Nya sätt att gödsla rätt
Att kunna ge grödorna precis så mycket kväve som behövs för bra skördar är drömmen för varje växtodlare. Problemet är dels att behovet kan variera mycket även inom enskilda fält, dels att väderleken spelar så stor roll. Hur stor precision som egentligen är möjlig är temat i en doktorsavhandling av Sofia Delin från SLU.
Precisionsodling handlar om att ta hänsyn till åkermarkens skiftningar. Även i ett måttligt kuperat landskap kan jordens egenskaper (struktur, mullhalt, lerhalt, torkkänslighet m.m.) variera betydligt även inom enskilda fält, och detta påverkar självfallet grödornas förutsättningar.
När det gäller gödsling är kväve det ämne som det är både viktigast och svårast att dosera rätt. Tillgången på kväve har en avgörande inverkan på skördens storlek och kvalitet, men också på risken för utlakning och övergödning av vattendrag. Kvävegödslingsbehovet kan variera avsevärt inom ett stråsädesfält beroende på hur mycket kväve som är tillgängligt i marken och hur stora skördar som marken medger i övrigt. Vad Sofia Delin har gjort är att undersöka hur väl det går att förutsäga kvävegödslingsbehovets variation inom ett fält utifrån olika markegenskaper.
Jordens mull- och lerhalt och fältets topografi hade ett visst inflytande på markens kväveleverans, men det gick inte att bestämma gödslingsbehovet enbart utifrån dessa faktorer. Däremot kan sådana uppgifter vara ett bra komplement till de metoder som finns för att bedöma gödslingsbehov utifrån grödans egenskaper. Många jordbrukare bedömer idag behovet av kvävegödsling i växande grödor med hjälp av sensorer som analyserar det ljus som växterna reflekterar.
Hela det 15 hektar stora försöksfältet gödslades med samma mängd kväve. När Sofia Delin sedan jämförde kartor över grödornas avkastning och proteinhalt i olika delar av fältet upptäckte hon olika mönster under de tre försöksåren. Då markfuktigheten var lagom hade kvävegödslingen nästan samma effekt oavsett jordart. Under blöta år var däremot jordens kväveleverans, liksom skörden, sämre i fältets leriga, lågt liggande partier. Under torrare år var skörden sämre där jorden var lättare. De områden som borde ha fått mer kväve var de där proteinhalten var låg.
Att ta jordprover är dyrt och tidskrävande och det krävs många prover för att göra tillförlitliga kartor över variationen inom ett fält. Ett alternativ är att ta hjälp av en sensor som mäter markens elektriska ledningsförmåga, vilket avspeglar lerhaltens variation i fältet. Sofia Delin använde sensorn för att dela in fältet i zoner, vilket visade sig vara ett bra alternativ. Sensormätningarna kunde också användas tillsammans med skördekartor och topografiska kartor för att dela in fältet i zoner med olika risk för torka och vattenöverskott.
____________
Agronom Sofia Delin, inst. för markvetenskap, avdelningen för precisionsodling vid SLU i Skara, försvarar fredagen den 4 februari kl. 13.00 sin doktorsavhandling Site-specific nitrogen fertilization demand in relation to plant available soil nitrogen and water. Potential for prediction based on soil characteristics. Disputationen äger rum Hernquist-aulan, SLU, Skara. Fakultetsopponent är PhD Hugh Riley, Norsk Institutt for Planteforsking, Apelsvoll forskingssenter, Avdeling Kise, Nes på Hedmark, Norge.
____________
Kontaktinformation
Sofia Delin, 0511-672 35, 0704-08 15 80
E-post: Sofia.Delin@mv.slu.se
Börje Lindén
0511-671 22
