Båtbottenfärg utan gift ger bäst effekt mot påväxt

https://mb.cision.com/Public/5569/4362301/bd39723ce7802013_800x800ar.jpg

Vid en jämförelse av olika typer av båtbottenfärger mot påväxt på fritidsbåtar blev resultaten tvärtemot vad många kan tro. En silikonfärg utan gift i fungerade allra bäst, och en färg som marknadsförs som miljövänlig visade sig vara extremt giftig. Den Chalmersledda studien, som genomförts i svenska, danska och franska vatten, visade också att färger med låg kopparhalt kan fungera lika bra som dem med högre kopparinnehåll.

En obehandlad båtbotten kan på bara några veckor täckas av ett tjockt lager alger, havstulpaner och andra marina organismer. Det gör båten både tyngre och trögare i vattnet – vilket bland annat leder till högre bränsleförbrukning. Därför målar båtägare botten regelbundet med så kallade antifoulingfärger som långsamt släpper ut giftiga substanser – biocider – som ska hindra organismerna från att växa sig fast på botten. De färger som dominerar marknaden innehåller biociden kopparoxid, och har effekt så länge som de släpper från sig koppar. Men det för med sig två stora nackdelar – dels påverkar kopparn andra organismer i omgivningen, dels förorenas vattnet och bottensedimenten.

– Målet med vår studie var att se hur miljöpåverkan av antifoulingfärger kan minskas, samtidigt som båtägare får den effekt de vill ha, säger Maria Lagerström, forskare på avdelningen för maritim miljövetenskap vid Chalmers och huvudförfattare till den nya studien.

Sju olika färger i olika marina miljöer 

Tillsammans med kollegor från svenska, danska och franska universitet undersökte Maria Lagerström sju olika bottenfärger:

• fem färger med en kopparhalt på mellan 6 och 32 viktprocent
• en biocidfri silikonfärg som gör ytan så hal att organismerna inte kan fästa
• en färg som istället för koppar innehåller biociderna tralopyril och zinkpyrition

Den sista färgen säljs inte i Sverige idag men i flera andra EU-länder, däribland Danmark och Frankrike, där den marknadsförs som säker för miljön.

För att testa effektiviteten målades de olika färgerna på paneler som sänktes ner i vattnet i upp till sex månader i tre olika kustvatten: svenska Tjärnö, danska Hundested och franska Arcachonbukten. Forskarna mätte både hur stor påväxten blev med de olika färgerna, och hur mycket av biociderna som släpptes ut i vattnet runtomkring.

Trots att vattenmiljöerna i de olika länderna skiljer sig åt, pekade resultaten åt samma håll:

Den silikonbaserade biocidfria färgen var mest effektiv, tätt följd av tralopyrilfärgen. Halten koppar i färgen var inte avgörande. Kopparfärgerna hade i princip lika bra effekt mot påväxten oavsett kopparhalt.

”Miljövänlig” färg var giftigast

Forskarna utförde också två olika tester för att se hur mycket färgerna påverkar miljön. Det första var en miljöriskbedömning där datamodeller användes för att bedöma vilka biocidhalter som färgerna kan ge upphov till i de marina miljöerna, baserat på hur mycket som läckte ut i vattnet under provperioden. Här ingick inte silikonfärgen, eftersom den inte innehåller biocider.

Enligt testet hade ingen av färgerna med biocid i klarat en miljöriskbedömning enligt dagens kriterier*, även om de med låg kopparhalt hamnade under gränsvärdena i franska vatten. Men en färg stack ut kraftigt – tralopyrilfärgen som marknadsförs som miljövänlig.

– Jag har gjort den här sortens miljöriskmodeller förut, men aldrig sett så höga värden! Mängden biocid som släpptes ut i vattnet var flera tusen gånger högre än de acceptabla halterna, så jag är förvånad över att den här färgen uppges vara miljövänlig, säger Maria Lagerström.

I det andra testet ingick samtliga färger, där man i labbmiljö lät fyra olika marina arter exponeras för lakvatten från de målade panelerna, för att se hur de påverkades. Även i detta fall var det färgen med tralopyril som klarade sig allra sämst, följt av färgen som hade högst kopparhalt.

– Om vi summerar studien kan vi dra slutsatsen att de kopparfria alternativen faktiskt var effektivare än de som innehåller koppar – men med väldigt olika effekter på miljön. Testvinnare är silikonfärgen som har bäst hållbarhetsprofil eftersom den ligger lågt både i påväxt och i toxicitet. Det krävs ett lite annat arbetssätt och förarbete för att få silikonfärgen att fästa på båtbotten, men i vår jämförelse ser den extremt lovande ut och kan vara värd att prova.  

– Det blir också en extremt onödig miljöpåverkan att använda färgerna med den högsta kopparhalten nu när vi visat att det fungerar med lägre halter. Fasar vi ut dem hade det gjort en väldigt stor skillnad för miljön i våra europeiska kustvatten. Och jag kan inte se varför supergiftiga produkter som tralopyrilfärgen ska tillåtas på marknaden i något europeiskt land över huvud taget.

Så testades båtbottenfärgerna

För att undersöka hur färgerna fungerar under olika förhållanden målades de på paneler som sänktes ner i havet under sex månader på tre platser i Europa:

• Tjärnö, Sverige – västkustmiljö med kallare vatten och annan typ av påväxt än längre söderut.
• Hundested, Danmark – övergångsområde mellan Nordsjön och Östersjön.
• Arcachon, Frankrike – Atlantmiljö med hög biologisk aktivitet och omfattande ostronodling.

Forskarna valde flera miljöer eftersom både mängden påväxt och vilka organismer som dominerar varierar mellan olika havsområden.

*Även om Biocidförordningen (EU:s regelverk för godkännande och användning av biocidprodukter) infördes 2013 har inte alla produkter som ansökt om godkännande blivit färdigutvärderade. Under en övergångsperiod kan därför produkter som redan fanns på marknaden fortsätta att säljas, trots att de inte genomgått en miljöriskbedömning. I praktiken innebär detta att produkter med potentiellt hög miljöfarlighet kan fortsätta att användas under mycket lång tid.
 

Mer om studien:

Den vetenskapliga artikeln Sustainability ranking of antifouling coatings for leisure boats – Balancing efficacy and environmental impact har publicerats i tidskriften Journal of Hazardous Materials och är skriven av Maria Lagerström, Florane Le Bihanic, Laura Veensalu, Rémy Boisserie-Gimenez, Lola Racofier, Ann I. Larsson, Marcel Butschle, Gwendolina Limon, Xavier Cousin, Kai Bester och Jérôme Cachot. Forskarna är verksamma vid Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet, Danmarks Tekniske Universitet, Aarhus University, University of Bordeaux, Marina naturparken i Arcachonbukten (PNMBA), under franska biodiversitetsmyndigheten (OFB), University of Montpellier, Labocéa.

Bildtext: Olika båtbottenfärger målade på paneler som sänktes ner i kustvatten i upp till sex månader. Bilden visar hur panelerna i varierande utsträckning har täckts med alger, havstulpaner och andra marina arter. Panelerna med allra mest påväxt var omålade, och användes för att kunna jämföra färgernas effektivitet. Foto: Ann Larsson / Göteborgs Universitet

För mer information, vänligen kontakta:

Maria Lagerström, forskare på avdelningen för maritim miljövetenskap, vid institutionen för miljö- och energivetenskaper, Chalmers tekniska högskola, maria.lagerstrom@chalmers.se, 031 772 46 23

Maria Lagerström talar svenska och engelska. På Chalmers har vi poddstudior och filmutrustning på plats och kan bistå vid förfrågningar om tv-, radio- eller poddintervjuer.