Ifrågasatt teori om stjärnvindar får ny glöd
En internationell forskargrupp har lyckats hitta väldigt speciella slags stoftkorn i svala jättestjärnors närhet. Detta innebär att uppsalaforskaren Susanne Höfners teori om hur stjärnor slutar sina liv plötsligt fått ny aktualitet. I nya numret av Nature kommenterar hon forskargruppens rön.
– Det känns förstås väldigt roligt att min modell om stjärnvindar nu bekräftas av observationer. Den har tidigare mötts av en hel del skepsis, säger Susanne Höfner, professor i astrofysik vid Uppsala universitet.
Att lösa stjärnvindarnas gåtor hjälper oss att förstå hur atomer som idag finns i vår omgivning och i våra egna kroppar en gång i tiden lyckades lämna de stjärnorna där de bildades
Mot slutet av sina liv utvecklas de flesta stjärnor till svala jättestjärnor med en lyskraft som motsvarar flera tusentals till flera tiotusentals gånger solens. Denna utvecklingsfas präglas av massiva utflöden av gas, så kallade stjärnvindar, som transporterar nybildade grundämnen som kol bort från stjärnan i en ökande takt. Stoftkorn – små fasta partiklar – som bildas i de yttre lagren av jättestjärnorna är den troliga drivkraften bakom stjärnvindarna. Genom att fånga upp en del av stjärnans strålning, så som ett segel fångar upp vinden, accelereras stoftkornen bort från stjärnan och drar den omgivande gasen med sig. Men strålningen borde samtidigt leda till en kraftig uppvärmning av stoftkornen, så att de flesta material skulle förångas i stjärnans omgivning.
Susanne Höfner presenterade för några år sedan en tänkbar modell för hur stjärnvindarna fungerar under dessa förhållanden. Men teorin har hittills ansetts kontroversiell. Den krävde nämligen stoftkorn som var precis så stora att ”lagom” mycket strålning fångades upp. Då skulle den största delen av stjärnans strålning släppas igenom, så att kornen inte värmdes upp för mycket, samtidigt som tillräckligt mycket fångades upp för att stoftkornen skulle accelereras bort och dra med sig gas.
Men det är precis sådana stoftkorn som en grupp forskare från Australien och Europa lyckats att hitta nära flera svala jättestjärnor. Resultaten bygger på en mycket avancerat metod som kopplar ihop hög upplösning, som gör det möjligt att observera stjärnans omedelbara omgivning, med en analys av strålningen som tillåter att mäta stoftkornens storlek.
– Det är jätteintressanta resultat som betyder att vi kan gå vidare med vår forskning om hur röda jättestjärnor utvecklas till vita dvärgar, men också om sambandet med en specifik typ av supernovor som är en viktig måttstock för att utforska universums utveckling, säger Susanne Höfner.
REFERENS:
Astrophysics: Fresh light on stardust [Ref 1]. Nature 484, 172–173 (12 April 2012) doi:10.1038/484172a
