Nya professorer vid Stockholms universitet
Nya professorer vie Stockholms universitet är Ola Hössjer i matematisk statistik, Ilona Koupilová i forskning om ojämlikhet i hälsa och Eva Lindroth i fysik
Ola Hössjer, matematisk statistik
Hans forskningsområde är s.k. statistisk inferensteori, dvs. matematiska metoder att dra slutsatser utifrån statistiska datamaterial. Han intresserar sig speciellt för metoder att leta efter gener som orsakar eller bidrar till ärftliga sjukdomar såsom åldersdiabetes och ärftlig bröstcancer. Målet är att hitta vilka (vilken) kromosomer generna är belägna på samt deras position på respektive kromosoms DNA-sträng.
Ilona Koupilová, forskning om ojämlikhet i hälsa med folkhälsovetenskaplig/medicinsk inriktning
Hennes forskning har främst varit inriktad på hur de biologiska och sociala mekanismerna tidigt i livet är kopplade till sjukdom senare i livet. Ett av forskningsområdena är hälsan hos befolkningarna i Central.- och Östeuropa och orsakerna till skillnaderna i hälsa hos dessa. Den stora sociala, ekonomiska och politiska förändringen som skett under senare tid, bl.a. genom kapitalismens kollaps, erbjuder ett unikt tillfälle att undersöka hur den påverkat hälsan hos befolkningen. Den har visat på ökad ojämlikhet i hälsa i de östeuropeiska länderna.
Ilona Koupilová är nu verksam vid Nätverkscentrum för ojämlikhet i hälsa (CHESS) som är ett samarbete med Karolinska institutet (KI).
Eva Lindroth, fysik
Hennes forskning har behandlat en rad frågeställningar inom atomära mångpartikelsystem. Under senare tid har hon framförallt sysslat med resonansfenomen ofta i nära kontakt med experiment, t.ex. vid jonisation eller den tidsomvända processen elektron-jon rekombination; När energin hos inkommande partiklar, eller strålning, är avstämd till egentillstånd hos jonen (atomen) bildas multipelt exciterade tillstånd som kan fungera som mellansteg i en process, sannolikhet för denna ökar då dramatiskt. Sådana resonanta processer är bl.a. mycket viktiga för tidsutvecklingen av ett plasma, i universum såväl som i en fusionsreaktor.
Multipelt exciterande tillstånd är också intressanta som exempel på verkliga mångpartikelsystem, dvs. sådana som inte alls kan beskrivas med en-partikel modeller. Eftersom de förekommer i system vars komplexitet ändå är hanterbar så kan de ge viktig vägledning för hur mer komplexa system skall hanteras.
