Så kan Sveriges livsmedelsberedskap stärkas
Hur kan Sverige säkra tillgången till mat vid kriser och andra allvarliga störningar? En ny studie från Försvarshögskolan och Lunds universitet visar att det inte räcker med beredskapslager eller ökad självförsörjning. För att stärka livsmedelsberedskapen behöver myndigheter, företag och andra aktörer också dela problembild, samordna sina mål och fördela kostnader och ansvar.
Livsmedelsförsörjningen har på nytt blivit en central beredskapsfråga i Sverige och övriga Europa. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, covid-19-pandemin och klimatförändringarnas konsekvenser har tydliggjort hur sårbara dagens försörjningskedjor kan vara.
Samtidigt skiljer sig dagens svenska livsmedelssystem från det som fanns under kalla kriget. En stor del av verksamheten bedrivs av privata aktörer och försörjningen är beroende av internationell handel och komplexa leveranskedjor.
I en ny vetenskaplig studie har forskare vid Försvarshögskolan och Lunds universitet undersökt vad som krävs för att stärka livsmedelsberedskapen i ett sådant system.
– Beredskap kan inte vara något som vi bara plockar fram när en kris närmar sig. Den behöver byggas in i hur livsmedelssystemet fungerar varje dag. Det kräver både en gemensam förståelse av riskerna och bättre samordning mellan de många aktörer som tillsammans står för livsmedelsförsörjningen, säger Per Becker, professor vid Försvarshögskolan.
Sju praktiker för bättre beredskap
I studien presenterar forskarna ett teoretiskt ramverk med sju praktiker för att stärka livsmedelsförsörjningen. Praktikerna är indelade i tre områden.
Det första handlar om hur aktörerna förstår risker och livsmedelssystemets komplexitet.
Det andra handlar om relationerna mellan aktörerna, till exempel behovet av att samordna tidsperspektiv och mål och skapa större öppenhet i kommunikation och beslutsfattande.
Det tredje området handlar om hur resurser, kostnader och ansvar fördelas. Här ingår bland annat att fördela kostnader för beredskap längs livsmedelskedjan, hitta en balans mellan inhemsk produktion och säker internationell handel samt stärka den kapacitet som redan finns.
En slutsats är att de tre områdena är beroende av varandra.
– Den politiska diskussionen handlar ofta om konkreta åtgärder, som lagerhållning eller ökad inhemsk produktion. Men sådana åtgärder får svårt att fungera tillsammans om aktörerna inte först har en gemensam bild av riskerna och kan samordna sina mål och tidsperspektiv, säger Per Becker.
Marknaden skapar inte beredskap på egen hand
Studien pekar också på ett grundläggande problem: det finns svaga ekonomiska incitament för enskilda företag att investera i beredskap som hela samhället har nytta av.
Forskarna beskriver därför utmaningen som både ett marknads- och ett styrningsproblem. Marknaden fångar inte fullt ut det samhälleliga värdet av beredskap, samtidigt som ansvar och beslutsfattande är fördelade mellan många aktörer och politikområden.
Resultaten visar samtidigt att privata företag kan ha stor förmåga att snabbt anpassa sig när en kris väl inträffar.
– Det finns mycket kapacitet och anpassningsförmåga i det befintliga systemet. Problemet är att företagen inte alltid har incitament att bära kostnaden för beredskap i förväg. Därför behöver vi hitta former där staten och näringslivet tillsammans kan bygga motståndskraft och där kostnaderna fördelas på ett rimligt sätt, säger Per Becker.
Intervjuer med aktörer i hela livsmedelssystemet
Studien bygger på 30 intervjuer med 31 personer som genomfördes under februari och mars 2025. Deltagarna representerar bland annat myndigheter på olika nivåer, primärproducenter, livsmedelsföretag, leverantörer, branschorganisationer, akademi och frivilligorganisationer.
Forskarna identifierade nio övergripande teman utifrån intervjuerna. De rör bland annat juridiska och administrativa hinder för beslutsfattande, beroendet av global handel och leveranser utan stora buffertar samt de ekonomiska villkoren för primärproducenter.
Resultaten pekar på flera områden som behöver prioriteras. Beredskap behöver till exempel integreras bättre mellan olika politikområden och förvaltningsnivåer. Offentlig och privat styrning behöver kombineras, exempelvis genom minimikrav på resiliens, offentlig-privata lösningar för lagerhållning och ekonomiska modeller för att dela på kostnaderna.
Forskarna lyfter också behovet av en balans mellan inhemsk produktion och internationell handel. Sverige behöver ha egen produktions- och förädlingskapacitet samtidigt som viktiga internationella försörjningskedjor behöver vara robusta.
– Målet kan inte vara att Sverige ska producera allt själv, men vi kan inte heller utgå från att den globala handeln alltid fungerar som vanligt. Vi behöver både livskraftig produktion i Sverige och säkra handelsrelationer med länder som vi kan lita på även när omvärldsläget försämras, säger Per Becker.
Kan användas som checklista
Ramverket är utvecklat utifrån svenska förhållanden, men forskarna menar att det kan vara relevant även för andra höginkomstländer med privatiserade och fragmenterade livsmedelssystem.
För myndigheter, företag och branschorganisationer kan ramverket samtidigt användas för att analysera den egna beredskapen.
– En viktig fråga är om vi koncentrerar oss på de synliga åtgärderna men missar förutsättningarna för att de ska fungera. Ramverket kan användas som en checklista för att undersöka om vi förstår riskerna på samma sätt, om vi kan samordna oss och om ansvar och kostnader är rimligt fördelade, säger Per Becker.
Publikation
Nicoletta Bozzo, JoAnna Persson & Per Becker (2026): PREPARE: a theoretical framework to improve food supply security in highly privatised and fragmented food systems. Studien är publicerad med öppen tillgång i den vetenskapliga tidskriften Agricultural and Food Economics.
Kontakt
Per Becker, professor vid Institutionen för ledarskap och ledning, Försvarshögskolan
E-post: per.becker@fhs.se, tel: 070-879 25 01
