Patientsäkerhet vid sjukvårdsrådgivning undersökt
Sjuksköterskorna på sjukvårdsrådgivningen 1177 ställde fler slutna än öppna frågor, många samtal var relativt korta och fördes inte direkt med den sjuke utan via ombud. I en unik studie har distriktssköterskan och doktoranden Annica Ernesäter vid institutionen för Folkhälso – och vårdvetenskap, Uppsala universitet, analyserat de samtal till 1177 som senare ledde fram till en Lex Maria-anmälan.
Under 2003 startade implementeringen av en nationell sjukvårdsrådgivning, 1177, i Sverige. Idag har alla landsting anslutit sig och under 2011 besvarade cirka 1 100 sjuksköterskor ungefär 5,5 miljoner samtal. Detta gör 1177 till en av Sveriges största vårdgivare, och därmed ett viktigt område för forskning.
Annica Ernesäter har i sin avhandling undersökt patientsäkerhet och kommunikation inom 1177. Bland annat har hon lyssnat på och analyserat de samtal under perioden 2003-2010 som Lex Maria-anmäldes. Det rörde sig om 33 anmälningar, totalt 45 samtal eftersom en del ringde flera gånger. 13 av patienterna samtalen rörde avled och 12 av dem blev inlagda på intensivvårdsavdelning. Socialstyrelsens utredningar visade att brister i kommunikationen var den vanligaste orsaken till Lex Maria-anmälan.
Det finns idag inte uttalat hur ett bra samtal till 1177 ska se ut och för att komma närmare en sådan kunskap har Annica Ernesäter tillsammans med sina kollegor analyserat samtal som resulterat i en Lex Maria anmälan samt analyserat samtal där uppringaren fick råd om en lägre vårdnivå än de förväntat. De har i sin analys inte värderat samtalet i termer som ”bra” och ”dåligt” utan i detta stadium lyft upp faktorer som skulle kunna vara betydelsefulla för samtalets kvalitet.
– Vad som gör våra studier unika är att vi har faktiskt kunnat lyssna på de autentiska telefonsamtalen. I de flesta studier av anmälningsfall är man hänvisad till vad de inblandade minns från händelsen. Ord står mot ord. Här har vi kunnat lyssna på de faktiska samtalen, förklarar Annica Ernesäter.
I sin avhandling har Annica Ernesäter sett att flera av samtalen som resulterade i en anmälan var korta. Det kortaste samtalet var 1 minut och 50 sekunder och medelsamtalstiden var 5 minuter och 50 sekunder. Hon noterade också att sjuksköterskorna främst använde slutna frågor som, besvaras med ”ja” eller ”nej”. I flera av de anmälda samtalen utryckte uppringaren oro.
– Vi tror att det är viktigt att sjuksköterskorna i större grad litar till sin sjuksköterskekompetens. Till exempel undersöka närmare vad en oro grundar sig i. Det gör man lämpligen genom att ställa öppna frågor som får uppringaren att själv berätta, säger Annica Ernesäter.
Hon noterade också att vid 10 av 45 samtal gällande vuxna patienter, var det någon annan än den som var sjuk som pratade med 1177. Sjuksköterskan fick samtala med en tredje person. Tidigare studier har visat att många sjuksköterskor upplever det som svårt att bedöma vårdbehov utifrån samtal med en tredje person.
– Sjuksköterskan går då miste om den icke-verbala kommunikation som kan finnas med i samtalet med en patient, såsom andningsmönster och tonläge. I samtal med en tredje person kan det också vara så att denne bagatelliserar sådant som känns angeläget för patienten och som kan vara viktigt för sjuksköterskans bedömning, säger Annica Ernesäter.
Avhandlingen har även studerat hur telefonsjuksköterskor upplever hur arbetet med datoriserade beslutstöd påverkar patientsäkerhet och deras yrkesutövning, vilka avvikelser som rapporteras till och från 1177 samt hur telefonsjuksköterskorna vid 1177 kommunicerar med uppringare.
KONTAKT
För mer information, kontakta Annica Ernesäter, tel: 070-2663286, e-post: Annica.Ernesater@hig.se
