Vältränad svärmare finner nektarn
En svärmare som söker efter blommans nektar kan pröva sig fram på mer ett sätt och med mer än ett sinne. Det är lätt att föreställa sig att insekter är som små automater med förinställda program. Men så enkla är inte ens insekter. I själva verket går det att träna in olika beteenden hos dem och med sådana inlärningsexperiment kan nya forskningsrön göras. Det senaste exemplet på det är en serie experiment med just svärmare på Institutionen för cell- och organismbiologi vid Lunds universitet.
– Jag är imponerad över vad svärmare kan lära sig. Det är fantastiskt att se dem sväva i luften framför en färg eller omgivna av en doft och se hur de tvekar och överväger om de ska välja ett annat alternativ eller inte, säger Anna Balkenius som i dagarna disputerar på en doktorsavhandling om vilka strategier en svärmare använder i jakten på föda.
I experimenten har man arbetat med två arter: den stora dagsvärmaren (Macloglossum stellatarum) och snabelsvärmaren (Deilephila elpenor). Den förra arten är aktiv på dagen, den senare nattaktiv. Av detta skulle man kunna förvänta sig att dagsvärmaren använder synen för att lokalisera nektar medan snabelsvärmaren letar efter dofter. Men det visar sig att snabelsvärmaren ser färg även i mycket svag belysning.
– I ett experiment testade vi svärmarnas färgkonstans. Med färgkonstans menas förmågan att känna igen en viss färg även då belysningen förändras. Svärmarna belönades när de hittade en viss färg bland fem olika färger. Inlärningen skedde i vitt ljus men sedan ändrades bakgrundsbelysningen till blått eller gult. Det var ändå inga problem för svärmarna att hitta rätt färg, berättar Anna Balkenius.
Svärmarna kunde också ändra sitt beteende. Om det inte lönade sig att söka sig till en viss färg kunde de i stället välja en viss plats. Om de såg fem olika färger sökte de sig till den färg som gett belöning vid tidigare experiment. Men om färgerna sinsemellan var mycket lika kom de ihåg på vilken plats den belönande färgen tidigare hade funnits och sökte sig dit.
Svärmarna föredrar blått och i sådana fall brydde de sig inte om doften. Men även detta beteende kunde manipuleras. De kunde lära sig välja gult före blått genom att alltid belönas när de valde gult och aldrig när de valde blått. Om de sedan måste välja mellan två lika blå blommor valde de den blomma som doftade.
Med detta och en rad andra experiment har Anna Balkenius kunnat visa att svärmarna kan dra nytta av olika sorts information i olika situationer: ibland doften, ibland färgen, ibland platsen.
Kontaktinformation
Anna Balkenius nås för ytterligare information på tel 046-222 93 40 eller Anna.Balkenius@cob.lu.se Hon disputerar torsdagen den 2 juni kl 10.00 i Högtidssalen, Zoologihuset, Helgonavägen 3, Lund. Hennes doktorsavhandling heter Flower Cues for Hawkmoths: Colour, Place and Odour.
