Ny DNA-metod gör det lättare att spåra brottslingar
DNA-provet fäller ofta brottslingen. Men många av de prover som Statens Kriminaltekniska Laboratorium, SKL, får in idag är så nedsmutsade av t ex jord, matrester och snus att de inte går att använda. Nu har forskare vid Lunds Tekniska Högskola tillsammans med SKL förbättrat en avgörande del i analysprocessen. De första resultaten, som publiceras i senaste numret av tidskriften Biotechniques, visar att den nya metoden förstärker DNA-analysen så att tidigare negativa prover ger en positiv och användbara DNA-profil.
– Resultaten är överväldigande! I min studie plockade jag fram 32 riktiga problemprover ur SKL:s arkiv, d v s med få celler, lite DNA och många s k hämmare, alltså mycket skräp. Med befintlig metod gick det inte att få fram acceptabla DNA-profiler ur någon av dem. Men med den nya metoden gav 28 av proven mer användbara DNA-profiler, berättar Johannes Hedman, industridoktorand från Statens Kriminaltekniska Laboratorium och placerad vid Lunds Tekniska Högskola.
Genetisk information har blivit allt vanligare vid kriminaltekniska analyser. Analysflödet går vanligtvis till så att man först tar ett prov med en tops från t ex ett dricksglas eller en blodfläck. Därefter lösgör man cellerna från topsen i vattenlösning, och utvinner DNA:t. Inom kriminaltekniken världen över har man jobbat mycket för att förbättra provtagningen och provbehandlingen.
– DNA-analysen, däremot, har varit lite som en svart låda eftersom den köps in som en färdig produkt. Ingen har hittills försökt förbättra den för att klara av smutsiga prover. Men den är helt avgörande, eftersom det ofta rör sig om mycket små mängder DNA i proven. I den här fasen kopierar man upp vissa delar av DNA-trådarna, och får då en DNA-profil som är unik för varje människa. I kopieringssteget har jag optimerat den kemiska miljön och bytt ut ett viktigt enzym, ett s k DNA-polymeras. Då får man fram ett tydligare genetiskt fotspår, en DNA-profil, att jobba vidare med, förklarar Johannes Hedman. Han har även tagit fram en ny matematisk modell som gör det enklare att tolka DNA-analysen.
Om kopieringsfasen förbättras kan man få starkare DNA-bevisning från brottsplatsprover som idag ger partiella eller helt blanka DNA-profiler. Alltså får man en större chans att hitta och binda en person till ett visst brott.
Anledningen till att Johannes Hedman hamnade i Lund är att Peter Rådström, professor i Teknisk Mikrobiologi, sedan slutet av 80-talet arbetat med att förbättra DNA-baserad infektionsdiagnostik och livsmedelsmikrobiologisk analys. SKL ville gärna undersöka om dessa forskningsresultat kunde användas för att förbättra den kriminaltekniska DNA-analysen.
– Samarbetet har öppnat upp nya möjligheter för både SKL och Lunds Universitet och vi hoppas vi kan fortsätta att arbeta tillsammans med Peter Rådströms grupp. Vi har verkligen sett en korsbefruktning! säger Birgitta Rasmusson, forskningsledare vid SKL.
Läs artikeln här.
För mer information, kontakta Johannes Hedman, doktorand i Teknisk Mikrobiologi och förste molekylärbiolog, SKL, 046-222 83 29, 070-601 93 71, johannes.hedman@tmb.lth.se, Peter Rådström professor i Teknisk Mikrobiologi, 046-222 34 12, Peter.Radstrom@tmb.lth.se, Ricky Ansell, verksamhetsexpert (DNA), SKL 013 – 24 14 35, ricky.ansell@skl.polisen.se eller Birgitta Rasmusson, forskningsledare, SKL 013- 24 16 25, birgitta.rasmusson@skl.polisen.se
