25 nya skalbaggsarter upptäckta i LiU-projekt
Gamla ihåliga ekar är omtyckta boningar för ett stort antal insektsarter, inte minst skalbaggar. Så är det i Sverige och andra länder där ek växer. Vid en LiU-ledd inventering av hagmarker i Turkiet har 25 hittills okända skalbaggsarter upptäckts.
– De flesta av dem skulle försvinna om träden huggs ned, och den risken är stor, säger Nicklas Jansson, doktor i ekologi vid Linköpings universitet.
I Turkiet finns 18 arter av eksläktet, Quercus. Nicklas Jansson och hans medarbetare, forskare och forskarstuderande vid ett par turkiska universitet, har i fem års tid samlat in skalbaggar från ekar i fyra större hagmarker i södra delen av landet nära gränsen till Syrien. Dessa marker 1 200-1 500 meter över havet är viktiga för får- och getskötseln men nu hotas de av avverkning för att ge plats för produktivt skogsbruk.
Vid all avverkning är risken stor att arter utrotas eftersom de eklevande skalbaggarna är så trogna sin biotop.
– Vissa av arterna verkar ha en mycket låg drift att ge sig av och hitta en ny ek, säger Nicklas Jansson.
Att man skulle hitta nya arter bland de ganska populära skalbaggsfamiljer som granskats var en överraskning. De flesta av de nyupptäckta hör till familjerna knäppare och svartbaggar och har identifierats av ett 20-tal specialister runtom i Europa. Resultaten kommer att presenteras vid en konferens om ekens ekologi som LiU arrangerar tillsammans med Suleyman Demirel University och Adiyaman University. Konferensen äger rum 1-3 juni i Isparta norr om turistorten Antalya.
Nicklas Jansson uppskattar att ekbiotoperna i Turkiet är 30-50 procent artrikare än i Sverige. Han ser tre orsaker till den större diversiteten: klimatet som tillåtit arter att övervintra under istiderna, topografin som skapar många barriärer i form av bergskedjor och andra hinder för artblandning, och det geografiska läget som en brygga mellan Asien och Europa.
I ett fortsättningsprojekt ska sju länders ekfauna jämföras: Israel, Turkiet, Italien, Frankrike, UK, Tjeckien och Sverige.
Ekarna i de turkiska hagmarkerna är hamlade ungefär som lindar och askar i Sverige. Herdefolken beskär träden i juli och använder under torkperioden löven som foder till får och getter medan grenarna blir bränsle. Tack vare hamlingen är många av ekarna ihåliga och innehåller mulm, en mycket artrik kompost av förmultnat trä, svampar, exkrementer och rester av döda djur.
Insekterna samlas in med två typer av fällor, en som monteras uppe i träden och fångar flygande insekter, och en som grävs ner i mulmen. Insamlingen sköts av studenter från de lokala universiteten.
– När jag kommer ner i oktober brukar det finnas 250 burkar fullproppade med insekter. Jag sorterar ut alla skalbaggar och förpackar dem i rör för resan till Sverige. Här ordnar jag dem familjevis och skickar sedan ut osäkra exemplar till experterna. Tolv familjer är nu väl utredda och redovisas på konferensen, säger Nicklas Jansson.
– Jag hoppas att våra fynd av unika arter ska få de turkiska skogsmyndigheterna att få upp ögonen för sina ek-klenoder och påbörja ett skyddsarbete för de mest värdefulla områdena, säger han.
Kontaktinformation
Kontakt:
Nicklas Jansson 013-196067, nicja@ifm.liu.se
