Berättelser om Gamla Uppsala färgade av tiden

Det forntida Uppsala har i många sammanhang framställts som det gryende Svearikets politiska, juridiska och kultiska centrum. Gamla Uppsala har kommit att betraktas som den plats där Sverige i politisk mening först blev till ett rike. Av den anledningen blev det forntida Uppsala en mycket användbar plats och har i skilda tider tillfredställt alla sorters utforskare och närt alla sorters ideologier och alla sorters tvivel.

– Nästan samtliga skildringar av Gamla Uppsala har tillkommit i tider och under omständigheter då det funnits anledning att belysa hur förhållandet mellan folket och eliten, mellan eliten och kungamakten eller mellan den andliga och den världsliga makten borde vara, berättar Magnus Alkarp.

I sin avhandling visar Magnus Alkarp att Olof Rudbecks drömmar om Gamla Uppsala inte var mer fantasifulla än det tidiga 1900-talets. Rudbecks arkeologiska observationer har många gånger visat sig stämma, även om slutsatserna varit egendomliga. Magnus Alkarp visar också hur svenska högerextremister skapat egna berättelser om Gamla Uppsala som lämnat avtryck i den populära framställningen av platsen.

– Ett genomgående drag var, och är, att framställa de forntida aktiviteterna bortom all rationalitet. Att göra den obegripliga, grymma, intuitiva och irrationella forntiden till något man framställer som en spegling av människans verkliga natur – en minst av allt demokratiskt sinnad varelse, ständigt beväpnad och utrustad med en outsläcklig blodtörst, säger Magnus Alkarp.

Enligt Magnus Alkarp beskriver arkeologin och de skriftliga källorna något helt annat. Gamla Uppsala var en plats där människor sammanstrålade. I Gamla Uppsala kunde folket både välja och avsätta en kung. Praktiskt taget allt i Gamla Uppsala pekar på ett brett folkligt inflytande över viktiga samhällsfunktioner och betydande influenser från främmande länder och religioner.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Magnus Alkarp, e-post: magnus.alkarp@arkeologi.uu.se