Kooperativa mejerier bra för både bönder och konsumenter
Den svenska mejerinäringen är koncentrerad till ett fåtal stora bondeägda företag med en monopolliknande ställning. Man skulle kunna tro att detta automatiskt missgynnar konsumenterna, men Anna Hedberg från SLU visar i sin doktorsavhandling att konsumenterna snarast vinner på situationen.
En bonde som säljer kött, mjölk eller spannmål till ett lantbrukskooperativt företag sitter på dubbla stolar. Hon eller han är inte bara råvaruleverantör utan också delägare i företaget, tillsammans med sina bondekollegor. Detta gör att ett kooperativt mejeriföretag måste se till lönsamheten i hela den samlade verksamheten, dvs. företaget ska gynna både gårdarnas mjölkproduktion och mejeriets förädlingsverksamhet.
Samhället ger sitt stöd till lantbrukskooperativa företag genom att göra undantag i konkurrenslagen för dem. Undantaget innebär att medlemmar som bedriver lantbruk (eller skogsbruk) får lov att samverka om bland annat förädling och försäljning av produkterna. Det finns dock restriktioner – samverkan får inte leda till att konkurrensen på marknaden begränsas eller snedvrids.
Anna Hedberg vid SLU har i sitt doktorsarbete analyserat den svenska mejerimarknaden och bland annat ställt frågan om mejerikooperationen har missbrukat sin marknadsmakt. Ett sätt för företagen att utnyttja sin monopolliknande ställning vore att ta ut höga vinstmarginaler för mjölk och vissa andra mejeriprodukter, som konsumenten inte lätt kan ersätta med andra varor, och lägre marginaler på exempelvis smör och ost. Anna Hedbergs analys visar dock att skillnaderna i vinstmarginaler är små och troligen en rest av det statligt styrda prisregleringssystemet inom lantbruket som avskaffades i början av 1990-talet.
I avhandlingen visas också vad som skulle hända om mejerierna inte vore lantbrukskooperativa utan hade en annan ägarstruktur. Anläggningarna skulle fortfarande vara mycket stora, eftersom det finns betydande stordriftsfördelar att hämta. Om dessa stora mejerier vore investorägda aktiebolag skulle det vara mer lönsamt för ägarna att hantera en mindre mjölkvolym, vilket de skulle uppnå genom att betala ett lägre pris till mjölkproducenterna. Med andra ord verkar den kooperativa företagsformen vara en förutsättning för att en mjölkproduktion av nuvarande omfattning ska kunna bedrivas i Sverige. En minskad mjölkproduktion skulle i sin tur drabba konsumenterna genom högre mjölkpriser, enligt principen om tillgång och efterfrågan.
Anna Hedberg drar också slutsatsen att mejerikooperationen borde se över sin prissättning till mjölkbönderna. Idag får bönderna lika mycket betalt för varje liter mjölk eftersom priset grundar sig på mejeriföretagets genomsnittliga intäkter och kostnader. Bönderna som grupp skulle vinna på om marknadens efterfrågan till större del fick slå igenom på prissättningen. Då skulle de producerade volymerna pressas ned vid en överskottsituation, vilket i slutänden skulle ge en högre ersättning till bönderna.
Avslutningsvis studeras hur växtodlingsgårdars produktionsbeslut påverkas av förändringar av rådande jordbrukspolitik. Den tidigare svenska reglerade marknaden jämförs med en inhemsk avreglerad marknad samt med EU:s gemensamma jordbrukspolitik. EU-alternativet framstår som fördelaktigt för växtodlingsbönderna, bland annat för att EU:s jordbruksstöd minskar variationen i deras inkomster. Fördelarna är dock starkt beroende av det riskfria arealstödet, som idag är under utvärdering inom EU.
Agr lic Anna Hedberg, institutionen för ekonomi vid SLU, försvarar fredagen den 3 maj 2002 kl. 10.15 sin doktorsavhandling Essays on Farmer Behaviour. Co-operative performance and farm risk exposure. Disputationen äger rum sal L, undervisningshuset, Ultuna, Uppsala. Fakultetsopponent är professor Professor Ole Gjølberg, Institutt for ökonomi og samfunnsfag, NLH, Ås, Norge.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna Hedberg på tel. 018-67 17 04 eller via e-post anna.hedberg@ekon.slu.se.
