Reglerad dränering: Högre skörd och mindre näringsförluster
Åkermark behöver dräneras framför allt för att förlänga den svenska odlingssäsongen. Traditionella, fasta dräneringssystem leder bort överskottsvatten till en viss, förutbestämd grundvattennivå. Ingrid Wesström vid SLU har nu funnit att man med en enkel, reglerbar metod både kan få högre skörd och mindre växtnäringsförluster.
En av de viktigaste förutsättningarna för optimal jordbruksproduktion i Sverige är en fungerande markavvattning. Vanligast idag är så kallad täckdikning, dvs. dräneringsrör som är nedgrävda i marken. Dränering bidrar till att jorden torkar upp snabbt och jämnt på våren samt att traktorer och redskap inte kör fast lika lätt. Odlingssäsongen förlängs, driftsäkerheten ökar och markstrukturen blir bättre.
Ett väl fungerande dräneringssystem leder dock till att mer vatten passerar genom markprofilen och att förlusterna av lättrörliga kemiska ämnen, såsom nitrat, kan öka. Med ett traditionellt dräneringssystem dräneras marken lika mycket, oberoende av gröda, årstid och nederbörd.
Reglerad dränering är en enkel metod, som gör det möjligt att anpassa dräneringen efter behovet. Med denna metod kan även växtnäringsläckaget minska. En höj- och sänkbar slang kopplas på stamledningen i speciella brunnar vid utloppet (se skiss). Grundvattennivån i marken kan då regleras genom att vattenytan i slangen står i förbindelse med vattenytan i marken (kommunicerande kärl). Om grundvattennivån stiger över den inställda nivån rinner överskottet ner i brunnen och ut i diket.
Under perioder när behovet av dränering är litet, exempelvis under torka och vintertid, kan slangänden höjas i varje brunn. På våren och under nederbördsrika somrar kan man sänka utloppen så att marken fortare torkar upp.
– Det gäller att följa rötternas djup under odlingssäsongen, säger Ingrid Wesström vid institutionen för markvetenskap, SLU.
Hon har i sitt doktorsarbete jämfört effekterna av reglerad dränering med ett traditionellt dräneringssystem. Avrinningen via dräneringssystemet, näringsutlakning, kväveflöden och skörd undersöktes.
Resultaten visar att det med reglerad dränering rann bort mindre mängd vatten och utlakades mindre mängd kväve och fosfor via dräneringssystemet. Den årliga kväveutlakningen var med traditionell dränering i medeltal 30 kilo kväve per hektar. Med reglerad dränering försvann endast 5 kilo via dräneringssystemet.
Under odlingssäsongen var grundvattennivån i fälten med reglerad dränering periodvis högre. Därmed var mer vatten lagrat i marken, vilket kom grödan till del. Grödan avdunstade mer vatten och skörden blev större. Även kväveupptaget i grödan ökade, vilket visar på ett bättre kväveutnyttjande.
Under hösten ökade mängden mineralkväve i marken mer med reglerad dränering jämfört med traditionell, bland annat på grund av mindre kväveutlakning.
– Kostnaderna för att byta system behöver inte bli stora, säger Ingrid Wesström. Det handlar om att installera en eller flera brunnar per hektar, fler om fältet lutar mycket.
Med lämpligt utförande kan reglerad dränering vara gynnsam för både jordbruket och miljön. Metoden utvecklades i USA för tjugo år sedan, och används nu även i Kanada och i Finland. Riktlinjer och rekommendationer för projektering och användning behöver emellertid tas fram för svenska förhållanden.
Kontaktinformation
Agr Ingrid Wesström, institutionen för markvetenskap, SLU, försvarar fredagen den 20 september 2002 klockan 13.00 sin avhandling för agronomie doktorsexamen.
Titel: Controlled Drainage. Effects on subsurface runoff and nitrogen flows
Lokal: Hörsalen, Loftet, Ultuna.
För mer information: Ingrid Wesström, 018-67 11 83, Ingrid.Wesstrom@mv.slu.se
Övrig information se http://www.mv.slu.se/
