner. I min avhandling har jag utvecklat och anpassat mätinstrument och med fokus på människovård och positiva faktorer i arbetsmiljön.
Text: Set Mattsson
Kontaktinformation
Hanne Berthelsen
E-post: hanne.berthelsen@mah.se
Telefon: 040-665 85 96
– Vi har skrivit om hela Amazonas historia vad gäller utvecklingen av den biologiska mångfalden med de resultat vi presenterar i den här artikeln, säger Alexandre Antonelli på Institutionen för växt och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet och intendent vid Göteborgs botaniska trädgård.
Artrikedomen i Amazonas är ojämförligt den största i världen. Även om forskare länge har misstänkt att mångfalden i Amazonas regnskogar påverkats av Anderna har orsakssambanden fram till nu varit oklara. Det finns också ett brett utbud av vetenskapliga teorier om ursprunget till den artrikedom man kan se här.
Jämfört data för 65 miljoner år
Alexandre Antonelli, Göteborgs universitet.Ett forskarteam, som letts av Alexandre Antonelli från Göteborgs universitet och Carina Hoorn från Amsterdams universitet, har nu jämfört mönstret för dagens biologiska mångfald i Amazonas med geologiska och molekylära data för de senaste 65 miljoner åren – allt sedan den Sydamerikanska kontinenten skildes från Afrika och dinosaurierna dog ut på jorden.
– Vi anade från fossil och enstaka fynd av daterade artträd att mångfalden i Amazonas uppkommit efter separationen från Afrika. Därför har vi tittat på hela den perioden. Jag har främst arbetat med att koordinera de DNA-baserade studierna av släktskap mellan olika arter av växter och djur. Vi har gått igenom hundratals vetenskapliga publikationer och fann att väldigt få arter är så unga som man hittills har trott.
Artrikedomen störst vid Anderna
Tropisk regnskog i Yasuni National Park i Ecuador. Foto: Alexandre AntonelliDe samlade resultaten visar att den största artrikedomen återfinns i anslutning till Anderna, ett område som uppstod när tektonplattorna längs Stilla havskusten trycktes ihop för att skapa den mäktiga bergskedjan. De nya bergstrakterna fick stor påverkan på miljön; i takt med att bergsmassiven reste sig förändrades villkoren fundamentalt för växter och djur i Amazonasområdet. Ombildningen av jordytan förändrade de stora våtmarksområden som fanns i norra Sydamerika, vilka torkade upp i samband med Amazonflodens uppkomst. Därmed öppnades nya landområden för en kolonisering av växter och djur.
– Vi blev förvånade att det var så stark koppling mellan Andernas bildning och mångfalden i Amazonas. Området har räknats som ett paradis i utvecklingen, där evolutionen kunnat äga rum i lugn och ro, men det stämmer inte alls. Det har hänt enormt mycket i norra Sydamerika, säger Alexandre Antonelli som själv har sin härkomst från Brasilien.
Artikeln Amazonia through time: Andean uplift, climate change, landscape evolution and biodiversity publiceras i tidskriften Science den 12 november. I den 18 personer starka forskargruppen bakom artikeln finns forskare från Holland, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Brasilien, Colombia, Panama, Venezuela samt USA. Länk till artikeln: www.sciencemag.org/cgi/content/short/330/6006/927
Resultaten presenteras också på ett seminarium i Amsterdam, Holland, samma dag: www.science.uva.nl/ibed/home.cfm
Bildtexter:
Stora bilden: Bergstoppen Pauji Yuyo ligger i utkanten av Madidi National Park, Bolovia, som sträcker sig från Anderna till Amazonas regnskog. Foto: Michael Kessler, Schweiz
Porträttbilden: Alexandre Antonelli.
Lilla bilden: Den tropiska regnskogen i Yasuní National Park, Ecuador, har sannolikt den största mångfalden träd på hela jorden. Foto: Alexandre Antonelli
Kontaktinformation
KONTAKT:
Alexandre Antonelli, Institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet samt
intendent vid Botaniska trädgården i Göteborg
0703- 98 95 70
alexandre.antonelli@vgregion.se
– Om man inte kan känna igen en art genom att titta på den, kan det få stora konsekvenser. Det finns till exempel en igelart som ofta används vid medicinska studier, nyligen upptäckte man att man i vissa fall använt en igel som ser likadan ut men som har en helt annan genetisk sammansättning. Det påverkar självklart resultateten av de studier som gjorts. Allt arbete som bygger på att vi behöver kunna identifiera arter kanske måste ändras helt, säger Emma Vodoti på Zoologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Linnés system inte tillräckligt
350 år efter att Carl von Linné skapade ett system för att organisera och kategorisera växt- och djurarter håller systemet på att luckras upp. Nyfunna organismer kategoriseras och namnges fortfarande i enlighet med Linnés system, men det finns en stor skillnad mellan arter beskrivna före och efter upptäckten av DNA. Före 1980-talet fick man förlita sig helt till utseende, anatomi och andra karaktärer såsom beteende och sångmönster hos till exempel fåglar. Därefter har man också tagit hänsyn till arvsmassans genetiska mönster vid bestämning av nya arter.
– Ironiskt nog har de genetiska bedömningarna suddat ut många etablerade artgränser och till och med motbevisat existensen av tidigare beskrivna arter, när de visat sig inte vara släkt. Man försöker fastställa universella artgränser genom att kvantifiera hur mycket DNA som måste vara olika mellan organismer för att få kalla dem olika arter. Men det fungerar inte alltid.
Ser likadana ut men är inte släkt
I sin avhandling visar Emma Vodoti på praktiska problem med nutida artbestämning, efter att ha studerat sambandet mellan det genetiska släktskapet och utseende respektive geografisk utbredning av havslevande djur. Den vanliga hästmusslan, Modiolus modiolus, som finns i Atlanten och svenska västkusten visade sig vara helt genetiskt skild från den som finns vid USA:s Stilla Havskust trots att musslorna ser likadana ut. Havslevande snörmaskar, Nemertiner, har trots likheter i utseende visat sig innehålla ett sammelsurium av arter. Bland Nemertinerna finns allt från några millimeter långa maskar till ett av världens längsta djur, Lineus longissimus, som kan bli upp till 15 meter.
– Förmodligen är det omöjligt att hitta ett universellt sätt att definiera, identifiera och avgränsa arter. Min avhandling visar att det behövs en individuell bedömning från fall till fall vid artbestämning, som tar hänsyn till både utseende och gener.
Avhandlingen Biodiversity and genetic patterns in marine invertebrates försvarades vid en disputation den 8 oktober 2010. Länk till avhandlingen:
Kontaktinformation
KONTAKT:
Emma Vodoti
0730-930639
iktis@hotmail.com
Bildtext: Emma Vodoti under fältstudier. Foto: Erik Boström
En viktig transportväg för kolet är de stora arktiska älvarna, som i likhet med våra nordsvenska älvar river med sig enorma mängder organiskt material, speciellt under vårfloderna. Vad som sker med detta material när det når havet har dock länge varit ett mysterium.
Nu visar Vanja Alling, forskare vid enheten för akvatisk miljökemi vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet, att mycket av det landproducerade organiska materialet bryts ned till koldioxid i de kustnära zonerna i Arktis. Kolet från mossarna blir åter en del av det globala kretsloppet.
– Vi ser inte bara att koldioxid produceras utan också att det sedan lämnar havet och bidrar till en ökning av koldioxid i atmosfären. De arktiska älvarna och de kustnära zonerna har alltså en viktig roll i kopplingen mellan smältande myrmarker och ökad global uppvärmning, säger Vanja Alling.
Vanja Alling disputerar den 12 november och har nått fram till sina resultat genom omfattande fältarbeten, bland annat längs hela Sibiriens kust.
Avhandlingens titel: Terrestrial organic carbon in Arctic coastal areas – budgets and multiple stable isotope approaches.
Disputationen: 12 november kl 10.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati
Ytterligare upplysningar
Vanja Alling, Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet
Mobil: 0738-37 56 81
E-post: vanja.alling@itm.su.se
För bilder, kontakta Vanja Alling
Se även
http://www.polar.se/expeditioner/swedarctic2008/siberian_shelf_study.html [Ref 1]
http://www.su.se/english/research/expeditions/isss-08 [Ref 2]
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.
– Risken för självmordsförsök började stiga hos studiedeltagarna redan innan behandling med isotretinoin. Därför drar vi slutsatsen att det är den underliggande svåra acnen som är en påvisbar riskfaktor för självmordsförsök, inte det behandlande läkemedlet, säger läkemedelsepidemiologen Anders Sundström, som lett studien vid institutionen för medicin, Solna.
Bland tonåringar är 10-15 procent drabbade av måttlig till svår acne, men även personer som sedan länge passerat tonåren kan ha svåra besvär. Ett läkemedel som visat sig fungera är isotretinoin (marknadsfört som Roaccutan i Sverige). Preparatet får i Sverige endast förskrivas av hudläkare med särskild licens från Läkemedelsverket, eftersom det är mycket hög risk för missbildningar hos foster vars mödrar tagit det under graviditeten. Under åren har också framkommit misstankar om att isotretinoin skulle kunna ge psykiska biverkningar, exempelvis depression och ökad självmordsrisk. Formella epidemiologiska studier har dock visat motstridiga resultat om sambanden.
I den nu aktuella studien i BMJ har forskarna undersökt data från nära 6000 patienter i Läkemedelsverkets så kallade licenskohort, där i stort sett alla som behandlades med isotretinoin under 1980-talet ingår. Uppgifterna samkördes med Socialstyrelsens patientregister och alla vårdtillfällen för självmordförsök identifierades hos patienterna, både före och efter behandlingen med acnepreparatet.
Totalt 128 personer hade någonsin vårdats för självmordsförsök under den studerade perioden 1980 till 2001, vid totalt 210 tillfällen. Genom att jämföra antalet slutenvårdstillfällen för självmordsförsök under upp till tre år före (20 personer), under pågående behandling (6 personer), samt upp till femton år efter avslutad behandling med isotretinoin (88 personer), kunde forskarna se att förekomsten av självmordsförsök hade börjat stiga påtagligt redan åren före användningen av acnepreparatet. Risken fortsatte att stiga under behandlingen och under ett halvår därefter. Däremot hade antalet sjunkit avsevärt inom tre år efter behandlingen, och antalet personer som vårdades för självmordsförsök var i princip detsamma som i övriga befolkningen.
– Det saknas alltså bevis för att isotretinoin skulle medföra en förhöjd risk för självmordsförsök på populationsnivån. Istället visar våra resultat på behovet att följa upp patienter med mycket svår acne avseende den psykiska hälsan, oavsett om de behandlas med isotretinoin eller inte, säger Anders Sundström.
Initiativet till studien kommer från Läkemedelsverket som också finansierat större delen av arbetet. Viss finansiering har även utgått från Vetenskapsrådet. De medverkande forskarna har samarbetat inom ramen för Centrum för läkemedelsepidemiologi vid Karolinska Institutet.
Publikation: “Association of suicide attempts with acne and treatment with isotretinoin: retrospective Swedish cohort study”, Anders Sundström, Lars Alfredsson, Gunilla Sjölin-Forsberg, Barbro Gerdén, Ulf Bergman, Jussi Jokinen, BMJ online 12 November 2010, doi=10.1136/bmj.c5812 role=elps
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Mer information finns på ki.se
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anders Sundström, med dr, läkemedelsepidemiolog
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 791 05 eller 070-556 85 47
E-post: Anders.Sundstrom@Ki.se
Jussi Jokinen, med dr, överläkare i psykiatri
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Tel: 08-517 767 59 eller 073-682 59 94
E-post: Jussi.Jokinen@Ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Lisa Strömbom har studerat den historiedebatt som ägde rum i Israel under 90-talet då fredsprocessen i mellan israeler och palestinier såg ganska lovande ut. Osloavtalet 1993 var det närmaste man kommit en fredsuppgörelse sedan staten grundades 1948.
Under samma tidsperiod började israeliska historiker se på landets födelse med delvis nya ögon – kriget som föregick statens skapande var inte så obefläckat som man tidigare gjort gällande: Det var inte så att judarna började bygga sitt land i en tämligen avfolkad region och att de palestinier som bodde där lämnade landet självmant eller på uppmaning av den egna eliten. Massakrer och fördrivningar kom upp i dagsljuset.
– Historiedebatten var inte okontroversiell, men den fanns där och var mycket livlig, säger Lisa Strömbom.
1995 mördades den israeliske premiärministern Yitzhak Rabin och Osloprocessen stagnerade. Därefter, och särskilt efter utbrottet av andra intifadan 2001, har historiedebatten i israelisk media avstannat.
Läroböcker som tar upp det palestinska perspektivet på historieskrivningen har reviderats eller plockats bort från undervisningen. Dessutom kompletterades historieämnet men ett nytt ämne ”heritage” (arv) som ger en mer ideologiskt färgad bild av Israels historia.
–I dag finns ingen historiedebatt längre i israelisk dagspress, säger Lisa Strömbom. Starka och inflytelserika nationalistiska krafter stämplar allt ifrågasättande av den traditionella israeliska historieskrivningen som antiisraelisk. Även människorättsorganisationer, fredsaktivister och samhällskritiska akademiker stämplas som illojala mot staten, och beskrivs inte sällan som ett hot mot dess överlevnad.
Som ett exempel på hur det israeliska samhället har förändrats nämner Lisa Strömbom de 100 000-tals israeler som gick man ur huse för att demonstrera mot Libanonkriget år 1982. Till skillnad mot tidigare krig ansåg man att detta hade gått att undvika och att den israeliska militären tagit till övervåld. Vid Gazakriget, då det enligt efterföljande rapporter begicks många övergrepp mot den palestinska befolkningen förhöll sig stora delar av det israeliska civilsamhället passivt, vilket delvis kan förklaras av kraftiga delegitimiseringskampanjer mot alla som på olika sätt motsätter sig den nuvarande regeringens politik.
Kontaktinformation
Lisa Strömbom disputerar den 12 november kl 10.15 i Kulturens Auditorium, Lund. Avhandlingens titel är Revisiting the past. Israeli identity, thick recognition and conflict resolution. Se avhandlingen i pdf:en http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1691351&fileOId=1691352
Lisa Strömbom nås på 0736-16 60 65, Lisa.Strombom@svet.lu.se
Med start under 1990-talet kom en rad svenska policyreformer som argumenterade för att den svenska högskolan skulle vara mer öppen, flexibel och tillgänglig.
Inte minst distans- och IT-baserad utbildning fick stor betydelse. Även om frågan om tillträde till högskolan länge ansetts utbildningspolitiskt viktig, så var det en delvis ny styrning som tog form under 1990-talet och framåt.
I sin studie undersöker Annika Bergviken Rensfeldt hur resonemang kring öppenhet inom distans- och högskoleutbildning förs i svenska utbildningspolitiska dokument mellan åren 1992 och 2005.
– Det är inte bara en individfokusering som blir mer tydlig. Från att ha talat om rätten till utbildning och att skapa ett representativt högskolesystem för att tillgodose olika studentgrupper, så sker det en förskjutning där policyargumenten är att individer bör, eller till om med är skyldiga, att delta i högre utbildning.
Studien bidrar till debatten och förståelsen av resonemangen kring tillgänglighet och deltagande i högre utbildning. Den visar hur idéerna om att bredda och göra utbildning mer flexibel också reglerar och styr studenter, institutioner och utbildningssystem. Studien uppmärksammar att även goda reformintentioner involverar en problematik kring makt och styrning.
– Även om det här är en styrning som bygger på frivillighet och att studenter och institutioner själva anammar de här idéerna så uppstår maktordningar och utestängningar. Ta till exempel de starka regionalpolitiska intressena för att få kvinnor att delta i distansutbildning och flexibelt lärande genom lokala lärcentra och IT-baserad utbildning. Med den här retoriken stängs de ute från campusutbildning och ofta mer statustyngda institutioner och karriärvägar som forskning. På det här sättet formas ett differentierat högskolelandskap, säger Annika Bergviken Rensfeldt.
Kontaktinformation
Annika Bergviken Rensfeldt lägger fram avhandlingen ”Opening Higher Education. Discursive transformations of distance and higher education government” vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande fredag den 12 november, kl 14.00
Plats: Margaretha Huitfeldts auditorium, Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Göteborg.
För mer information, kontakta Annika Bergviken Rensfeldt:
Epost: annika.bergviken-rensfeldt@gu.se, tel: 031-7862823, 0732-482505
Stomi är ett kirurgiskt ingrepp där man placerar en öppning på magens framsida med syfte att tömma ut kroppens avfall, såsom urin eller avföring. Arthur Jänes har i sitt avhandlingsarbete utvecklat och studerat en metod för att förebygga bråck hos patienter som får en stomi. Bråck vid stomin är en mycket vanlig komplikation när man får en stomi efter en operation. Bråcket kan medföra svårigheter att sköta stomibandaget, läckage, svåra kosmetiska besvär och försämrar livskvaliteten. Det kan även ge allvarliga tillstånd med tarmvred och behöva opereras akut. Mer än 20 procent av patienter med stomibråck behöver opereras för sitt bråck.
Avhandlingen visar att om man när stomin anläggs placerar ett syntetiskt nät kring stomin minskar risken att utveckla ett bråck. Efter fem år hade 14 procent utvecklat ett stomibråck om man använt ett förebyggande nät medan 80 procent utvecklat ett bråck om man anlagt en stomi utan förebyggande nät. Att anlägga ett profylaktiskt nät kunde göras utan att några komplikationer ökade.
Arthur Jänes har även utvecklat en ny metod för röntgenundersökning som säkrare än tidigare metoder kan diagnostisera bråck vid stomin.
Arthur Jänes är överläkare vid Kirurgkliniken, Sundsvalls sjukhus samt doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet. Han nås på:
telefon 060-15 58 12
e-post arthur.janes@gmail.com
Fredag 19 november försvarar Arthur Jänes, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Parastomal hernia: Clinical studies on Definitions and Prevention. Svensk titel: Parastomala bråck: Kliniska studier på definition och prevention.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i Aulan, Sundsvalls sjukhus. Fakultetsopponent är docent Torbjörn Holm, Karolinska institutet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-36142
– Ämnet idrott och hälsa ses fortfarande i stor utsträckning främst som ett tillfälle för eleverna att vara fysiskt aktiva och inte som en chans att lära sig något, säger Mikael Quennerstedt, forskare i idrott med inriktning mot didaktik vid Örebro universitet.
Undervisningen har under lång tid betonat kroppsliga färdigheter och på den praktiska nivån dominerar fortfarande olika idrottsgrenar, medan exempelvis dans och friluftsliv tillhör ovanligheterna.
Nu ska forskarna kartlägga vilka kunskaper som framstår som relevanta i ämnet och undersöka hur den kunskapen tar form i ämnets praktik men också vilka kunskaper som gynnas av olika typer av undervisning.
– Det finns forskning som visar att ämnet bidrar till att bevara könsskillnader och stereotypa uppfattningar om kropp, kön och rörelse även om det samtidigt erbjuder möjligheter till gränsöverskridande. Det är viktigt att undersöka kunskapsbildning, undervisning och lärande i ämnet idrott och hälsa eftersom studier inom detta i stort sett lyser med sin frånvaro och de behövs för att ge ett vetenskapligt underlag till såväl frågor om bedömning som likvärdig undervisning i ämnet, avslutar Mikael Quennerstedt.
Projektet Idrott och hälsa – ett ämne för lärande? är ett samarbete mellan Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Örebro universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Mikael Quennerstedt: 019-30 35 98, mikael.quennerstedt@oru.se
Många sjukdomsframkallande bakterier använder sig av hårliknande utskott, pili, för att kunna gripa tag i värdorganismens celler och infektera dem. Traditionell antibiotikabehandling, så som penicilliner och sulfa, dödar bakterierna eller stoppar deras tillväxt. Problemet är att en sådan behandlig utgör en grogrund för resistenta bakterier. Erik Chorell och hans kollegor har därför i stället riktat in sin forskning på att avväpna bakteriernas förmåga att binda till cellerna, i stället för att döda dem.
– Om bakterien inte kan fästa till värdcellen förlorar den helt sin sjukdomsframkallande egenskap, den “avväpnas” och tas sedan om hand av kroppens eget immunförsvar. Det här är en lovande strategi för att minska uppkomsten av resistenta bakterier, säger Erik Chorell.
I sitt avhandlingsarbete har Erik Chorell designat, tillverkat och utvärderat en klass substanser, som kallas 2-pyridoner. Substanserna har visat sig kunna få E. coli-bakterier, som orsakar urinvägsinfektioner, att tappa sin förmåga att bygga upp de hårliknande utskotten.
– De är i dag inte på något sätt färdiga läkemedel, men de är en viktig utgångspunkt för att vidareutveckla nya antibakteriella substanser, berättar Erik Chorell.
Erik Chorell har i sin avhandling även utvecklat fluorescerande – lysande – substanser av samma klass. De kan användas som “verktyg” för forskarna i deras jakt efter mer förståelse om bakteriens sjukdomsframkallande livscykel.
E-publicering av avhandlingen finns på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37161
Erik Chorell är född och uppvuxen i Härnösand och har både en master examen i kemi och en examen som civilingenjör i teknisk kemi från Umeå universitet. Forskningen har utförts på kemiska institutionen, Umeå universitet.
För ytterligare information, kontakta gärna:
Erik Chorell
Kemiska Institutionen, Umeå universitet
Tel: 090-786 6962, 070-5792326
E-post: erik.chorell@chem.umu.se
Om disputationen
Fredagen den 19 november försvarar Erik Chorell, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Pilicides and Curlicides: Design, synthesis, and evaluation of novel antibacterial agents targeting bacterial virulence. Svensk titel: Pilicider & Curlicider – Design, syntes och utvärdering av antibakteriella föreningar mot bakteriell virulens.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Stora hörsalen, KBC-huset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Professor Stephen Hanessian, department of chemistry, University of Monteral, Canada.
Vissa personlighetsdrag ökar sårbarheten för att insjukna i psykiatriska sjukdomar. Därför ville en forskargrupp vid Umeå universitet studera om denna patientgrupp hade några sårbarhetsfaktorer som kunde förklara insjuknandet. Patientgruppen utmärker sig genom att vara ängsliga och pessimistiska med låg självkänsla, vilket är vanligt vid många psykiatriska åkommor. Det som var speciellt för den här gruppen var att de utmärkte sig som ihärdiga, ambitiösa och pedantiska personer.
Att vara ambitiös, ordentlig och överpresterande förefaller öka sårbarheten för att insjukna i utmattningssyndrom. Patienter med utmattningssyndrom uppvisar enligt Agneta Sandströms avhandling försämrad minnes- och uppmärksamhetsförmåga samt nedsatt hjärnaktivitet i delar av pannloberna. Regleringen av stresshormonet kortisol är också påverkad i gruppen, med förändrad känslighet i hypotalamus-hypofys-binjure-axeln (HPA-axeln).
I avhandlingen undersöks om det med neuropsykologiska test går att bekräfta och beskriva de kognitiva problem som patienter med utmattningssyndrom rapporterar. Framförallt uppvisar patientgruppen problem med uppmärksamhet och arbetsminne. Patienterna fick också göra arbetsminnestester medan de låg i en funktionell magnetkamera som mäter hjärnans aktivitetsmönster. Patienter med utmattningssyndrom visar sig ha ett annat aktivitetsmönster i hjärnan när de utför ett språkligt arbetsminnestest, och de aktiverar också delar av frontalloben mindre än friska försökspersoner och en grupp nyinsjuknade med depression.
HPA-axeln hos patientgruppen uppvisar nedsatt känslighet i hypofysen med lägre insöndring av adrenokortikotropt hormon (ACTH) efter stimulering med kortikotropin (CRH), samt ökad känslighet i binjurebarken med ökad frisättning av kortisol i förhållande till mängden insöndrat ACTH. Det finns även en skillnad i dygnsrytmiken av kortisol, där patienterna har en flackare insöndringskurva än de andra två grupperna. Forskarna kunde inte se någon minskning i hippokampusvolym i patientgruppen. Andelen patienter med mätbara nivåer av den proinflammatoriska cytokinen interleukin-1 är högre i patientgruppen.
Sammanfattningsvis tyder studierna på att det finns ett samband mellan personlighet, den generella hälsan, kognitiv förmåga och neuroendokrin dysfunktion vid utmattningssyndrom. De kognitiva problem som avspeglar sig i testprestationer avspeglas också i ett annorlunda aktivitetsmönster i hjärnan för patienter med utmattningsdepression. Agneta Sandström har också funnit stöd för att det finns likheter med egentlig depression, men också välavgränsade skillnader.
Agneta Sandström uppvuxen i Sundsvalls kommun. Hon arbetar som psykolog på Stroke och hjärnskade avdelningen Remonthagen i Östersund och är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin. Hon nås på
telefon 063-15 49 16
mobiltelefon 070-327 93 90
e-post agneta.sandstrom@jll.se
Porträttbild [Ref 1] (Foto: Mikael Stiernstedt)
Fredag 19 november försvarar Agneta Sandström, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, sin avhandling med titeln ”Neurocognitive and endocrine dysfunction in women with exhaustion syndrome”.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS. Fakultetsopponent är professor emerita Marie Åsberg, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37280 [Ref 2]
På samma sätt som utomeuropeiska efternamn i dagens Sverige kan leda till diskriminering och negativ särbehandling har även Sveriges samiska befolkning märkt av att samisk- och finskspråkiga släktnamn kan vara ett hinder. En undersökning av svenska samers släktnamnbyten från 1920 och framåt visar att många har bytt sina namn mot nybildade svenskspråkiga. Ofta med motiveringen att det ursprungliga namnet är för svårt för svenskar att uttala eller att man vill att det ska låta mer svenskt. Samiska namn har ofta betraktats som utländska, trots att de är inhemska.
Märit Frändén, doktorand vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet, har genom att studera arkivmaterial och intervjua samer kommit fram till att namnbytestrenden nu har vänt. Fler samer än förut behåller sina namn. Många väljer också att byta sina neutrala svenska släktnamn mot samiska. Det har blivit ett sätt att visa tillhörighet till den egna gruppen eller att manifestera sin samiskhet gentemot majoritetssamhället.
– Tidigare har samer ofta dolt sin etniska tillhörighet, men det här är ett sätt att ta tillbaka stoltheten över sitt ursprung, säger Märit Frändén.
Trenden följer en utveckling som innebär större samhällelig acceptans mot samer. Men det finns två sidor av myntet: diskriminering förekommer fortfarande inom de flesta samhällsområden, och ett släktnamn som avslöjar sin bärares samiska identitet innebär därför att man riskerar att utsättas för sämre bemötande eller fördomar.
Disputation på avhandlingen äger rum 20 november på Uppsala universitet. För mer information kontakta Märit Frändén 018-471 13 35, 0705 09 78 87, marit.franden@nordiska.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
