Ojämn riskökning för kronisk sjukdom i Indonesien
Ökningen av riskfaktorer för kroniska sjukdomar på landsbygden i Indonesien är ojämnt fördelad – störst hos kvinnor och i de fattigaste grupperna. konstaterar den avhandling som Nawi Ng försvarar vid Umeå universitet den 19 maj.
Avhandlingen anknyter till det växande hotet från kroniska sjukdomar över hela världen, där s.k. transitionella länder håller på att få ett sjukdomsmönster som alltmer påminner om industriländernas. Data kommer från Purworejo-distriktet i Indonesien, ett landsbygdsområde där ett folkhälsoövervakningssystem (Demographic Surveillance System, DSS) fungerat sedan 1994. Utifrån två studier från 2001 och 2005, som var och en omfattar 3 250 slumpvis utvalda personer i åldern 15-74 år, analyserades kända riskfaktorer som rökning, högt blodtryck samt övervikt och fetma. Dessutom genomfördes fokusgruppdiskussioner med skolpojkar i åldern 13-17 år kring attityderna till rökning.
Resultaten visar sammanfattningsvis att riskfaktorerna för kroniska sjukdomar i Purworejo-distriktet är ojämnt fördelade. Riskbördan hos den mest välsituerade gruppen i landsbygdsområdet har redan nått en nivå som motsvarar den som finns i städerna. De flesta riskfaktorerna ökade i samtliga befolkningsgrupper mellan 2001 och 2005, men ökningen är störst hos kvinnor och bland de fattigaste. De kvalitativa intervjustudierna visar att det kulturellt betingade motståndet mot rökning hos flickor och unga kvinnor fortfarande är starkt i området. Däremot betraktas rökning hos pojkar och unga män som en bekräftelse på övergången till vuxenliv och manlighet. Detta understryker behovet av genusspecifika åtgärder i det förebyggande arbetet.
Genom att arbetet är länkat till folkhälsoövervakningssystemet och till det internationella nätverket INDEPTH blir det möjligt att göra jämförelser mellan olika länder. Det framgår t.ex. att män i Indonesien börjar röka tidigare och har mindre tendens att sluta röka än män i Vietnam.
Riskmönstret har samband med de socioekonomiska förhållandena och landsbygden i Indonesien är inget undantag från den allmänna ökningen. Det finns ett samspel mellan fattigdom och hög andel kroniska sjukdomar i olika befolkningsgrupper. Slutsatsen är därför att det har avgörande betydelse att Indonesien börjar planera folkhälsoprogram för att motverka den hotande ökningen av kronisk sjukdom.
Nawi Ng är doktorand vid enheten för epidemiologi och folkhälsovetenskap, tel. 070-641 99 64, (engelskspråkig), e-post: nawi_ng@yahoo.com
Avhandlingen läggs fram fredagen den 19 maj vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för epidemiologi och folkhälsovetenskap, och har titeln ”Chronic disease risk factors in a transitional country – the case of rural Indonesia”.
Disputationen äger rum i Sal 135, Allmänmedicin, by. 9A, NUS.
Fakultetsopponent är professor Cairns Smith, University of Aberdeen, UK.
