Fåglar reglerar sina kroppar efter gruppstorlek och jordens magnetfält
Hur fåglar med unika kroppsregleringsmönster och anpassningar klarar av svårigheter som de utsätts för under olika skeden av sin årscykel visar Johan Lind i sin avhandling vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet Dessa anpassningar kan hjälpa fåglarna att bibehålla sin flygförmåga under ruggningen och Johan Lind visar också att flyttfåglar kan ta hänsyn till jordens magnetfält när de beslutar sig för var och hur de skall lägga på sig sina energireserver.
Ruggning, då fåglar byter ut sina vingpennor, borde innebära en uppenbar risk för fåglar då den under ruggningen resulterande minskningen av vingyta bör försämra deras flygförmåga. Men, pilfinkars flyktförmåga visade sig förvånansvärt nog inte försämras under ruggningen, vilket antyder att de kan kompensera fysiologiskt för den minskning av vingyta som orsakas av ruggningen. I ett experiment påvisades också fåglarnas kompensatoriska förmåga genom att pilfinkar som utsattes för simulerad ruggning minskade sin kroppsvikt samtidigt som de byggde en större flygmuskulatur. En annan påverkande faktor är storleken på den grupp de lever i. Större grupper är generellt säkrare att leva i och pilfinkarna visade sig också reglera sin kroppsvikt och flygmuskulatur utifrån gruppens storlek. Fåglarna hade alltså större reserver när de var trygga i en stor grupp, men minskade sina reserver när gruppen var liten och risken att bli tagen av ett rovdjur större.
Fåglar reglerar också sin kropp noggrant under flyttningen i förhållande till en skiftande miljö. Många flyttfåglars färd avbryts av hav och öken och för att kunna passera dessa barriärer måste de ackumulera stora mängder energi. Men att bära på stora energireserver har sina baksidor, en tyngre kropp är dyrare i drift och ökar risken att bli tagen av rovdjur, vilket gör att fåglar sällan lägger på sig extrema mängder energi. Näktergalar flyttar från Sverige via norra Egypten över Sahara. Hur kan en oerfaren fågel, som flyttar ensam på natten, veta på förhand att de står inför en vidsträckt öken och därmed är tvungen att ackumulera väldiga energireserver för att kunna korsa denna barriär? För att svara på detta utförde Johan Lind och kollegor vid Stockholms universitet och Naturhistoriska Riksmuseet, experiment med näktergalar. Fåglar sattes i burar i Sverige och fick uppleva en simulerad flyttning, från Sverige ner till den norra randen av Sahara, med hjälp av ett artificiellt magnetiskt fält. I jämförelse med kontrollfåglar ackumulerade fåglarna som upplevt en magnetisk flyttning större reserver än kontrollfåglarna. Detta visar, för första gången, att fåglar kan använda sig av det geomagnetiska fältet när de ackumulerar sitt flygbränsle.
Vikten av att kunna flyga bra, billigt och säkert samt den långa tidsperiod under vilken fåglar flugit omkring på jorden är en av anledningarna till att vi finner en så finstämd reglering av fåglars vikt.
Doktorsavhandlingens titel: Adaptive body regulation in the life history of birds
Disputationen äger rum fredag 28 februari kl. 10.00 i Sal G, Arrheniuslaboratorierna, Frescati, Svante Arrhenius väg 16. Opponent är Doktor Theunis Piersma, Universitetet i Groningen, Nederländerna.
Johan Lind kan nås på telefon 08-16 40 52 (Zoologiska Iistitutionen, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm), e-post Johan.Lind@zoologi.su.se
