Tidigare okänd utdöd stor däggdjursart upptäckt i Sibirien
DNA-analyser av gamla benfragment har avslöjat en tidigare okänd utdöd art som var släkt med dagens jakar, men började utvecklas separat från dem för hundratusentals år sedan. Resultaten är publicerade i tidskriften Current Biology.
– Det är en anmärkningsvärd upptäckt av en stor utdöd djurart utifrån små odefinierbara benfragment, säger Love Dalén, medförfattare till studien och professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik, ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.
Forskarna har analyserat förhistoriskt DNA från benfragment som hittats i Denisovagrottan, en plats känd för sina rika förhistoriska fynd, och på andra platser i södra Sibirien. Genom analyserna kunde de kartlägga arvsmassan hos 20 individer som levde vid olika tidpunkter under en period som spänner över mer än 200 000 år.
Analyserna visade att djuren tillhörde en tidigare okänd art som började skilja sig från dagens jakar för omkring 400 000 år sedan och att arterna var helt åtskilda omkring 150 000 år senare.
– Som jämförelse uppskattas att brunbjörnen och isbjörnen började skiljas åt för omkring 400 000 år sedan. Detta sammanfaller med en period med ett betydligt varmare klimat, som kan ha bidragit till att populationer isolerades och så småningom utvecklades till olika arter, säger Alexandre Gilardet, doktorand vid Centrum för paleogenetik och en av studiens huvudförfattare.
Fynden ger en ny bild av Altajregionen
– Upptäckten påminner om fyndet av denisovamänniskan, som identifierades utifrån ett enda fossil 2010. Den pekar också på Altajregionen som ett område som kan ha haft stor biologisk mångfald och fungerat som en tillflyktsort för arter både under istider och värmeperioder, säger Love Dalén.
Till skillnad från den hybridisering som förekom mellan olika forntida människogrupper fann forskarna nästan inga tecken på att den nya arten hade fått avkomma med andra nötdjur i området, som stäppbison och uroxe.
Resultaten tyder också på att populationen förändrades under den senaste varma perioden mellan två istider, samtidigt som den genetiska variationen minskade.
– Detta visar hur uppvärmningen av klimatet för omkring 120 000 år sedan påverkade arvsmassan hos arter som var anpassade till kyla. Eftersom studien sträcker sig över en ovanligt lång tidsperiod kan vi följa arten genom hela istidscykler och undersöka hur klimatförändringarna kan ha påverkat den biologiska mångfalden, säger Jonas Oppenheimer, postdoktor vid Centrum för paleogenetik och studiens andra huvudförfattare.
Det yngsta analyserade exemplaret är omkring 27 000 år gammalt. Arten dog ut någon gång därefter, men exakt när och varför är fortfarande okänt.
Arten är ännu inte formellt namngiven
Denna utdöda släkting till dagens jakar levde i södra Sibirien, medan dagens jakar finns längre söderut på den tibetanska högplatån. Enbart genetiska bevis räcker inte för att formellt klassificera och namnge en ny art och därför planerar forskarna att jämföra fynden med tidigare beskrivna jakliknande lämningar från området.
Om studien
Studien är ett samarbete mellan Centrum för palaeogenetik i Stockholm, University of California, Santa Cruz och University of Vienna.
Artikeln Ancient genomes reveal an extinct bovine species from mid-latitude Asia är publicerad i Current Biology.
DOI: 10.1016/j.cub.2026.09.043
Kontakt
Alexandre Gilardet
alexandre.gilardet@su.se
070-221 86 70
Språk: franska, engelska och svenska
Love Dalén
love.dalen@zoologi.su.se
070-777 27 94
Språk: Svenska, engelska och spanska
Jonas Oppenheimer:
jonas.oppenheimer@zoologi.su.se
070-047 44 25
Språk: engelska
