Bättre köttproduktion genom avel
Framgångsrik kalvning och bra slaktkroppskvalitet är egenskaper som grundläggs redan i avelsarbetet. Men även miljön har stor inverkan på slutresultatet. Susanne Eriksson vid SLU har rett ut de genetiska sambanden mellan olika egenskaper hos nötkreatur.
Kalvningsförloppet styrs av kons och kalvens gener, men även av djurens miljö. Svåra kalvningar som kräver veterinärhjälp ökar risken för att kalven dör vid födseln. En stor kalv tar mer plats och är ofta svårare att föda fram. Även kons storlek på bäckenöppningen och hennes värkarbete påverkar hur lätt kalvningen förlöper. Genom avel kan risken för att få för tunga kalvar minskas så att kalvningsförmågan blir bättre.
En relativt stor andel av de dödfödda kalvarna föds dock utan svårigheter. Varför de dör är ännu till stor del oklart, men man vet att miljön är en viktig faktor när det gäller dödfödslar. Miljöns starka inflytande gör det svårare att välja ut de avelsdjur som har bra gener för livskraftiga kalvar.
Agronom Susanne Eriksson har funnit att vissa genetiska egenskaper som är gynnsamma för köttproduktion kan försvåra kalvning. Därför är det viktigt att ta hänsyn även till kalvningsegenskaperna vid avelsarbete som syftar till bättre tillväxt hos nötkreatur.
Hittills har det svenska avelsarbetet med köttdjur koncentrerats på födelsevikt och tillväxtegenskaper. Susanne Eriksson har visat att även slaktkroppens kvalitet kan påverkas genom avel. Tydligen räcker det inte med god tillväxt för att slaktkroppen skall hålla hög kvalitet. Det beror på att de gener som styr tillväxten endast i liten utsträckning påverkar slaktkroppens sammansättning. Vill man påverka slaktkroppen med avel bör därför även mått på fett- och muskelinnehåll ingå i avelsmålet.
Tillväxt i olika miljöer behöver inte vara uttryck för exakt samma genetiska egenskap. Vissa gener kan vara viktiga vid intensiv utfodring, tex. vid stationsprövning*, medan andra har betydelse när utfodringen är mindre intensiv, som i besättningar i fält. Resultaten visar att det genetiska sambandet mellan tillväxt på station och i fält var svagare för nötköttsrasen Hereford än för Charolais. Med modern metodik kan avelsdjur väljas ut direkt baserat på tillväxt i fält (köttboskapskontrollen**), vilket minskar betydelsen av stationsprövning.
*Vid stationsprövning mäts unga tjurars tillväxt i en kontrollerad miljö.
**I köttboskapskontrollen, KAP, registreras bl.a. köttdjurens härstamning, vikter vid olika åldrar och kalvningsresultat.
Agronom Susanne Eriksson vid Institutionen för husdjursgenetik, försvarar torsdagen den 30 oktober kl. 9.00 sin avhandling med titeln Genetic aspects of calving, growth, and carcass traits in beef cattle. Opponent är professor John Pollack, Cornell University, Ithaca, USA. Plats: Hörsalen, Loftet, SLU, Uppsala.
Kontaktinformation
Mer information: Susanne.Eriksson@hgen.slu.se
Tel: 018-67 20 07
