Maskinmjölkade vattenbufflar ingen utopi
Vattenbufflar som är vanliga i Asien kan likaväl som svenska kor mjölkas med maskin, enligt ett doktorsarbete vid SLU. Vattenbufflarnas juver ser dock annorlunda ut och djuren är mer lättstörda än vanliga kor. För att få ut mesta möjliga mjölk vid maskinmjölkning måste därför både teknik och rutiner anpassas.
Vattenbufflar används mest för mjölkproduktion och som dragdjur. De är vanliga som mjölkdjur framför allt i Indien, Pakistan, Egypten och Italien. De hålls i stordrift, men oftast är de då handmjölkade, med undantag för Italien. Santosh Thomas har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat hur vattenbufflar bör mjölkas och hur olika mjölkningssystem påverkar juverhälsan.
Det visade sig vara en betydande skillnad i juveranatomin mellan vattenbufflar och mjölkkor. Vattenbufflarna har betydligt längre spenar och mindre juver- och spencisterner, vilket betyder att merparten av mjölken i ett buffeljuver lagras i körtelvävnaden. Det är därför speciellt viktigt att bufflarna får en ordentlig stimulering av juver och spenar innan mjölkningsmaskinen sätts på juvret. Det talar också för att en kontinuerlig stimulering under mjölkningen är viktig för att man ska få ut mesta möjliga mjölk från vattenbufflar.
Thomas fann vidare att mjölknedgivningsreflexen, dvs. när mjölken rinner till, fungerar principiellt likadant hos bufflar som hos kor och att nedgivningshormonet oxytocin frisätts enligt likartat mönster. Vad som ytterligare karakteriserar vattenbufflarna är att de är ytterst känsliga för störningar och att små förändringar i skötselrutinerna kan påverka mjölknedsläppningen negativt.
Santosh Thomas har också studerat vattenbufflarnas beteende och aktiviteter under hela dygnet. Han fann, att då de hålls i ett lösdriftsstall spenderar de lika mycket tid åt att äta, vila och idissla som vattenbufflar i traditionella system eller som våra mjölkkor. Det talar för att bufflarna mycket väl kan inhysas i lösdriftsstallar med automatisk kraftfoderutfodring och mjölkning i så kallad mjölkningsgrop.
I en fältstudie undersöktes juverhälsan på gårdar med olika mjölkningssystem – förstimulering av kalven, (kalven diar ca en minut innan mjölkningen börjar) och därefter handmjölkning, manuell förstimulering följt av handmjölkning, eller manuell förstimulering kombinerat med maskinmjölkning. Av resultaten framgick det att juverhälsan var bäst i små besättningar där kalven förstimulerar och buffelkon handmjölkas. Juverhälsan var också bra i besättningar med maskinmjölkning om besättningen var liten, medan den var avsevärt sämre i stora besättningar. Detta talar för att maskinmjölkning i sig inte påverkar juverhälsan negativt utan att det snarare är hanteringen av mjölkningsutrustningen som brister i de stora besättningarna.
Vattenbufflar kan, enligt Santosh Thomas, mycket väl maskinmjölkas med gott resultat, men rutiner och utrustning måste anpassas till hur buffelkons juver ser ut och fungerar. Lantbrukaren som skaffar mjölkningsmaskin måste utbildas med avseende på samspelet mellan mjölkningsrutiner och juverhälsa. Mjölkningsutrustningen måste också användas på ett hygieniskt och korrekt sätt.
Chirathalattu Santosh Thomas, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, försvarar fredagen den 23 april 2004 kl. 10.00 sin avhandling för agronomie doktorsexamen med titeln Milking Management of Dairy Buffalos.
Opponent: Professor Chris Knight, Hannah Research Park, Ayr, Skottland.
Plats: Kungsängens forskningscentrum, Konferensrummet, SLU, Uppsala.
Kontaktinformation
För mer information: Santosh Thomas, 018-67 16 70, Santosh.Thomas@huv.slu.se (in english) Kerstin Svennersten-Sjaunja, 018-67 20 03, Kerstin.Svennersten@huv.slu.se
