Funktionshindrades rätt till arbete är svag

Ofta hör man att Sverige är den mest högtstående nationen när det gäller att tillvarata funktionshindrades intressen på arbetsmarknaden. Och visst är väl den svenska arbetsrätten världsunik?

– Ja, vi svenskar tror gärna det och har ofta varit ointresserade av att ta reda på hur motsvarande problem lösts i andra länder. I själva verket finns all anledning att ta intryck av hur andra länder genom sin lagstiftning har reglerat förhållandena kring arbete och åtgärder för personer med funktionshinder, säger Andreas Inghammar som disputerar i arbetsrätt vid Juridiska fakulteten i Lund.

Ländernas lagstiftning skiljer sig kraftigt åt i vissa fall, men är relativt lika i andra delar. Både Sverige och Tyskland kännetecknas av ett starkt anställningsskydd och aktiva åtgärder för arbetsmarknadsintegration, medan den engelska rätten var först med att förbjuda diskriminering på grund av funktionshinder och också är det land som har fått absolut flest diskrimineringstvister avgjorda i domstol.

Inghammars jämförande undersökning visar bland annat att:
* Svensk lagstiftning betonar skillnaderna mellan den som har anställning och omfattas av anställningsskyddsregler och den som saknar anställning och står utanför arbetslivet.
* I jämförelse med de andra länderna fokuserar den engelska rätten tydligare på den enskilda individen, vilket bland annat visar sig genom att tonvikten läggs på diskrimineringsskyddet.
* Kopplingen mellan lagstadgande rättigheter för den enskilda och motsvarande skyldigheter för det allmänna eller arbetsgivare är ofta mycket svår att identifiera.

Inghammar drar slutsatser kring arbetsgivares rehabiliteringsskyldighet och ansvar för att på ett rimligt sätt anpassa arbetsplatser och arbetsmoment efter individuella förutsättningar hos personer med funktionsnedsättning.

– Det är viktigt att utveckla de individuella dragen inom rättsreglerna, inte minst med intryck från diskrimineringsrätten, som utvecklats till ett av de centrala delarna av de EU-regler som reglerar arbetslivet. Genom ett individualiserat synsätt kan den enskilde få en mer individorienterad bedömning i alla led, såväl avseende aktiva åtgärder som inom anställningsskydd och likabehandling, säger Andreas Inghammar.

Samtidigt menar han att det finns risk för att det individualiserade perspektivet företrädesvis gagnar funktionshindrade som oberoende av sitt funktionshinder har goda förutsättningar för att konkurrera på arbetsmarknaden.

– I princip har inget av det fåtal svenska rättsfall som hittills behandlat diskrimineringslagstiftningen handlat om funktionshinder som i någon egentlig mening inverkat på arbetsförmågan. Det har exempelvis handlat om funktionshinder som diabetes och allergiska besvär. I gränslandet finns ett fall med en yngre arbetstagare med multipel skleros, MS, men där sjukdomen inte ansågs ha haft någon inverkan på arbetsförmågan, säger Andreas Inghammar.

Vid bedömningen av regler som hanterar skyddade anställningar eller lönebidragsanställningar menar Inghammar att det är nödvändigt att ta hänsyn till väldigt särpräglade förhållanden. Det kan gälla om en åtgärd verkligen stärker individens deltagande eller om den riskerar att bidra till att stigmatisera personer som stämplas som ”de andra” eller ”avvikare”. Det handlar även om att se i vilken mån allmänt finansierade åtgärder inverkar på den ordinarie, konkurrensutsatta, arbetsmarknaden.

Inghammar menar att det är viktigt att rättsregler som berör enskilda individer och dessa personers varierande förhållanden fortsättningsvis kartläggs och analyseras i jämförande studier. Inte minst för att den fria rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden inte bara ska omfatta flyttbenägna ungdomar och högre tjänstemän.

Avhandlingen heter ”Funktionshindrad – med rätt till arbete. En komparativ studie av arbetsrättsliga regleringar kring arbete och funktionshinder i Sverige, England och Tyskland.”
Disputationen hålls på Juridiska fakulteten den 23 februari 2007 kl. 13.15. (Se www.jur.lu.se)

Kontaktinformation
För mer information kontakta författaren:
Andreas Inghammar
0733-91 96 02,
046-222 10 99
046-39 51 91
Andreas.Inghammar@jur.lu.se