Fibrer från fisk som modellsystem för Skelleftesjukan
Proteinet transthyretin kan hos människa orsaka Skelleftesjukan. Likt den mänskliga varianten kan transthyretin från fisk veckas fel och bilda amyloidfiber i provrör. Detta trots att fiskens proteinvariant endast överensstämmer till 52 % med människans. Det visar Erik Lundberg, Umeå universitet, i sin avhandling.
Skelleftesjukan orsakas av att proteinet transthyretin veckas fel och börja klumpa ihop sig. Då bildas amyloidfibrer, trådliknande strängar av ihopkopplade proteinmolekyler, som trycker sönder nerverna i sin närhet.
De vanligaste symptomen för Skelleftesjukan är stickningar i ben och fötter och magproblem. Symptomen övergår successivt till förlamning och så småningom angrips kroppens alla organ. Den enda verksamma behandlingen är i dag levertransplantation.
Erik Lundberg har i sin avhandling studerat transthyretin både från människa och från fisk, närmare bestämt havsbrax. Han har också undersökt ett närbesläktat protein, det s.k. transthyretin-relaterade proteinet, från bakterien Escherichia coli (E.coli). Målet har varit att få mer kunskap om vilka egenskaper hos transthyretin som leder till att proteinet veckas fel och bildar amyloid. Dessutom har han undersökt vilka likheter det transthyretin-relaterade proteinet har med transthyretin-proteinerna. För att få information om proteinernas egenskaper har han bl.a. kartlagt deras tredimensionella struktur med hjälp av s.k. röntgenkristallografiska metoder.
Resultaten visar att transthyretin från fisk kan bilda amyloidfibrer i provrör. Detta trots att proteinsekvensen mellan människa och fisk endast är 52 % identisk. Det relaterade proteinet från E.coli, som överensstämmer till 30 % med transthyretin från människa, verkar däremot inte bilda amyloidfibrer även om det tredimensionella utseendet på dessa tre proteiner är mycket lika.
– Vi kommer nu att fortsätta undersöka proteinerna för att se varför amyloidfiber bara verkar bildas hos transthyretin och inte hos det närbesläktade proteinet. Kan vi få reda på var skillnaderna består kan vi också få mer kunskap om vilka delar i proteinet som är viktiga för att proteinet ska förbli stabilt, säger Erik Lundberg.
Det närbesläktade proteinet tillhör en tidigare helt outforskad proteinfamilj. Forskarna har upptäckt att det finns i ett stort antal olika arter av bakterier, växter och djur. De har också lyckats fastställa strukturen på proteinet, det är den första strukturen som fastställts för ett protein från den här proteinfamiljen. Fortfarande är det oklart vilken funktion proteinet har, däremot har forskarna sannolikt lyckats identifiera och karaktärisera proteinets aktiva yta.
– Det närbesläktade proteinet har dessutom visat sig vara mindre stabilt. Det faller sönder vid en lägre temperatur än transthyretin från människa. Eftersom det är mer sannolikt att ett ostabilt protein bildar amyloidfibrer är det här ett väldigt intressant resultat. Vi kommer därför att göra fler jämförelser mellan proteinerna, säger Erik Lundberg.
Erik Lundberg är född och uppvuxen i Olofström i Blekinge.
Fredagen den 28 april försvarar Erik Lundberg, Umeå centrum för molekylär patogenes, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Transthyretin and the transthyretin-related protein: A structural study”. Svensk titel: ”Transthyretin och det transthyretin-relaterade proteinet: En strukturell studie”. Disputationen sker i sal A103, Astrid Fagreus-salen, By 6A, NUS. Fakultetsopponent är professor Lennart Sjölin, oorganisk kemi, institutionen för kemi, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Erik Lundberg, Umeå centrum för molekylär patogenes, Umeå universitet
Telefon: 090-785 67 95 (arbete)
E-mail: erik.lundberg@ucmp.umu.se
