Många storutsläppare avstår statliga miljardsatsningar för omställning

https://mb.cision.com/Public/5569/4334821/a1288af6288a78c2_800x800ar.jpg

De företag som står för störst utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser i Sverige är avgörande för en hållbar omställning och för att nå landets klimatmål. Men flera av företagen väljer att inte söka pengar från Industriklivet och Klimatklivet – de statliga program som satsar miljarder på att hjälpa industrin att ställa om. Trots ambitiösa klimatambitioner nöjer sig många av de största utsläpparna med att söka små summor för begränsade projekt som inte leder till verkliga utsläppsminskningar i stor skala. Det visar en ny studie från Chalmers.

– Det är anmärkningsvärt att flera av de företag som står för de största utsläppen och har satt de mest ambitiösa klimatmålen visar ett relativt lågt engagemang i de statliga omställningsprogrammen, medan andra företag med mer försiktiga mål är betydligt mer aktiva, säger Hans Hellsmark, docent inom innovation och hållbar omställning på Chalmers, och en av forskarna bakom studien.

Industriklivet och Klimatklivet är två stora statliga satsningar för att hjälpa svensk industri att minska utsläppen av växthusgaser och underlätta den gröna omställningen. I Chalmersstudien analyseras 97 finansierade projekt under perioden 2017–2024, riktade mot de 20 företag som står för 80 procent av industrins utsläpp, på totalt cirka 5,9 miljarder kronor.

Stora utsläppare söker begränsat stöd

De svenska bolag som står för de största utsläppen verkar inom tillverkning samt energi- och värmeframställning. På listan finns SSAB, Preem, Heidelberg Materials, LKAB, St1, Borealis, Stockholm Exergi, E.ON, Boliden, Tekniska verken i Linköping, Sysav, SMA Mineral, Renova, Kubal, Vargön Alloys, Höganäs, Nordkalk, Vattenfall, Outokumpu och Uniper.

Det är företagen själva som ansöker om pengarna som sedan ska användas för att få fart på åtgärder som bidrar till att minska klimatutsläpp. Men när forskare från Chalmers undersökte hur pengarna från de stora klimatsatsningarna har använts, visade det sig att det finns stora skillnader i hur aktivt företagen deltar i Klimatklivet och Industriklivet. Flera stora utsläppare söker bara medel för begränsade pilotprojekt eller förstudier, snarare än för investeringar som kan leda till storskaliga utsläppsminskningar

– Normalt sett beviljas de här ansökningarna. Det är osannolikt att företagen skulle satsa på genomgripande omställning utan att söka de statliga pengar som är till för just det, säger Hans Hellsmark.

Klimatmål rimmar inte med satsningar

Nästan alla bolagen deltar i omställningsprogrammen i någon form, men skillnaderna i engagemang är mycket stora. Exempelvis har LKAB fått cirka 3,3 miljarder kronor, medan Renova och SMA Mineral under den studerade perioden har sökt och fått 100 000 kronor vardera. Även SSAB och Heidelberg Materials tar stor del av de statliga pengarna som går till investeringar i ny teknik. Men Vattenfall, Uniper och Sysav satsar relativt lite på att minska sina egna utsläpp, enligt studien.

– En del av de här bolagen har mycket ambitiösa klimatmål, men utan motsvarande engagemang i konkreta omställningsprojekt riskerar dessa mål att förbli just ambitioner. Det verkar som om att höga ambitioner ibland handlar mer om att positionera sig kommunikativt än att driva faktiskt förändring, säger Hans Hellsmark.

Att flera av de stora bolagen inte ligger längre fram i den gröna omställningen innebär att deras utsläpp av växthusgaser förblir höga. Men problemet går djupare än så, eftersom bolagen är djupt integrerade i sin industri, med täta kopplingar till leverantörer, kunder, regelverk, infrastruktur och politik.

– Det innebär att deras strategiska val, till exempel vilka tekniker de satsar på och vilka samarbeten de ingår i, får stor betydelse för om vi lyckas nå klimatmålen. Omställningen sker i hög grad i nätverk mellan företag, forskningsinstitut och offentliga aktörer, säger Hans Hellsmark.

Kommunala bolag inte aktiva i omställning

Då både Industriklivet och Klimatklivet är statliga stödprogram med syfte att driva en hållbar omställning, reagerade forskarna på att flera av de största utsläpparna inom avfallsförbränning, som Renova i Göteborg och Sysav i Malmö, i mycket begränsad utsträckning deltar i omställningsprogrammen, trots att de är kommunala bolag.

– För det första står sopförbränning för stora koldioxidutsläpp, vilket innebär att deras omställning är viktig och brådskande. För det andra har exempelvis Göteborg väldigt ambitiösa klimatmål. Men trots att staden har kontroll över en stor utsläppskälla är man inte aktiv och söker pengar för att ställa om, säger Hans Hellsmark, och tillägger att när bolagen inte deltar i omställningsprogrammen för det också med sig att de inte blir uppkopplade mot forskning och andra viktiga nätverk.

Studien har inte i detalj undersökt orsakerna till att bolagen inte tar större del av de statliga omställningspengarna, men pekar på flera möjliga förklaringar. Den lyfter fram faktorer som strategiska prioriteringar, bristande organisatorisk kapacitet, svaga kopplingar till forskningsnätverk, och avsaknad av marknadstryck för kommunala monopolbolag.

– Jag tycker att det är allvarligt att organisationer med stora utsläpp i så liten utsträckning tar del av pengar som ska gå till den gröna omställningen. Det är inte någon hemlighet vilka förändringar som behöver komma på plats: elektrifiering, koldioxidinfångning, vätgas och övergång till biobaserade bränslen. Det finns konkreta tekniska vägar framåt, och de statliga programmen är utformade för att stödja just dessa satsningar. Men när möjligheterna att agera dyker upp väljer flera av de största utsläpparna att inte engagera sig i den omfattning som krävs, säger Hans Hellsmark.

Om studien

Studien Beyond leaders and laggards: How incumbents navigate transformative policy missions, har publicerats i Energy Policy.

Författarna Hans Hellsmark, Johnn Andersson och Barbara Hedeler är verksamma vid Chalmers tekniska högskola, forskningsinstitutet Rise och Austrian Institute of Technology i Österrike.

Forskningen har finansierats av Energimyndigheten.

För mer information, vänligen kontakta:

Hans Hellsmark, docent inom innovation och hållbar omställning, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers tekniska högskola: 031-772 81 60, hans.hellsmark@chalmers.se