Bisamhället kan ses som en superorganism

Enligt den gängse synen består ett bisamhälle av ett mycket stort antal enskilda organismer; närmare bestämt en drottning, 200–300 drönare samt tiotusentals arbetarbin. Alla dessa individer har sina specifika arbetsuppgifter för att bidra till bisamhällets utveckling och funktion.

Men i en ny studie lyfts nu idén om att se på bisamhället ur ett annat perspektiv där varje drottning och hennes bisamhälle i stället utgör en superorganism, det vill säga ett enda djur som består av bin på liknande sätt som våra kroppar består av celler. Bakom den aktuella artikeln står Hannes Bonhoff, en nyutexaminerad biologistudent vid Lunds universitet, samt Heikki Helanterä som är professor i evolutionsbiologi och genomik vid Oulu universitet i Finland.

– Vi har undersökt vad det innebär att bisamhället är en enda individ, vilket låser upp helt nya insikter om honungsbiets fascinerande liv, säger Hannes Bonhoff.

Han menar att bisamhället som superorganism kan liknas vid ett enskilt däggdjur som genomgår dräktighet med omfattande föräldraomsorg. Han konstaterar exempelvis att varje generation av ett bisamhälle utvecklas ur ett enda bi och genomgår samma faser som ett däggdjur, det vill säga från embryo och foster till juvenil och vuxen samt med ett oundvikligt biologiskt åldrande vilket gör att bisamhället dör efter några år.

– Och när denna superorganism ska fortplanta sig omhändertas avkomman med ett stort engagemang från föräldern, i vissa fall även på bekostnad av förälderns liv, säger Hannes Bonhoff.

Honungsbin förbereder sig på förökning genom svärmning. I princip innebär det att drottningen och hälften av bisamhället flyger i väg för att hitta ett nytt bo. Kvar i det gamla boet lämnas en ny drottning som blir starten på ett nytt bisamhälle, som då växer fram i den kvarvarande delen av modersamhället.

– Föräldraomsorgen går alltså så långt att avkomman ärver moderns bo medan hon själv riskerar sitt liv genom att svärma iväg för att bosätta sig någon annanstans, säger Hannes Bonhoff.

Avkomman utvecklas därmed under trygga former i sitt modersamhälle och förses med näring, skydd och ett utbyggt bo. Modersamhället hjälper även avkomman att lära sig bidansen, det vill säga de olika strukturerade rörelser som ett bi gör för att visa de andra bina vägen till de näringsrikaste blommorna.

I Sverige finns över 15 000 hobby- och yrkesbiodlare. Att betrakta bisamhället som en superorganism har enligt Hannes Bonhoff betydelse för biodlingen. Ett sådant ändrat synsätt skulle bidra till ökad förståelse för den skötsel som Bonhoff anser behövs.

Det handlar bland annat om hur man bäst hanterar parasiter som exempelvis varroakvalstret, ett fruktat spindeldjur som angriper honungsbin. Det förändrar också hur man ska förhålla sig till dagens metoder gällande att tvångsbyta drottningar och att på konstgjord väg hindra svärmningar, menar Hannes Bonhoff.

– Moderna metoder inom biodling baseras på idén om att hålla samhället ungt och friskt i all oändlighet. Vår studie visar att sådana ingrepp krockar fundamentalt med den naturliga fortplantningsstrategin och förmågan att hantera parasiter, säger Hannes Bonhoff som förespråkar att man utvecklar mer hållbara och djurvänliga metoder.

Upprinnelsen till den aktuella forskningsstudien är ett examensarbete som Hannes Bonhoff har gjort inom ramen för sin universitetsutbildning i biologi. Handledare för det examensarbetet var Niklas Wahlberg, professor i systematisk biologi vid Lunds universitet. Niklas Wahlberg tycker att studien är spännande eftersom den skapar klarhet kring begreppet superorganismer.

–Själva begreppet har funnits länge, men det här är första gången som det sätts in i ett verkligt biologiskt sammanhang. Det är fantastiskt att tänka på att precis som enskilda celler bygger upp en organism, så bygger enskilda bin med olika uppgifter upp superorganismen, säger Niklas Wahlberg.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Insectes Sociaux: On the life history of the honey bee superorganism

Fakta om studien:

Den vetenskapliga publiceringen är en omfattande, konceptuell review-studie som omtolkar och sammanställer existerande biologiska data utifrån modern evolutionär teori om superorganismer.

För mer information, kontakta:

Hannes Bonhoff, nyutexaminerad biolog

Biologiska institutionen, Lunds universitet

072 010 96 21

hannes.bonhoff@gmail.com

*

Niklas Wahlberg, professor

Biologiska institutionen, Lunds universitet

076 774 79 22

niklas.wahlberg@biol.lu.se

*

Lena Björk Blixt, presskommunikatör

Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet

0709 79 79 70

lena.bjork_blixt@science.lu.se