Minskat svavelnedfall ger brunare vatten
I en artikel som publiceras i tidskriften Nature idag visar en internationell grupp forskare, däribland Anders Wilander på SLU, att återhämtningen från försurningen i sjöar och vattendrag delvis motverkas av ett ökat utläckage av naturliga humusämnen från marken.
Artikeln (1) är ett resultat av ett internationellt samarbete under FN:s luftkonvention, UNECE. I samarbetet har miljöövervakningsdata från ett stort antal länder i Europa och Nordamerika jämförts och utvärderats. Den svenska delen av arbetet är en del av program Försurning inom SLU:s Fortlöpande miljöanalys.
Ökad löslighet av humus
Den internationella forskargruppen har tidigare visat att det minskade nedfallet av försurande ämnen har lett till förbättringar av vattenkvaliteten i många regioner på det norra halvklotet (2). Men en annan effekt av det minskade svavelnedfallet är att vattnet blir brunare av humusämnen. När sulfatnedfallet minskar får marken svårare att binda de humusämnen som finns lagrade som partiklar i marken. Då löses mer sura humusämnen ut i vattnet. Eftersom humusämnen är sura leder det till att pH-värdet i sjöar och vattendrag inte ökar så mycket som forskarna förväntat sig då det sura nedfallet minskat.
Försurningen kunde ha blivit allvarligare När försurningen började uppmärksammas på 1960-talet är det troligt att motsatsen till det vi nu ser idag pågick, utan att någon noterade det. De ökade svavelutsläppen under 1960-talet borde då ha lett till att humusämnena bands hårdare i marken och att vattnen blev mindre bruna. Försurningsproblemen blev genom denna process inte fullt så allvarliga som de annars hade blivit. Det saknas dock mätningar i försurningskänsliga vatten från 1960-talet som kan visa detta.
– Våra resultat visar att långsiktiga mätningar av tillståndet i naturen är en viktig förutsättning för att vi ska kunna lära oss hur livsmiljön långsiktigt förändras av människans påverkan, säger Anders Wilander som är forskare vid institutionen för miljöanalys vid SLU.
Utökad analys i Sverige
Forskare på SLU har gått vidare med analysen och utnyttjat ännu längre tidsserier i svenska vattendrag, från 1970-talet. Dessa resultat visar att det förändrade vattenflödet i vattendragen också har betydelse för hur mycket humusämnen som kommer ut i vattnet.
Kontakt:
Anders Wilander, forskare och medförfattare till aktuell artikel i Nature (utomlands denna vecka), anders.wilander@ma.slu.se, tfn. 018-673111, 0706-93 07 51
Jens Fölster, forskare, jens.folster@ma.slu.se, tfn. 018-673126 mobil 0702-271721
Kevin Bishop, professor och koordinator för program försurning inom SLU:s fortlöpande miljöanalys, kevin.bishop@ma.slu.se, tfn. 018-673131, mobil 070-6382517
Alla tre kontaktpersoner arbetar vid institutionen för miljöanalys på SLU.
(1) Donald T. Monteith, John L. Stoddard, Christopher D. Evans, Heleen A. de Wit, Martin Forsius, Tore Høgasen, Anders Wilander, Brit Lisa Skjelkvale, Dean S. Jeffries, JussiVuorenmaa, Bill Keller, Jiri Kopaìcek & Josef Vesely (2007). Dissolved organic carbon trends resulting from changes in atmospheric deposition chemistry. Nature 450: 537-540 (22 Nov 2007) Letter.
(2) Stoddard, J.L., Jeffries, D.S., Lükewille, A., Clair, T.A., Dillon, P.J., Driscoll, C.T., Forsius, M., Johannessen, M., Kahl, J.S., Kellogg, J.H., Kemp, A., Mannio, J., Monteith, D.T., Murdoch, P.S., Patrick, S., Rebsdorf, A., Skjelkvåle, B.L., Stainton, M.P., Traaen, T., van Dam, H., Webster, K.E., Wieting, J. and Wilander, A. (1999). Regional trends in aquatic recovery from acidification in North America and Europe. Nature 401, 575-578 (07 Oct 1999) Letter.
