Barnamord eller olycksfall?
Ett nyfött spädbarn dör under oklara omständigheter. Handlar det om en olyckshändelse eller ett mord? Domare på 1600- och 1700-talen gjorde saken enkel för sig: Gifta kvinnors barn dog av en olyckshändelse medan deras ogifta medsystrar dömdes för barnamord. Detta är en av de slutsatser som historikern Eva Bergenlöv lägger fram i en ny avhandling från Lunds universitet.
I avhandlingens inledning berättas historierna om två mödrar i början av 1700-talet, den ena ogift piga och den andra bondhustru. Båda misstänktes för att ha kvävt sina nyfödda spädbarn och båda ställdes inför rätta. Vittnen förhördes och omständigheterna utreddes så långt som möjligt. Men här upphör likheterna. Medan den gifta bondmoran klarade sig undan med en tillrättavisning och ett kyrkligt skamstraff så slutade den ogifta pigan sitt liv i stupstocken och på bålet.
Hur kunde det komma sig att två så likartade fall bedömdes så olika?
– Under 1600-talet genomgick Sverige en moralisk åtstramning och sedlighetsbrott straffades mycket hårt, säger Eva Bergenlöv, som gått igenom rättsprotokoll som behandlar brottskategorierna barnamord och barnkvävning under perioden 1680-1800. Hon har studerat närmare 200 fall och funnit ett glasklart samband till kvinnans leverne.
Beskrivningen av den oskyldiga kvinnan gick hand i hand med idealbilden av hur en kvinna skulle vara: gift och dygdig, med barn avlat inom äktenskapet, öppen om sin graviditet, sitt ansvar och sin moderskärlek. Dessutom skulle hon visa sorg över det döda barnet och vara en lydig och undergiven hustru.
De kvinnor som dömdes för barnamord beskrevs enligt motbilden. Barnamörderskan var nästan alltid ogift och utmålades som lösaktig, hon dolde sin graviditet, visade inga känslor för det döda barnet och brukade uppfattas som en aktiv och självständig person.
– Rättsprotokollen ger en mycket levande bild av den tidens livsöden, säger Eva Bergenlöv. Genom att studera beskrivningarna av de åtalade väcks många funderingar. Bland annat frågan om livets början, rätten till liv och om vem som har rätt att ta liv från andra.
En mamma som dödar sitt nyfödda barn får givetvis stor uppmärksamhet även idag. Nu förtiden förklarar man sådana tragiska händelser med att mamman är psykiskt labil och lider av en förlossningspsykos. Den typen av förklaringar började vinna terräng under 1800-talet. År 1861 avskaffades dödsstraffet för barnamord. Istället betonades moderns abnorma psykiska tillstånd efter en förlossning som en förmildrande omständighet.
Kontaktinformation
Eva Bergenlöv disputerar den 8 maj kl 10.15 på Historiska institutionen i Lund. Avhandlingens titel är Skuld och oskuld. Barnamord och barnkvävning i rättslig diskurs och praxis omkring 1680-1800. Hon nås på telefonnummer 042-13 13 08 eller e-post eva.bergenlov@home.se
