Om blivande matematiklärares oro och förvåning
Det finns framför allt fyra stora orosmoln för blivande lärare i matematik. De oroar sig för föräldrakontakter, blivande kollegor och otillräckliga färdigheter både i ämnet och i att lära ut. När de sedan har arbetat ett år upplever de att utbildningen gett dem en god grund att stå på men också att rektorers och skolpolitikers indirekta inflytande över undervisningen är större än de väntat. Det visar Elisabeth Persson i sin doktorsavhandling i matematikdidaktik där hon har tittat på den kommande yrkesrollen för blivande matematiklärare.
Elisabeth Persson som disputerar i matematikdidaktik vid Stockholms universitet den 16 oktober har följt sexton blivande matematiklärare under deras utbildning. Ett år senare har hon gjort en uppföljning hos fem av dem. Bland annat konstaterar hon att de blivande matematiklärarnas oro inför den kommande yrkesrollen kan sammanfattas i fyra punkter.
För det första finns en oro för att de egna matematikkunskaperna är otillräckliga. Det handlar om en osäkerhet när det gäller att kunna förklara det matematiska innehållet tillräckligt varierat för olika elever eller att inte kunna följa och förstå elevernas tankar.
En andra orsak till att studenterna känner sig osäkra är att de inte tycker att de fått lära sig tillräckligt många strategier eller det bästa sättet att ”lära ut” det matematiska innehållet på.
Tredje orsaken är blivande kollegor. Studenterna tycker att de behärskar sitt ämne väl men är oroliga för att de inte ska kunna genomföra den matematikundervisning de har utbildats för.
– De har inte mött särskilt mycket stöd för den nya synen på matematikundervisning bland de lärare de träffat på under sin verksamhetsförlagda del av utbildningen. Nu ska de möta dem som kollegor och att då kunna eller våga driva sin ståndpunkt i ett arbetslag tycker de känns svårt, säger Elisabeth Persson.
För det fjärde oroar sig studenterna för vad föräldrarna ska tycka. Ingen vill få dåligt rykte som nyutexaminerad. Om man är den enda lärare på skolan som bedriver matematikundervisning med laborerande inslag, problemlösning i grupp, matematikdiskussioner, ämnesövergripande diskussioner, med mera, är man orolig för vad föräldrarna ska tycka.
Flertalet av de medverkande i undersökningen uppger sig vara förvånade och besvikna över den stora skillnad som råder mellan de delar av deras utbildning som varit förlagd till grundskolan respektive universitetet.
Efter ett års yrkesverksamhet framhåller lärarna att lärarutbildningen har gett dem en god grund att stå på men inser också att denna grund måste ses som en inledning på ”det livslånga lärandet”.
– Vissa saker kan man inte lära sig via formell utbildning. Klasser är olika, elever har olika förkunskaper och förutsättningar. Erfarenheten av att undervisa leder till en djupare reflektion som i sin tur framhålls som en viktig ingrediens i en ständig utveckling inom yrkesrollen, säger Elisabeth Persson.
Avhandlingen visar även att de nyutbildade lärarna är besvikna över att den samplanering med mer erfarna kollegor som de väntat sig skulle bli ett stöd under den första tiden i yrket, istället upplevs som frustrerande och för några blir också det en källa till att viss osäkerhet börjar infinna sig. Rektorer och skolpolitiker är andra grupper vars indirekta inflytande på undervisningen beskrivs som oväntad och styrande i långt högre grad än de nyutbildade lärarna väntat sig.
Avhandlingens titel: Det kommer med tiden, från lärarstudent till matematiklärare
Kontaktinformation
Ytterligare information
Elisabeth Persson, e-post elisabeth.persson@hb.se, mobilnummer: 0736-63 09 48
Pressbild
För pressbild på Elisabeth Persson, kontakta cecilia.parkert@luk.su.se, 08-16 34 28, 073-707 88 90
