Hur nära makten står det svenska civilsamhället? Ny studie jämför Europas eliter
Måste ledare i civilsamhället ha nära kontakter med politik och näringsliv för att kunna påverka? Eller riskerar de då att tappa kontakten med dem de företräder? Ny forskning från Lunds och Göteborgs universitet visar att Sverige intar en mellanställning i Europa när det gäller hur nära civilsamhällets ledare står den övriga samhällseliten.
Civilsamhället bygger på ideal om inkludering och folkligt deltagande och därför kan det tyckas paradoxalt att tala om eliter. Men sådana finns och det är viktigt att förstå hur makten ser ut. Det menar forskarna Malin Arvidson och Roberto Scaramuzzino som tillsammans med Niklas Altermark och Jayeon Lee forskat om hur dessa eliter ser ut i olika europeiska länder.
– Vi ser att civilsamhällets organisationer blir alltmer professionaliserade, på gott och ont. Å ena sidan stärker professionaliseringen organisationens röst, å andra sidan finns en risk att ledare blir del i en elit som distanserar sig från de gräsrötter som en gång startat rörelsen, säger Malin Arvidson.
Storbritannien störst glapp
Av de länder som forskarna har studerat – Sverige, Storbritannien, Italien och Polen – är Storbritannien utan jämförelse det land där avståndet mellan gräsrötterna och organisationernas makthavare är störst.
– Här finns svängdörrar mellan civilsamhällets makthavare och ledare inom näringsliv och politik och många har gått i samma elitskolor, såsom Eton, Oxford och Cambridge, säger Malin Arvidson.
Filantropi, eller välgörenhet, har historiskt varit en viktig politisk fråga i Storbritannien. Den klassiskt liberala synen på filantropi betonar att en god samhällsmedborgare tar ansvar genom att engagera sig i välgörenhet.
Som en konsekvens är den så kallade välgörenhetssektorn i Storbritannien integrerad med väletablerade elitgrupper från politik och näringsliv. Det ger sektorn möjlighet att direkt påverka dem med makt. Baksidan skulle, enligt forskarna, kunna vara ett legitimitetsproblem, att civilsamhällets ledare riskerar att ha mer gemensamt med andra samhällseliter än med de grupper de säger sig representera.
Polen minst elitistiskt civilsamhälle
Polen är motsatsen till Storbritannien när det kommer till styrningen av civilsamhällets organisationer. Enligt forskarna märks att Polen är en ny demokrati med en kort historia av ett självständigt civilsamhälle efter kommunismens fall. Här finns många små och nya organisationer, men få stora och professionella. Det innebär att civilsamhället har få kontaktytor med stat och näringsliv, och att integrationen med samhällseliten är mycket begränsad.
– I Polen verkar det alltså inte finnas några problem med att organisationernas makthavare skulle komma för nära den politiska makten eller näringslivseliten. Däremot kan det skapa problem med inflytande eftersom relationerna med samhällets makthavare är svaga, säger Roberto Scaramuzzino.
Likheter mellan Sverige och Italien
Sverige och Italien har flera likheter – men också skillnader – när det gäller uppbyggnaden av civilsamhällets organisationer. Framför allt handlar likheterna om den organisatoriska uppbyggnaden som i Sverige präglas av folkrörelser uppbyggda på medlemskap och att man arbetar sig uppåt i organisationen. Detsamma gäller i Italien.
När det gäller graden av elitisering av det svenska och italienska civilsamhället ligger den någonstans mellan Polen och Storbritannien: eliterna är integrerade med politiken, men står inte så långt från medlemmarna som i Storbritannien.
Skillnaderna mellan Italien och Sverige handlar framför allt om inriktningen för civilsamhället. Medan man i Sverige framför allt inriktar sig på opinionsbildning, medlemsrepresentation och demokratiskt inflytande, så är Italiens civilsamhälle mer inriktat på service och välfärd.
– Det finns för- och nackdelar med graden av elitisering av civilsamhällets ledare. Det handlar om hur viktigt det är att själv ha rötter i den rörelse du representerar kontra hur viktigt det är med rätt politiska kontakter för att kunna driva frågor. Det finns kanske inget entydigt svar på frågan. Men ett första steg för att förstå hur det på verkar är att vi kartlägger hur verkligheten ser ut, säger Roberto Scaramuzzino.
Om forskningen
The Elites of Civil Society: A Comparative Analysis analyserar civilsamhällets högsta ledarskikt ur ett elitperspektiv. Genom en jämförande studie av Italien, Polen, Sverige och Storbritannien visar boken hur civilsamhällets eliter skiljer sig åt vad gäller hierarkier och kopplingar till andra makteliter. Resultaten bidrar till förståelsen av maktkoncentration, inflytande och möjligheter inom civilsamhället.
Författare: Malin Arvidson, Roberto Scaramuzzino och Niklas Altermark från Lunds universitet och Jayeon Lee från Göteborgs universitet.
Så här gjordes forskningen:
Boken är baserad på enkäter riktade till ledare av de mest resursstarka civilsamhällesorganisationerna i Italien, Polen, Sverige och Storbritannien. Enkäten behandlar allt ifrån karriärväg till utbildning, social bakgrund och ledares syn på demokratifrågor. Som komplement används också intervjuer gjorda med ledare i all fyra länder. Forskningen är gjord inom programmet ”Civil Society Elites: Comparing Elite Composition, Reproduction, Integration and Contestation in European Civil Societies” finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.