Ofrivilligt barnlösa kräver väg till föräldraskap
Beslutsprocessen när nordiska par handskas med sin barnlöshet är extremt komplicerad. Det visar den isländska socionomen Helga Sól Ólafsdóttir i sin doktorsavhandling vid Nordic School of Public Health NHV.– Processen innebär förhandlingar mellan två individer i parrelationen men påverkas också av lagstiftning, social situation, åsikter från vänner och anhöriga och kommunikation med vårdpersonal, säger Helga Sól Ólafsdóttir.
Ólafsdóttirs forskning bygger på både enkäter om strukturen av behandlingar inom assisterad reproduktion i alla nordiska länderna och intervjuer med 22 nordiska par, från det att de hade sitt första samtal vid en specialist på fertilitetsklinik och återigen cirka tre år senare.
I de nordiska ländernas lagstiftning skiljer sig några saker åt, även om det finns likheter. När det gäller assisterad befruktning är lagstiftningen hårdast i Norge medan ersättningssystemen är mest komplicerade på Island. Väntetid för behandling var längst i Sverige och när det gäller ersättningsnivåerna är de mest förmånliga i Finland. Behandling på privat klinik är biligast i Danmark och Finland.
– Att acceptera att du behöver hjälp med att bli med barn är svårt. Män är mer ovilliga att acceptera det kan vara problem och är mer tveksamma till att söka specialisthjälp än kvinnor, säger Ólafsdóttir. Assisterad reproduktion är högteknologisk teknik och svårbegriplig, men paren försöker anpassa sig eftersom det är deras enda möjlighet att bli gravida tillsammans.
– Avhandlingen är på sätt och vis en berättelse om 22 nordiska par från den dag de bestämmer att det är ”rätt tid” att bli föräldrar tills de har blivit föräldrar eller inte lyckas, säger Ólafsdóttir. Av dessa 22 par hade 17 par blivit föräldrar efter 3 år genom assisterad reproduktion, äggdonation, adoption eller utan hjälp. Totalt hade 21 barn fötts och ett barn på väg.
– Beslutsfattandet när det handlar om infertilitet bygger på oändliga förhandlingar mellan två individer. En kan vara redo men den andra inte, och processen att komma överens påverkas ständigt av yttre faktorer, säger Ólafsdóttir.
Den enskilda processen påverkas av vilken hjälp som finns, det vill säga vad som är tillåtet och möjligt att göra, att paren känner att de har en stabil social situation, vänners och familjs åsikter, och kommunikation med specialisterna och annan vårdpersonal.
Ólafsdóttir betonar vikten av att de inom sjukvården som möter par med infertilitet måste vara medvetna om det kan vara skillnad på var mannen respektive kvinnan befinner sig i beslutprocessen samt vårdpersonalens inverkan på denna process.
Vad paren önskar är att bli sedda och hörda mer än de upplever att de i dag blivit, avslutar Helga Sól Ólafsdóttir.
