Lärdomar från misslyckat fredsförsök
Kan en religiös aktör från det civila samhället bidra till fred i Mellanöstern? Maria Småberg från Lunds universitet letar i historien efter möjligheter till framtida samarbeten mellan palestinier och israeler.
Historikern Maria Småberg har undersökt anglikanska missionsskolor i Jerusalem under 1920-, 30- och 40-talen. I skolorna blandade man judiska, muslimska och kristna barn i ett försök att på lång sikt nå fred i regionen som på den tiden var ett brittiskt protektorat och redan präglad av etniska och religiösa motsättningar.
Skolledningens förhoppning var att gemensamma intressen skulle föra eleverna samman. Därför ordnades en mängd aktiviteter som sport, teater, trädgårdsklubbar mm. Barnen undervisades i engelska men också i sitt modersmål.
– En av skolans grundtankar var att man skulle värna om den egna identiteten, säger Maria Småberg. Men detta fick inte ske på bekostnad av den gemensamma palestinska identiteten som man samtidigt försökte odla inom skolans väggar.
Nationalistiska araber och judar tyckte att de anglikanska missionsskolorna var naiva i sina försök att uppnå en sådan gemensam identitet i en tid då samhället gick mot ökad separation.
Och pessimisterna fick förstås rätt. De anglikanska skolorna stängdes när staten Israel utropades 1948 och krig utbröt. Idag, drygt 50 år senare, har freden knappast kommit längre i området.
Men Maria Småberg menar ändå att man dra lärdomar från projektet.
– Idag finns det många religiösa grupper i Israel och Palestina som på olika sätt verkar för fred och det är det viktigt att peka på att religionen också kan ha en konstruktiv roll så att religiösa aktörer inte exkluderas i fredsarbetet, säger hon.
– Visst fanns det en ambivalens i de anglikanska missionsskolornas syfte. De var den brittiska mandatregimens förlängda arm och på många sätt låsta i uppfattningen om kristendomens överlägsenhet. Men samtidigt hade de en uppriktig strävan att nå fred i regionen.
En annan lärdom som Maria Småberg drar av de anglikanska missionsskolorna är vikten av att börja fredsarbetet med barnen.
– Ett bra exempel på att skolans elever blev kapabla att förstå även den andra sidan i konflikten är den kände litteraturprofessorn och samhällsdebattören Edward Said, som gick i en anglikansk missionsskola på 40-talet, säger Maria Småberg. Han vann respekt i alla läger genom att förmedla en nyanserad bild och analys av situationen i Mellanöstern.
Kontaktinformation
Maria Småberg disputerar den 15 oktober kl 10.15, Palaestra, med avhandlingen ”Ambivalent friendship. Anglican conflict handling and education for peace i Jerusalem 1920-1948.”
Maria Småberg nås på 046-222 79 62, Maria.Smaberg@hist.lu.se
