Hav och land förenade människor vid Korintiska viken i antikens Grekland
I den traditionella arkeologiska och historiska forskningen om det antika Grekland finns en tydlig skiljelinje mellan kommunikationen över hav och över land. Antikvetaren Anton Bonnier vid Stockholms universitet visar i en ny avhandling att så inte alls är fallet. I själva verket var hav och land intimt sammankopplade. Korintiska viken i centrala Grekland är ett tydligt exempel på detta.
Antikens hamnplatser var inte bara sammankopplade med sjöfart, utan fungerade också som viktiga knytpunkter för människor i inlandet. Arkeologiska fynd kring Korintiska viken från cirka 600-300 f.Kr. visar på en framväxt av bosättningar i anslutning till naturliga rutter mellan kust- och inlandsområden. Dessa kommunikationsleder består till stor del av en serie floddalar som skär igenom de ofta bergiga landskap som angränsar till viken. Platåformade bergskammar verkar också ha underlättat kommunikationen inåt land.
— Större bosättningar och andra centralorter bildade tydliga nätverk i landskapet längs med rutterna genom bergen, berättar Anton Bonnier, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Landskapets betydelse för kommunikationen mellan människor är även kopplad till säsongsbetonade väderförhållanden. Under vinter och vår svämmade många floder över och hindrade folk från att använda dalgångarna. På somrarna torkade istället floderna ut, vilket ökade möjligheterna för människor och packdjur att färdas där. Fynd av importerad antik keramik talar också för en växande kommunikation och handel mellan kust och inland.
— Förflyttning av både människor och varor mellan viken och de kringliggande områdena, från 600-talet före Kristus bör därför ses i ljuset av framväxten av ekonomiska nätverk och handelssystem, menar Anton Bonnier.
Varje region hade sina specifika produktionsstrategier. I de bergiga områdena verkar Korintiska viken ha varit en viktig ingångsport för spannmål och andra stapelvaror som inte kunde produceras lokalt i tillräckliga volymer. Vikens hamnar erbjöd även en möjlighet att sprida varor som producerades i inlandet. Ett tecken på den ekonomiska tillväxten i bergslandskapens centralorter är den förhållandevis stora mängden monumentala byggnader, såsom tempel och försvarsmurar. Något som kan kopplas samman med ökat välstånd – bland annat från djurskötsel och export av ull och andra varor i så kallade pastoralekonomier.
— Både arkeologiska fynd och historiska texter visar på förekomsten av specialiserade textilverkstäder och en blomstrande textilhandel. Pastoralproduktionen i dessa bergsområden kan alltså kopplas samman med bredare ekonomiska nätverk som etablerades genom Korintiska viken, säger Anton Bonnier.
Nätverken som växte fram verkar även ha fått politisk betydelse. Rester av försvarsmurar och andra försvarsanläggningar visar på utvecklingen av en millitär infrastruktur längs med kommunikationslederna mellan kust och inland, framförallt under 300-talet och början av 200-talet f.Kr. Detta visas också i skriftliga källor som beskriver framväxten och expansionen av politiska förbund vid Korintiska viken. Förbund som både påverkade och påverkades av kommunikation mellan viken och inlandet.
Avhandlingens namn: Harbours and hinterlands: Landscape, site patterns and coast-hinterland interconnections by the Corinthian Gulf, c. 600-300 B.C.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Anton Bonnier, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, tfn 0708665561, e-post anton.bonnier@antiken.su.se.
Porträttbild kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=74905.
