Kroppskameran förändrar polisens arbete i grunden

Situationen är ett exempel på hur kroppskameran kan påverka ett ingripande medan det pågår. Men i ”Bärande bevis” visar Alexandra Bogren och Daniel Castillo att kameran påverkar polisens arbete på betydligt fler – och ibland motsägelsefulla – sätt.

Alexandra Bogren och Daniel Castillo, båda docenter i sociologi vid Södertörns högskola, har följt med polisen vid utryckningar (så kallad medåkning) och intervjuat poliser och personer inom Polismyndigheten. De har också analyserat polisens egna policydokument för kroppskameraanvändning. Syftet har varit att öka kunskapen om de kroppsburna kamerornas roll i polisiärt arbete. Studiens resultat presenteras i den nyligen utgivna boken ”Bärande bevis. Den kroppsburna kameran i polisens tjänst”. Alexandra Bogren och Daniel Castillo lyfter fram hur kameran har förändrat polisens arbetsvillkor i grunden.

Kroppskameran – inte enbart ett hjälpmedel

– När polisen började använda kroppsburna kameror var den främsta anledningen att minska polisernas utsatthet för hot och våld och på så sätt förbättra arbetsmiljön, säger Alexandra Bogren.

I studien framhåller de flesta poliserna att de är positiva till kroppskameran och ser den som en del av polisutrustningen. Flera menar att kameran har ökat förståelsen för vad polisen utsätts för och ger exempel på situationer, ofta potentiellt hotfulla eller våldsamma, då kameran varit till hjälp.

Poliserna lyfter fram att koppskameran är ett stöd i utredningsarbetet, verkar brottsförebyggande, kan användas för underrättelsearbete, och är ett verktyg både för den egna tryggheten och för personlig utveckling.

– Överlag är poliserna positiva till kroppskamerorna. De menar att kamerorna är en trygghet både för dem själva och för personerna som polisen arbetar mot, säger Daniel Castillo.

Men i vissa situationer kan kameran också vara ett problem eller till och med ett hinder. Kameran kan påverka polisens interaktion med allmänheten på oförutsedda sätt, genom att både provocera och lugna i hotfulla situationer berättar Alexandra Bogren.

När det kommer till polisens relationsskapande arbete kan kameran också skapa tystnad och försämrad tillit mellan polisen och allmänheten. I studien finns ett exempel då en polis berättar att han stoppat undan kameran för att kunna prata med personer som vill berätta om andras brottslighet utan att själva riskera att bli utsatta för hot.

Så fungerar kroppskameran

De första kroppskamerorna började användas av polisen på försök på lokal nivå i början på 2010-talet. Sedan 2023 används kamerorna av alla poliser i den yttre verksamheten. Poliserna går en webbutbildning i hur kameran fungerar och får ta del av polisens riktlinjer som bland annat beskriver i vilka situationer som kameran ska användas och hur filmmaterialet ska hanteras.

Kroppskameran ska bäras väl synlig på kroppen. Den är inte personlig utan kvitteras ut vid arbetspassets början. Vid arbetspassets slut lämnas kameran tillbaka och det eventuella inspelade materialet laddas upp och lagras på polisens nationella kameraplattform.

Poliserna bestämmer själva när kameran aktiveras. Kroppskamerorna är utrustade med ett förinspelningsläge som innebär att när polisen trycker på inspelningsknappen finns bildmaterial redan inspelat sedan 60 sekunder tillbaka.

Några av poliserna som Alexandra Bogren och Daniel Castillo intervjuade poängterar att det är viktigt att de själva kan styra över kameran; att den inte alltid är på eller kan aktiveras automatiskt i vissa situationer.

Självmedvetenhet och övervakning

Poliserna framhåller också att det finns situationer då de inte vill sätta på kameran.

–I polisbilen när poliserna pratar med sina kollegor, alltså inte utför en konkret uppgift, då är det viktigt att kunna prata fritt eller på ett visst sätt, utan att spelas in, säger Daniel Castillo. Det kan dels vara en konversation som är privat – vardagsprat om kollegor, chefer, relationer, dels reflektioner över hur de hanterat ett visst ingripande. – Poliserna vill inte att kameran är på när de pratar av sig, fortsätter Daniel Castillo.

I studien framkommer det också att poliserna kan känna sig stressade av att ha kameran igång, och att de väljer hur de uttrycker sig med hänsyn till vem eller vilka som kommer att ta del av inspelningen.

En av poliserna beskriver känslan av att ha kameran på som att vara ”finklädd för familjemiddagen”. Man blir mer medveten om hur man uppträder och anstränger sig lite extra för att göra rätt. I studien ser Alexandra Bogren och Daniel Castillo hur kameran på det sättet skapar en särskild självmedvetenhet hos poliserna, som tycker det är viktigt att framstå som professionella yrkespersoner när kameran är på. Kameran gör att polisrollen förstärks. Poliserna menar att de är extra tydliga i sin kommunikation när kameran är på, är noga med att agera korrekt och att vara ”extra bra”.

En av poliserna beskriver hur medvetenheten om att filmen senare kan visas i en rättssal påverkar hennes sätt att prata: ”När jag tänker så här ’Oj, hur ska det här visas i rätten’, då kanske man inte skulle använda någon svordom eller slang. […] Man kanske snarare bara säger det som behövs sägas.”

Kameran ökar övervakningen från polis mot allmänheten, men den ger också polisen som organisation möjlighet att övervaka den enskilde polisen i sin roll som offentliganställd tjänsteman. Poliserna behöver därmed förhålla sig till en ny form av kontroll av polisarbetet.

Inspelningar av polisens ingripanden skapar också tillfällen för poliserna att själva analysera och utvärdera det egna arbetet.

Självreflektion

Kroppskameran skapar nya möjligheter till individuell självreflektion, och kan stärka polisens professionella omdöme och kommunikationsförmåga.

Daniel Castillo och Alexandra Bogren berättar att det händer att poliserna, i polisbilen på väg från ett ingripande, spelar upp inspelningen på sina kameror. De reflekterar över hur de agerade, vad som gick bra eller mindre bra.

För den enskilde polisen i sin tjänstgöring kan kameran därför göra det möjligt att analysera och utvärdera sig själv. Alexandra Bogren berättar om en polis som, efter att ha åkt på ett suicidlarm, tittade på filmen från ingripandet. Fanns det något i inspelningen som visade att hans agerade hade försinkat polisens jobb? Hade de kunnat rädda personen om han varit snabbare i sitt agerande?

Trygghet i efterhand

Forskarna menar att det finns ytterligare en viktig aspekt att lyfta fram som handlar om känslan av trygghet. Att skapa ökad trygghet för den enskilde polisen i sin tjänstgöring var kanske den främsta orsaken till införandet av kroppskamerorna. Men bland de poliser som medverkar i studien framkommer att de flesta anser att kameran inte ger någon särskild trygghet i själva arbetssituationen.

En av poliserna berättar om en situation där han sitter i baksätet på polisbilen med en frihetsberövad man. De har haft en bra dialog, men när mannen förstår att han ska föras till polisstationen förändras situationen. Polisen inser att det sannolikt kommer att bli våldsamt.

”Det skrämmer ju mig. Men okej, det finns på film. Jag kommer förmodligen få ta en propp eller två, men det finns på film,” berättar polisen. För honom gör kameran alltså inte situationen mindre hotfull eller risken att utsättas för våld mindre. Tryggheten ligger snarare i vetskapen om att det som händer dokumenteras och kan användas i efterhand.

Filmbevis

När det kommer till brottsutredningar menar flera i studien att det numera finns ett ökat krav på filmbevis. Kraven kommer inte bara från domstolar utan också internt från polisorganisationen där chefer uttrycker att de vill se ökad filmbevisning. Poliserna i studien befarar att en sådan utveckling kommer att leda till minskad tilltro till vittnens och polisens ord.

”När börjar själva händelsen? Är det när vi trycker på knappen och jag slår personen med batongen? Eller har vi inte filmat när han slår mig tre gånger med knytnäven? […] Var börjar själva beviset?” Frågan ställs av en av poliserna i studien och pekar på ett problem med den ökade betydelsen av filmbevis. En kroppskamera dokumenterar inte ett helt händelseförlopp, utan det som hamnar framför kameran under den tid den spelar in.

– Det finns en tro att det är sanningen som fångas på film, säger Alexandra Bogren. Men filmerna är inte objektiva. Kroppskameran fångar vad som går att filma ur en vinkel, rakt framåt, i höjd med polisuniformens bröstficka. – En brottssituation innehåller så mycket mer, fortsätter Alexandra. Vad är det som synliggörs och vad lämnas utanför?

Helhetsperspektiv på polisens arbete

– Det krävs mer av polisen idag, säger Daniel Castillo. Kroppskameran har förändrat mycket i det dagliga arbetet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att hur ett ingripande utspelar sig beror på mer än bara kroppskameran, om den är av eller på. Om kameran har ett avskräckande funktion eller kan de-eskalera en hotfull situation beror på sammanhanget, vilka polisen ingriper mot, vilken typ av situation det är, hur polisen interagerar med personerna på platsen.

Forskarna har svårt att tro att polisen skulle sluta använda kroppskameror. Snarare handlar det om hur kamerorna ska användas, och vad ny teknik kan leda till för möjligheter.

Mer information

”Bärande bevis. Den kroppsburna kameran i polisens tjänst” (Boréa Bokförlag) är resultatet av en studie som genomförts som en del av forskningsprojekt ”Kameraövervakning och våld: Betydelsen av kameraövervakning för våldsutsatta yrkesgrupper”, finansierat av Vetenskapsrådet.

alexandra.bogren@sh.se 08-608 52 66

daniel.castillo@sh.se 08-608 51 64