Barns hjärntumörer mer olika än man trott
Barnhjärntumörer bevarar vissa egenskaper från den normala cell de en gång uppstod ifrån – ett hittills okänt förhållande som har betydelse för hur tumörcellerna svarar på behandling. Det visar Uppsalaforskaren Fredrik Swartling tillsammans med forskare från USA, Kanada och England i en studie som den 15 maj publicerades i den ansedda tidskriften Cancer Cell.
Varje år drabbas 80-90 barn i Sverige av hjärntumör, en allvarlig form av barncancer där idag tre av fyra barn överlever efter behandling.
Upptäckten ökar möjligheterna att hitta en effektivare behandling för de barncancerformer som idag är mycket svåra att bota och har stor betydelse för förståelsen kring hjärntumörers uppkomst. Nästa steg är att genomföra de kliniska analyser som krävs och ta fram läkemedel som är riktade specifikt mot olika hjärntumörer.
Försök utfördes på omogna celler, så kallade stamceller, från olika områden i hjärnan såsom lillhjärnan, storhjärnan och hjärnstammen. Dessa stamceller jämfördes sedan med tumörer från över 100 patienter. Det visade sig att cellernas ursprung var minst lika viktigt för tumörens allvar som den genetiska förändring som omvandlat cellerna till allvarliga tumörer. För en effektiv behandling spelade även tidpunkten då tumörerna uppstod stor roll.
– Vi får alltså inte stirra oss blinda på de gener som är förändrade i en cancer utan det är minst lika viktigt för behandlingen hur ursprungscellerna som gav upphov till tumören ser ut. Vår studie visar också att det finns markörer för dessa ursprungsceller i själva tumören, säger Fredrik Swartling som lett studien tillsammans med barnneurologen William Weiss, som arbetar på UCSFs barnsjukhus och hjärntumörcenter i San Francisco, USA.
Hjärntumörer uppkommer oftast på grund av slumpvisa förändringar i våra gener. En gen som ofta förändras och finns i höga nivåer i barnhjärntumörer är cancergenen MYCN. Tidigare forskning har antagit att patienter med höga nivåer av en specifik cancergen, t ex MYCN, bör behandlas på samma sätt. Den aktuella studien visar att så inte är fallet.
– Tumörerna är mer olika än vi hade trott. Trots att dessa patienter har exakt samma förändring av en cancergen har det stor betydelse om tumören uppstod i lillhjärnan, storhjärnan eller hjärnstammen och även om den till exempel uppstod under fosterstadiet eller efter födseln, säger Fredrik Swartling.
Forskarna visar i studien att normala stamceller i odling omvandlas till hjärntumörceller när cancergenen MYCN fördes in i cellen. Både stamceller som kom från ett tidigt fosterstadium och stamceller som kom från en senare tidpunkt i livet omvandlades till tumörceller. Trots att samma cancergen orsakade dessa tumörer så svarade de olika effektivt på den behandling som de utsattes för.
Att tumörens ursprung gick att hitta i själva tumören gör det relativt enkelt att bestämma vilket ursprung cancern har i ett prov från patientens tumör. Utmaningen är nu att identifiera tillförlitliga markörer som röjer tumörens ursprung för att vården bättre ska kunna bedöma vilken behandling som ska sättas in för att det ska fungera effektivt i de olika fallen.
– Sen gäller det att man har flera olika behandlingar för dessa olika patienter, något som kan dröja innan vi har på våra sjukhus. Men liknande läkemedel som de vi använde i vår studie testas redan i kliniska prövningar på patienter och vi hoppas nu att de kan fungera som vi har tänkt, säger Fredrik Swartling.
INFORMATION OCH FAKTA
Studien har finansierats av bland andra Barncancerfonden, Cancerfonden och Vetenskapsrådet.
Läs mer [Ref 1]om hjärntumörer hos barn.
Länk till Cancers cells webbplats [Ref 2].
Kontaktpersoner:
Fredrik Swartling, huvudansvarig för studien, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, tel: 018-471 48 31, 070-717 75 91, fredrik.swartling@igp.uu.se
Det går också att få kontakt med kliniskt verksamma läkare på institutionen för kvinnors och barns hälsa, barnonkologen, Akademiska sjukhuset, om så önskas.
