Upptäckt kan leda till att fler läkemedel kan tas via munnen
Många läkemedel kan inte ges via munnen eftersom de inte kan tas upp från tarmen. Alla försök att lösa detta problem har hittills resulterat i oacceptabla risker för biverkningar, huvudsakligen för att tarmbarriären påverkats så kraftig att inte bara läkemedlet, utan även andra ämnen, som exempelvis toxiner, kan tas upp. Nu har en grupp forskare i Uppsala gjort en viktig upptäckt som kan lösa problemet.
Tarmbarriären fungerar som ett effektivt hinder för olika substanser att passera från tarmen ut i kroppen. Vissa läkemedel, exempelvis antibiotika, kan använda de transportkanaler som finns, medan andra viktiga mediciner inte kan det. Tarmväggens genomsläpplighet bestäms av ett slags ”filter”, så kallade tight junctions, som huvudsakligen består av två typer av proteiner; claudiner och occludiner. Varje sådan proteinmolekyl interagerar med en motsvarande molekyl i den intilliggande cellen genom en ”loopformad” bidning bestående av peptider. För att öka genomsläppligheten måste man tillfälligt öka ”porigheten” i filtret – utan att skada cellen. Hittills har forskningen inriktats på att försöka förändra genomsläpplighet via claudinerna, som är mer dynamiska och föränderliga, men det har alltid lett till oönskade och irreversibla effekter som ökar risken för cellskador.
Uppsalaforskarna, under professor Per Arturssons ledning, har istället inriktat sig på det andra proteinet; occludinerna, som är ett mer statiskt protein. Experimenten har utförts på celler och har ännu inte testats på levande organismer. De tillverkade peptider som motsvarade olika sekvenser i ”loopen” som sammanbinder kanalen mellan två celler. En av dessa peptider visade sig öka tarmväggens genomsläpplighet då den kopplades till occludinmolekyler. Men bara från ena hållet av barriären. Från andra hållet, vilket motsvarar från tarmen in i kroppen, visade det sig att molekylerna klumpade ihop sig, eller förstördes av enzymer innan det hann påverka filtret. Men forskargruppen gick ett steg vidare. Genom att koppla på en fettsyra som skydd för peptiddelen lyckades man öka genomsläppligheten även från andra hållet. Dessutom lyckades forskarna styra effekten på tarmbarriären; från snabb och kort till en längre effekt.
I decembernumret av de ansedda tidsskriften Molecular Pharmacology, lovordas Uppsalaforskarnas resultat på ledarplats, av Kim E Barett vid university of California som anser att upptäckten ”seem likely to allow for the oral delivery of a wide veriety of agents for which this previously was not possible and thus to the development of new and more effektive therapeutic options for a wide range of human diseases”.
Kontaktinformation
Mer information: Professor Per Artursson, institutionen för farmaci, 018-471 4471, eller Per.Artursson@farmaci.uu.se
