Förändring i bröstens täthet visar effekt av vanlig cancerbehandling
Forskare vid Karolinska Institutet har tagit fram en metod för att bedöma effekten av en vanlig återfallsförebyggande bröstcancerbehandling, tamoxifen. Nyckeln ligger i att följa förändringar i bröstens täthet, den del som är vit vid en mammografibild, under pågående behandling. Hos kvinnor som får en påtagligt minskad täthet i brösten är medicineringen framgångsrik. Därmed finns troligen för första gången verktyg för att bedöma om patienten svarar på tamoxifenbehandlingen.
Vid en mammografisk undersökning kan man se tätheten i ett bröst. De vita delarna på bilden är bindväv och bröstvävnad, de svarta är fett – och bröstcancer växer i de vita, täta delarna. Det är välkänt att en hög täthet innebär en högre risk för bröstcancer, och vissa läkemedel, som tamoxifen, verkar genom att minska tätheten i bröstet. Tamoxifen ges i dag till kvinnor som är färdiga med sin övriga behandling. Syftet är att undvika återfall och behandlingen ges vanligen under flera år. Det har dock inte funnits någon metod för att bedöma vilka kvinnor som troligen kommer ha effekt av behandlingen och alltså slippa återfall. Nu har forskare från Karolinska Institutet tagit fram ett möjligt sätt att bedöma detta.
I studien ingick nära 1 000 kvinnor som passerat klimakteriet och som behandlats för hormonrelaterad bröstcancer. Ungefär hälften av dem fick behandling med tamoxifen, och resten fick det inte, eftersom de insjuknade när tamoxifen ännu inte var en helt etablerad behandling. Kvinnorna följdes under i genomsnitt 15 år. Då hade 12,4 procent av kvinnorna i hela gruppen avlidit till följd av sin bröstcancersjukdom, totalt 121 kvinnor.
Forskarna upptäckte att den mammografiska tätheten i brösten utvecklades mycket olika – en del kvinnor fick en kraftig täthetsminskning av sin tamoxifenbehandling, andra ingen täthetsminskning alls. Detta var tydligt kopplat till risken för återfall. Hos kvinnor där tätheten hade minskat med 20 procent eller mer efter cirka ett års behandling med tamoxifen, där var risken att avlida i bröstcancer inom 15 år halverad jämfört med kvinnor som fick tamoxifen men inte hade motsvarande minskning av tätheten.
Forskarnas förhoppning är att studiens resultat ska användas för att bedöma av vilka bröstcancerpatienter som har effekt av sin tamoxifenbehandling. Eftersom patientgruppen redan genomgår årliga mammografikontroller behövs inga ytterligare undersökningar göras, enligt forskarna.
– Vad som krävs är att tätheten verkligen mäts vid dessa mammografikontroller, något som inte görs rutinmässigt i dag. Täthetsförändring kan vara ett enkelt och billigt sätt att mäta behandlingens effekt. Om en patient inte har effekt av tamoxifen bör man kanske byta preparat, för det finns fler återfallsförebyggande behandlingar på marknaden, säger Per Hall, professor vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Studien är finansierad med pengar från Märit och Hans Rausing Initiative Against Breast Cancer samt Cancerfonden.
Publikation: ”Mammographic Density Reduction Is a Prognostic Marker of Response to Adjuvant Tamoxifen Therapy in Postmenopausal Patients With Breast Cancer”, Jingmei Li, Keith Humphreys, Louise Eriksson, Gustaf Edgren, Kamila Czene och Per Hall, Journal of Clinical Oncology, online 22 April 2013, doi;10.1200/JCO.2012.44.5015.
