Kan man bli matematisk?

Vad tänker du på när du hör ordet matematik? För några år sedan ställde forskaren Anna Palmer den frågan till ett antal lärarstudenter. De associerade till ”oro”, ”svårt”, ”ångest”, ”ointressant” och ”trist”. Tanken på matematik väckte starka känslor av olust och motvilja och gav upphov till fysiska reaktioner som handsvett, yrsel, magont och huvudvärk. Många förknippade matematikämnet med traditionell skolmatematik och rutinmässigt arbete i den egna matematikboken.

Med det som utgångspunkt och genom att studera och analysera bland annat minnesberättelser skrivna av lärarstudenter, pedagogisk dokumentation från matematikprojekt, fältanteckningar från aktionsforskningsstudier samt resultat från en enkätundersökning och studentrapporter, har Anna Palmer undersökt hur det är möjligt att förstå, utmana och förändra sin egen matematiska subjektivitet, det vill säga hur man förstår sig själv och blir förstådd av andra i relation till matematik.

Tanken om matematiskhet som en inneboende essentialistisk förmåga, som man antigen har eller inte, är allmänt utbredd. Inte bara bland blivande lärare, utan i samhället i stort.

– Debatten om begåvning har återuppstått den senaste tiden och det har blivit mer legitimt och vardagligt att tala om begåvningens betydelse för möjligheterna att lyckas med matematik, säger Anna Palmer.

Hon beskriver hur ett deltagande i en alternativ, estetisk lärarutbildningskurs utmanade och förändrade ett antal lärarstudenters grundinställning till matematikämnet. Dessutom beskriver hon hur mötet med interdisciplinär undervisning – det vill säga dans, musik och bild kombinerat med matematik – samt alternativa undervisningsmetoder och genusteori skakade om studenternas föreställningar om både matematikämnet och sig själva i relation till matematik.

I ett projekt i studien är exempelvis en grupp sexåringar entusiastiska inför idén att matematisera och dansa ihop med en lärarstudent. Men ganska snart visar det sig att barnen är informerade av könsstereotypa idéer om dans och starka diskurser från media och TV-program som Idol och Let’s dance. Lärarstudenten ställs inför flera olika utmaningar: Bland annat lyfter flickorna fram den enda pojken som en huvudperson, pojken visar inte intresse för dokumentationsbetet och lämnar gruppen. Det uppstår flera konflikter i studentens egna lärprocesser och hon frågar sig vad matematik är och kan vara i en sexårsverksamhet.

Anna Palmer drar slutsatsen att om blivande lärare för yngre barn ska ha möjlighet att organisera kreativa matematiska lärandesituationer med yngre barn, och på sikt motverka den sneda könsbalansen inom matematikens område, är det är nödvändigt att granska och utmana sin egen grundinställning till matematikämnet

– Det är också väsentligt att, istället för att endast öka mängden matematik i all utbildning, vilket ofta föreslås i politiska och nationalekonomiska sammanhang, också se över hur matematikundervisning genomförs och hur framtida satsningar på matematik kan se ut, säger hon.

En annan slutsats i avhandlingen är att lärarutbildningarna har ett stort ansvar för att omvärdera, utmana och utveckla de högskolepedagogiska praktikerna och för att organisera lärandesammanhang som uppmärksammar frågor kring genus i de matematikkurser som riktar sig mot lärare för yngre barn

– Det blir betydelsefullt att fundera på vad för material och läromedel vi väljer att tillföra i lärandet och hur vi sätter samman olika slags grupper, material och matematiska frågeställningar, säger Anna Palmer.

Avhandlingens titel
Att bli matematisk. Matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna.

Ladda ner avhandlingen
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:319125

Kontaktinformation
Kontaktuppgifter
Anna Palmer, Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, tfn: 08-774 41 94 mobil: 0707-30 19 68 e-post: anna.palmer@ped.su.se

Pressbild
Ladda ner pressbild på Anna Palmer: http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5918&a=81107