Staten bör finansiera och samordna koldioxidinfångning och lagring
Tekniker för att fånga in och lagra koldioxid bör finansieras och samordnas av staten – och framför allt användas inom industrier som är svåra att helt ställa om, som stål-, cement- eller kemikalieproduktion. Då säkras både klimatmålen och en hållbar utveckling, enligt en ny avhandling från Lunds universitet.
– Om vi ser dessa tekniker som en nyckel till hållbar utveckling, kanske stater kan bli mer öppna för att betala och ansvara för att de används där de kan göra skillnad för klimatet. I likhet med till exempel sjukvård, barnomsorg eller avfallshantering är utsläppsminskningar helt väsentliga för att samhället ska fungera, säger Lina Lefstad, nybliven doktor vid Lund University Centre for Sustainability Studies.
Teknikerna – som också kallas CCS (carbon capture and storage) – syftar till att avskilja, fånga in och lagra koldioxid från industriella processer som används i tillverkningen av olika material eller kemikalier.
FN:s klimatpanel bedömer att CCS behövs för att hantera klimatpåverkan från bland annat tunga industrier där det är teknisk komplicerat eller väldigt svårt att minska koldioxidutsläppen helt. Samtidigt kan kostnaderna för CCS-projekt räknas i miljarder, och utmaningar kring hur man bäst transporterar och lagrar koldioxiden kvarstår, trots att tekniken har funnits i ungefär 30 år.
Tre rekommendationer
I sin avhandling, som utgår från ett antal fallstudier i olika europeiska länder, har Lina Lefstad analyserat hur CCS kan användas för att säkerställa att länder möter både klimatmålet om en uppvärmning på 1,5 grader och stärker hållbar utveckling och jämlikhet.
Utifrån sina forskningsresultat identifierar hon tre rekommendationer.
För det första bör CCS-tekniker i första hand finansieras och samordnas av nationalstater. Enligt Lina Lefstad klarar marknaden inte av att ensamt driva utveckling och uppskalning av CCS. Som exempel lyfter hon ett nyligen genomfört CCS-projekt i Norge som undersökte förutsättningarna för att fånga in och lagra koldioxidutsläpp från energibolaget Equinor (tidigare Statoil). Den norska staten finansierade projektet med 22 miljarder norska kronor under de första fem åren, men efter att denna period var över har Equinor valt att avvakta vidare utveckling av projektet.
– Att förlita sig på att marknaden ska bli en motor för CCS är naivt. Projekten medför enorma kostnader och genererar än så länge inte den vinst som behövs för att det ska bli attraktivt för privata företag att investera.
Hon fortsätter:
– Om staten i stället tar över styrningen kan det bli en drivkraft för att bygga ut och utveckla infrastrukturen. Utrymmet för synergier gällande lagring, transport och avskiljning av koldioxid är större än om dessa projekt drivs av enskilda aktörer. Det kan i förlängningen påverka både priset och innovationstakten.
För det andra ska teknikerna främst nyttjas inom sektorer där koldioxidutsläppen inte kommer att kunna fasas ut helt, som inom stål-, cement-, transport- eller kemikalieindustrin. Slutligen bör de användas på ett sådant sätt att de gynnar hela samhället och inte negativt påverkar till exempel energitillgång eller energipriser för utsatta grupper.
Finns kritik mot CCS
Lina Lefstad förklarar att CCS-tekniker har kritiserats hårt för att understödja företags fortsatta utsläpp. Det finns, enligt kritikerna, en fara att de ska användas som en ursäkt för företag att fortsätta med klimatskadlig verksamhet – koldioxiden går ju att fånga in och tas om hand!
Men i sina intervjuer med branschaktörer och beslutsfattare i olika europeiska länder har hon inte träffat någon som tror att CCS faktiskt kan användas för att undvika en utfasning av fossila bränslen. Det är mycket positivt, understryker Lina Lefstad. CCS skulle inte heller kunna hantera all den koldioxid som släpps ut totalt idag.
– Jag är övertygad om att CCS kan bli en viktig teknik för att begränsa uppvärmningen. Och Europa har bra förutsättningar för att kunna leda detta. Här finns en stark klimatpolitik och ett stort engagemang för mänskliga rättigheter, miljöskydd och rättvisa. Utmaningen ligger i hur vi får till den statliga styrningen som behövs för att denna teknik ska börja nyttjas i större skala och hjälpa oss nå klimatmålen.
Länk till avhandlingen: https://portal.research.lu.se/en/publications/from-show-pony-to-working-horse-reimagining-carbon-capture-and-st/
Kontakt:
Lina Lefstad
Doktor i hållbarhetsvetenskap vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS
E-post: lina.lefstad@LUCSUS.lu.se
Telefon: 0793579515