Fettcellens storlek påverkar dess genaktivitet
Forskare vid Sahlgrenska akademin har funnit att stora fettceller har ökad aktivitet av två gener. Detta är en viktig upptäckt eftersom det kan ge ledtrådar om varför stora fettceller leder till följdsjukdomar vid fetma. Resultaten presenteras i en ny avhandling.
1,3 miljarder av jorden befolkning är överviktiga eller feta. Det är en viktig uppgift för forskarna att ta reda på hur fetmaepidemin kan stoppas eftersom fetman orsakar följdsjukdomar. Men det är inte alla som blir sjuka av sina extrakilon, men varför det är så är fortfarande oklart.
– I den forskargrupp jag ingår i försöker vi förstå varför fetma leder till sjukdom. Resultaten kan ge oss möjlighet att förebygga och bota några av våra allvarligaste folksjukdomar, säger Margareta Jernås som skrivit avhandlingen.
I sitt avhandlingsarbete har hon studerat fettvävnad och fettcellers storlek. Risken för fetmarelaterade komplikationer påverkas inte bara av mängden fettvävnad och var på kroppen fettet sitter, utan också av storleken på fettcellerna.
Tidigare jämförelser mellan små och stora fettceller har utförts med fett från olika individer eller olika fettdepåer. Det gör att det inte går att utesluta att olikheter i födointag, hormonbalans eller genetiska faktorer påverkar fettcellens ämnesomsättning. För att komma runt detta problem har Margareta Jernås tillsammans med sina forskarkollegor utvecklat en teknik där de separerar små och stora fettceller från samma fettväv.
– För att studera genernas aktivitet i fettcellerna och i fettväven använde vi så kallade mikroarrayer. Det är en metod som gör det möjligt att studera mer 20 000 gener samtidigt. Vi jämförde genaktiviteten i små och stora fettceller och fann att flera immun-relaterade gener har mycket högre aktivitet i de stora cellerna, säger Margareta Jernås.
Efter att med mikroarrayteknik ha funnit tre nya fettcellsspecifika gener – serum amyloid A, CIDE-A och NQO1 – gick Margareta Jernås vidare och studerade hur dessa geners aktivitet förändras av viktnedgång. Överviktiga personer med högt blodtryck och förhöjt blodsocker fick under 16 veckors äta endast 450 kalorier om dagen. Personerna gick ner mellan 17 och 40 kilo. Under viktnedgången togs upprepade fettvävsprover och genaktiviteten mättes med microarrayteknik. Två av de gener vars aktivitet påverkades mest var de tidigare identifierade fettcellsspecifika generna, NQO1 och CIDE-A.
– Detta är ett viktigt fynd eftersom vi genom att hitta gener som huvudsakligen är uttryckta i fettceller kan identifiera faktorer som påverkar hela kroppens ämnesomsättning när storleken på fettceller och fettdepåer förändras. Kunskap om gener som påverkar sjukdom är mycket viktig för att möjliggöra utveckling av nya, förbättrade läkemedel. Att hitta markörer som visar vilka personer som löper störst risk att bli sjuka är också ett mål, så att förebyggande åtgärder kan sättas in i tid, säger Margareta Jernås.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin
Avhandlingens titel: Microarray analysis of gene expression in human adipocytes and adipose tissue
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Medicine doktor Margareta Jernås, telefon: 031-342 11 42, 070-795 29 12, e-post: margareta.jernas@medic.gu.se
Handledare:
Professor Lena Carlsson, telefon: 031-342 28 66, e-post: lena.carlsson@medic.gu.se
