Hopp för odlingslandskapets karaktärsfåglar?

Sveriges fågelliv har övervakats systematiskt sedan 1975 inom ”Svenska Häckfågeltaxeringen”. Genom att analysera den databas som har byggts upp och genom egna fågelinventeringar i Mälardalen har Johan Wretenberg kunnat visa att många av odlingslandskapets karaktärsfåglar har minskat närmast katastrofalt. Dessutom minskar bestånden av många arter fortfarande, år efter år. Mellan 1970-talet och början av 2000-talet mer än halverades antalet storspovar, skogsduvor, göktytor, sånglärkor, stenskvättor, gråsparvar och hämplingar. Allra sämst gick det för storspoven som i stora områden helt har försvunnit och 2001 fanns bara en femtedel så många storspovar kvar i Götaland och Svealand jämfört med 1976.

Vilken är då den främsta orsaken till den stora nedgången? Den gängse idén är att jordbruket har blivit allt intensivare (t.ex. större mängder bekämpningsmedel, igenlagda diken och bortsprängda åkerholmar) och att detta gör det allt svårare för fåglarna att hitta mat eller lämpliga platser för häckning. Den idén stöds också av Johan Wretenbergs undersökningar, som visar att tillbakagången för många arter var som kraftigast under perioden från mitten av 1970-talet till slutet av 1980-talet (dvs. en period när jordbruket blev allt intensivare). Däremot klarade sig flera arter bättre under den följande perioden, under ”Omställning 90”. Då inleddes en avreglering av svenskt jordbruk, som varade fram till Sveriges EU-inträde 1995. Arter som sånglärka, tofsvipa och hämpling slutade att minska eller ökade i antal under den perioden Det intressanta är att intensiteten i jordbruket generellt minskade under denna tid, eftersom stora arealer lades i träda. Många kommer säkert ihåg alla blomrika ogräsåkrar som var vanliga längs landsvägarna under denna tid.

Men är det då så enkelt att om jordbruket sköts mindre intensivt, t.ex. genom en ökad andel träda eller vall, så kommer vi att rädda fågelfaunan i Sverige och storspovarna och sånglärkorna kommer återigen att spela och sjunga i lika stora antal som under 1970-talet? Det troliga svaret är enligt Johan Wretenberg nej! Och det är här som det kanske viktigaste resultatet från hans avhandling kommer in. Det visade sig nämligen att jordbruksfåglarna minskade minst lika mycket i Sverige som i England under perioden 1976 till 2001, trots att jordbruket i Sverige generellt bedrivs mindre intensivt. Det måste alltså finans ytterligare orsaker till den starka tillbakagången i Sverige.

Avhandlingsarbetet resulterade i två idéer. För det första fanns det tecken på att förändringar i övervintringsområden utanför Sverige, framför allt i Västeuropa, kan ha orsakat en del av minskningarna. För det andra kunde Johan Wretenberg visa att det gick olika bra för fåglarna i olika regioner i Sverige. För flera arter gick det allra sämst i de mest intensivt skötta slättbygderna och i de mest extensivt skötta skogsbygderna i Svealand och Götaland. Varför? Jo, för att jordbruket idag har polariserats. I slättbygder dominerar intensivt skötta spannmålsåkrar, medan det i skogsbygder under lång tid har skett omfattande nedläggningar. Dessutom drivs många jordbruk i skogsbygderna idag mycket extensivt med en dominans av vall och långvarig grästräda. Men för många arter är det kombinationen av spannmål, vall, träda och betesmark som är viktig. Att enbart ha vall eller trädor är alltså inte bra, även om det innebär mindre bekämpningsmedel. Det är därför troligt att en ökad spannmålsproduktion i skogsbygder skulle vara positivt för många fågelarter. På motsvarande sätt skulle många arter gynnas av mer extensivt skött jordbruksmark i de spannmålsinriktade regionerna.

Fil Mag Johan Wretenberg, institutionen för naturvårdsbiologi, SLU, försvarar fredagen den 19 januari 2007 kl. 9.30 sin avhandling The Decline of Farmland Birds in Sweden . Disputationen, som avser filosofie doktorsexamen, äger rum i Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent är Dr. Rhys Green, Department of Zoology, University of Cambridge, Cambridge, Storbritannien.

Kontaktinformation
Mer information: Johan Wretenberg, 018-67 26 30, 070-65 66 144, Johan.Wretenberg@nvb.slu.se

Pressbilder: (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges))

* Johan Wretenberg. Foto: Anna Sellman Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/johan_wretenberg.jpg

* Sånglärkan, en av de arter som har minskat med mer än 50 % sedan mitten av 1970-talet. Foto: Johan Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/sanglarka.jpg

* Intensivt jordbruk utanför Uppsala, vårsådd. Foto: Johan Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/sadd.jpg

* Intensivt odlat jordbrukslandskap, Lövstaslätten, Uppsala. Foto: Johan Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/slatten.jpg

* Mer gräsmarker i slättbygderna skulle gynna många fåglar. Här bete på åkermark utanför Uppsala. Foto: Johan Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/betad_aker.jpg

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001225/