Allt började i USA, där alltför många hade lånat alltför mycket pengar inbakat i avancerade finansiella produkter. När den amerikanska bostadsbubblan sprack och huspriserna föll så skapade det problem för hela världsekonomin.
Många anser att mycket är långivarnas och den amerikanska centralbankens fel. Långivarna för att de skapade alltför komplicerade produkter som ingen riktigt hade grepp om, och lånade ut alltför mycket pengar till hushåll som inte klarade av att betala tillbaka när huspriserna sjönk. Den amerikanska centralbanken för att de stimulerade ekonomin alltför kraftigt genom att hålla räntorna på väldigt låga nivåer.
I Chicagoskolan, som varit den gängse modellen de senaste 40 åren, räknade man bara med den reala ekonomin (vanliga varor och tjänster) och inte med monetära fenomen (den finansiella sektorn som skulder och handeln med pengar). Idag är de flesta överens om att en överhettad och alltför uppblåst finanssektor stod bakom krisen, men den nationalekonomiska modellen Chicagoskolan undantog dessa monetära fenomen från sina kalkyler. Banker och finansiella institutioner fanns alltså inte med i de makroekonomiska teorierna och det kanske inte är så konstigt att världen blev överrumplad när bubblan sedan sprack
Ökad kritik mot Chicagoskolan
Nyliberala nationalekonomer i Chicagoskolan har de senaste decennierna haft stor makt över politiken i många länder och predikat statliga avregleringar och marknadens kraft. Dess modeller är matematiska och bygger på att människan är rationell och att markanden är logisk och självreglerande. Finanskrisen 2008 och den efterföljande globala lågkonjunkturen har alltså gjort att kritikerna till Chicagoskolan har fått nytt bränsle. Kritikerna menar att den forskningen förenklade världen och den fångade inte upp verkligheten som den verkligen var. Försvararna säger att det krävs förenklingar och att modellerna visst är bra, men att de bara behöver förfinas något.
– Idag finns det ett väldigt stort intresse för hur finansiella fenomen interagerar med den reala ekonomin och det är många som försöker koppla ihop dessa två sektorer nu, men det är fortfarande inte en del av standardteorin, säger Harry Flam, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Efter 2008 anser många att det är den fria marknaden, med sin brist på regleringar, som skapat den instabilitet vi nu ser på finansmarknaden. Men det är inte alla forskare som anser att det är avregleringarna som har skapat de senaste årens finansiella kriser.
– De finansiella marknaderna har de senaste 100 åren omgärdats av mycket regleringar, och de senaste kriserna har bidragit till ytterligare lagar och regler. Basel-reglerna, som styr hur bankerna ska fungera, är exempel på det, avslutar Harry Flam.
Texter i tema världsekonomi: Ingrid Kindahl, Jonas Ohlin och Danil Lundbäck
Redaktör: Danil Lundbäck
Illustrationer: Magnus Elweklint
Fotografier: Diapix
Faktagranskning: Mats Hammarstedt, Professor i nationalekonomi, Linnéuniversitetet
