Varför får man inte fart på jordbruket i Etiopien?
Produktiviteten i etiopiskt jordbruk är mycket låg, även med afrikanska mått, och trots goda odlingsförutsättningar har försöken att utveckla jordbruket i stor utsträckning misslyckats. Ett skäl till detta är att själva marknaden är så ineffektiv. Frågor om krediter, information, kontraktsefterlevnad och läskunnighet kan därför vara viktigare än tillgången på modern teknik och insatsmedel. Det visar Jema Haji i en doktorsavhandling från SLU.
Etiopien har stora arealer odlingsbar mark, ett överflöd av arbetskraft, ett ganska gynnsamt klimat och goda bevattningsmöjligheter, men är ändå ett av jordens fattigaste länder. Kaffe har länge varit den klart viktigaste exportvaran och landets ekonomi har därmed påverkats kraftigt av sjunkande kaffepriser. Som svar på detta har den etiopiska regeringen ett ekonomiskt handlingsprogram som syftar till en ökad odling av avsalugrödor som kan bredda utrikeshandeln. Detta innebär också en övergång från ett traditionellt jordbruk med stora inslag av självhushåll till ett som är betydligt mer marknadsinriktat. Trots ganska omfattande statliga satsningar är exporten av t.ex. grönsaker förvånansvärt blygsam. Jema Haji, från SLU i Uppsala och Haramaya University i Etiopien, lyfter i sitt doktorsarbete fram flaskhalsarna, dvs. de led i produktionskedjan där effektiviteten är sämst. Studierna tyder på att det finns utrymme för betydande produktionsökningar, även med dagens nivåer på teknik och insatsmedel.
En jämförelse av traditionella småbruk och småbruk inriktade på kommersiell odling av grönsaker visade att den ekonomiska effektiviteten var sämre hos de senare. De marknadsinriktade företagens dåliga effektivitet hängde samman med bristen på kredit- och lånemöjligheter, stor konsumtion och stora familjer. De drabbas också av den svaga konkurrensen mellan uppköpare och svårigheten att få kompensation vid kontraktsbrott. Effektiviteten i det traditionella jordbruket hämmades av allmän resursbrist, för stora utgifter, för många grödor och småskalighet.
En betydande del av de vinster som skapas i handeln med grönsaker hamnar hos uppköparna. Dessa kan utnyttja så kallad marknadsmakt, dels för att de har bättre information om hur marknaden fungerar, dels för att de köper upp färskvaror med kort hållbarhet. När uppköparna träffar avtal med lantbrukare visar det sig dessutom att de ytterligare stärker sin ställning genom att på sig en betydande del av den risk som orsakas av stora prissvängningar. Ibland är detta risktagande dock något fiktivt – eftersom uppköparna i allmänhet betalar i efterskott, när de har sålt varorna vidare. Många gånger bryts även ekonomiska överenskommelser med lantbrukare med hänvisning till bl.a. sjunkande världsmarknadspriser.
För att stärka den etiopiska grönsaksbranschen bör de politiska beslutsfattarna, enligt Jema Haji, fokusera på de samhälleliga förutsättningarna. Det handlar om möjligheterna att bygga upp eget kapital, om kreditmöjligheter och om att minska informationsgapet mellan odlare och uppköpare. Det behövs rådgivning om odling och handel, men också om hushållsekonomi och familjeplanering. Det behövs även mer konkurrens i uppköparledet och instanser som kan hantera kontraktsbrott.
————–
Ekonom Jema Haji, institutionen för ekonomi, SLU, försvarar sin avhandling Economic Efficiency and Marketing Performance of Vegetable Production in the Eastern and Central Parts of Ethiopia.
Tid: Torsdag 24 april 2008 kl. 10.00
Plats: Sal O, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: FD Ranjula Bali Swain, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001730/
contactinfo
Kontaktinformation
Mer information: Jema Haji, jemmahaji@yahoo.com
Frågor på svenska kan ställas till Jema Hajis handledare, professor Hans Andersson, 018-67 35 05, Hans.Andersson@ekon.slu.se
