Myggskelett i sjöbotten berättar fiskens historia

Försurning av mark och vatten är ett av de största miljöproblemen i modern tid. Fortfarande visar en stor andel av våra svenska sjöar tydliga tecken på försurning, med en omfattande fiskdöd och en kraftigt minskad biologisk mångfald som följd.
Senare forskning har visat på ett tydligt samband mellan fiskdöd och tofsmygglarver, där ett minskat fiskbestånd kan leda till en explosion av tofsmygglarver i försurade sjöar.

Denna mygginvasion utgör nu grunden till ett unikt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet. Genom att undersöka de myggskelett som bevarats i sjöbottnarna, kan forskarna följa hur sjöns fiskbestånd påverkats och förändrats under de senaste århundradena.

– Det vi gör kan faktiskt liknas vid en tidsresa, där vi återskapar en sjös historia från tidigt 1800-tal och framåt. Genom att analysera förekomsten av tofsmyggans käkdelar och fastställa vilka myggarter som förekommer i bottensedimenten kan vi säga om mängden fisk har ökat eller minskat genom historien, om fisken har dött ut helt och försvunnit från sjön, och i grova drag berätta när olika fiskarter dött ut vid svår sjöförsurning, säger Fredrik Palm, doktorand och forskare vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Undersökningsmetoden gör det möjligt att studera försurningens effekter i sjöar där det inte tidigare skett någon provtagning, och där historiska uppgifter om fisksamhället saknas.

– Sådana studier gör det i sin tur möjligt att bestämma hur en biologisk återställning av en försurad sjö bör gå till, eftersom det avslöjar hur fisksamhället bör se ut om det ska kunna anses vara helt återställt, säger Fredrik Palm.

Metodens historiska perspektiv gör det också möjligt att kartlägga naturliga variationer i en sjös ekosystem. På så sätt kan forskarna se hur mänsklig påverkan som klimatförändringar, övergödning och försurning påverkar sjöarnas ekosystem.

Fredrik Palm genomför sina studier i Västra Götaland och Bohuslän, med speciellt fokus på Gårdsjöområdet i Ucklum, som i många årtionden stått i centrum för svensk försurningsforskning.

Kontaktinformation
Kontakt:
Fredrik Palm, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
031-786 3668
0703-75 66 68
fredrik.palm@zool.gu.se

Bilden föreställer tofsmyggans käkben, mandibel, som varierar i storlek från 0,1 till 0,3 millimeter. Käkbenen återfinns i sjöarnas bottnar, normalt från några få enstaka till uppåt 100 stycken per sedimentlager.