Idrottande förebygger benskörhet

Benskörhet (osteoporos) är en sjukdom som innebär minskad bentäthet och därmed större risk för olika former av benbrott (frakturer). I Sverige drabbas varannan kvinna och var femte man under sin livstid av denna sjukdom. Eftersom frakturerna innebär stort lidande och det inte finns någon effektiv bot, är förebyggande åtgärder av stor betydelse. Benmassan utvecklas under barn- och ungdomsåren. Den når maximum vid 25 års ålder, t.o.m. före 20 års ålder i den viktiga lårbenshalsen som är utsatt för många frakturer hos äldre. Om man senare i livet kan behålla en hög benmassa skulle det kunna minska risken för benskörhet och frakturer hos den äldre individen.

I avhandlingen redovisas mätningar av bentätheten hos ett urval unga män under sex år efter puberteten. Bland dem som var idrottsaktiva påvisades en ökning av bentätheten jämfört med kontrollpersoner. Uppgången var så påtaglig att den bör minska risken för frakturer senare i livet om den förhöjda benmassan bibehålls. Vidare följdes en grupp idrottare sedan de avslutat sin aktiva karriär. När de slutade träna förlorade en stor del av dem snabbt mycket av den bentäthet som de tidigare hade byggt upp, framför allt i lårbenshalsen.

Även om en del av den benmassa man byggt upp förloras när man avslutar den idrottsaktiva karriären, har f.d. idrottsmän ändå mindre frakturer än kontroller. Avhandlingens jämförelse mellan förekomsten av frakturer hos 400 f.d. idrottsaktiva och 800 matchade kontroller (alla 60 år eller äldre) är den första studie som kan visa en minskad risk för frakturer hos före detta idrottsmän.

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin, och har titeln Bone mass and physical activity.
Lokal: Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Opponent: Ass. professor Heather McKay, University of British Columbia, Kanada.

Kontaktinformation
Anna Nordström kan nås på tel. 0708-99 65 99 eller e-post anna.nordstrom@idrott.umu.se